Det civilrättsliga låneförbudet handlar om förbud mot olika sorters lån. De lån som kommer att behandlas i denna uppsats är närståendelån, ställande av säkerhet och lån till förvärv av aktier. Då det finns många aktiebolag i Sverige ses detta som ett aktuellt och viktigt ämne. I den senaste aktiebolagslagen kom det till en förändring i låneförbudet. Från att ha tidigare varit en paragraf har nu låneförbudet utvecklats till ett helt kapitel.   Syftet med denna uppsats är att undersöka gällande rätt för att få reda på vilka regler som finns för låneförbud. Vidare är syftet att se om det finns några lagtolkningssvårigheter och att utreda vilka straffrättsliga konsekvenser som finns för brott mot låneförbudet.   I uppsatsen kommer jag att svara på nedanstående frågeställningar Ø  Varför finns det ett låneförbud? Ø  Vad innebär ett låneförbud? Ø  Vilka omfattas av låneförbudet? Ø  Vilka är undantagen från låneförbudet? Ø  Hur ser de straffrättsliga konsekvenserna för låneförbudet ut   För att få en förståelse för ämnet har jag undersökt relevanta lagparagrafer och tillhörande förarbeten och doktrin. Utifrån detta och ett antal rättsfall har jag analyserat och kommit fram till svar på ovanstående frågor.

Problemformulering: Borde, vid sakutdelning som strider mot ABL:s kapitalskyddsregler, mottagaren ekonomiskt ersätta bolaget med kontanta medel som motsvarar den ogiltiga utdelningens värde eller återlämna det mottagna objektet. Samt i viss mån, bör bolaget ha sakrättsligt skydd gentemot mottagarens borgenärer? Dessa är de grundläggande frågor som jag har för avsikt att besvara. Syfte: Syftet med denna uppsats är att försöka framföra en nyanserad diskussion angående den aktiebolagsrättsliga återbäringsregeln och dennas tillämpning. Jag menar att den tillämpning som regeln har idag inte nödvändigtvis måste vara den mest lämpliga och det kan tänkas att en alternativ tillämpningsmetod skulle kunna vara mer lämplig. Metod: Jag har för avsikt att tillämpa en teleologisk metod på uppsatsen för att utifrån detta kunna resonera angående vilken tillämpning som vore den lämpligaste angående den aktuella lagregeln. Uppsatsen kommer även läggas upp så att de aktuella lagreglerna beskrivs i ett tidigt kapitel, dock med ett visst mått av egen analys även i detta kapitel, för att följas av ett slutligt analyskapitel där jag har för avsikt att försöka besvara problemformuleringen. Resultat: Efter att ha resonerat utifrån aktuell doktrin, praxis och förarbeten har jag kommit till slutsatsen att den idag tillämpade metoden vid återbäring, nämligen ogiltighet inte tillgodoser syftet med ABL och inte heller är lika effektiv som en värdeersättningsmodell.

Den första januari 2006 trädde en ny version av Aktiebolagslagen ikraft. En av nyheterna i den nya lagen är omarbetningen av borgenärsskyddsreglerna. Reglernas äldre koppling till begreppet utbetalning bortfaller och istället införs begreppet värdeöverföring. Uppsatsen presenterar begreppet och de därtill hörande kapitalskyddsreglerna samt analyserar de konsekvenser införandet av begreppet kan få. Inom denna analys ryms kritik på hur lagstiftaren valt att definiera begreppet, främst med avseende på begreppets koppling till redovisningsrätten, en koppling som skapat viss osäkerhet kring begreppets verkliga innebörd. Kritik framförs även på borgenärsskyddets sanktionsregler, vilka kunde utformats bättre för att skapa en mer stringent koppling till värdeöverföringsbegreppet. Trots denna kritik är den huvudsakliga slutsatsen att reglerna i den nya aktiebolagslagen skapar, i förhållande till den äldre lagstiftningen, ett bättre skydd för aktiebolagens kapital och därmed stärker borgenärernas ställning.

<p>Sponsring är ett relativt nytt sätt för marknadsföring som genom åren har blivit allt vanligare för företag att använda sig av. Idag är det ett av de mest använda marknadsföringsinstrumenten. Det finns ingen särskild reglering av avdragsrätten för sponsring i skattelagstiftningen, utan utgifter för sponsring faller normalt under 16 kap. 1 § IL. Denna huvudregel är väldigt allmänt skriven vilket medfört att rättsfall står för den huvudsakliga regleringen på området.</p><p>Utgifter för sponsring har i rättspraxis medgetts vara avdragsgilla som reklam- och PR-kostnader, forsknings- och utvecklingskostnader, personalkostnader och representationskostnader. Sammanfattningsvis kan sägas att följande förutsättningar skall vara uppfyllda för att avdragsrätt skall medges för sponsring:</p><p>-Utgiften utgör inte gåva,</p><p>-Sponsringsutgiften är avsedd att öka eller bibehålla företagets inkomster och</p><p>-Sponsorn erhåller en direkt motprestation från den sponsrade som förväntas ha ett marknadsvärde som motsvarar sponsringsutgiften eller att utgiften är en indirekt omkostnad på grund av att det finns en stark anknytning mellan sponsorns och den sponsrades verksamheter.</p><p>Det som framförallt ställer till problem vid avdragsbedömningen är att gränsdragningen mellan sponsring och icke avdragsgill gåva många gånger är väldigt svår att göra, framförallt då den skattskyldige erhåller indirekta motprestationer.</p><p>Den nuvarande regleringen av sponsring har blivit utsatt för massiv kritik från många håll då den bl.a. anses vara oförutsägbar och alldeles för restriktiv. Det är speciellt kravet på anknytning mellan sponsorns och den sponsrade verksamhet som krävs vid indirekta motprestationer som kritiserats. Detta eftersom denna anknytning medför att det är relativt lätt att få avdrag då sponsorn erhåller direkta motprestationer men förhållandevis svårt då denne erhåller indirekta motprestationer. Från många håll krävs en ny reglering av sponsring.</p><p>Regeringen och riksdagen har dock hittills menat att nuvarande regler är tillräckliga och att det i princip är omöjligt att utforma regler om avdragsrätt för sponsring som utesluter gränsdragningsproblem och samtidigt täcker in samtliga fall. Jag är av den åsikten att nuvarande reglering inte är tillfredsställande. För att komma tillrätta med detta förslår jag att det införs ny lagtext i IL som reglerar avdragsrätten för sponsring. Detta sker enligt mig bäst genom att ny lagtext införs i 16 kap. 9a § IL och att det görs ett tillägg i 9 kap. 2 § 2 st IL.</p> / <p>Sponsoring is a relatively new way of marketing, but has during the years become more common for companies to use and is today one of the most used ways of marketing. There is no exclusive regulation of the deduction for sponsoring, therefore expenses for sponsoring are normally regulated by Chapter 16 section 1 of the Swedish Income Tax Act (IL). This main regulation is written in a very general way and therefore cases stand for the main regulation on the area.</p><p>Expenses for sponsoring have in cases been adnmitted to be deductable as advertising- and PR-expenses, research- and development expenses, personnel expenses and official expenses. To sum up the following conditions have to be fulfilled for sponsoring to be deducted:</p><p>-The expense does not constitute a gift,</p><p>-The sponsoring expense is meant to increase or to maintain the companys incomes and</p><p>-The sponsor receives a direct return from the sponsored party that is expected to have a market value that correspond to the sponsoring expense or that the expense is a indirect expense due to that there is a strong connection between the sponsors and the sponsored partys activities.</p><p>What first and foremost causes a problem when making the appraisal of deduction is that establishing a boundary between sponsoring and not deductable gift many times is very difficult to make, especially when the sponsor receives a indirect return.</p><p>The present regulation of sponsoring has been the subject of a lot of criticism, among others that it is not predictable enough and much too restrictive. It is first and foremost the reguirement that there needs to be a strong connection between the sponsors and the sponsored partys activities that have been criticized. This requirement results in that it is pretty easy for the sponsor to get a deduction when he gets a direct return but pretty difficult when he receives a indirect return. Many people and organisations demand a new regulation of sponsoring.</p><p>The government and parliament have so far said that present regulations are sufficient and that there almost is impossible to design regulations concerning deduction for sponsoring that exclude the establishing of a boundary and at the same time covers all situations.</p><p>I think that the present regulation is not satisfactory. To cope with this I suggest that a new regulation that regulates the deduction of sponsoring is introduced into the Swedish Income Tax Act (IL). This is according to me best done through the introcution of a new regulation in Chapter 16 section 9a of the Swedish Income Tax Act (IL) and a addition in Chapter 9 section 2 para. 2 of the Swedish Income Tax Act (IL).</p>

<p>Aktiebolagslagen (2005:551) reglerar samtliga aktiebolag. Spannet mellan aktiebolagen är dock väldigt stort, från det börsnoterade bolaget med stor omsättning och flertalet anställda till det lilla enmansaktiebolaget med en blygsam omsättning. Att aktiebolagslagen har ett stort och brett område att täcka in öppnar för problem, inte minst för mindre aktiebolag såsom fåmansbolag.</p><p>Huvudregeln inom aktiebolagsrätten är att aktier ska kunna överlåtas och förvärvas fritt. Rättigheten att fritt kunna överlåta aktier kan bli illusorisk för aktieägare i fåmansbolag av den anledningen att det i regel inte finns någon marknad för ett fåmansbolags aktier.</p><p>Aktiebolagslagens bestämmelser vad gäller exitmöjligheter är svårtillämpade och komplicerade, inte minst för fåmansbolag. Aktieägare i ett fåmansbolag behöver andra möjligheter till att kunna utträda ur bolaget samtidigt som en skälig ersättning för aktierna erhålls. Aktiebolagslagens exitmöjligheter är inte tillfredställande för fåmansbolag utan behöver en förändring för att kunna tillfredställa de behov som aktieägare i ett fåmansbolag har.</p>

No description available.

No description available.

<p>Currently there is a tendency in the EU to adjust the minimum-capital requirement. In France and Germany the requirement for private limited liabilities has been totally abolished, whilst other countries have chosen to reduce their requirement. The Swedish law concerning the minimum-capital requirement is from 1^st of April 2010 being lowered to 50 000 SEK. In common law jurisdictions such as United Kingdom and USA a minimum-capital requirement does not exist. The european main argument to keep such a requirement is that it accomplishes a creditor protection. This theory does not concur with the one argued by common law-jurisdictions, according to their legal systems the protection is nothing but illusionary. By examining former national law in contrast to current, the writer wishes to detect differences or similarities regarding the motives to the existing bodies of law. This thesis wishes to find out whether European law stands on the same fundamental corporate law principals as common law-jurisdictions do. This thesis also intends to investigate the cause for the Swedish decision to keep the capital requirement. The conclusions drawn in this study state that European motives to abolish the minimum-capital requirement differ from those of the UK and USA. Europeans removing this requirement is not an action made out of the acknowledgement that a legally required capital is unnecessary, it simply has been to this point, the will to attract corporations and to keep up with the development. The Swedish government chose to keep the requirement claiming creditors protection as the reason for this. The author is of the opinion that the arguments presented to support this are illegitimate, and derive from ignorance. An ignorance either caused by tradition and a conservative fear of the unconventional, or simply by a lack of skills. Let us hope the reason isn’t lack of skills for the sake of our legal security.</p>

<p>The purpose of this thesis is to establish whether the domestic legislation of Sweden is in tune with the OECD December 2006 report on the attribution of profits to permanent es-tablishments (December 2006 report) and if not how Sweden ought to conform. How to attribute business profits to a permanent establishment (PE) is laid down in Article 7 of the OECD Model Tax Convention on Income and on Capital. In December 2006 the OECD released a report on how profits (losses) are to be attributed to PEs. The report lays down the current approach on how Contracting States should interpret Article 7 and is referred to as the authorised OECD approach. The purpose of the December 2006 Report is to re-vise Article 7 in order ensure a common interpretation on the Article. The aim is to apply the OECD Transfer Pricing Guidelines (TP Guidelines), otherwise applicable on transac-tions between a parent company and a subsidiary, by analogy to PE situations.</p><p>The profits attributable to a PE are to be decided by using a two-step analysis. Under the first step a PE is to be hypothesised as a distinct and separate enterprise. The functions performed, assets used and risks assumed are to be determined and attributed to the rele-vant parts of the enterprise. In order to do this the economic ownership of assets is to be regarded. According to the OECD the functions performed by the people working within a PE, the significant people functions (SPF), are decisive when attributing assets and risks. To support the use of assets and the assumption of risks a PE is to be provided with a proper amount of “free” capital. Under the second step of the analysis a fair share of the entire enterprise’s profit is to be attributed to the PE. The actual amount of profit is to be established by performing a comparability analysis and by thereafter applying different transaction methods, using the method that best expresses an arm’s length price to the dealing at hand. To calculate a proper profit a PE shall be allowed to deduct interest.</p><p>Sweden does not have much legislation concerning transfer pricing and there is hardly any legislation concerning PEs. There are no specific provisions in Swedish law on how to at-tribute profits between a head office and a PE. Furthermore, there are only a few judge-ments and no official guidelines regarding the attribution of profits to PEs. According to the domestic legislation of Sweden the amount of attributed profit shall be determined on the basis of separate accounts. The existing guidance in Swedish case law is not in tune with the authorised OECD approach. Swedish courts have ruled contrary to the authorised OECD approach when it comes to attributing “free” capital to a PE, allowing for deduc-tions of internal royalty payments and for recognising internal interest dealings. Further-more, a transfer of assets from a Swedish head office to a foreign PE has under certain cir-cumstances not been considered a taxable event. Since Sweden has not officially imple-mented any new legislation and the courts have not Stated any new principles regarding the attribution of profits to PEs it is unlikely that new concepts as the authorised OECD ap-proach will be adhered to at present time. In order to comply with the authorised OECD approach Sweden would need to introduce some new legislation.</p><p>We suggest that Sweden implement a Section in its domestic legislation based on the authorised OECD approach. If Sweden adopts our proposed Section it would provide for a more unitary and consistent international approach and a needed certainty for enterprises on the treatment of PEs for tax purposes.</p> / <p>Uppsatsens syfte är att utreda huruvida Sveriges lagstiftning är i linje med OECDs decem-ber 2006 rapport och huruvida eventuell anpassning av gällande lagstiftning bör företas. Hur vinster skall fördelas till fasta driftställen bestäms av artikel 7 i OECDs Modellavtal för beskattning av inkomst och kapital. I december 2006 presenterade OECD en rapport om hur vinster (förluster) bör fördelas till fasta driftställen. Rapporten beskriver hur medlems-Staterna bör tolka artikel 7 och är refererad till som den godkända OECDtolkningen. Syftet med december 2006 rapporten är att revidera artikel 7 för att få till stånd en enhetlig tolk-ning av artikeln. Målet är att OECD TP Guidelines, annars tillämpliga på transaktioner mellan moder- och dotterbolag, skulle tillämpas analogt på situationer gällande fasta drift-ställen.</p><p>Vinster hänförliga till ett fast driftställe skall bestämmas genom användning av en två stegs analys. Under det första steget i en sådan analys antas det fasta driftstället utgöra ett särskilt och separat bolag. De funktioner som utförs, tillgångar som används och risker som kan tänkas uppkomma i det fasta driftstället bestäms. För att kunna göra detta skall den eko-nomiska äganderätten av tillgången bestämmas. Funktioner som är av speciellt värde och som utförs av personal som arbetar vid det fasta driftstället, så kallade betydelsefulla perso-ners funktioner, är avgörande vid en fördelning av tillgångar och risker. För att stödja an-vändningen av tillgångar och antagandet av risker skall en skälig del av företagets fria kapi-tal tilldelas det fasta driftstället. Det andra steget i analysen skall bestämma hur mycket av bolagets vinst som skall tilldelas det fasta driftstället. Den vinst som skall fördelas bestäms utifrån en jämförbarhetsanalys och genom att tillämpa olika internprissättningsmetoder. Den metod som bäst ger uttryck för ett armslängdspris skall tillämpas på den gällande ”transaktionen”. För att beräkna en skälig vinst skall det fasta driftstället få göra ränteav-drag.</p><p>Generellt sett har Sverige inte mycket lagstiftning gällande internprissättning och det finns knappt någon lagstiftning gällande fasta driftställen. Svensk lagstiftning innehåller inga spe-cifika regler om hur vinster skall fördelas mellan ett huvudkontor och dess fasta driftsälle. Vidare finns endast ett fåtal rättsfall och ingen officiell vägledning av vinsters fördelning till fasta driftställen. Enligt gällande svensk lagstiftning skall summan av den vinst som skall fördelas bestämmas genom tillämpning av separata konton. Den vägledning som ges ur svensk rättspraxis är inte i linje med den godkända OECDtolkningen. Svenska domstolar har dömt i motsats till den godkända OECDtolkningen vad gäller fördelning av fritt kapital till ett utländskt fast driftställe och vad gäller tillåtenheten göra avdrag för interna royalty- och räntebetalningar. Vidare har det under vissa omständigheter inte ansetts vara en be-skattningsbar händelse då en tillgång flyttas mellan ett huvudkontor och ett fast driftställe. Då Sverige inte implementerat någon ny lagstiftning och domstolarna inte slagit fast någon ny rättspraxis gällande fördelning av vinster till fasta driftställen är det inte sannolikt att nya koncept som framgår av den godkända OECDtolkningen kommer att bli åhörda i Sverige för närvarande. För att vara i linje med den godkända OECDtolkningen skulle Sverige be-höva introducera ny lagstiftning på området.</p><p>Vi rekommenderar att Sverige implementerar ny lagstiftning baserad på den godkända OECDtolkningen. Om Sverige skulle välja att implementera vårt föreslagna tillägg i lag-stiftningen skulle det bidra till en mer konsekvent behandling av fasta driftställen och en nödvändig säkerhet för bolag avseende beskattningen av fasta driftställen.</p>

No description available.