No description available.

Behov som är gemensamma för flera fastigheter kan tillgodoses av en gemensamhetsanläggning. Den kan bestå av ett eller flera ändamål och förvaltas ofta av en samfällighetsförening. Syftet med studien är att undersöka både lagreglering och tillämpning av möjligheterna att bilda gemensamhetsanläggningar med flera ändamål. Studien har en rättsdogmatisk utgångspunkt i gällande rätt ("de lege lata") men grundar sig huvudsakligen i kvalitativ metod med ett rättssociologiskt perspektiv. Telefonintervjuer har genomförts med tolv förrättningslantmätare från såväl kommunala som statliga lantmäterimyndigheter i Västra Götalands län. Fem skriftliga intervjuer med personer med lång erfarenhet inom anläggningslagen (1973:1149) (AL) samt en skriftlig intervju med en person med gedigen kunskap om samfällighetsföreningar har också gjorts. Resultatet har kunnat påvisa att det finns en möjlighet att förrättningslantmätare bryter mot lagstiftarens intentioner rörande när en eller flera anläggningar ska inrättas, men utan gällande praxis kan detta inte säkerställas. Förrättningslantmätare har i dagsläget mycket stor frihet att själva kunna motivera om en eller flera anläggningar ska inrättas. Det är oklart om en gemensamhetsanläggning med flera ändamål ska prövas som helhet, eller om respektive ändamål ska prövas enskilt gentemot villkoren i AL. Studien visar emellertid att det finns en risk att prövningen av respektive ändamål kan göras mindre strikt om en gemensamhetsanläggning med flera ändamål prövas som helhet mot villkoren i AL. Förrättningslantmätare väljer huvudsakligen att bilda gemensamhetsanläggningar med flera ändamål för att det förenklar både anläggningsförrättningen och den framtida förvaltningen för samfällighetsföreningen. Valet att bilda gemensamhetsanläggning med flera ändamål är dock underordnat att förrättningslantmätaren bedömt att områdets utformning lämpar sig för detta, att ändamålen bedöms lämpliga att inrätta i samma gemensamhetsanläggning och att delägarfastigheternas andelstal blir lika. Studien visar att en gemensamhetsanläggning med flera ändamål i vissa fall kan leda till framtida problem och att huvudproblematiken i dessa fall utgörs av det faktum att gemensamhetsanläggningen måste omprövas enligt AL 35 §. Detta kan innebära stora kostnader som hade kunnat undvikas om ändamålen istället inrättades som olika gemensamhetsanläggningar då de bildades. / Needs common to several properties can be satisfied by a joint facility. It may consist of one or more purposes and is often managed by a joint property association.  The aim of the study is to investigate both the legal regulation and the application of the possibility of forming multi-purpose joint facilities. The study has a legal dogmatic outset in applicable law (“de lege lata”) but is mainly based on qualitative methods applied from the perspective of sociology law. Telephone interviews have been carried out with twelve cadastral surveyors from both municipal and state cadastral authorities in Västra Götaland county. Five interviews in written form have been carried out with experts in the Joint Facilities Act (1973:1149), and one written interview with an expert in joint property associations was completed. The result demonstrates that there is a possibility that cadastral surveyors may be violating the legislator’s intentions regarding the possibility to form multi-purpose joint facilities, but in absence of current legal practice this cannot be ensured. Consequently, cadastral surveyors are currently very free when deciding to form one or more joint facilities. It is unclear if a multi-purpose joint facility is to be adjudicated overall, or if each of its purposes are to be adjudicated individually in relation to the terms in the Joint Facilities Act. However, the study shows that there is a risk that the adjudication will be done less strict for each purpose if a multi-purpose joint facility is to be adjudicated overall towards the terms in the Joint Facilities Act. Cadastral surveyors mainly choose to form a multi-purpose joint facility because it simplifies both the conduction when forming the joint facility and the future administration for the joint property association. However, the choice to set up multipurpose joint facilities is subordinate to the fact that the layout of the area is assessed suitable, that the purposes are considered appropriate to be set up in the same joint facility and that the participatory share of the participating property units are equal. The study shows that a multi-purpose joint facility in some cases may lead to future problems. Mainly, these problems can lead to the fact that the joint facility may need to be re-formed according to the Joint Facilities Act Section 35 §. This could mean great costs which could have been avoided if several joint facilities had been formed from the beginning, instead of one multi-purpose joint facility.

Uppsatsen behandlar samfällighetsföreningar och dess mervärdesbeskattning.Svenska samfällighetsföreningar har i flera decennier inte ansetts bedriva en ekonomisk verksamhet när dessa tillhandahåller tjänster till sina medlemmar. Enligt svenska domstolar utgör det ingen ekonomisk verksamhet imervärdesskattehänseende. Detta har inneburit att föreningarna inte kunnat mervärdesskatteregistrera sig och verksamheten varit momsfri. Detta ifrågasätts numera av Skatteverket som med stöd av EU-praxis gjort en annan bedömning när det gäller samfällighetsföreningar som tillhandahåller varor och tjänster till sina medlemmar. Enligt myndigheten bedriver föreningarna en ekonomisk verksamhet som omfattas av mervärdesskattedirektivet.  Med anledning av Skatteverkets nya synsätt samt praxis från EU-domstolen har denna uppsats som syfte att undersöka huruvida svenska samfällighetsföreningar kan bedriva ekonomisk verksamhet. För att ge svar på arbetens syfte genomförs en analys av svensk och EU-rättsligt praxis. I uppsatsen berörs även frågorna kring skattskyldighet för mervärdesskatt, skatteneutralitetsprincipen, regler omomvärdering till marknadspris samt sambandet mellan tjänst och ersättning i mervärdesskattehänseende. Relevanta avgöranden som är av särskilt betydelse och som tas upp i denna uppsats är bl.a. C-449/19 WEG Tevesstraße, RÅ 1983 1:26 och Skatterättsnämndens förhandsbesked diarienummer 75–22/I samt diarienummer 74–22/I. Under sammanfattande slutsatser redogör skribenten svaret på uppsatsens syfte samt reflektioner kring de följdeffekter som tillkommer med anledning av Skatteverkets nya synsätt. Slutsatserna dras utifrån den undersökning som har genomförts i arbetet.