The Swedish tax on income for persons who are unlimited liable to tax is based on his domicile and double taxation treaties between Sweden and other countries are based on his residence. In order to determine a person’s tax liability, the dwelling or home is of vital importance to determine where a person has his domicile and residence. For a person who has moved from Sweden, to be unlimited tax liable here, there must be an essential link. This link can be through previous residence in Sweden, the person is not a permanent residence in a foreign country, in possession of housing for year-around-use or in possession of house property. Sweden has concluded double tax agreements with other countries for the reason to prevent double taxation on the same income. When a taxpayer may be regarded as a resident in two states, the situation must be resolved to avoid that double taxation will arise. This is resolved according to the OECD model convention. The person shall be deemed to be a resident in that state where he has “a permanent home available to him”. The person is considered domiciled in Sweden if he doesn’t show a lack of such essential link, to the Swedish tax authority (Skatteverket). To determine whether the dwelling is to be considered as an essential link or not, many different factors is taken into account such as type of dwelling, use of dwelling, economic value, location, etc. Case law can give guidance on how a situation shall be resolved. A possession of a previous permanent residence appears in the most cases to be regarded as a strong connection to Sweden for the person to be unlimited liable to tax. However, a year-around furnished house, which is not intended to be permanent, is not to be regarded as such a strong link. Neither a house intended for holiday use is to be considered to give any essential link.

This thesis provides a comparison of the old Planning and Building act (PBA) from 1987 with the new PBA, which entered into force in May 2011. The essay consists of a descriptive part that presents the regulation of both laws. The new PBA consists of several differences compared to previous regulation. This thesis will, however, primarily be centred around the regulation regarding building permit appeals and the possibility of building permit, to gain legal force. In the old PBL, there were no regulations that result in a building permit decision could be made effective. Instead, a building permit could, long after the decision had been made, be over-challenged. This could, in extreme cases, lead to the new building had to be demolished and the rules on appeals of building permits was therefore not safe. To eliminate the problem of appealing far after the decision was made the new PBA introduced rules which made it possible for building permits to gain legal force. The Act aims is to simplify and make the planning application process more effective. By introducing a ruling which means that a building permits can gain legal force, the aims was regarded as fulfilled. The question that arise is whether the new rules are complete and what the consequences of the new rulings are. As mentioned above the rules, which make it possible for a decision to gain legal force, is to simplify and make the building permit process more effective but also to protect the building permit decisions to be appealed afterwards. To simplify and make the rules more effective is something positive. However, there are also some disadvantages. The municipality's costs will be higher by the increased demands on information to interested parties. The legislators believed that there was a need for a rule that allowed a building permit decision to be gain legal force. However, this rule is not considered to be complete. It may still be situations where an appeal against a planning permission decision can be handed in after a long time. This can occur when the local authority (through building committee) make an incorrect judgement, which means that the notification is not done to the people who really have a right to be heard.

Det svenska näringslivet är viktigt för Sverige och många av de aktiebolag som drivs i Sverige har flera olika intressenter. För att dessa intressenter ska våga satsa i olika bolag krävs det att det finns en oberoende part som kan granska bolagets finansiella information. Denna oberoende part är bolagets revisor som genom att granska bolagets ekonomi ska skapa trovärdighet åt bolagets finansiella information. Att detta fungerar är av stor vikt för att näringslivet ska fungera på ett tillfredsställande sätt. För att revisorn ska kunna utföra sitt arbete behöver denne samarbeta med styrelsen och vd:n vilket ofta leder till ett förtroende mellan parterna. Det resulterar även i att revisorn har tillgång till information om bolaget som ingen annan utomstående part har. Ett växande problem i Sverige är den ekonomiska brottsligheten och i ett försök att minska den valde den svenska riksdagen år 1999 att föra in en bestämmelse om revisorers anmälningsskyldighet i ABL. Tanken med bestämmelsen var att revisorerna då i praktiken skulle ge den svenska staten den inblick i aktiebolag som myndigheterna ej hade tillgång till. I och med detta uppstod ett stort problem för revisorerna. Hur ska de kunna följa deras anmälningsskyldighet och samtidigt ej bryta mot deras tystnadsplikt? En revisor har förutom anmälningsskyldigheten även tystnadsplikt gentemot sina klienter, vilket innebär att revisorer inte får föra vidare information om bolagets angelägenheter som de fått reda på genom utförandet av deras granskning om det kan vara till skada för bolaget. Frågan som då uppkommer är hur revisorer kombinerar dessa principer. Under arbetets gång med denna uppsats har jag upptäckt att det största problemet för revisorerna är hur de ska tolka lagregleringen av dessa två motsägande principerna. I och med att anmälningsskyldigheten infördes har revisorerna fått många nya avvägningar att ta ställning till. För att kunna göra en korrekt tolkning måste revisorn i fråga besitta den kunskap som krävs vilket för många revisorer inte verkar vara fallet. Denna brist på kunskap gör att revisorerna kommer att ha svårt att kunna fatta ett korrekt beslut gällande avvägningen mellan dessa två principer. Det kan därför finnas anledning att undersöka om det finns ett annat bättre lämpat organ som stället kan ansvara för anmälningsskyldigheten.

 I takt med avregleringen och privatiseringen av traditionellt statliga och kommunala verksamheter konkurrerar privata och offentliga aktörer i allt större utsträckning med varandra. Regeringen uppmärksammade detta växande problem och för att råda bot på detta infördes nya regler i konkurrenslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2010. Reglerna kretsar kring konfliktlösningsregeln vilken ger allmän domstol möjlighet att förbjuda en offentlig aktör att bedriva en viss verksamhet eller tillämpa ett förfarande som kan ha en konkurrenssnedvridande effekt på marknaden. Verksamheter och förfaranden som är försvarliga utifrån allmän synpunkt eller förenliga med lag kan inte förbjudas med konfliktlösningsregeln. Författaren har utrett vilken typ av verksamheter och förfaranden som fångas av konfliktlösningsregeln och vilka problem som kan uppstå vid en tillämpning av konfliktlösningsregeln. Författaren har under uppsatsens gång kommit fram till att konfliktlösningsregeln fångar alla säljverksamheter och förfaranden som innebär att den offentlige aktörens säljverksamhet eller förfarande utgör en begränsning av konkurrensen. Förfaranden och säljverksamheter som faller utanför den kommunala kompetensen kan alltså inte förbjudas med konfliktlösningsregeln så länge som de inte begränsar konkurrensen och minskar säljtrycket på marknaden. Konfliktlösningsregeln fångar situationer där en offentlig aktörs prissättning i säljverksamhet understiger marknadsvärdet på en konkurrensutsatt marknad. Det konkurrensbegränsningskriterium som uppställs för att konfliktlösningsregeln skall bli tillämplig gör att konfliktlösningsregeln kan utjämna konkurrensen mellan privata och statliga aktörer. Konfliktlösningsregelns tillämpning i förhållande till verksamheter som ligger inom den kommunala kompetensen innebär inte något problem då verksamheter inom den kommunala kompetensen torde vara försvarliga utifrån allmän synpunkt om de ökar konkurrenstrycket. Om den kommunala verksamheten inte ligger inom den kommunala kompetensen torde den heller inte vara försvarlig utifrån allmän synpunkt men kan då ändå inte förbjudas enligt konfliktlösningsregeln såvida den inte utgör en konkurrensbegränsning.

No description available.

<p>Double taxation treaties play a vital part in the international relations between states</p><p>regarding taxation matters. Since double taxation can occur as soon as a person has</p><p>income in more than one state, it is very important that there can be effective remedies</p><p>to the problems that can occur in these situations. Double taxation treaties are</p><p>necessary in most situations created by international trade and they are even more</p><p>important in such a free flowing economic co-operation such as the EU, where the</p><p>trade between the Member States is not only free but also very frequent.</p><p>Most double taxation treaties are based on the Model Treaty created by the OECD.</p><p>Even states not members of the organization use it as a model for their treaties. This</p><p>means that treaties between Member States of the EC are often rather similar, but</p><p>many times have been drafted without consideration taken to EC law. This can create</p><p>problems since the European Court of Justice (ECJ) has stated in its case law that</p><p>even though the Member States are solely competent when it comes to direct taxation,</p><p>that competence must be used in accordance with EC law. Since double taxation</p><p>treaties are directed at flows of income and capital between states, it is most</p><p>probable that they can run afoul of EC law.</p><p>After some judgments of the ECJ the situation is clearer now, but there are still some</p><p>possible future problems. Examples of such problems are trailing taxes, limitations of</p><p>benefits and the most favoured nation (MFN) principle. The latter has been before</p><p>the Court, but there are many questions surrounding the MFN principle that has not</p><p>been answered satisfactorily. Even if more cases are brought before the Court and it</p><p>gives more guidance on how the Member States shall conclude treaties with each</p><p>other, it is still preferable with proper EC legislation on the subject. It must also be</p><p>mentioned that the ECJ has shown reluctance to disrupting the tax treaty networks in</p><p>place and has been reluctant to dismiss rules based on the OECD Model Treaty.</p><p>Several different solutions to these problems have been put forward, ranging from</p><p>doing almost nothing and just letting the development in the case law have its way to</p><p>a complete regulation of these issues through legislation by the EC. The two most interesting</p><p>solutions presented are a Multilateral EU Tax Treaty or an EU Model Tax</p><p>Treaty. Both of these two different methods would mean that the problems would</p><p>have a proper solution in that it would implement common rules that would be applicable</p><p>over the whole of the EU.</p>

No description available.

<p>Hyressättningen av bostadslägenheter skall i dagsläget ske i enlighet med det så kallade bruksvärdesystemet. Systemet innebär att hyran för en lägenhet skall sättas till ett belopp som motsvarar hyresnivån för likvärdiga lägenheter. Om hyresgästen anser hyran vara oskälig kan denne ansöka hos hyresnämnden om en prövning av densamma. Hyresnämnden skall då företa en jämförelseprövning av hyrorna för likvärdiga lägenheter. Lägenheter anses vara likvärdiga då de har samma bruksvärde, vilket innebär att de skall inneha samma värde på bostadsmarknaden. Vid fastställande av en lägenhets bruksvärde skall hänsyn tas till bland annat lägenhetens storlek, modernitetsgrad, användningssätt, planlösning, ljudisolering och geografiska läge, men även andra till lägenheten kopplade faciliteter som exempelvis hiss och sopnedkast skall tas i beaktning. Bruksvärdesystemet är ett mycket omdebatterat hyressättningssystem, vilket har medfört ett flertal omarbetningar och förändringar av systemet under årens lopp. En särskilt omdiskuterad fråga är vilken betydelse fastighetens geografiska läge skall ha för lägenhetens bruksvärde. Problemet som uppstår gällande i vilken utsträckning fastighetens geografiska läge skall beaktas i samband med bruksvärdet, är att bruksvärdet skall bedömas objektivt och frågan huruvida ett läge är bättre än ett annat torde i stor utsträckning utgöra en subjektiv bedömning.</p><p>Syftet med magisteruppsatsen är att klargöra hur bruksvärdesystemet utvecklats från dess införande fram till dags dato, och hur framtiden för systemet ser ut. Arbetet har en viss fokusering på frågan om fastighetens geografiska läge, vilken betydelse det hitintills har givits och vilken betydelse det i framtiden kommer att ges.</p><p>Bruksvärdesystemet sades vid dess införande innebära ett friare hyressättningssystem som var tänkt att efterlikna ett marknadsrättsligt system. Vissa begränsningar ämnades emellertid införas i systemet för att tillgodose hyresgästens intressen av ekonomisk och social trygghet i boendet. Systemet har dock under årens lopp kommit att i allt större utsträckning begränsa hyresvärdens frihet vid hyressättningen av lägenheter, samtidigt som hyresgästen har erhållit en allt starkare position. Det har emellertid gått så långt att det i dagsläget kan sägas att hyresgästens intressen tillgodoses i betydligt högre utsträckning än hyresvärdens. Bruksvärdesystemet har enligt författaren utvecklats från att vara ett extremt hyresvärdsvänligt hyressättningssystem, vilket efterliknade ett marknadsrättsligt system, till att nuförtiden vara ett i hög grad begränsat hyressättningssystem, vilket inte torde kunna sägas efterlikna ett marknadsrättsligt system. Förslag på förändringar av systemet har lagts fram, vilka emellertid fortfarande är under beredning i regeringen. Förslagen torde medföra, om dessa genomförs, att bruksvärdesystemet tar ett steg mot att återigen efterlikna ett marknadsrättsligt system med vissa begränsningar i hyresvärdens frihet, till förmån för hyresgästens sociala och ekonomiska trygghet.</p><p>Vad gäller beaktandet av fastighetens geografiska läge uttalades vid införandet av bruksvärdesystemet att hänsyn skulle tas till läget, men hur eller i vilken utsträckning sådant beaktande skulle ske uttalades inte. Begreppet har sedan införandet inte kommit att utvecklas lagtextmässigt utan har i sin helhet utvecklats genom rättstillämpningen. Rättsskipande myndigheter synes emellertid inte till fullo begripit hur beaktande av det geografiska läget skall ske, och då bedömningen i hög grad är subjektiv synes utvecklingen varit tämligen neutral. Det har uttalats att ett centralt läge på objektiva grunder skall anses vara mer värt än ett ocentralt, men någon direkt genomslagskraft kan lägeskriteriet inte påstås ha erhållit. Frågan är dock i stor utsträckning rättspolitisk, och då de rättsskipande myndigheterna skall vara objektiva och politiskt neutrala har de undvikit att företa starka uttalanden angående lägets betydelse. Läget torde emellertid ges större betydelse i framtiden, då det är en faktor hyresgäster värderar högt, och eftersom hyressättningen har uttalats skall avspegla hyresgästers värdering av lägenheterna bör läget således tas i beaktande. Ökad hänsyn till det geografiska läget bör sannolikt även leda till en bättre balanserad hyresmarknad, varför författaren tror att det i framtiden kommer att ges en större betydelse.</p>

<p>Framställningen behandlar aktiekapitalets och värdeöverföringsreglers funktion som borgenärsskydd ur ett internationellt perspektiv med tyngdpunkt på Common Law jurisdiktioner. Ansvarsgenombrottsinstitutet, i ett internationellt sammanhang, har även en central funktion i framställningen då otillräckliga borgenärsskyddsregler lämnar borgenärer med att ansöka om ansvarsgenombrott som en sista utväg för att bli ersatta.</p><p>Inledningsvis kommer teorin och lagstiftningen bakom dels aktiekapital och värdeöverföringsregler, dels ansvarsgenombrott att behandlas för att ge läsaren de förutsättningar som behövs för de mer analytiska delarna av framställningen.</p><p>Detta kommer följas av statistik avseende frekvensen av ansvarsgenombrott i de två mest centrala jurisdiktionerna i framställningen, Storbritannien och Nya Zeeland. Jurisdiktionerna är av intresse då de har haft ett snarlikt ursprung men har sedermera tillämpat två väsentligen olika rättsordningar angående aktiekapital och värdeöverföringar. Storbritannien som är bundet av EG rättslig lagstiftning har tillämpat rättsregler avseende borgenärsskydd vilka härstammar från det andra bolagsdirektivet. Samtidigt har Nya Zeeland tillämpat rättsregler som härstammar från den amerikanska Model Business Corporation Act. Statistikens syfte är att på-visa eventuella skillnader i frekvensen av ansvarsgenombrott i och med införandet av de nya rättsreglerna i respektive jurisdiktion i relation till de tidigare väldigt likartade.</p><p>En analys kommer sedermera företas i två steg där det första steget innefattar de teoretiska delarna av framställningen analyseras och de olika lagstiftningsregimer som tillämpas på aktiekapital, värdeöverföringsregler samt ansvarsgenombrott kommer att jämföras. Analysens andra del kommer behandla den framtagna statistiken och kommer in-nehålla en analys av varje undersökt jurisdiktion för sig där de faktorer som kan ha påverkat det erhållna resultatet behandlas.</p><p>Detta följs av en jämförelse mellan resultaten från de två jurisdiktionerna vilket kan sägas utgöra kärnan av framställningen och ger ett svar på vilka eventuella skillnader de två olika lagstiftningsregimer som har antagits innebär och vilken som är att anse som mest adekvat avseende borgenärsskyddsaspekter.</p><p>Slutligen kommer en slutsats där samtlig framkommen fakta och resultat i analysen sammanfattas och författarens åsikt om vilket system som är att anse som mest förmånligt även kommer att presenteras.</p>

<p>Utifrån en problembaserad rättsdogmatisk metod tar uppsatsen sin utgångspunkt i Sveriges beskattningsregler avseende riskkapitalinvesteringar, i en situation där utländska juridiska personer tillskjuter kapital till svenska onoterade aktiebolag. Inledningsvis identifieras en tydlig skillnad i beskattningen av två tillsynes jämförbara handlingsalternativ, en riskkapitalinvestering jämfört med en direktinvestering, samtidigt som den allmänt vedertagna neutralitetsprincipen anger att det skattemässiga utfallet av två ekonomiskt jämförbara handlingsalternativ inte får avvika från varandra. Uppsatsen syftar därför till att konstatera huruvida Sveriges beskattningsregler avseende riskkapitalinvesteringar strider mot neutralitetsprincipen samt om det för det skatterättsliga området får anses komplicerat att utforma rättvisa och neutrala rättsregler. Proposition 2009/10:36 utgör även föremål för uppsatsens behandling då en lagändring i enlighet med propositionen skulle medföra fundamentala förändringar avseende beskattningen av riskkapitalinvesteringar i Sverige.</p><p>Med riskkapitalinvestering avses i uppsatsen att en utländsk juridisk person efter att ha varit i kontakt med ett svenskt riskkapitalbolag, tillskjuter en viss mängd av sitt disponibla kapital till en i Sverige etablerad riskkapitalfond, som i sin tur investerar i svenska onoterade aktiebolag. En svensk riskkapitalfond genererar skattepliktiga kapitalvinster under förutsättning att aktieinnehavet i de svenska onoterade aktiebolagen avyttras till ett pris som överstiger dess anskaffningsvärde. Då en riskkapitalfond idag etableras som ett kommanditbolag är det enligt gällande rätt fondens utländska juridiska delägare som är skyldiga att betala skatt för riskkapitalfondens inkomster. Så som begränsat skattskyldiga beskattas de utländska juridiska personerna enbart för vissa i lagtexten explicit angivna inkomstkällor i Sverige, där fast driftställe för näringsverksamhet utgör den enda inkomstkällan av relevans för uppsatsens behandling. Rekvisiten näringsverksamhet och fast driftställe är därför föremål för en i uppsatsen djupgående analys.</p><p>Riskkapitalfonden anses bedriva en näringsverksamhet genom att utgöra en självständig och vinstmaximerande förvärvsverksamhet som bedrivs varaktigt, kontinuerligt och i en viss omfattning. Vidare utgör riskkapitalfonden även ett fast driftställe, då fonden frambringar investeringsförfarandets samtliga inkomster genom att stadigvarande och uteslutande bedriva sin affärsverksamhet från Sverige. Innehavet i en svensk riskkapitalfond medför således att ett fast driftställe för näringsverksamhet uppstår för fondens utländska juridiska delägare, vilka därmed beskattas för fondens samtliga inkomster i Sverige.</p><p>Vid en direktinvestering investerar de utländska juridiska personerna istället direkt i de svenska onoterade aktiebolagen genom att kontakta en svensk bank som köper och säljer aktierna enligt uppdrag. Genom det upprättade avtalsförhållandet med den svenska banken uppstår även i samband med en direktinvestering, ett fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. Skattskyldigheten undanröjs dock då innehavet vid en direktinvestering, tillskillnad från en riskkapitalinvestering, i regel faller inom tillämpningsområdet för de skatterättsliga undantagsreglerna avseende näringsbetingade andelar. Idag uppstår således en tydlig skillnad i beskattningen, ur ytterst jämförbara skatterättsliga förutsättningar, för en riskkapitalinvestering och en direktinvestering. För att ställa Sveriges beskattningsregler i relation till neutralitetsprincipen krävs vidare att de två handlingsalternativen är ekonomiskt jämförbara.</p><p>Genom beaktande av rent ekonomiska faktorer, består de båda handlingsalternativen av en utländsk juridisk person, som med hjälp av en mellanhand vidtar investeringar i svenska onoterade aktiebolag utan att vara fysiskt närvarande i Sverige. Då den utländska juridiska personen vidare, genom sin renodlade kapitalplacering har ett huvudsakligt syfte som består i att maximera avkastningen vid båda handlingsalternativen, förefaller den ekonomiska jämförbarheten vara mycket tydlig.</p><p>Den ekonomiska jämförbarheten i kombination med skillnaden i det skattemässiga utfallet för de två handlingsalternativen, utgör själva kärnan till att de svenska beskattningsreglerna avseende riskkapitalinvesteringar får anses strida mot neutralitetsprincipen. Vidare påvisar den rättsliga grunden till gällande rätt, att det inte är särskilt komplicerat att införa rättvisa och neutrala rättsregler på området. Ett avgörande från Regeringsrätten som bestämmer att riskkapitalfonden ej utgör ett fast driftställe för näringsverksamhet, eller att inkludera kommanditbolag i regelverket för näringsbetingade andelar, skulle nämligen påtagligt reducera den i uppsatsen identifierade bristande neutraliteten.      </p><p>En analys av Proposition 2009/10:36 påvisar potentiellt omfattande framtida förändringar för uppsatsens behandlade skatterättsliga område. Genom att infoga kommanditbolag i regelverket avseende näringsbetingade andelar kommer, om lagförslaget accepteras, såväl utdelningar som kapitalvinster vara helt befriade från skatt för riskkapitalfonden och dess utländska juridiska delägare. Utländska juridiska personer med intresse för svenska onoterade aktiebolag, kommer vid en lagändring således att vidta investeringsbeslut baserade på rent ekonomiska faktorer, där den slutliga avkastningen och valet av handlingsalternativ i framtiden inte kommer att göras beroende av det svenska skatterättsliga regelverkets utformning.</p><p>  </p><p> </p>