No description available.

I denna uppsats studeras den romersk-katolska teologen Hans Urs von Balthasars teologiska estetik. Mer specifikt utgör uppsatsen en analys av von Balthasars konceptualisering av skönhet, och hur denna förståelse av skönhet kan användas för att teologiskt belysa frågor som berör konst och estetiska uttryck. Detta görs i uppsatsen genom att ställa de teorier om inkarnationen, Kristi gestalt och skönhet som von Balthasar presenterar i bokserien The Glory of the Lord sida vid sida med den engelska konstkritikern Peter Fullers sekulära estetik. Målet med detta är att skapa en dialog mellan Fullers problematisering av modern sekulär estetik och von Balthasars teologiska förståelse av skönhet, uttryck och upplevelse. Båda Fullers sekuläraperspektiv och von Balthasars teologiska ingångspunkt behövs i denna studie, mycket eftersom von Balthasar sällan skrev om de sköna konsterna, vilket Fuller gör. Härigenom blir Fullers kritik av samtida konst och estetik relevant eftersom han skapar ett ramverk som kan nyttjas för att testa om von Balthasars teologiska estetik kan användas för att belysa de frågeställningar Fuller försöker besvara. Det är möjligt att se detta som att Fuller ställer frågorna medan von Balthasar ger ett teologiskt svar. Analysen utgör en rörelse från frågor som berör skönhet och dess grund, via en analys av upplevelsen av skönhet, till ett utforskande av hur von Balthasars teologisk estetik kan läggam grunden för en teologisk förståelse av konstnärliga uttryck. Därmed utgör en större del av uppsatsen en analys av det teoretiska ramverket som, åtminstone spekulativt, kan sägas möjliggöra användningen av von Balthasars teologiska idéer i en estetisk kontext som fokuserarpå konst. Anledningen till detta är enkel, i och med att von Balthasar skrivit så lite om konst behöver de relevanta delarna av hans teologiska estetik lyftas fram och placeras i en ny kontext, härigenom blir Fuller relevant för studien. Eftersom Fuller söker ett sekulärt svar på hur vi bör förstå konst i en ”postkristen” tid lyfter han fram frågor som kan besvaras teologiskt, vilket möjliggör en dialog mellan Fullers problematisering av samtidiga konst och von Balthasars konceptualisering av skönhet. Resultatet av denna dialog är att von Balthasars fokus på skönhetens relationalitet och okontrollerbarhet kan belysa de problem som uppstår när Fuller försöker skapa ett sekulärt estetiskt ramverk förankrat i metafysiska tankegångar. I uppsatsens slutsats presenteras två teoretiska resultat. Det första är en form av kritik av den sekulära estetiken och dess avsaknad av metafysisk grund, vilket tenderar att göra frågan om vad skönhet är till en fråga om individuell eller kollektiv smak. Det andra resultatet är att von Balthasars teologiska estetik bygger på en förståelse av inkarnationen där ”jag-Du”relationalitet spelar en viktig roll. Därmed är det möjligt att argumentera för att samspelet mellan ett ”jag” och ett ”Du” uppvisar potential som teoretisk grund för att utvidga användningen av balthasarisk teologisk estetik. Detta skulle emellertid kräva att von Balthasars teologiska estetik kopplas bort från von Balthasars egna kulturella och estetiska preferenser, detta med anledning av hans konservativa syn på konst försvårar dialogen med kontemporär konst och estetik. Denna separation mellan von Balthasars teologi och smak är dock möjlig på grund av att von Balthasar, åtminstone i bokserien The Glory of the Lord, sällan berör frågan om konst.