The research assesses the breadth of the definition of "distributions" and asks whether this definition may be too broad. Is regulation found wanting because the definition results in improper protection of the interests of creditors, even with the modern approach of applying the solvency and liquidity test? In answering this question, the South African position is assessed and the position in New Zealand researched for comparative purposes. / Dissertation (LLM (Corporate Law))--University of Pretoria, 2021. / Mercantile Law / LLM (Corporate Law) / Unrestricted

The freedom of establishment is considered to be one of the essential freedoms in establishing the European internal market. Article 49 and 54 in the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) grants persons and companies the right to set up establishments and pursue economic activity within the Member States of the European Union, the articles are however complicated and the Court of Justice has in many case explained how these articles are to be interpreted. A company is free to establish itself through a primary establishment in any Member State and has the right to open up secondary establishment in another Member State. This can be done regardless if this is done just the take advantage of the more favourable legislation in the first state. The transfer of the entire or parts of a company´s establishment fall  outside the scope of freedom of establishment, then national legislation determine if transfer is allowed or not. The outcome of a transfer varies widely because of the differences in national law. In some cases a company is forced to wind-up and liquidate while in other cases the transfer is allowed.  This shows that there is a need for harmonisation in the freedom of establishment for companies. A new distinction of transfer was introduces in the latest ruling in the Cartesio case. A company can transfer from one Member State to another if it intends to convert to a company form of the new state, however, only if the legislation of new state allows it. The Court of Justice allowed a new kind of transfer and it must now be regulated in order for companies to be able to take advantage of this increase in corporate mobility.

At first glance, the group CEO's (koncernchefens) legal position looks easy. It is the CEO’s responsibility to lead and make decisions on matters which affect the entire group, all while defending the company’s best interests. However, when one looks closely at how the Companies Act (Aktiebolagslagen) regulates how a company should organize itself, as well as the options available to manage the group, one rea-lizes that simply appointing a group CEO does not necessarily make the company compatible with the Companies Act. A group CEO threatens to reduce both the Board and CEO's legal administrative districts which are not in accordance with legal and commercial principles.In order to introduce a group CEO it requires a detailed investigation of the group's legal relationships. Through investigation, the companies can clarify what is included in the subsidiaries’ executives' legal management area, in order to align the group CEO's powers—eliminating the threat to restrict the jurisdiction of the various group companies' Board of Directors and CEO. The group CEO could potentially take advantage of his or her position and use his or her power to damage one of the subsidiaries. Since the group CEO is not mentioned in the Companies Act, Chapter 29, as one of the responsible parties, the group CEO is not, at least not directly, sub-ject to damages based on the Companies Act, tort law.A potential solution to this is to apply the Commercial Code (Handelsbalkens) 18th chapter and its rules of tort law, which states that the group CEO would take a trus-teeship (sysslomannaställning) with one of the Group companies. This paper/essay presents and analyzes various ways a CEO can exercise the power to represent sever-al group companies and the grounds upon which the group CEO can be held liable for his or her actions.

Depuis la crise financière de 2008 et les lois du 14 juin 2013 et du 17 août 2015 sur les représentants des salariés dans les conseils d’administration, les travailleurs s’impliquent davantage dans les mécanismes des sociétés par actions. De simple parties prenantes, ils sont devenus parties constituantes du contrat de société. Ils participent à la gouvernance de leur entreprise, bénéficient d’un actionnariat spécifique et sont informés et consultés sur les décisions importantes. Qui plus est, ils prennent des risques tout en demeurant, encore, néanmoins, les victimes de notre économie globalisée, caractérisée par le poids des marchés financiers. L’entreprise moderne connaît donc un bouleversement à la fois conceptuel et à la fois juridique grâce à la prise en compte de nouveaux acteurs et à une considération récente pour le long-termisme. Notre étude consistera à analyser l’influence du nouveau régime des salariés sur le droit des sociétés par actions. Doit-on, en effet, envisager les prochaines réformes à l’aune de cette modification conceptuelle et d’une appréhension inédite du monde du travail ? Cette évolution de l’entreprise implique une réforme du droit des sociétés et une refonte de ses grands principes directeurs ; mais, cette mutation progressive en faveur des salariés, permet surtout de différencier les sociétés cotées des sociétés non cotées. / Since the financial crisis of 2008 and the laws of June 14th, 2013 and August 17th, 2015 on the representatives of the employees in boards of directors(board meetings), the workers get involved more in the mechanisms of joint-stock companies. Of simple stakeholders, they became constituent parts of the deed of partnership. They participate in the governance of their company, benefit from a specific shareholding and are informed and consulted on the important decisions. Besides, they take risks while living(remaining), still, nevertheless, the victims of our globalized economy, characterized by the weight of financial markets.Thus the modern company knows an at the same time abstract and at the same time legal upheaval thanks to the consideration of new actors and thanks to the recent consideration for the length - termisme. Our study will consist in analyzing the influence of the new diet(regime) of the employees on the company law by actions(shares). Do we have to, indeed, envisage the next reforms in the alder(ell) of this abstract modification and a new apprehension of the world of the work? This evolution of the company implies(involves) a reform of the company law and a revision of its guiding major principles; but, this progressive transfer(transformation) in favour of the employees, allows especially to differentiate the listed companies of unlisted companies.

This thesis explores the extent to which the law in the UK, Delaware and Germany imposes an obligation on directors of solvent public companies to take into account the long-term consequences of their decisions while establishing the content and scope of long-termism in these three legal systems. It adopts a comparative methodology with the aim of determining whether the approaches taken in the chosen jurisdictions regarding both the parameters of long-termism and its legal sources and forms are radically different or very similar. It is also scrutinised here if it can be stated with any certainty that the approach taken in any particular jurisdiction regarding long-termism is ‘better’ for the protection of a company’s interests. This thesis makes four original contributions. Firstly, it conducts a comprehensive, comparative study on the relevance of long-term considerations. The concept of long-termism is analysed in the contexts of current legislation, case law, soft law, academic literature, and incentives that encourage long-termism decision-making. Secondly, hard law in the UK, Delaware and Germany does not currently offer much guidance regarding the content and scope of long-termism. A key original contribution made by this research draws on the academic literature and performs a gap-filling exercise by identifying examples of long-term decision-making in these jurisdictions, as well as examples of decision-making and conduct that is not long-term in nature. In the gap-filling exercise, case studies are presented in the context of (i) the contemporary shareholder v. stakeholder debate in corporate governance scholarship and (ii) the relevance of the share ownership structure of the company. These two important debates are used as variables to cast light on the ambit of the notion of long-termism, and the structural differences and similarities between the corporate governance systems and concepts of long-termism in the UK, Delaware and Germany. Thirdly, this thesis identifies specific and concrete factual examples of the incentives that the legal systems in the UK, Delaware and Germany do or could provide to encourage long-term managerial decision-making. Finally, it will make a positive contribution to the ongoing ‘convergence v. divergence’ debate, as the thesis has the scope to offer insights into whether the law on the duties of directors is converging in different legal systems particularly in the specific context of what is meant by long-term decision-making by such directors.

<p>Tredjepartslogistik är en företeelse som under de senaste åren kommit att bli vanligt förekommande både i Sverige och internationellt. Själva företeelsen som sådan innebär att ett företag eller liknande genom avtal låter en tredjepartslogistiker ombesörja sitt behov av transporter, lagerhållning, förpackning, enklare montering etcetera. Sett ur ett juridiskt perspektiv ger just själva avtalet, det vill säga tredjepartslogistikavtalet, upphov till spörsmål angående hur detta är att klassificera. Ett så pass ingående samarbete mellan tredjepartslogistikern och dennes motpart som tredjepartslogistik typiskt sett utgör kan enligt associationsrättsliga grunder komma att ge upphov till ett enkelt bolag snarare än ”enbart” ett köpare-säljare-förhållande mellan parterna. Om så kan bedömas vara fallet uppkommer möjligheten att avtalsparterna kommit att åtaga sig mer juridiskt långtgående förpliktelser visavi varandra än vad dessa är medvetna om eller önskat vid avtalets ingående.</p><p>Med utgångspunkt i associations- och köprättslig lagstiftning utreds i denna uppsats utifrån vilka omständigheter det kan avgöras huruvida avtal om tredjepartslogistik är att se som bildande av ett enkelt bolag eller köp av tjänst samt vilka de juridiska följderna blir av ett sådant avgörande. Som komplement till de sedvanliga rättskällorna har två avtal om tredjepartslogistik som används av svenska tredjepartslogistiker begagnats.</p><p>I uppsatsen har funnits att det är främst förekomsten eller avsaknandet av ett gemensamt vinständamål mellan logistikern och dennes motpart som är av störst betydelse för hur avtal om tredjepartslogistik är att klassificera. Vad gäller de juridiska följderna har vidare konstaterats att det föreligger principiella snarare än faktiska materiella skillnader mellan den associations- och köprättsliga lagstiftningen i det nu utredda fallet. Exempelvis kan nämnas skillnader avseende formerna för beslutsfattande och fördelning av uppkommen vinst mellan parterna i anledning av avtalet. Avsaknandet av mer påtagliga differenser kan i synnerhet förklaras med det omfattande bruket av dispositiv lagstiftning, vilket medför att den avtalsmässiga reglering som parterna själva ombesörjer tillmäts störst juridisk dignitet.</p> / <p>Thirdpartylogistics and related services are offered by most international logistic companys. Besides the undertaking of mere transports, thirdpartylogistics typically includes the execution of other services such as storage, repacking and assembling the clients products. From a legal point of view agreements concerning thirdpartylgistics raises the issue regarding how to legally classify the agreement in question. The thorough cooperation between the logistic company and its client needed to perform the agreed services could in accordance with Swedish company and partnership regulations give rise to partnership constellation rather than a purchase of a service. This could in turn result in that the parties involved have accepted more far-reaching legal obligations towards one another than wished for or intended.</p><p>In this thesis the above mentioned issues concerning the legal classification of agreement thirdpartylogistics are further exeplored with starting point in Swedish company and partnerhip law. Furthermore are the legal consequences of such classifacation in respect to the concerned parties obligations obligations towards each other thouroughly examined.</p><p>In the thesis it has been found that the most decisive circumstance to consider regarding the legal classifiaction of agreements concerning thirdpartylogistics is the presence or lack of joint earnings between the parties in question. Regarding the legal consequences it has been found that altough there are considerably principle differences between a partnership agreement and purchase dito, the de facto differences however seems to be of a more moderat kind. This could be explained by the extensive use of non-mandatory legislation in Swedish partnership law.</p>

<p>Every year approx. 110 billion SEK is being used In Sweden to finance research. The government contributes with 22 percent, i.e. approx. 25 billion SEK. The universities are equally financed by the government and private contributors.</p><p>The tax laws concerning these contributions are somewhat unclear, and this can generate problems. The two important questions that can arise are if the contribution is deductible, and if the receiver has to declare the income in his taxation. The essay focuses on the situations where the contribution is deductible for the giver and tax free for the receiver, i.e. when there is a lack of reciprocity in the taxation. This generates a lack of tax income for the government, and can lead to tax planning</p> / <p>Samhället har ett intresse av att forskning bedrivs. Varje år används ca. 110 miljarder kr till forskning i Sverige, varav staten står för ca. 22 procent, d.v.s. ca. 25 miljarder kronor. Universitetens forskning finansieras av staten och externa finansierare med ungefär lika stora delar.</p><p>De skatterättsliga reglerna angående forskningsbidrag är något oklara och detta kan leda till problem. Frågor som kan uppstå i anledning härav är i vilken utsträckning en näringsidkare åtnjuter avdragsrätt för forskningsbidrag till universitet, stiftelser, juridiska och fysiska personer, samt även i vilken mån detta bidrag är skattefritt för mottagaren? Främst inriktas uppsatsen mot de situationer där bristande reciprocitet uppstår. De frågeställningar som behandlas härvidlag är i vilken mån denna bristande reciprocitet kan läkas, och på vilket sätt detta kan ske.</p><p>Förhållandet mellan att det inte krävs någon motprestation för avdragsrätt i anledning av forskningsbidrag, och att en intäkt utan någon motprestation leder till skattefrihet skapar problem. Detta förhållande synes inte vara avsett av lagstiftaren och det ger visst utrymme för ’otillbörlig’ skatteplanering.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Koncernchefens rättsliga ställning är oklar vad avser hans rätt att företräda bolaget och hans skadeståndsansvar. Eftersom begreppet koncernchef inte förekommer i aktiebolagslagen så kan problem uppstå när man skall placera in koncernchefen i ett bolags organisation. En koncernchefs ställning riskerar att inkräkta på bolagets lag reglerade organ såsom VD och styrelse. Koncernchefen kan i vissa fall utföra uppgifter som enligt lag skall skötas av VD eller styrelse. Frågan är hur frågan om koncernchefens skadeståndsansvar skall hanteras i de fall koncernchefen får en ställning som inte är förenlig med aktiebolagslagen. Eftersom en koncernchef som inte är, VD eller styrelseledamot, inte ingår i personkategorin i skadeståndsregeln i 15:1 ABL så träffas han formellt sett inte av denna regel. Även om en direkt tillämpning av 15:1 inte är möjlig på en koncernchef finns det, enligt min mening, starka ändamålsskäl att överväga en analog tillämpning av 15:1 ABL. I uppsatsen redovisas och diskuteras ett antal olika lösningar på koncernchefens ansvar. Slutligen utvärderas nuvarande reglering och förslag till förändringar ges.</p>

<p>Bakgrund: En försäkringstagare kan välja att antingen köpa en försäkring genom direkt kontakt med ett försäkringsföretag eller genom att anlita en försäkringsförmedlare som sköter upphandlingen av de försäkringar som försäkringstagaren önskar. Under det senaste decenniet har försäkringsförmedlarna kommit att utgöra en viktig del av försäkringsmarknaden och de omsätter stora ekonomiska värden i sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det av stor betydelse att den lagstiftning som reglerar förmedlarnas verksamhet ger ett tillfredsställande kundskydd. Tidigare fanns endast lagregler beträffande försäkringsmäklare som var tvungna att agera oberoende av försäkringsgivarintressen. Den 1 juli 2005 trädde dock en ny lag i kraft, lagen om försäkringsförmedling (2005:405), som har ett vidare tillämpningsområde än den äldre lagstiftningen om försäkringsmäklare. Den nya lagen omfattar även bland annat sådana förmedlare som ingått avtal med försäkringsföretag att endast förmedla dessa företags försäkringar.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att utreda om lagen om försäkringsförmedling erbjuder ett tillfredsställande kundskydd. För att undersöka denna fråga kommer en analys att göras av de skillnader som föreligger mellan det kundskydd som följde av lagen om försäkringsmäklare och det kundskydd som följer av den nya lagen om försäkringsförmedling. Förmedlarens roll som mellanman samt olika ersättningsmodeller för förmedlarens arbetsinsats kommer att granskas. Vidare är förmedlarens rådgivningsansvar, informationsplikt och skadeståndsansvar några av de ytterligare omständigheter som kommer att undersökas närmare.</p><p>Slutsatser: Det går att urskilja vissa helt nya bestämmelser i lagen om försäkringsförmedling som ökar kundens trygghet, exempelvis de nya reglerna angående förmedlarens informationsplikt och dokumentationsskyldighet. Även vissa andra regler som endast förtydligats eller förändrats i mindre grad ger ett förbättrat kundskydd. Tyvärr finns också förändringar i lagen som kan betyda en ökad osäkerhet och utsatthet för kunden, exempelvis förmedlarens möjlighet att alternera mellan olika förmedlingsroller. Att förmedlaren fortfarande kan ersättas genom provision kan också skada kundens förtroende för förmedlaren.</p>

This thesis investigates similarities and disparities between Swedish and Polish Labour Law concerning dismissals due to operational requirements and group redundancies. The study focuses on three important elements where the employers’ liberty is legally infringed upon in a procedure of notice. These elements concerns the legal conditions of notice that must be fulfilled, the rules of the procedure and the rules for employment protection that is granted in connection with dismissals due to operational requirement or group redundancies. In the thesis there is a comparative map that outlines the most important rules within the Swedish and Polish legal systems concerning the subject. The analysis has shown that Swedish and Polish Labour Law have many common features and that this depends on the circumstance that the national legislations of the two countries has been affected by the same minimal standards given in EC Directives and ILO Conventions. The analysis has also shown significant disparities. For example, many of the rules that constitutes the core of Swedish employment protection are absent in Polish Labour Law. Furthermore, the lack of coherence in the Polish legal system contributes to great differences concerning employment protection in disadvantage for employees working in little or medium sized companies. Therefore, the Polish leglisation in relation to the Swedish legislation must be considered as poor from the viewpoint of the employee. / I denna uppsats utreds vilka skillnader och likheter som finns mellan svensk och polsk arbetslagstiftning gällande verksamhetsrelaterade uppsägningar. Studien tar avsikt på tre viktiga moment där arbetsgivarens frihet begränsas i ett uppsägningsförfarande. Med dessa moment avses de villkor som måste iakttas för att en arbetsgivare ska kunna säga upp en eller flera arbetstagare, de procedurregler som gäller inför en uppsägning och de former av anställningsskydd som tillförsäkras arbetstagarna i samband med eller efter en uppsägning. I uppsatsen finns en karta som översiktligt jämför viktigaste reglerna i de två ländernas regelsystem. Slutsatsen av undersökningen är att svensk och polsk arbetsrätt uppvisar flera gemensamma drag och att dessa beror på att ländernas regleringar utgått från samma minimikrav i ILO konventioner och EG direktiv. Studien visar också på betydande olikheter. Exempelvis saknar många av de regler som utgör själva kärnan i det svenska anställningsskyddet vid verksamhetsrelaterade uppsägningar någon motsvarighet i polsk arbetsrättslagstiftning. Dessutom bidrar den brist på enhetlig reglering i den polska lagstiftningen att stora skillnader i fråga om anställningsskydd uppstår till nackdel för arbetstagare som är anställda vid mindre företag. I förhållande till svensk arbetslagstiftning är därmed den polska arbetslagstiftningen sämre ur arbetstagarsynpunkt.