Denna uppsats behandlar finansieringssättet "crowdfunding" ur ett mervärdesskatterättsligt perspektiv.

Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som utgår vid all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster i Sverige. Mervärdesskatten styrs av den så kallade neutralitetsprincipen. Principen innebär i stort att mervärdeskatten inte ska påverka vare sig en enskild individs val till konsumtion eller ett företags utformning. Mot bakgrund av neutralitetsprincipen är det av stor vikt att ett företag förblir oförändrat rent mervärdesskatterättsligt även i det fall företaget väljer att ändra sin struktur. Ett företag kan överlåtas på två sätt, genom en verksamhetsöverlåtelse eller genom en andelsöverlåtelse. I enlighet med 3 kap. 25 § ML är en verksamhetsöverlåtelse undantagen från mervärdesskatt. Bestämmelsen har sitt ursprung i art. 19 och 29 i direktivet och utgör en så kallad icke-omsättningsregel. Syftet med bestämmelsen i sin helhet är att underlätta att en överlåtelse av ett företag, eller en del av ett företag, ska kunna ske. Innebörden av 3 kap. 25 § ML har under de senaste åren kommit att bli väldigt omdiskuterad. Ursprunget till debatten återfinns i EU-domstolens avgörande i SKF-målet. Förhandsavgörandet som EU-domstolen lämnade innehöll uttalanden som pekade på att tillämpningsområdet för verksamhetsöverlåtelser numera även kan omfatta andelsöverlåtelser. Inte minst i Sverige har domen kommit att bli omskriven i stor utsträckning. På ena sidan av debatten står utformningen av den svenska lagtexten, HFD:s avgörande i SKF-målet och SKV:s notoriska nekande till avdragsrätt. På andra sidan står några avgöranden från KamR. och en tidsanpassad tolkning av det aktuella lagrummet. Även den mycket viktiga neutralitetsprincipen talar för ett utvidgat tillämpningsområde för 3 kap. 25 § ML. Det finns inget tydligt svar på frågan om en andelsöverlåtelse kan undantas från mervärdesskatt i enlighet med 3 kap. 25 ML. Under hösten 2011 meddelade dock HFD prövningstillstånd i ett mål som rörde denna fråga. Ett klart svar kommer därmed att komma inom kort. Tills dess vill jag lyfta fram min åsikt, att en andelsöverlåtelse ska och bör kunna likställas med en verksamhetsöverlåtelse. Det är det enda rätta utifrån bestämmelsens syfte och den unionsrättsliga neutralitetsprincipen.

Verksamhetsöverlåtelser är enligt 3 kap. 25 § mervärdesskattelagen undantagna från mervärdesskatt. Motsvarande EU-rättsliga bestämmelser återfinns i artiklarna 19 och 29 mervärdesskattedirektivet. En analys av bestämmelsen är intressant eftersom det förekommer vissa problem kring tillämpningen. Svårigheter att bedöma bestämmelsens tillämpnings-område i ett specifikt fall kan leda till oklarheter huruvida undantaget är tillämpligt eller inte. Både överlåtare och förvärvare kan i sådana fall beläggas med skattetillägg till följd av en felaktig tillämpning av bestämmelsen. Förevarande uppsats behandlar 3 kap. 25 § utifrån ett ändamålsenligt perspektiv och avser att analysera hur väl rättsutvecklingen på området överensstämmer med syftet bakom regleringen. I uppsatsen används huvudsakligen en rättsvetenskaplig metod. I viss mån kommer även EU-rättslig metod att användas eftersom rättsområdet är harmoniserat. Syftet med 3 kap. 25 § är främst av praktisk natur och avser att underlätta verksamhetsöverlåtelser genom att inte belasta förvärvarens likviditet. Rättsutvecklingen på området stämmer på det stora hela väl överens med syftet bakom lagstiftningen. Det uppställs krav på att verksamheten drivs vidare av förvärvaren och att de tillgångar som överlåts kan utgöra en självständig verksamhet.  Till följd av ett avgörande från EU-domstolen har fråga uppkommit om en aktieavyttring kan utgöra en verksamhetsöverlåtelse. Utifrån syftet med 3 kap. 25 § är så inte fallet eftersom aktierna utgör en enskild tillång och vidare aldrig kan belastas med mervärdesskatt. Vid verksamhetsöverlåtelser som involverar ett rättssubjekt som inte är fullt ut skattskyldig råder det i nuläget konsensus att sådana omfattas av tillämpningsområdet för 3 kap. 25 § under förutsättning att det inte uppstår någon konkurrenssnedvridning. Kravet på konkurrens-snedvridning vid inskränkning av tillämpningsområdet framgår av artikel 19. 3 kap. 25 § uppställer emellertid enligt sin ordalydelse ett krav på full skattskyldighet, vilket strider mot artikel 19 och syftet med bestämmelsen. Goda skäl kan således anföras för att bestämmelsen är felaktigt implementerad och bör revideras. Det bör framgå av ordalydelsen i 3 kap. 25 § att bestämmelsen endast får inskränkas i de fall en konkurrenssnedvridning uppstår till följd av överlåtelsen.

År 2012 sänktes momsen på restaurang- och cateringverksamhet från 25 % till 12 %. Huvudsyftet med denna sänkning var att öka sysselsättningen i restaurangbranschen. Liknande momssänkningar har tidigare gjort på flera håll i övriga Europa. Denna studies syfte är att utvärdera om denna momssänkning har ökat sysselsättningen och så fall i hur stor grad. För att skatta denna effekt har en difference-in-difference modell använts. Studien kommer fram till att det troligtvis har skett en ökning av sysselsättningen i restaurangbranschen men har svårt att vissa precis hur stor denna ökning har varit.

Mervärdesskatt är en konsumtionsskatt som utgår på i stort sett all omsättning av varor och tjänster. De nationella bestämmelserna har sin grund i mervärdesskattedirektivet och mervärdesskatt är ett område som är harmoniserat inom EU. Förutsättningarna för att mervärdesbeskattning skall bli aktuell är att det skall ske en omsättning, som är skattepliktig inom landet, som görs av en beskattningsbar person eller en person som agerar som en beskattningsbar person. För den som bedriver en skattepliktig verksamhet finns möjlighet att göra avdrag för ingående mervärdesskatt och för den som upplåter en fastighet finns möjlighet att bli frivilligt skattskyldig till mervärdesskatt. Att skattskyldigheten är frivillig har sin grund i att upplåtelser av fastighet är undantagen från mervärdesskatt men en möjlighet till frivillig skattskyldighet har införts för att den kategorin verksamheter inte skall missgynnas. Förutsättningarna för att bli frivilligt skattskyldig till mervärdesskatt för fastighetsupplåtelser är att det skall vara en fastighet i mervärdesskattehänseende, fastigheten skall vara belägen i Sverige samt att hyrestagaren bedriver skattepliktig verksamhet i den upplåtna fastigheten. För den som är frivilligt skattskyldig för upplåtelse av fastighet finns en avdragsrätt för investeringsvaror. För det fall användandet av en upplåten fastighet ändras så att frivillig skattskyldighet inte längre råder skall den avdragna ingående mervärdesskatten jämkas och återbetalas till den del som inte är avdragsgill efter ändring av användande. Vid överlåtelse av fastighet övergår, i de flesta fall, jämkningsskyldigheten på förvärvaren enligt bestämmelserna i ML. I mervärdesskattedirektivet saknas bestämmelser om vem som är betalningsskyldig för jämkningen och medlemsstaterna har givits möjlighet att implementera bestämmelserna på bästa sätt i nationell rätt. Jämkning enligt mervärdesskattedirektivet benämns justering av ingående mervärdesskatt. Huruvida jämkningsskyldigheten är överförbar på annan än den som ursprungligen gjort avdraget har prövats av EU-domstolen i målet C-622/11 mellan Pactor Vastgoed BV och nederländska staten med utgångspunkt i nederländsk rätt. EU-domstolen fann att betalningsskyldighet för jämkning av avdrag inte är överförbar på annan än den som ursprungligen gjort avdraget. Domstolens tolkning har sedan åberopats i målet mellan Sögård fastighets AB (Sögård) och Skatteverket i Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten valde att bifalla Sögårds talan och undanröjde Skatteverkets beslut om att Sögård skulle vara betalningsskyldig för jämkat avdrag för ingående mervärdesskatt gjort av tidigare ägare till en fastighet. Ärendet har sedan överklagats till HFD vilken har meddelat prövningstillstånd. Utfallet i HFDs prövning är flera tänkbara exempelvis att förhandsavgörande begärs eller att HFD väljer att fastställa Kammarrättens dom.

No description available.

No description available.

No description available.

The right to deduct VAT related to transaction costs when selling subsidiary shares is a reoccurring issue and has been subject to review in courts for several decades. During the autumn of 2023, the Supreme Administrative Court of Sweden examined once again under which circumstances deductions for input VAT for transaction costs in connection with the sale of shares in subsidiaries can be granted. The case was peculiar for several reasons. While the court granted the company a right to deduct the input VAT, the counterpart (the Swedish Tax Agency) submitted a secondary claim for deduction limitation. This could not be examined with reference to the principle of instance order. The case once more raises questions of when a right to deduct input VAT can be granted and furthermore if it can be limited. The question of deductibility generally depends on whether there is a clear and immediate link between a specific cost and an outgoing transaction or a collective economic activity. The issue of when a direct and immediate link between a certain cost and either a specific transaction or the company’s collective economic activity exists has been discussed and tried at both the Court of Justice of the European Union and the Supreme Administrative Court of Sweden on repeated occasions. The aim of the essay is to determine, with the main consideration of case law in the area, in which cases there is a right to deduct and whether restrictions on the right to deduct should be introduced according to the Swedish Tax Agency's secondary claim in the most recent legal case. Through this an analysis is carried out to critically review the impact of the principle of VAT neutrality. The goal is achieved through a two-stage survey. First, an analysis is carried out to determine the cases where a clear and immediate link must exist between a specific cost associated with the sale of a subsidiary and either an outgoing transaction or an overall financial activity to determine when a right to deduct exists. Second, a comparison is made of the results of the survey with the Tax Agency's secondary claim. The result of the survey will be used to analyze the impact of the principle of neutrality in these errands.

No description available.