I takt med att nya samhällsföreteelser utvecklas uppkommer samtidigt frågor om hur dessa relaterar till gällande rätt. Fokus i denna uppsats är att utreda i vilka fall så kallade affärer inom den nya tekniska samhällsföreteelsen balanserade termiska nät (BTN) är skattepliktiga för mervärdesskatt,vilka undantag som finns samt övriga mervärdesskatterättsliga svårigheter som BTN kan tänkas aktualisera. Tekniken i BTN bygger på att termisk energi balanseras mellan byggnader, genom vatten, utefter deras momentana behov. Dessa affärer, som energiutbytena utgör, kan ske mellan såväl företag som privatpersoner. Vilken part som agerar köpare respektive säljare kan således skifta över tidbaserat på byggnadernas värmeprofiler. Denna uppsats har emellertid avgränsats till att behandla frågan om etablerade BTN med ett begränsat antal parter vilka själva äger näten. Utifrån analyskapitlet dras slutsatsen att svaret om mervärdesskatteplikt råder eller ej inte är givet för alla affärer inom ett etablerat BTN. Emellertid kan det sägas att det generellt sett råder skatteplikt för mervärdesskatt för affärerna, förutsatt att ersättning utges, antingen i form av pengar eller genom byten av energi. Likväl återfinns undantag för bland annat de fall där omsättning understiger 30 000 kronor under beskattningsåret och två år innan enligt 9d kap. 1 § ML. Undantag råder även för situationer där ersättning inte utges på grund av att energin ges bort. Emellertid leder detta faktum till att avdragsrätt även råder i alla scenarion i vilka skatteplikt för mervärdesskatt råder, utom i fall där det är privatpersoner som köpt energi för att nyttja i en stadigvarande bostad enligt 8 kap. 9 § 1 st. 1 p. ML. Syftet med mervärdesskatten är att träffa all konsumtion och att affärer i ett BTN då, generellt sett, inte skulle vara skattepliktiga strider mot det syftet, vilket ger att slutsatsen är rimlig. Det hade även stridit mot neutralitetsprincipen samt syftet att motverka påverkan på konkurrensen, ifall mervärdesskatt inte hade utgått på affärer inom ett BTN, eftersom det gör det på andra former av energiförsörjning. Flertalet andra mervärdesskatterättsliga frågor uppstår även relaterat till etablerade BTN. En stor del av dessa och dess problematik, vilket lyfts i uppsatsen, ligger emellertid i det faktum att samtliga parter kan agera både köpare och säljare och därmed intar positioner de inte tidigare haft. Lagstiftningen idag är nämligen inte optimalt utformad för att slutkonsumenter själva även ska sälja det som konsumeras på ett sådant sätt som sker inom ett BTN. Således är det önskvärt meden viss översyn av mervärdesskattelagstiftningen så att förutsebarheten för situationer likt BTN ökar.

Uppsatsen skildrar de svenska jämkningsreglerna i mervärdesskattelagen vid överlåtelse av fastighet i ljuset av EU:s mervärdesskattedirektiv. Flera rättsfall som berör jämkningsreglerna behandlas i uppsatsen, bl.a. C-787/18 Sögård Fastigheter, C-622/11 Pactor Vastgoed och C-248/20 Skellefteå Industrihus. Praxis samt övriga källor ligger till grund för utredandet av jämkningsreglerna. I uppsatsen redogörs det allmänt för avdragsrätten för mervärdesskatt, när jämkningsskyldigheten aktualiseras samt övertagande av jämkningsskyldigheten utifrån svensk rätt samt EU-rätt. Bestämmelserna om verksamhetsöverlåtelse berörs också för att utreda vad enligt gällande rätt anses utgöra en verksamhetsöverlåtelse samt om det går att jämställa med en vanlig fastighetsavyttring ur ett jämkning perspektiv. Den sistnämnda görs i syfte för att besvara den obesvarade frågan i målet C-787/18 Sögård Fastigheter, vilket också ingår i uppsatsens huvudsyfte. I huvudsyftet ingår även att undersöka huruvida de svenska jämkningsreglerna anses vara förenliga med mervärdesskattedirektivet.  Uppsatsen upplyser läsaren om problematiken som föreligger vid fastighetsöverlåtelse utifrån en synvinkel där den förvärvande parten träder in i den överlåtande partens skattemässiga situation. Det förs resonemang om hur jämkningsskyldighet har hanterats och hur det bör kunna hanteras framgent ur ett mervärdeskattemässigt perspektiv för att undvika den problematik som uppstått i dagsläget. En de lege ferenda-diskussion görs därför i syfte för att undersöka alternativa lösningar. Diskussionen avslutas med en egen analys av fördelar och nackdelar med de olika förfarandena samt egna kommentarer vad författarna anser lämpligast.  Den första januari 2023 träder en ny mervärdesskattelag i kraft som innebär en bättre anpassning till mervärdesskattedirektivet. Under diskussionen i arbetet redogörs de förändringar som görs i lagen och huruvida bestämmelserna har anpassats till densenaste förändringen av rättsläget. EU konform tolkning samt direkt effekt utreds i arbetet för att på så sätt kunna förstå mervärdesskattedirektivets tillämpningsområden och hur den bör tillämpas.  En diskussion förs över det skattebortfall som kan uppstå i dagsläget på grund av oförenligheten som består mellan svensk rätt och EU-rätt. Det vill säga konsekvenserna av den lagstiftning som gäller just nu. Under sammanfattande slutsatser ger skribenterna svar på uppsatsens huvudsyfte samt bisyfte i form av egna slutsatser utifrån den undersökning som har genomförts.

No description available.

No description available.

Uppsatsen behandlar samfällighetsföreningar och dess mervärdesbeskattning.Svenska samfällighetsföreningar har i flera decennier inte ansetts bedriva en ekonomisk verksamhet när dessa tillhandahåller tjänster till sina medlemmar. Enligt svenska domstolar utgör det ingen ekonomisk verksamhet imervärdesskattehänseende. Detta har inneburit att föreningarna inte kunnat mervärdesskatteregistrera sig och verksamheten varit momsfri. Detta ifrågasätts numera av Skatteverket som med stöd av EU-praxis gjort en annan bedömning när det gäller samfällighetsföreningar som tillhandahåller varor och tjänster till sina medlemmar. Enligt myndigheten bedriver föreningarna en ekonomisk verksamhet som omfattas av mervärdesskattedirektivet.  Med anledning av Skatteverkets nya synsätt samt praxis från EU-domstolen har denna uppsats som syfte att undersöka huruvida svenska samfällighetsföreningar kan bedriva ekonomisk verksamhet. För att ge svar på arbetens syfte genomförs en analys av svensk och EU-rättsligt praxis. I uppsatsen berörs även frågorna kring skattskyldighet för mervärdesskatt, skatteneutralitetsprincipen, regler omomvärdering till marknadspris samt sambandet mellan tjänst och ersättning i mervärdesskattehänseende. Relevanta avgöranden som är av särskilt betydelse och som tas upp i denna uppsats är bl.a. C-449/19 WEG Tevesstraße, RÅ 1983 1:26 och Skatterättsnämndens förhandsbesked diarienummer 75–22/I samt diarienummer 74–22/I. Under sammanfattande slutsatser redogör skribenten svaret på uppsatsens syfte samt reflektioner kring de följdeffekter som tillkommer med anledning av Skatteverkets nya synsätt. Slutsatserna dras utifrån den undersökning som har genomförts i arbetet.

No description available.

Vi avser att utreda skatteverkets ställningstagande i fråga om moms vid belöningsbaserad crowdfunding. Syftet är att diskutera om , och i vilka fall, moms i samband med belöningsbaserad crowdfunding ska erläggas.

Fråga om tillämpning av helhets- respektive delningsprincipen samt huruvida en transaktion består av ett eller flera tillhandahållanden är ofta förekommande i rättspraxis. Någon vägledning i mervärdesskattelagen eller mervärdesskattedirektivet går inte att finna och därmed har ovan nämnda rättspraxis blivit av värde och fyller en viktig funktion i de aktuella frågorna. Uppsatsens syfte är att undersöka när helhets- respektive delningsprincipen ska tillämpas samt hur respektive princip påverkar skatteplikten och skattesatsen för hela transaktionen. Då frågan om ett eller flera tillhandahållanden har en stark koppling till helhets- respektive delningsprincipen är även syftet att undersöka när en transaktion anses utgöras av ett eller flera tillhandahållanden och därmed klargöra vilka bedömningsgrunder som EUD och de svenska domstolarna beaktar i denna fråga. Då tillämpningen av 7 kap. 7 § mervärdesskattelagen har ifrågasatts för att vara oförenlig med EU-rätten är syftet även att undersöka huruvida den är förenlig med EU-rätten eller inte. Uppsatsens frågeställningar har besvarats främst med stöd av den rättspraxis, både från EUD och svenska domstolar, som redogjorts för i uppsatsen och lett fram till nedanstående slutsatser. Delningsprincipen ska tillämpas då en transaktion består av flera tillhandahållanden. Mervärdesskattekonsekvenserna blir då att transaktionen beskattas med olika skattesatser. Varje tillhandahållande beskattas med den skattesats som den hade beskattats med om den hade tillhandahållits separat. När en transaktion däremot består av ett enda tillhandahållande blir helhetsprincipen aktuell och hela transaktionen ska då beskattas enhetligt med en och samma skattesats. Vilken skattesats som ska tillämpas blir emellertid i hög grad beroende av huruvida transaktionen anses innehålla någon huvudsaklig och underordnad del eller om delarna kan anses likvärdiga varandra. För att bedöma huruvida en transaktion består av ett eller flera tillhandahållanden är absorptionsregeln och odelbarhetsregeln de viktigaste bedömningsgrunderna. Härtill kommer ett flertal andra bedömningsgrunder som också beaktats av domstolarna, men som emellertid visat sig vara av något mindre betydelse. Tillämpningen av 7 kap. 7 § mervärdesskattelagen kan sägas vara förenlig med EU-rätten då delningsprincipen endast tillämpas när transaktionen utgörs av flera tillhandahållanden och helhetsprincipen endast tillämpas då transaktionen utgörs av ett enda tillhandahållande. EUD och de svenska domstolarna tillämpar även samma bedömningsgrunder när de bedömer huruvida en transaktion består av ett eller flera tillhandahållanden.

No description available.

<p>Inom gemenskapsrätten har en princip om förfarandemissbruk växt fram på mervärdes-skatteområdet. Den har tydligast befästs genom rättsfallet Halifax. Där uttalade EG-domstolen att formellt riktiga transaktioner som vidtagits i syfte att uppnå skattefördelar som inte överrensstämmer med direktivets syften utgör förfarandemissbruk. Det krävs dock att det ska utgå av de objektiva omständigheterna att det huvudsakliga syftet med transaktionen var att uppnå en skattefördel. I och med detta ska förhållandena omdefinieras så att de verkliga förhållandena upprättas. Den objektiva vinklingen är viktig enligt EG-domstolen för att inte komma i konflikt med rättssäkerhetsprincipen och förutsebarhetsprincipen. Dessa säkerställer blanda annat att omständigheter som inträffat efter en transaktion och beslut om beskattning inte kan inverka på skattebeslutet.</p><p>Inom mervärdesbeskattningen i Sverige finns ännu ingen bestämmelse som tar sikte på skatteflyktsförfaranden. Genom det ovan nämnda rättsfallet Halifax har det ansetts av vissa att principen om förfarandemissbruk kan tillämpas i svensk rätt. Andra anser att det skulle strida mot den svenska legalitetsprincipen att använda principen i svensk rätt. Utbudet av rättsfall på området är magert och endast en dom från kammarrätten finns som belyser det svenska rättsläget. Kammarrätten diskuterar om principen om förfarandemissbruk genom direktiv-konform tolkning kan intolkas i svensk rätt, likaså om principen kan anses utgöra direkt effekt och därmed få genomslag i svensk rätt. I målet ansåg man dock att den svenska legalitetsprincipen satte stopp för bestämmelser som inte har stöd i föreskrift. Därmed kunde principen om förfarandemissbruk inte tillämpas.</p><p>EG-rättsliga målet Kofoed handlade om hur en direktivbestämmelse som inte implementerats i den nationella rätten skulle tillämpas. EG-domstolen uttalar i detta mål att bedömningen ska utgå ifrån den nationella implementeringen av direktivregeln. I och med det kan inte en bestämmelse som inte implementerats, genom direktivkonform tolkning få genomslag i den nationella rätten då den är till nackdel för den enskilde.</p><p>Det finns olika röster om hur principen om förfarandemissbruk ska tillämpas. Jag anser att legalitetsprincipen i svensk rätt talar emot en tillämpning av principen om förfarande-missbruk. Det som behövs i Sverige är en lagändring där principen tas med och därmed kan tillämpas i svensk rätt. I och med det finns inga hinder mot en tillämpning och svensk rätt blir i överrensstämmelse med gemenskapsrätten.</p>