No description available.

De senaste åren har den globala coworkingtrenden nått Sverige och flertal aktörer har etablerat sig på kontorsmarknaden. Efterfrågan på coworking har vuxit i takt med att allt fler företag önskar flexibilitet i sina avtal och att yngre generationer vill arbeta i en innovativ och kreativ miljö. Det faktum att coworking är ett nytt fenomen har lett till osäkerhet i hur det bör behandlas juridiskt. Den 12 november 2019 publicerade skatterättsnämnden ett förhandsbesked där de beslutar att tillhandahållande av aktivitetsbaserade arbetsplatser ska vara undantagna från skatteplikt. Detta påverkar coworkingbolagen i och med att de inte längre har avdragsrätt för ingående moms hänförlig till de aktivitetsbaserade ytorna. Månaderna efter förhandsbeskedet publicerades, kritiserades det av både coworking- och fastighetsbolag och det är i dagsläget överklagat. Syftet med studien är att utreda vilka effekter förhandsbeskedet kan komma att ha på coworkingbranschen förutsatt att det bifalls.  För att uppfylla studiens syfte har inledningsvis en litteraturstudie genomförts för att samla informationsunderlag gällande coworking, svensk momslagstiftning samt förhandsbeskedet. Vidare genomfördes semistrukturerade intervjuer med coworking- och fastighetsbolag för att få en inblick i de olika parternas tankar och strategier för coworking och förhandsbeskedet. Med resultatet från litteratur- samt intervjustudien som grund har en modell tagits fram för att utreda de ekonomiska effekterna av förhandsbeskedet i olika verksamhetsmodeller för ett coworkingbolag. Resultatet från studien visar på att förhandsbeskedet ökar coworkingbolagens kostnader i samtliga utfall. Detta då all moms som är hänförlig de ytor som upplåts med icke exklusiv rätt blir en kostnad. För att motverka denna kostnadsökning kommer coworkingbolagen behöva omstrukturera sin verksamhet till att upplåta mer yta med exklusiv rätt vilket gör att de rör sig mer mot kontorshotellsliknande koncept. Denna utveckling medför att den del av coworkingbolagens verksamhet som syftar till att skapa samverkan och nätverkande mellan företag blir mindre gångbar att bedriva. / During the last couple of years, the global coworking trend has reached Sweden and several operators has established offices on the real estate market. The demand for coworking has grown following an increase in businesses wanting more flexibility in their leases and the younger generation wanting their work environment to be innovative and creative. The fact that coworking is a new phenomenon has led to difficulties regarding how it should be treated legally. The 12th of November 2019 the Swedish Council for Advance Tax Rulings published a preliminary ruling stating that the providing of activity-based workplaces is to be relived of taxability. This affects coworking businesses since they can no longer deduct VAT on investments related to the activity-based workplaces. The months following the publication the ruling was criticized by both coworking and real estate businesses and it has since been appealed. The purpose of the study is to examine the possible effects of the ruling on the Swedish coworking market, provided that it is approved. To fulfil the purpose of this study a literary study was initially performed to gather information regarding coworking, the Swedish VAT legislation and the preliminary ruling. Following this a series of semi structured interviews was conducted with coworking and real estate businesses to get an insight regarding the thoughts and strategies of the different parties regarding coworking and the preliminary ruling. With the results from the interviews and the literary study a model has been developed to investigate the economic effects of the preliminary ruling in different business models for a coworking business. The result of the study shows that the preliminary ruling will lead to an increase in costs for coworking businesses in all cases. This is because all VAT related to the surfaces that is provided without exclusive right of use becomes a cost. To prevent this increase in costs the coworking businesses will have to restructure their business models to provide more office space with exclusive right. This leads to Swedish coworking businesses moving more towards an office hotel business model. This development results in that the part of the coworking businesses that aim to provide cooperation and networking between members becomes less viable.

No description available.

Uppsatsen syftar till att undersöka regelverket kring och riskerna med momsfördelningstal och den frivilliga skattskyldigheten för mervärdesskatt i allmänhet. Utöver undersökningen har även tillämpningen av momsfördelningstal och de faktiska konsekvenserna påvisats genom exemplifiering, intervjuer och studerande av litteratur på området. Uppsatsen följer den rättsdogmatiska metoden, ett inifrån- och utperspektiv. Vad säger lagen och vilka påföljder och konsekvenser innebär den? Läsaren kommer få en inblick i de risker som fastighetsbranschen står inför med den gällande lagstiftningen.Mervärdesskatten är en indirekt konsumtionsskatt. Systemet bygger på att näringsidkare övervältrar skattekostnaden på slutkonsumenten, för att driva in beloppet till staten. Tanken är att moms inte ska vara en kostnad för momsregistrerade företag, då de kan göra avdrag för den ingående momsen och på det sättet få tillbaka pengarna. Fastighetsområdet är normalt sett undantaget skatteplikt men det finns sedan 1979 möjlighet att ansöka om frivillig skattskyldighet för mervärdesskatt. Detta gäller endast lokaler som är uthyrda till skattepliktig verksamhet och inte bostäder.I de fall där en fastighet inrymmer både skattepliktig verksamhet och bostäder får fullt avdrag för ingående skatt endast göras i delar som är verksamhetslokaler. För de kostnader som berör gemensamma ytor t.ex. uppvärmning, vatten, ventilation mm. får endast avdrag göras efter en viss procentsats, ett s.k. fördelningstal. Detta fördelningstal ska vara av skälig grund.Det regelverk som finns idag är komplicerat och inrymmer undantag som gör det administrativt betungande för företag och myndigheter. Kännedomen inom fastighetsbranschen är många gånger bristfällig. Används momsfördelningstal korrekt kan det vara ekonomiskt fördelaktigt, men den bristfälliga kännedomen i kombination med det komplexa regelverket gör att risker uppstår. Risker som har rättsliga och ekonomiska konsekvenser.Genom intervju med Skatteverket samt två företag inom branschen har författarna bekräftat att det finns problem med den allmänna kännedomen och att de risker som tas upp i denna uppsats är riktiga. Den största risken är den i allmänhet låga kännedomen om reglerna, samtidigt som de flesta tror sig besitta den nödvändiga kunskapen. Det leder ofta till att oriktiga uppgifter kommer in till Skatteverket och att den som gör felet får skattetillägg som slutlig konsekvens. Det är vår uppfattning, och de parter vi varit i kontakt med, att införandet av en obligatisrisk skattskyldighet är nödvändig. / The purpose of this report is to study the regulations and risks governing VAT-sharing keys and the voluntary VAT in general. In addition to this the application of VAT-sharing keys and the consequences of using them wrongly has been detected through exemplification, interviews and studying the literature. The report is written using legal dogmatic method. What penalties does present legislation mean? The reader will be shown the risks that the industry is facing with the current regulations.The value added tax system is an indirect consumption tax. It is based on the principle that traders and businesses pass on the tax fee to the final consumer, to collect the taxes for the government. These businesses are not meant to pay VAT and are able to deduct for the ingoing VAT amount, and get their tax back this way. The property market is generally exempt taxes but since 1979 property owners has been able to apply for voluntary value added tax. This goes for renting to legitimate traders and businesses only, not accommodation renting.In some cases the tenants are both traders and residents in one and the same property. The ingoing tax is fully deductible only for the parts that are rented to businesses in these cases. The tax from costs concerning the joint areas or joint operation costs like heating, ventilation, water etc. can only be deducted by using a so called sharing key. The sharing key has to be of reasonable grounds.Today’s regulations are complicated and have a considerable amount of exceptions and they make it administratively burdensome for businesses and authorities. The knowledge within the property industry is oftentimes inadequate. When used correctly, VAT-sharing keys can be economically advantageous, but because of the short knowledge and the complex regulations there are a lot of risks, risks that have jurisdictional and economic consequences.By interviewing the Swedish tax authorities (Skatteverket) along with two businesses in the property industry the writers have confirmed that there are problems with the general knowledge and that the risks that have been raised are real. The biggest risk is the one involving the generally inadequate knowledge, combined with the unawareness of it. This leads to a lot of incorrect information being sent to Skatteverket with added tax fines as a result.

Abstract Value Added Tax, VAT, is a general consumption tax that is added to almost all consumption of goods and services. Despite the extensive work of harmonization of the VAT system relating to electronic services, it can be difficulties in determining the taxable land, something that could affect the internal market in a negative way. The Swedish companyStardollABwas double taxed on certain electronic services that they provided consumers in theUK. The problems that lead to double taxation must be identified to ensure free competition and free movement within the internal market. The principle of neutrality pervades the whole of the EU VAT system which can be derived from principles of the Treaty, establishing the common market, and the introduction of the VAT Directive. Neutrality is also in the nature of VAT, as the design of the tax is to burden the consumer. Double taxation is contrary to the principle of neutrality. The VAT system is no longer neutral if the double taxation means that the company is burdened with VAT. The problems in this case arise because of gaps in legislation on who is tax duty. Rules are needed for interpretation of whether the operator shall be considered a mediator or not, and if the provision is made in two stages or not. The government gaveStardollABexemption from the obligation to pay VAT on the occasion of new rules, which will take effect in 2015. The legislation states thatSwedenno longer will be the taxable land in similar transactions. After 2015, taxation will be paid in the country where the consumer is located and therefore, only one jurisdictional will determine the taxation. When a transaction only comprises one consumer, then only one law can be applied on determine the taxation. The tax liability is therefore determined on the same VAT rules and the problems should be solved, thus the primary purpose of the rules is considered something else. / Sammanfattning Det svenska bolaget Stardoll AB riskerade att dubbelbeskattas på vissa elektroniska tjänster tillhandahållna konsumenter i Storbritannien då de ansågs skattskyldiga för mervärdesskatt i Sverige trots att de redan belastats av mervärdesskatt i Storbritannien. Betalningen tillhandahölls av konsumentens teleoperatör genom sms, som ansågs skyldig att erlägga mervärdesskatt i Storbritannien för den elektroniska tjänsten. Stardoll belastades indirekt av mervärdesskatten då ett avdrag gjordes på den del som Stardoll erhöll. De mervärdesskatterättsliga problem som leder till dubbelbeskattning måste identifieras för att fri rörlighet på den inre marknaden ska kunna säkerställas. Neutralitetsprincipen genomsyrar hela det EU: rättsliga mervärdesskattesystemet vilket kan härledas utifrån fördragets principer om den gemensamma marknaden samt ur mervärdesskattedirektivet. Neutraliteten ligger även i mervärdesskattens karaktär, då konstruktionen syftar till att belasta konsumenten. Om dubbelbeskattning leder till att företaget belastas av mervärdesskatt är inte längre mervärdesskattesystemet neutralt. Problemen i det aktuella fallet uppstår p.g.a. brister i lagstiftningen avseende vem som är skattskyldig. Tolkningsregler för huruvida operatören ska anses vara förmedlare eller inte behövs för att problemen ska kunna lösas. Regeringen gav Stardoll dispens från skyldighet att erlägga mervärdesskatt med anledning av att bestämmelser, vilka kommer träda ikraft 2015, leder till att Sverige inte längre kommer vara beskattningsland i liknande transaktioner. Då transaktionen endast kan omfatta en konsument blir även endast en lagstiftning tillämplig och därmed avgörs skattskyldigheten utifrån samma mervärdesskatterättsliga bestämmelser och problem torde vara lösta. Ändock kvarstår brister i harmoniseringen då reglerna inte innebär att de olika tolkningarna av lagstiftningen undanröjs.

Bedömningen gällande om en transaktion mot ersättning anses föreligga, är ett område inom mervärdesskatten där det frekvent har fastställts ny praxis från EU-domstolen i över 40 år och gör så än idag. En transaktion mot ersättning kan utgöras avleverans av en vara eller tillhandahållande av en tjänst. Utifrån fastställda domar från EU-domstolen går det att utläsa att det sällan råder problem gällande om en vara anses levererad mot ersättning, vilket enligt vår mening grundas på en varas beskaffenhet. Det föreligger däremot fler problem gällande tolkningen om en tjänst anses tillhandahållen mot ersättning. Av praxis framgår att det finns underförstådda kriterier som måste vara uppfyllda för att en tjänst ska anses tillhandahållen mot ersättning. Domstolen har fastställt att det måste föreligga ett direkt samband mellan den ersättning som utgår ochden tjänst som tillhandahålls. Enligt vår mening är det tre huvudkriterier som särskiltutmärkt sig gällande bedömningen om ett direkt samband anses föreligga. Av de behandlade rättsfallen framgår att det måste vara fråga om ett rättsligt förhållande mellan parterna, vidare måste motprestationer utbytas, till sist ska ersättningen utgöradet faktiska motvärdet till den tillhandahållna tjänsten. Det direkta sambandet mellan ersättningen och tillhandahållandet av tjänsten är beroende av att alla tre kriterierna är uppfyllda.Baserar på analysen av EU-domstolens praxis, kan vi konstatera att det finns ett stort antal situationer som var för sig, kan utgöra ett problem gällande bedömningen om ettdirekt samband anses föreligga. EU-domstolen har fastställt ett antal underkriterier som, enligt vår mening, ska föreligga inom ramen för varje enskilt huvudkriterium. Kriteriet gällande det rättsliga förhållandet anses förefalla tämligen okomplicerat i förhållande till de andra kriterierna. För att ett rättsligt förhållande ska anses föreligga är det endast ett avtal mellan parterna i fråga som krävs. Ett rättsligt förhållande går inte att avtala bort.Kriteriet gällande att motprestationer ska utbytas, är beroende av att tjänsten innehålleren konsumerbar fördel. Vidare kan motprestationen inte vara för ospecificerad, utan denska gå att individualisera och hänföra till en specifik mottagare. Den ersättningen som utgår för en tillhandahållen tjänst ska utgöra det faktiska motvärdet till den aktuella tjänsten. Ersättningen ska även ha ett subjektivt värde och därav vara mätbar i pengar. En transaktion som är beroende av slumpen, är en omständighet som kan bryta det direkta sambandet. Att rätten till ersättningen är beroende av en slump, är en omständighet som kan medföra att relevansen mellan tjänsten och ersättningen blir för svagt för att utgöra ett direkt samband. När rätten till ersättningen i stället baseras på ett avtal, stärker det direkta sambandet oavsett om det är oklart om ersättning kommer att utgå. Enligt vår mening finns det inget minsta värde för att ett vederlag ska anses utgöra det faktiska motvärdet till en tillhandahållen tjänst. I princip kan minsta möjliga ersättning utgå och det kan ändå vara fråga om ett tillhandahållande av tjänst mot ersättning som faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt.

EG-rätten är överordnad nationell rätt, vilket innebär att Sverige har en skyldighet att följa EG-rätten. Det övergripande målet med den Europeiska gemenskapen är att skapa en inre marknad inom gemenskapen. För att förverkliga målet att skapa en inre marknad har ett gemensamt system för mervärdesskatt utvecklats, med målsättningen att harmonisera mervärdesskatten i alla medlemsstater. Harmoniseringen har resulterat i ett flertal direktiv och det mest centrala på mervärdesskatteområdet är direktiv 2006/112/EG, mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskattelagen[1] trädde i kraft den 1 juli 1994 och ska utformas i enlighet med mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskatten är en allmän konsumtionsskatt, vilket innebär att den slutlige konsumenten bär bördan av skatten. Skatten tas därför ut i varje led av produktions- och distributionskedjan. Ett avdragssystem säkerställer att de skattskyldiga inte bär bördan av skatten, genom att tillåta dem att göra avdrag för den ingående mervärdesskatt som de har erlagt inom ramen för deras ekonomiska verksamhet. I de fall en skattskyldig bedriver en verksamhet med såväl skattepliktiga som icke skattepliktiga transaktioner, det vill säga en blandad verksamhet, måste den ingående mervärdesskatten fördelas mellan dessa transaktioner. Den skattskyldige får endast göra avdrag för den mervärdesskatt som är hänförlig till de skattepliktiga transaktionerna. Bestämmelserna om avdragsrätt för ingående mervärdesskatt i blandad verksamhet återfinns i artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet. Huvudregeln är att det avdragsgilla beloppet ska fastställas genom uppställning av ett bråk, baserat på verksamhetens årsomsättning. I mervärdesskattelagen återfinns reglerna om avdrag för ingående mervärdesskatt i blandad verksamhet i 8 kap. 13 § ML. Utgångspunkten är att den avdragsgilla andelen fastställs på grundval av om gjorda förvärv är hänförliga till verksamhetens skattepliktiga respektive icke skattepliktiga transaktioner. Om den avdragsgilla andelen inte kan fastställas utifrån förvärven i verksamheten ska avdragsbeloppet istället fastställas genom en uppdelning efter skälig grund, genom att använda fördelningsmetoder såsom årsomsättning eller lokalyta. 8 kap. 13 § ML har samma syfte som artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet, vilket är att säkerställa att det görs en uppdelning av ingående mervärdesskatt i blandad verksamhet. Metoderna för att göra en sådan uppdelning skiljer sig dock åt mellan mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet. Syftet med uppsatsen är därmed att utreda huruvida 8 kap. 13 § ML är förenlig med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet. Förenligheten utreds genom att lojalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och neutralitetsprincipen används som analysverktyg. Principerna är komplexa och har olika betydelser beroende på i vilket sammanhang de används och det är därför nödvändigt att definiera hur varje princip används inom ramen för uppsatsen, för att uppfylla syftet med uppsatsen. Slutsatserna indikerar om 8 kap. 13 § ML uppnår kriterierna för att uppfylla lojalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och neutralitetsprincipen. Indikationen ligger till grund för att avgöra om 8 kap. 13 § ML är förenlig med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet eller inte. Uppsatsens slutsatser är att 8 kap. 13 § ML uppfyller lojalitetsprincipen och neutralitetsprincipen, så som de definieras i uppsatsen. Bestämmelsen är därmed, utifrån dessa två principer, förenlig med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet. Rättssäkerhetsprincipens krav på förutsebarhet är dock inte uppfyllt och 8 kap. 13 § ML: s förenlighet med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet, kan därmed inte avgöras i enlighet med denna princip. [1] SFS 1994:200.

EU beslutade 2002 om en särskild beskattningsanordning i syfte att undanröja konkurrenssnedvridningar vid försäljning av elektroniska tjänster. Frågetecken om var eller av vem som moms ska erläggas kan ibland uppstå. Förvaltningsrätten och regeringen har gjort olika bedömningar beträffande mervärdesskatteskyldighet för två svenska företag vars tjänster varit underkastade moms i andra länder. Medan förvaltningsrätten dömde företag A att betala mervärdeskatt befriade regeringen företag B från mervärdebeskattning. Syftet är att utreda hur skattskyldighet beträffande samma elektroniska tjänster kan uppkomma i olika medlemsländer samt om de som tillhandahåller dessa tjänster säljer till eller ifrån fasta etableringsställen eller om de är att betrakta som återförsäljare. Varför samma skattskyldighet uppkommer i olika medlemsländer kan delvis härledas till de avvikelser som finns mellan svensk rätt och EU-rätt beträffande innebörden av de olika begrepp som används för att beteckna momsredovisningsskyldiga. Det kan även bero på den vaga och vida definition som begreppet elektroniska tjänster innefattar samt de skillnader som finns mellan språkversionerna beträffande vad som ska anses omfattas. Tillhandahållare av elektroniska tjänster ska erlägga mervärdeskatt i det land där köparen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller där det fasta etableringsstället finns till vilka tjänsterna tillhandahålls. Vid omsättning eller förvärv av tjänster är det den som agerar som faktisk säljare eller den kund som faktiskt förvärvar och konsumerar tjänsten som avgör var omsättningen anses belägen. Bedömningen ska fokusera på de huvudsakliga momenten för tjänsten ifråga. Tillhandahållare av elektroniska tjänster är inte att betrakta som återförsäljare eftersom de inte uppfyller de kriterier som finns uppställda för begreppet återförsäljare. Därmed kan en analogi inte göras gällande. / In 2002 the member states of EU took a decision regarding whether to introduce a special tax base on digital supplies or not. This tax base was later on implemented to the member states domestic laws. Question may sometimes arise as to where or by whom VAT should be paid regarding electronically supplies. The administrative court and the Swedish government have made different judgments regarding two Swedish companies whose services already have been subject to VAT in other member states. While the administrative court sentenced company A to pay VAT the government exempted company B. This bachelor thesis will examine how tax claims regarding the same electronically supply can occur in different member states and if the providers are selling to or from a permanent establishment or if they are to be considered as distributors. The answer to the first question can partly be due to the difference between Swedish law and EU-law regarding the different use of word for designating a taxable person. The words used for designating a taxable person have different meanings which can constitute confusion. It can furthermore be due to the vague and broad definition for the term electronically supplies and the differences that occur, regarding what can be covered by the definition of electronically supplies. Providers of digital supplies shall pay VAT in the country where the buyer has his place of business or where the fixed establishment is located to which the supplies are provided. Regarding revenue or acquisition it is the one who acts like the real seller or the customer who acquires and consumes the provided service who determines where the supply is situated. The main elements for the services provided have to be examined. Providers of digital supplies are not to be regarded as distributors because they do not meet the criteria’s that are set out for the term.

<p>EG-rätten är överordnad nationell rätt, vilket innebär att Sverige har en skyldighet att följa EG-rätten. Det övergripande målet med den Europeiska gemenskapen är att skapa en inre marknad inom gemenskapen. För att förverkliga målet att skapa en inre marknad har ett gemensamt system för mervärdesskatt utvecklats, med målsättningen att harmonisera mervärdesskatten i alla medlemsstater. Harmoniseringen har resulterat i ett flertal direktiv och det mest centrala på mervärdesskatteområdet är direktiv 2006/112/EG, mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskattelagen[1] trädde i kraft den 1 juli 1994 och ska utformas i enlighet med mervärdesskattedirektivet.</p><p>Mervärdesskatten är en allmän konsumtionsskatt, vilket innebär att den slutlige konsumenten bär bördan av skatten. Skatten tas därför ut i varje led av produktions- och distributionskedjan. Ett avdragssystem säkerställer att de skattskyldiga inte bär bördan av skatten, genom att tillåta dem att göra avdrag för den ingående mervärdesskatt som de har erlagt inom ramen för deras ekonomiska verksamhet. I de fall en skattskyldig bedriver en verksamhet med såväl skattepliktiga som icke skattepliktiga transaktioner, det vill säga en blandad verksamhet, måste den ingående mervärdesskatten fördelas mellan dessa transaktioner. Den skattskyldige får endast göra avdrag för den mervärdesskatt som är hänförlig till de skattepliktiga transaktionerna.</p><p>Bestämmelserna om avdragsrätt för ingående mervärdesskatt i blandad verksamhet återfinns i artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet. Huvudregeln är att det avdragsgilla beloppet ska fastställas genom uppställning av ett bråk, baserat på verksamhetens årsomsättning. I mervärdesskattelagen återfinns reglerna om avdrag för ingående mervärdesskatt i blandad verksamhet i 8 kap. 13 § ML. Utgångspunkten är att den avdragsgilla andelen fastställs på grundval av om gjorda förvärv är hänförliga till verksamhetens skattepliktiga respektive icke skattepliktiga transaktioner. Om den avdragsgilla andelen inte kan fastställas utifrån förvärven i verksamheten ska avdragsbeloppet istället fastställas genom en uppdelning efter skälig grund, genom att använda fördelningsmetoder såsom årsomsättning eller lokalyta.</p><p>8 kap. 13 § ML har samma syfte som artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet, vilket är att säkerställa att det görs en uppdelning av ingående mervärdesskatt i blandad verksamhet. Metoderna för att göra en sådan uppdelning skiljer sig dock åt mellan mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet. Syftet med uppsatsen är därmed att utreda huruvida 8 kap. 13 § ML är förenlig med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet. Förenligheten utreds genom att lojalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och neutralitetsprincipen används som analysverktyg. Principerna är komplexa och har olika betydelser beroende på i vilket sammanhang de används och det är därför nödvändigt att definiera hur varje princip används inom ramen för uppsatsen, för att uppfylla syftet med uppsatsen.</p><p>Slutsatserna indikerar om 8 kap. 13 § ML uppnår kriterierna för att uppfylla lojalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och neutralitetsprincipen. Indikationen ligger till grund för att avgöra om 8 kap. 13 § ML är förenlig med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet eller inte. Uppsatsens slutsatser är att 8 kap. 13 § ML uppfyller lojalitetsprincipen och neutralitetsprincipen, så som de definieras i uppsatsen. Bestämmelsen är därmed, utifrån dessa två principer, förenlig med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet. Rättssäkerhetsprincipens krav på förutsebarhet är dock inte uppfyllt och 8 kap. 13 § ML: s förenlighet med artiklarna 173-175 i mervärdesskattedirektivet, kan därmed inte avgöras i enlighet med denna princip.</p><p>[1] SFS 1994:200.</p>

I uppsatsen undersöks tolkningen och tillämpningen av undantaget från mervärdesskatt för förvaltning av särskilda investeringsfonder ur en EU-rättslig synvinkel. I svensk lagstiftning finns undantaget stadgat i 3 kap. 9 § ML. Motsvarande artikel i mervärdesskattedirektivet är art. 135.1 g). I uppsatsen undersöks hur det svenska lagrummet förhåller sig till EU-rätten. Dessutom undersöks huruvida en direktivkonform tolkning av den nationella bestämmelsen bör göras, samt om art. 135.1 g) skulle kunna åberopas med direkt effekt i en svensk domstol.