The development within the European Union is that we are heading towards a common internal market. The law has during the year become more harmo-nized within the Union in many areas. The company law within the European Union has become harmonized through several company law directives and the freedom of establishment, which is included in the EC Treaty. The aim of an internal market is about to be achieved, but there are still differences between the systems of law within the Member States. To avoid these differences within the area of company law a common European company type became reality in 2004, the European public limited-liability company. Companies within the European Union have the possibility to create a Euro-pean public limited-liability company (SE Company). The SE Company is mainly governed by the SE Regulation. The SE company has advantages like the possibility to move the registered office from one Member State to another without losing its legal personality. It can also make the company structure easier and relief administrative costs for a company with activity in the European Union. The company was supposed to be governed by one single set of rules, the SE Regulation, no matter where in the Union the company has its registered of-fice. This has not become reality since the SE Regulation on several occasions refers back to the national company law. The SE Company has not been a success, only a few SE companies have been created. The advantages do not seem to be that important reasons, the companies do not seem to think that it is worth the cost and the trouble to change type of company.

<p>The development within the European Union is that we are heading towards a common internal market. The law has during the year become more harmo-nized within the Union in many areas.</p><p>The company law within the European Union has become harmonized through several company law directives and the freedom of establishment, which is included in the EC Treaty.</p><p>The aim of an internal market is about to be achieved, but there are still differences between the systems of law within the Member States. To avoid these differences within the area of company law a common European company type became reality in 2004, the European public limited-liability company.</p><p>Companies within the European Union have the possibility to create a Euro-pean public limited-liability company (SE Company). The SE Company is mainly governed by the SE Regulation.</p><p>The SE company has advantages like the possibility to move the registered office from one Member State to another without losing its legal personality. It can also make the company structure easier and relief administrative costs for a company with activity in the European Union.</p><p>The company was supposed to be governed by one single set of rules, the SE Regulation, no matter where in the Union the company has its registered of-fice. This has not become reality since the SE Regulation on several occasions refers back to the national company law.</p><p>The SE Company has not been a success, only a few SE companies have been created. The advantages do not seem to be that important reasons, the companies do not seem to think that it is worth the cost and the trouble to change type of company.</p>

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Exklusivitetsklausuler används ofta som säkerhet för att den presumtiva köparen, budgivaren, ska våga inleda det kostsamma och tidskrävande förhandlingsarbetet. Exklusivitetsklausulen ger budgivaren, och i vissa fall säljaren, trygghet genom att säljaren förhindras att föra parallella förhandlingar. Exklusivitet är särskilt vanligt förekommande vid företagsförvärv eftersom sådana transaktioner ofta innefattar betydande kostnader och risker. Exklusivitetsklausulen kan vara en del av en avsiktsförklaring, eller finnas upprättad i ett särskilt avtal. Huruvida klausulen de facto ger budgivaren någon trygghet kan emellertid ifrågasättas och kanske erbjuder istället lojalitetsplikten skydd vid sidan av den överenskomna exklusiviteten. Exklusivitetsklausuler i avsiktsförklaringar uttrycker en avsikt att inte föra parallella förhandlingar och möjligtvis går det inte att likställa avsikten men någon plikt att endast förhandla med en part. Klausulen tvingar heller inte säljaren att sälja företaget och utan försäljning har budgivaren lagt ned tid och kostnad förgäves. Lojalitetsplikten har en stark ställning i svensk rätt och förmodas bli allt starkare genom lojalitetspliktens förekomst i lex mercatoria. Det går dock inte att direkt anta att lojalitetsplikten skulle uppställa krav på att parterna inte för parallella förhandlingar, utan andra principer såsom avtalsfriheten komplicerar situationen. Bedömningen får göras utifrån vad som kan anses vara ett illojalt beteende, det vill säga principen om culpa in contrahendo. Såväl exklusivitetsklausuler som lojalitetsplikten, i de fall lojalitetsplikten uppställer</p><p>krav på exklusivitet, skapar viss skadeberäkningsproblematik när åsidosättandet av exklusiviteten väl är ett faktum. Budgivarens skada kan påstås bestå dels av förhandlingskostnader som lagts ned i onödan, dels av förlorad vinst till följd av det förlorade förvärvet och frågan är vad denne kan förvänta sig bli ersatt för när exklusiviteten nonchalerats. Skadan är dessutom en indirekt, snarare än direkt, följd av de parallella förhandlingarna. Det är försäljningen till någon annan, inte de parallella förhandlingarna i sig, som orsakat skadan. Det finns många frågetecken runt exklusivitet och dess rättsverkningar som jag med denna uppsats avser att reda ut.</p>

The enormous expansion of knowledge society has lead to a path away from the industrial enterprises toward the more knowledge-based entrepreneurship companies. This development has also meant that intellectual capital now can be seen as the core of the new business structure. However the growth has not been reflected in either the legal or the economic regulations in relation to what could have been expected, which means that there is thus a gap between de lege lata and de lege ferenda. This can specifically been seen regarding the prohibition of adding property other than cash applied in payment for shares or regarding issue of new shares when it comes to work and services. The prohibition may therefore be considered to stand against the knowledge companies’ advancement. Consequently the question is therefore whether or not changes can be made with consideration to the creditors and to the current legal foundation. It is my opinion that some changes can be made if de development of valuation methods continue to progress and if the regulations regarding labor would open up to more detailed agreements between employers and employees. If such steps were to be taken the possibility of payment with work and services would increase, however the cost of developing those improvements is today in my opinion not defensible and therefore intellectual capital continues to fall between the Swedish regulations.

Exklusivitetsklausuler används ofta som säkerhet för att den presumtiva köparen, budgivaren, ska våga inleda det kostsamma och tidskrävande förhandlingsarbetet. Exklusivitetsklausulen ger budgivaren, och i vissa fall säljaren, trygghet genom att säljaren förhindras att föra parallella förhandlingar. Exklusivitet är särskilt vanligt förekommande vid företagsförvärv eftersom sådana transaktioner ofta innefattar betydande kostnader och risker. Exklusivitetsklausulen kan vara en del av en avsiktsförklaring, eller finnas upprättad i ett särskilt avtal. Huruvida klausulen de facto ger budgivaren någon trygghet kan emellertid ifrågasättas och kanske erbjuder istället lojalitetsplikten skydd vid sidan av den överenskomna exklusiviteten. Exklusivitetsklausuler i avsiktsförklaringar uttrycker en avsikt att inte föra parallella förhandlingar och möjligtvis går det inte att likställa avsikten men någon plikt att endast förhandla med en part. Klausulen tvingar heller inte säljaren att sälja företaget och utan försäljning har budgivaren lagt ned tid och kostnad förgäves. Lojalitetsplikten har en stark ställning i svensk rätt och förmodas bli allt starkare genom lojalitetspliktens förekomst i lex mercatoria. Det går dock inte att direkt anta att lojalitetsplikten skulle uppställa krav på att parterna inte för parallella förhandlingar, utan andra principer såsom avtalsfriheten komplicerar situationen. Bedömningen får göras utifrån vad som kan anses vara ett illojalt beteende, det vill säga principen om culpa in contrahendo. Såväl exklusivitetsklausuler som lojalitetsplikten, i de fall lojalitetsplikten uppställer krav på exklusivitet, skapar viss skadeberäkningsproblematik när åsidosättandet av exklusiviteten väl är ett faktum. Budgivarens skada kan påstås bestå dels av förhandlingskostnader som lagts ned i onödan, dels av förlorad vinst till följd av det förlorade förvärvet och frågan är vad denne kan förvänta sig bli ersatt för när exklusiviteten nonchalerats. Skadan är dessutom en indirekt, snarare än direkt, följd av de parallella förhandlingarna. Det är försäljningen till någon annan, inte de parallella förhandlingarna i sig, som orsakat skadan. Det finns många frågetecken runt exklusivitet och dess rättsverkningar som jag med denna uppsats avser att reda ut.

Both the Commission and the Community Courts have on several occasions stated that a concentration that will cause the creation or strengthening of an oligopoly under certain circumstances might cause what’s referred to as a collective dominant position in the market. The concept of collective dominant position has gained a lot of criticism for being poorly defined and thereby create an uncertainty. The Commissions approach when applying the concept has also gained criticism for its lack of consistency. As a consequence of the Court of First Instances (CFI) decision in the case Airtours v. the European Commission, 3 in whish the Commissions standard of proof were rejected by the CFI, the merger regulation have been revised by the Commission. The expected consequences of the revised merger regulation and its future application have been that the Commission will leave the criteria of dominance in favour of a criterion of anti-competitive effects when evaluating proposed concentrations. An analysis of the new merger regulation and the published guidelines, as well as recent decisions from the Commission based on the new regulation, show no major change in the Commissions approach. The Commission will continue to use the concept of dominance as the base for the decisions. The only change in approach seems to concern the concept of collective dominant position where the Commission apparently has made a move towards an anticompetitive effects criterion in the assessment of concentrations. The Commission appears to deliberately avoid using the term collective dominant position in favour of a concept of ‘anti-competitive effects of a concentration resulting from the non-coordinated behavior of undertakings which would not have a dominant position on the market concerned’.4 It definitely seems like we have seen the end of the concept of collective dominant position. / Såväl kommissionen som gemenskapsdomstolarna har vid flera tillfällen uttalat att en koncentration som skapar eller förstärker ett oligopol under vissa förutsättningar kan ge upphov till något man kallar kollektiv dominerande ställning på marknaden. Begreppet kollektiv dominerande ställning har fått utstå mycken kritik för att vara dåligt definierat och därigenom skapa osäkerhet, även kommissionens tillämpning av begreppet har kritiserats för att inte vara helt konsekvent. Efter förstainstansrättens dom i målet Airtours mot kommissionen1 där rätten underkände kommissionens bevisning i frågan om huruvida den aktuella koncentrationen skulle ge upphov till en kollektiv dominerande ställning, har kommissionen reviderat sin koncentrationsförordning. Förväntningarna på den nya förordningen och den framtida tillämpningen har varit stora. Många väntade sig att kommissionen nu skulle lämna dominanskriteriet vid bedömningen av en koncentrations konkurrenshämmande effekter, för att istället börja tilllämpa ett rent konkurrensskadekriterium. En analys av den nya förordningen med tillhörande riktlinjedokument och de få beslut som kommissionen fattat på basis av den nya förordningen, pekar dock på att ingen större förändring kommer att ske. Kommissionen kommer även i fortsättningen att, i de allra flesta fall, basera sin bedömning på dominanskriteriet. Däremot verkar begreppet kollektiv dominerande ställning vara något man avser att överge till förmån för en bedömning av de konkurrenshämmande effekterna av en föreslagen koncentration. Kommissionen förefaller numer undvika begreppet kollektiv dominerande ställning, man talar istället om ”Konkurrenshämmande effekter till följd av ett icke-samordnat beteende hos företag som inte skulle få någon dominerande ställning på den berörda marknaden”2, något som talar för att begreppet kollektiv dominerande ställning nu spelat ut sin roll.