The enactment of derivative action was expected to be actively used by shareholders to protect their interests. In fact, it turned out that this reform effort seemed futile as the right to engage in such actions was rarely exercised. This raises a question about the role of derivative actions in China; namely, should a derivative action system play a key role in protecting shareholder interests? If the answer is positive, the next question is how such a system could be improved in order to effectively discipline management. The essence of this thesis is to try to address these issues. This thesis argues that derivative action should and can play a key role in China’s corporate governance. First, minority shareholders in China face double agency problems within the company and thus protective mechanisms must be put in place. Second, this thesis formulates its argument by demonstrating the ineffectiveness of market forces and other legal methods. As a consequence, derivative action ought to retain a central role in regulating the misbehaviour of controlling shareholders and managers. After demonstrating the need to strengthen and improve derivative actions in China, this thesis starts to explore Chinas’ derivative actions system. It first examines derivative action cases before Company Law 2005. Despite the absence of a clear statutory basis for derivative actions in Company Law 1993, such cases have nevertheless appeared in the courts. After almost eight years of implementation, less than 80 cases were raised. Whilst this seems a good figure in comparison to other jurisdictions, closer examination shows this not to be the case. For example, the opacity of the demand requirement constitutes a barrier for shareholders wishing to exercise this right. More importantly, the funding rule of derivative actions is treated as the same with other forms of litigation. In view of the unique economic nature of the derivative action, a new funding rule for derivative action should be established. After discussing why derivative actions should play a significant role in monitoring management and how they should be improved, this thesis argues that shareholders are increasingly willing to take this action to protect their rights and interests because of the establishment of commercial society and the existence of the traditional culture of Legalist School. Also, the courts are more capable of dealing with derivative action cases because of the enactment of the Judges Law and the increasing recruitment of more qualified people to the judiciary. It is believed that the effectiveness of derivative action can contribute to foster good corporate governance in China.

No description available.

<p>Den 1 januari 2006 träder den nya försäkringsavtalslagen ikraft. Det medför en del förändringar jämfört med tidigare lagar. Bland annat kommer informationsplikten för försäkringsbolagen att utökas till att även gälla gentemot näringsidkare som tecknar företagsförsäkring. Lagstiftaren har gjort bedömningen att även näringsidkare är i behov av en mer detaljerad information om försäkringsvillkor. Det anses att även många näringsidkare saknar den sakkunskap om försäkringar som krävs för att göra en korrekt bedömning om sitt försäkringsbehov. Även konkurrensen med den internationella försäkringsmarknaden och förändringar av försäkringsprodukter har legat till grund för en utökad informationsplikt.</p><p>Försäkringsbolagen skall lämna information innan försäkring tecknas – förköpsinformation. Den skall ge kunden upplysning om försäkringsvillkoren och andra förhållanden som för att kunden kan åstadkomma en bra bedömning om kostnaden och omfattningen av försäkringen. När försäkring har tecknats skall försäkringsbolaget tillställa försäkringstagaren efterköpsinformation. Den skall bland annat innehålla information om viktiga, oväntade och väsentliga begränsningar i försäkringsvillkoren.</p><p>Det största problem med denna information är att avgöra vad som utgör viktig information och oväntade och väsentliga begränsningar. Dessa begrepp definieras och tolkas olika beroende om det är en konsument, näringsidkare eller försäkringsbolag, men även beroende på vilken situation kunden befinner sig i. Det kommer även ny civilrättslig sanktion som skall tillämpas om försäkringsbolagen inte har följt sin informationsplikt. Har försäkringsbolagen inte fullföljt sin plikt får försäkringsbolaget inte åberopa villkoren, det innebär att avtalet skall gälla utan villkoret. I förhållande till näringsidkare medför denna sanktion att försäkringstagaren kan säga upp försäkringen i förtid.</p><p>I takt med lagändringen av försäkringsavtalslagen medför det även en förändring av försäkringsförmedlarens roll. Den stora frågan är om det har någon betydelse om försäkringstagaren har en försäkringsförmedlare vad gäller informationen. Vem bär ansvaret för att informationen lämnas till försäkringstagaren. Den nya lagen om försäkringsförmedling betonar att försäkringsförmedlaren skall vidarebefordra sådan information som försäkringsgivaren faktiskt lämnat till försäkringsförmedlaren. Det föreligger dock en stor skyldighet för försäkringsförmedlaren att överlämna information. Vidarebefordras inte viktig information kan försäkringsförmedlaren bli ersättningsskyldig.</p><p>Försäkringsförbundet har framfört kritik till den nya försäkringsavtalslagen. Bland annat att den inte anpassats till dagens utveckling, vilket jag stödjer. Jag anser att det råder stora brister vad gäller den internationella anpassningen. Då EU breder ut sig mer och mer, innebär det även en större försäkringsmarknad samt en ny kundkrets med helt andra behov än den svenska kundkretsen. Dessutom utformades många av reglerna för ungefär 25 år sedan, vilket medför en ännu mindre anpassning av dagens utveckling.</p><p>Det har tidigare funnits riktlinjer som utfärdats av Konsumentverket. De riktlinjerna var mycket lika de regler som nu införts i lagstiftningen. Det har dessutom gjorts granskningar hur dessa riktlinjer har fullföljts. Resultatet av de granskningarna har visat att försäkringsbolagen inte tillfullo fullföljer de riktlinjerna. Granskningarna har skett på uppdrag av regeringen. Den stora frågan blir varför regeringen för över dessa regler i ny lagstiftning när de inte kan fullföljas av försäkringsbolagen. Enligt min mening borde det ha skett en omarbetning av reglerna innan de infördes i lag. Men då den civilrättsliga sanktionen införts kan det sätta press på försäkringsbolagen varför utökningen av informationsplikten kan medföra en förbättring.</p> / <p>At the turn of the year, a new law of insurance will take effect.</p><p>It will result in an expansion of the obligation for the insurance companies to inform about the insurance conditions. The companies have to inform before the clients enter into a contract, after the clients entered into the contract. This information after clients entered into the contracts brings problems. The insurance companies have to inform about important, unexpected and essential information. These terms are interpreted differently depending who the person is. What’s important to an insurance company isn’t the same for a consumer.</p><p>This new law has been criticized for not being adjusted to the society and the development of the European Union. The development of the European Union brings a bigger market of insurance and more people with different needs. According to my opinion the rules should have looked different if these circumstances had been considered.</p><p>But this new law has sanction, the insurance companies will probably be better with their information, why this law will bring an improvement to the market of insurance.</p>

Den 1 januari 2006 träder den nya försäkringsavtalslagen ikraft. Det medför en del förändringar jämfört med tidigare lagar. Bland annat kommer informationsplikten för försäkringsbolagen att utökas till att även gälla gentemot näringsidkare som tecknar företagsförsäkring. Lagstiftaren har gjort bedömningen att även näringsidkare är i behov av en mer detaljerad information om försäkringsvillkor. Det anses att även många näringsidkare saknar den sakkunskap om försäkringar som krävs för att göra en korrekt bedömning om sitt försäkringsbehov. Även konkurrensen med den internationella försäkringsmarknaden och förändringar av försäkringsprodukter har legat till grund för en utökad informationsplikt. Försäkringsbolagen skall lämna information innan försäkring tecknas – förköpsinformation. Den skall ge kunden upplysning om försäkringsvillkoren och andra förhållanden som för att kunden kan åstadkomma en bra bedömning om kostnaden och omfattningen av försäkringen. När försäkring har tecknats skall försäkringsbolaget tillställa försäkringstagaren efterköpsinformation. Den skall bland annat innehålla information om viktiga, oväntade och väsentliga begränsningar i försäkringsvillkoren. Det största problem med denna information är att avgöra vad som utgör viktig information och oväntade och väsentliga begränsningar. Dessa begrepp definieras och tolkas olika beroende om det är en konsument, näringsidkare eller försäkringsbolag, men även beroende på vilken situation kunden befinner sig i. Det kommer även ny civilrättslig sanktion som skall tillämpas om försäkringsbolagen inte har följt sin informationsplikt. Har försäkringsbolagen inte fullföljt sin plikt får försäkringsbolaget inte åberopa villkoren, det innebär att avtalet skall gälla utan villkoret. I förhållande till näringsidkare medför denna sanktion att försäkringstagaren kan säga upp försäkringen i förtid. I takt med lagändringen av försäkringsavtalslagen medför det även en förändring av försäkringsförmedlarens roll. Den stora frågan är om det har någon betydelse om försäkringstagaren har en försäkringsförmedlare vad gäller informationen. Vem bär ansvaret för att informationen lämnas till försäkringstagaren. Den nya lagen om försäkringsförmedling betonar att försäkringsförmedlaren skall vidarebefordra sådan information som försäkringsgivaren faktiskt lämnat till försäkringsförmedlaren. Det föreligger dock en stor skyldighet för försäkringsförmedlaren att överlämna information. Vidarebefordras inte viktig information kan försäkringsförmedlaren bli ersättningsskyldig. Försäkringsförbundet har framfört kritik till den nya försäkringsavtalslagen. Bland annat att den inte anpassats till dagens utveckling, vilket jag stödjer. Jag anser att det råder stora brister vad gäller den internationella anpassningen. Då EU breder ut sig mer och mer, innebär det även en större försäkringsmarknad samt en ny kundkrets med helt andra behov än den svenska kundkretsen. Dessutom utformades många av reglerna för ungefär 25 år sedan, vilket medför en ännu mindre anpassning av dagens utveckling. Det har tidigare funnits riktlinjer som utfärdats av Konsumentverket. De riktlinjerna var mycket lika de regler som nu införts i lagstiftningen. Det har dessutom gjorts granskningar hur dessa riktlinjer har fullföljts. Resultatet av de granskningarna har visat att försäkringsbolagen inte tillfullo fullföljer de riktlinjerna. Granskningarna har skett på uppdrag av regeringen. Den stora frågan blir varför regeringen för över dessa regler i ny lagstiftning när de inte kan fullföljas av försäkringsbolagen. Enligt min mening borde det ha skett en omarbetning av reglerna innan de infördes i lag. Men då den civilrättsliga sanktionen införts kan det sätta press på försäkringsbolagen varför utökningen av informationsplikten kan medföra en förbättring. / At the turn of the year, a new law of insurance will take effect. It will result in an expansion of the obligation for the insurance companies to inform about the insurance conditions. The companies have to inform before the clients enter into a contract, after the clients entered into the contract. This information after clients entered into the contracts brings problems. The insurance companies have to inform about important, unexpected and essential information. These terms are interpreted differently depending who the person is. What’s important to an insurance company isn’t the same for a consumer. This new law has been criticized for not being adjusted to the society and the development of the European Union. The development of the European Union brings a bigger market of insurance and more people with different needs. According to my opinion the rules should have looked different if these circumstances had been considered. But this new law has sanction, the insurance companies will probably be better with their information, why this law will bring an improvement to the market of insurance.

No description available.

No description available.

Ett fåmansföretags delägare beskattas i enlighet med speciella skatteregler vid utdelning och försäljning i 56 och 57 kap. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Detta beror på att lagstift- ningen vill hindra att inkomster som egentligen är tjänsteinkomster beskattas i inkomstsla- get kapital, vilket kan hänföras den nära anknytning som delägarna anses ha med företaget. Dessa regler har kompletterats med stopplagsbestämmelser, vilka har som syfte att hindra att fåmansföretagsreglerna på olika sätt kringgås. Ett exempel på en stopplagsbestämmelse är den karensregel vilken återfinns i både 57 kap. 4 § IL och i 57 kap. 6 § IL. Karensregeln stadgar att om ett bolag har upphört att vara ett fåmansföretag eller då dess verksamhet har flyttats och bedrivs i ett annat fåmansföretag, skall bolagen omfattas av en karenstid om fem beskattningsår då fåmansföretagsreglerna fortsatt skall gälla. Angående 57 kap. 4 § IL har ett i år utkommet rättsfall, RÅ 2010 ref. 11, tolkat bestämmelsen. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida 57 kap. 4 och 6 §§ IL uppfyller de ändamål som bestämmelserna har getts. Slutsatsen om 57 kap. 4 § IL är att bestämmelsen har ansetts uppfylla de ändamål vilka be- stämmelsen getts. Det föreligger dock osäkerheter kring tolkningen av 57 kap. 4 § IL, vilket kan härledas dess otydliga utformning. Emellertid har Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 tolkat bestämmelsen på så sätt att det får anses att bestämmelsen numera uppfylla sitt syfte. Slutsatsen om 57 kap. 6 § IL är att bestämmelsen inte längre uppfyller det syfte som den hade vid införandet. Detta på grund att den träffar företag som på grund av företagseko- nomiska grunder inte längre anses som ett fåmansföretag. I dessa fall finns det inget kring- gående syfte bakom dessa förfaranden, vilket bestämmelsen är tänkt att stoppa upp.

No description available.

No description available.

The objective of this thesis is to consider whether the institutionalist hypothesis that the choice of organisational form functions to limit the transaction costs of organising productive activities explains a major standard-form contract which is used in building production. I approach this task by demarcating three models of contract which represent different points along a "contracting continuum". Each of the three governance structures - classical contract, relational contracting and the firm - represents a distinct patterning of resource co-ordination and each generates its own configuration of transaction costs. Thus the contracting continuum provides a basis for comparing the cost-reducing strengths and weaknesses of governance structures that vary with respect to their characterisation of relations between economic actors, and of the form and substance of both planning and implementation of decisions. The second part of the thesis focuses on the standardform building contract and its location along the contracting continuum. This part of the thesis addresses the question of "transactional fit" between the building contract and the activity which it purports to regulate. The analysis proceeds by identifying sources of transaction costs in the context and in the practices of building production and examining the governance implications of the contractual responses to such costs. 11 In its conclusions the thesis attempts to evaluate the contribution of institutional analysis our understanding of legal conceptions of contract. By using an industry-wide standard-form contract as a focus, I hope to illustrate some of the strengths and also the limitations of this approach. Building contracts have received little academic attention in the UK., and transaction cost analysis of governance structures is a young science which has been pursued with more enthusiasm by economists than by lawyers. As yet there has been little attempt to relate substantive aspects of the lawyer's understanding of contract to the "new institutional economics". It is hoped that this thesis will make a contribution to that exercise.