It is a truism that the legal system lags behind societal and technological developments. The common system of VAT is no exception. The objective of this thesis is to examine how the existing VAT rules applies to virtual assets, in particular NFTs and purchasable collectibles in computer games. The aim is to study how transactions with these assets are classified from a VAT perspective and to evaluate whether this classification is compatible with the VAT neutrality principle and the function of VAT as a general tax on final consumption.  One finding related to the classification part of this thesis is that these transactions, which often involve a token and an underlying asset, are treated as a composite supply of services and not a supply of goods for VAT purposes. This implies that the special scheme for second-hand goods cannot be applied. Other classification aspects to assess whether the supply falls within the scope of VAT and whether the supply is taxed or exempt, are also analyzed. There is no ground for NFTs or other virtual assets to be exempt generally. Though, certain types or functions for NFTs may be exempt as financial transactions. The evaluation concludes that the existing rules are partly adapted to handle transactions with these types of virtual assets conducted in a virtual environment. However, the existing rules could lead to an unmotivated double taxation, which may preclude the pursuit of economic activities.

<p>Mervärdesskatten infördes i Sverige den 1 januari 1969 med lagen (1968:430) om mervärdeskatt, så kallad moms. År 1994, året innan Sveriges inträde i EU, infördes Mervärdesskattelagen (1994:200) som anpassats till EG-rätt. Mervärdesskatten är alltid 25 procent om inget annat anges. Kunderna betalar moms till företaget och företagaren betalar in skillnaden mellan utgående moms och ingående moms till Skatteverket. Många företag bedriver blandad verksamhet, det vill säga både momsfri och momspliktig verksamhet som berättigar till avdrags- eller återbetalningsrätt av mervärdesskatten. Verksamheten delas in tre delar; momspliktig, momsfri och blandad. I den momsfria delen får inga avdrag göras medan fullt avdrag får göras i den momspliktiga. I den blandade verksamheten sker avdrag genom fördelningsnycklar.</p><p> </p><p>Syftet med studie var att se hur verkligheten stämmer överens med de teoretiska idéerna. Författaren har valt att göra en flerfallsstudie med ett juridiskt synsätt. Empiriskt material har samlats in genom semistrukturerade intervjuer för att skapa en mångsidig bild av mervärdesskatten och blandade verksamheter. Resultatet visar att verkligheten är mer komplext än vad teorin beskriver. Studiens teoretiska referensram består av lagar, beskattningsmyndighetens uppbyggnad, EG-rätt och anpassning av Svenska lag till denna och slutligen täcker referensramen viss redovisningsteori när det gäller blandad verksamhet.</p><p> </p><p>Analysen är en tolkning av intervjusvaren som ställts mot referensramen för att se hur de stämmer överrens med varandra eller inte stämmer överrens. Författarens slutsatser av arbetet berör skillnader mellan empirin och teorin. Slutsatserna berör även vad som påverkat uppkomsten av dessa skillnader. Författarens slutsats är att den teoretiska basen stämmer till viss del med den empiriska verkligheten hos redovisningsbyråerna och att redovisningsbyråerna ställer högre krav på företagarens redovisning än förväntat. Författarens slutsats är att fastighetsbolagens verklighet inte stämmer överrens med den teoretiska basen då samma fördelningsnyckel används på hela verksamheten. Mervärdesskattedirektivets uppgift om uppdelning efter årsomsättning i respektive verksamhet frångås då yta är den vanligaste fördelningen enligt författarens slutsats.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Nyckelord:</strong> Redovisning, mervärdesskatt, blandad verksamhet, fastigheter, momsfri verksamhet, momspliktig verksamhet</p> / <p>Added-value tax was introduced in Sweden January 1^st 1969 through legislation and the term is shorted as VAT. 1994, the year before Sweden's entry to the European Union, the VAT legislation was adapted and reformed. The added-value tax is always 25 percentages if nothing else is stated. The customers pay VAT to the company and the company's task is to deliver this money to The Swedish Tax Agency, the company pays the difference. A lot of companies conduct business that are blended which means that there are activities that are both free of VAT and activities where VAT has to be accounted for. Added-value tax that needs to be accounted for qualifies the company for deduction or payback of the VAT. The company's operation can be divided into three areas; free of VAT, VAT needs to be accounted for, and blended. The area that is free of VAT allows no deduction while in the other full deduction needs to be done. In the blended area the deductions are made through something called distribution keys.</p><p> </p><p>The purpose of the study is to see how the empirical world harmonize whit the existing theoretical base. The author has chosen to conduct a case study that involves more than one case. The study is based on a legal perspective and the collection of the empirical material is conducted through semi-structured interviews. The reason is to provide a versatile picture of VAT and the blended area. The results demonstrate that reality, in other words empiric, is more complex than the theory describes it. The theoretical base describes legislation, the framing of the Swedish Tax Agency, European Community legislation and the adoption to EC in Swedish legislation. Also some specific accounting theories are mentioned that concerns the case study and the blended area of a company.</p><p> </p><p>The analyze is an interpretation of the interviews put against the theoretical base to see how well they coincide or not. The authors conclusion of the study concerns differences between the empirical world and the theory. The authors conclusion is that the real estate concerns empirical world is different towards the theory because they only use one distribution key at all blended area instead of diversify in distribution keys. European Community endorse annual turnover as distribution key and Swedish legislation deviate from that because they endorse area as distribution key.</p><p> </p><p><strong>Keywords:</strong> Accounting, added-value tax (VAT), blended areas/operations, real estate, VAT free areas/operations, VAT accountable areas/operations.</p>

Omvänd skattskyldighet för byggsektorn tillämpas i Sverige sedan den 1:e juli 2007. Tilllämpningen omfattar endast tillhandahållande av tjänster som ur ett allmänt perspektiv bedöms vara byggtjänster. Varuleveranser är uteslutna från tillämpningen. Omvänd skattskyldighet innebär att, istället för att tillhandahållaren av en byggtjänst fakturerar förvärvaren med moms för att sedan redovisa denna till staten, är det numera förvärvaren av byggtjänster som är skattskyldig för moms. Syftet med omvänd skattskyldighet för byggsektorn är att omöjliggöra momsfusk i entreprenadkedjor där oärliga företag, som bland annat ägnar sig åt att ställa ut falska fakturor som underlag för avdragsrätt för ingående moms, är inblandade. Påföljden vid undlåtenhet att tillämpa omvänd skattskyldighet är skattetillägg. Utformningen av lagens rekvisit är synnerligen vag. För att omvänd skattskyldighet ska aktualiseras, ska förvärvaren av en byggtjänst vara en sådan förvärvare som själv i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller byggtjänster eller vara en förvärvare som tillhandahåller förstnämnda förvärvare sådana tjänster. Denna formulering har, i kombination med avsaknaden av praxis på området, resulterat i en avsevärd svårighet att i gränsfallen avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Gränsdragningar som är aktuella är bland annat mellan leverans av vara och tillhandahållande av tjänst, mellan byggtjänster och andra tjänster samt mellan att endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster och att mer än tillfälligt göra detta. Därtill kommer bedömningen av hur länge en förvärvare ska anses omfattas av reglerna om denne helt bytt verksamhetsinriktning och inte längre är i byggbranschen. Fråga uppstår också om huruvida det, förvärvare och tillhandahållare emellan, föreligger en upplysnings- respektive undersökningsplikt rörande förvärvarens status. Skatteverket har stor betydelse för utformningen av riktlinjer och för lagens tillämpning, en uppgift som lämpligtvis borde anförtros åt domstolsväsendet. Uppsatsen behandlar gränsdragningsproblem som uppstår till följd av rekvisitens utformning. Dessa leder i sin tur till exempelvis ökad administration och felaktigt debiterad moms. Ur rättsäkerhetsaspekt kan påpekas att den enskilde i gränsfallen har mycket liten möjlighet att förutse beskattningskonsekvensen av en transaktion och tenderar därför att tillämpa omvänd skattskyldighet för säkerhets skull, snarare än för att bedömning gjorts att transaktionen faller inom ramen för tillämpningen av omvänd skattskyldighet. Den rättsosäkerhet som gränsdragningsproblemen för med sig, framstår därför som den mest anmärkningsvärda konsekvensen av rekvisitens utformning. Syftet med uppsatsen är att utreda rättsläget, analysera gränsdragningsproblematiken och att lämna förslag på riktlinjer för vad som kan tänkas vara mer än tillfälliga tillhandahållanden av byggtjänster, för att lättare kunna avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Möjliga bedömningsgrunder för att fastställa vad som menas med att inte endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster, anser vi vara regelbundenhet, tjänstens omfattning och tjänstens värde i förhållande till övrig omsättning. Bedömningsgrunderna har sin förankring i Tysklands utformning av reglerna om omvänd skattskyldighet för byggsektorn och i ett av de få uttryck Skatteverket har lämnat för vad som skulle kunna tänkas tjäna som vägledning för vad som ska betraktas som inte endast tillfälligt. / Reverse charge is, since 1 July 2007, applicable in the construction sector. The application comprises the supply of construction services and thus, all delivery of goods is excluded. Only services which, from a general point of view, appear to be construction services fall within the scope of application of reverse charge. Reverse charge mean that the taxable person to whom the supply of services is made is the person liable for Value Added Tax (VAT) instead of the supplier. The purpose of reverse charge is to preclude tax evasion in contractor chains where dishonest contractors supply others with false invoices to serve as a basis for deduction of input VAT. The penalty for not applying reverse charge when obligated is tax fine. The wording of the requisite of the law is remarkably vague. In order for reverse charge to be applicable, the taxable person to whom the construction services are supplied must himself, more than temporarily, supply such services or be a taxable person who supplies such services to such taxable person. The unclear wording, in combination with the lack of case law on the subject, has led to considerable difficulty to determine whether to apply reverse charge or not in borderline cases. Establishing boundaries is necessary when determining whether a transaction constitutes sale of goods or supply of services, construction services or other services as well as when determining what constitutes temporarily respectively more than temporarily supplies of construction services. If a taxable person who supplies construction services changes his business and thus ceases to supply such services, an additional assessment on how long after the change of business the taxable person should be considered to supply construction services must be made. The uncertain conditions also raise the question whether there is a mutual obligation between parties to inform each other of their status when supplying and purchasing constructing services. Swedish Tax Authorities have become the leading maker of guidelines for the application of reverse charge in the construction sector. This is a task best left to the courts. This paper considers problems which emerge because of the wording of the requisites. In turn, these problems lead to an increased level of administration as well as to wrongly collected VAT. It should be noticed, that from the aspect of legal certainty, the individual has very little ability to foresee the taxation consequences of a transaction. Therefore the individual may tend to apply reverse charge to be on the safe side, rather than because it has been established that the transaction fall within the scope of application of reverse charge. This legal uncertainty is the most notable consequence of the wording of the requisites. The aim of this paper is to examine the actual meaning of the law, analyse the problems resulting from the insufficient wording of the requisites, as well as presenting possible guidelines on what should be considered as more than temporarily supplies of construction services. The guidelines aim to facilitate the conclusion on whether or not reverse charge is applicable. Possible grounds of assessment for determining when a taxable person should be considered to more than temporarily supply construction services are regularity, the extent of the construction service, as well as the value of the construction service in comparison to the overall turnover. The grounds of assessment are influenced by the application of reverse charge in German law and by one of the few guiding principles presented by the Swedish Tax Authorities concerning the meaning of the expression more than temporarily.

Mervärdesskatten infördes i Sverige den 1 januari 1969 med lagen (1968:430) om mervärdeskatt, så kallad moms. År 1994, året innan Sveriges inträde i EU, infördes Mervärdesskattelagen (1994:200) som anpassats till EG-rätt. Mervärdesskatten är alltid 25 procent om inget annat anges. Kunderna betalar moms till företaget och företagaren betalar in skillnaden mellan utgående moms och ingående moms till Skatteverket. Många företag bedriver blandad verksamhet, det vill säga både momsfri och momspliktig verksamhet som berättigar till avdrags- eller återbetalningsrätt av mervärdesskatten. Verksamheten delas in tre delar; momspliktig, momsfri och blandad. I den momsfria delen får inga avdrag göras medan fullt avdrag får göras i den momspliktiga. I den blandade verksamheten sker avdrag genom fördelningsnycklar.   Syftet med studie var att se hur verkligheten stämmer överens med de teoretiska idéerna. Författaren har valt att göra en flerfallsstudie med ett juridiskt synsätt. Empiriskt material har samlats in genom semistrukturerade intervjuer för att skapa en mångsidig bild av mervärdesskatten och blandade verksamheter. Resultatet visar att verkligheten är mer komplext än vad teorin beskriver. Studiens teoretiska referensram består av lagar, beskattningsmyndighetens uppbyggnad, EG-rätt och anpassning av Svenska lag till denna och slutligen täcker referensramen viss redovisningsteori när det gäller blandad verksamhet.   Analysen är en tolkning av intervjusvaren som ställts mot referensramen för att se hur de stämmer överrens med varandra eller inte stämmer överrens. Författarens slutsatser av arbetet berör skillnader mellan empirin och teorin. Slutsatserna berör även vad som påverkat uppkomsten av dessa skillnader. Författarens slutsats är att den teoretiska basen stämmer till viss del med den empiriska verkligheten hos redovisningsbyråerna och att redovisningsbyråerna ställer högre krav på företagarens redovisning än förväntat. Författarens slutsats är att fastighetsbolagens verklighet inte stämmer överrens med den teoretiska basen då samma fördelningsnyckel används på hela verksamheten. Mervärdesskattedirektivets uppgift om uppdelning efter årsomsättning i respektive verksamhet frångås då yta är den vanligaste fördelningen enligt författarens slutsats.   Nyckelord: Redovisning, mervärdesskatt, blandad verksamhet, fastigheter, momsfri verksamhet, momspliktig verksamhet / Added-value tax was introduced in Sweden January 1st 1969 through legislation and the term is shorted as VAT. 1994, the year before Sweden's entry to the European Union, the VAT legislation was adapted and reformed. The added-value tax is always 25 percentages if nothing else is stated. The customers pay VAT to the company and the company's task is to deliver this money to The Swedish Tax Agency, the company pays the difference. A lot of companies conduct business that are blended which means that there are activities that are both free of VAT and activities where VAT has to be accounted for. Added-value tax that needs to be accounted for qualifies the company for deduction or payback of the VAT. The company's operation can be divided into three areas; free of VAT, VAT needs to be accounted for, and blended. The area that is free of VAT allows no deduction while in the other full deduction needs to be done. In the blended area the deductions are made through something called distribution keys.   The purpose of the study is to see how the empirical world harmonize whit the existing theoretical base. The author has chosen to conduct a case study that involves more than one case. The study is based on a legal perspective and the collection of the empirical material is conducted through semi-structured interviews. The reason is to provide a versatile picture of VAT and the blended area. The results demonstrate that reality, in other words empiric, is more complex than the theory describes it. The theoretical base describes legislation, the framing of the Swedish Tax Agency, European Community legislation and the adoption to EC in Swedish legislation. Also some specific accounting theories are mentioned that concerns the case study and the blended area of a company.   The analyze is an interpretation of the interviews put against the theoretical base to see how well they coincide or not. The authors conclusion of the study concerns differences between the empirical world and the theory. The authors conclusion is that the real estate concerns empirical world is different towards the theory because they only use one distribution key at all blended area instead of diversify in distribution keys. European Community endorse annual turnover as distribution key and Swedish legislation deviate from that because they endorse area as distribution key.   Keywords: Accounting, added-value tax (VAT), blended areas/operations, real estate, VAT free areas/operations, VAT accountable areas/operations.

<p>Omvänd skattskyldighet för byggsektorn tillämpas i Sverige sedan den 1:e juli 2007. Tilllämpningen omfattar endast tillhandahållande av tjänster som ur ett allmänt perspektiv bedöms vara byggtjänster. Varuleveranser är uteslutna från tillämpningen. Omvänd skattskyldighet innebär att, istället för att tillhandahållaren av en byggtjänst fakturerar förvärvaren med moms för att sedan redovisa denna till staten, är det numera förvärvaren av byggtjänster som är skattskyldig för moms. Syftet med omvänd skattskyldighet för byggsektorn är att omöjliggöra momsfusk i entreprenadkedjor där oärliga företag, som bland annat ägnar sig åt att ställa ut falska fakturor som underlag för avdragsrätt för ingående moms, är inblandade. Påföljden vid undlåtenhet att tillämpa omvänd skattskyldighet är skattetillägg.</p><p>Utformningen av lagens rekvisit är synnerligen vag. För att omvänd skattskyldighet ska aktualiseras, ska förvärvaren av en byggtjänst vara en sådan förvärvare som själv i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller byggtjänster eller vara en förvärvare som tillhandahåller förstnämnda förvärvare sådana tjänster. Denna formulering har, i kombination med avsaknaden av praxis på området, resulterat i en avsevärd svårighet att i gränsfallen avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Gränsdragningar som är aktuella är bland annat mellan leverans av vara och tillhandahållande av tjänst, mellan byggtjänster och andra tjänster samt mellan att endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster och att mer än tillfälligt göra detta. Därtill kommer bedömningen av hur länge en förvärvare ska anses omfattas av reglerna om denne helt bytt verksamhetsinriktning och inte längre är i byggbranschen. Fråga uppstår också om huruvida det, förvärvare och tillhandahållare emellan, föreligger en upplysnings- respektive undersökningsplikt rörande förvärvarens status. Skatteverket har stor betydelse för utformningen av riktlinjer och för lagens tillämpning, en uppgift som lämpligtvis borde anförtros åt domstolsväsendet.</p><p>Uppsatsen behandlar gränsdragningsproblem som uppstår till följd av rekvisitens utformning. Dessa leder i sin tur till exempelvis ökad administration och felaktigt debiterad moms. Ur rättsäkerhetsaspekt kan påpekas att den enskilde i gränsfallen har mycket liten möjlighet att förutse beskattningskonsekvensen av en transaktion och tenderar därför att tillämpa omvänd skattskyldighet för säkerhets skull, snarare än för att bedömning gjorts att transaktionen faller inom ramen för tillämpningen av omvänd skattskyldighet. Den rättsosäkerhet som gränsdragningsproblemen för med sig, framstår därför som den mest anmärkningsvärda konsekvensen av rekvisitens utformning.</p><p>Syftet med uppsatsen är att utreda rättsläget, analysera gränsdragningsproblematiken och att lämna förslag på riktlinjer för vad som kan tänkas vara mer än tillfälliga tillhandahållanden av byggtjänster, för att lättare kunna avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Möjliga bedömningsgrunder för att fastställa vad som menas med att inte endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster, anser vi vara regelbundenhet, tjänstens omfattning och tjänstens värde i förhållande till övrig omsättning. Bedömningsgrunderna har sin förankring i Tysklands utformning av reglerna om omvänd skattskyldighet för byggsektorn och i ett av de få uttryck Skatteverket har lämnat för vad som skulle kunna tänkas tjäna som vägledning för vad som ska betraktas som inte endast tillfälligt.</p> / <p>Reverse charge is, since 1 July 2007, applicable in the construction sector. The application comprises the supply of construction services and thus, all delivery of goods is excluded. Only services which, from a general point of view, appear to be construction services fall within the scope of application of reverse charge. Reverse charge mean that the taxable person to whom the supply of services is made is the person liable for Value Added Tax (VAT) instead of the supplier. The purpose of reverse charge is to preclude tax evasion in contractor chains where dishonest contractors supply others with false invoices to serve as a basis for deduction of input VAT. The penalty for not applying reverse charge when obligated is tax fine.</p><p>The wording of the requisite of the law is remarkably vague. In order for reverse charge to be applicable, the taxable person to whom the construction services are supplied must himself, more than temporarily, supply such services or be a taxable person who supplies such services to such taxable person. The unclear wording, in combination with the lack of case law on the subject, has led to considerable difficulty to determine whether to apply reverse charge or not in borderline cases. Establishing boundaries is necessary when determining whether a transaction constitutes sale of goods or supply of services, construction services or other services as well as when determining what constitutes temporarily respectively more than temporarily supplies of construction services. If a taxable person who supplies construction services changes his business and thus ceases to supply such services, an additional assessment on how long after the change of business the taxable person should be considered to supply construction services must be made. The uncertain conditions also raise the question whether there is a mutual obligation between parties to inform each other of their status when supplying and purchasing constructing services. Swedish Tax Authorities have become the leading maker of guidelines for the application of reverse charge in the construction sector. This is a task best left to the courts.</p><p>This paper considers problems which emerge because of the wording of the requisites. In turn, these problems lead to an increased level of administration as well as to wrongly collected VAT. It should be noticed, that from the aspect of legal certainty, the individual has very little ability to foresee the taxation consequences of a transaction. Therefore the individual may tend to apply reverse charge to be on the safe side, rather than because it has been established that the transaction fall within the scope of application of reverse charge. This legal uncertainty is the most notable consequence of the wording of the requisites.</p><p>The aim of this paper is to examine the actual meaning of the law, analyse the problems resulting from the insufficient wording of the requisites, as well as presenting possible guidelines on what should be considered as more than temporarily supplies of construction services. The guidelines aim to facilitate the conclusion on whether or not reverse charge is applicable. Possible grounds of assessment for determining when a taxable person should be considered to more than temporarily supply construction services are regularity, the extent of the construction service, as well as the value of the construction service in comparison to the overall turnover. The grounds of assessment are influenced by the application of reverse charge in German law and by one of the few guiding principles presented by the Swedish Tax Authorities concerning the meaning of the expression more than temporarily.</p>

Den ingående mervärdesskatten som är hänförlig till förvärv som har ett direkt och ome- delbart samband med en från mervärdesskatt undantagen aktieöverlåtelse är inte avdrags- gill. Till följd av EU-domstolens avgörande i X BV och HFD:s avgörande i HFD 2014 ref. 1 står nu klart att kostnader hänförliga till en från mervärdesskatt undantagen aktieöverlå- telse också kan utgöra allmänna omkostnader, vilket medför att den ingående mervär- desskatten är avdragsgill i den mån förvärven har ett direkt och omedelbart samband med den samlade ekonomiska verksamheten eller en avgränsad del därav. Avgörandena i X BV och HFD 2014 ref. 1 innebär även att det nu står klart att en aktieö- verlåtelse kan utgöra en del i en verksamhetsöverlåtelse. För förvärv som gjorts i samband med en sådan transaktion är den ingående mervärdesskatten avdragsgill i sin helhet. Utredningen visar att eftersom det i HFD 2014 ref. 1 aldrig prövades om kostnaderna kunde anses utgöra allmänna omkostnader har underinstanserna såväl som Skatteverket inte fått ledning i hur bedömningen ska göras. Författaren anser att Skatteverket och un- derinstanserna i sin prövning av om kostnader för förvärv kan anses utgöra allmänna om- kostnader inte tar hänsyn till de EU-rättsliga principer som EU-domstolen har framhållit. Vidare anser författaren att rättsläget efter X BV och HFD 2014 ref. 1 innebär att den rätt till avdrag av ingående mervärdesskatt hänförlig till förvärv i samband med aktieöverlåtelser som svenska beskattningsbara personer ska erhålla enligt EU-rätt, synes skilja sig från den faktiska rätt som erhålls i praktiken. / The input VAT related to acquisitions made that have a direct and immediate link with a share transfer that constitute a transaction that is exempted from VAT, is not deductible. Due to the EU Court of Justice’s ruling in X BV and HFD:s ruling in HFD 2014 ref. 1 it is now clear that costs related to a share transfer exempted from VAT also can constitute overheads, with the result that the input VAT is deductible to the extent the acquisitions have a direct and immediate link with the whole economic activity or a clearly defined part of the economic activities. The rulings in X BV and HFD 2014 ref. 1 mean that it is now clear that a share transfer can be a part of a transfer of a totality of assets. For acquisitions made in connection with such a transfer, the input VAT is entirely deductible. The thesis shows that due to the fact that the ruling in HFD 2014 ref. 1 did not include a determination of if the costs in question could constitute overheads, the Swedish courts of lower instances as well as Skatteverket have not received any guidance on how the deter- mination is to be made. The author is of the opinion that the courts of lower instances and Skatteverket in their determination of whether costs related to acquisitions can constitute overheads do not consider the EU-law principles declared by the EU Court of Justice. Further, the author is of the opinion that the legal situation due to X BV and HFD 2014 ref. 1 mean that the right to deduct input VAT related to acquisitions made in connection with share transfers that Swedish taxable persons are supposed to obtain in accordance with EU-law seem to differ from the rights actually obtained in practice.

Uppsatsen behandlar frågorna om vad en komplex tjänst är, vilka kriterier som EU-domstolen ställer upp för att klassificera komplexa tjänster som ett eller flera tillhandahållanden enligt mervärdesskatterätten, vilka kriterier som tillämpas vid klassificeringen av den komplexa tjänsten diskretionär portföljförvaltning samt om svensk rätt kan anses förenlig med EU-rätten.

EG-rätten är en egen rättsordning som har företräde framför den nationella rätten, vilket innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att följa EG-rätten. Förverkligandet av målet om att skapa en inre marknad inom EG förutsätter ett gemensamt system för mervärdesskatt. Flera direktiv har antagits för att harmonisera mervärdesskatten inom gemenskapen. Mervärdesskatt är en generell konsumtionsskatt som skall bäras av slutkonsumenten. Ett avdragssystem säkerställer att skattebördan vältras framåt för att slutligen belasta slutkonsumenten. En skattskyldig person som förvärvar varor till sin verksamhet medges därmed avdrag för ingående mervärdesskatt. Vid uttag eller användning av dessa varor för privat ändamål skall den skattskyldiga personen behandlas som en slutkonsument. Motsvarande regler återfinns även när en skattskyldig person tillhandahåller tjänster för privat ändamål. Uttagsbeskattning skall ske för att förhindra att en skattskyldig person uppnår en otillbörlig fördel genom att undvika beskattning på den egna konsumtionen. Uttagsbeskattning sker genom att transaktionerna likställs med tillhandahållande av varor och tjänster mot ersättning. Enligt uttagsbestämmelserna i mervärdesskattelagen aktualiseras uttagsbeskattning när en skattskyldig person tillhandahåller en vara eller en tjänst utan ersättning eller mot en ersättning som understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. I målet Gåsabäck från år 2005 konstaterar EG-domstolen att uttag för privat ändamål inte kan föreligga, enligt artiklarna 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person tillhandahåller varor eller tjänster mot en faktisk ersättning och detta även när ersättningen understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Således är mervärdesskattelagens uttagsbestämmelser inte förenliga med EG-rätten. Trots domen i målet Gåsabäck beslutar Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från år 2007 att uttagsbeskattning skall ske, enligt artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person låter de anställda använda företagets personbilar mot en symbolisk ersättning. Skatterättsnämnden anser att beslutet inte strider mot EG-rätten eftersom det är fråga om användning av en vara i rörelsen och inte, såsom i målet Gåsabäck, tillhandahållande av en tjänst. Frågan är om förhandsbeskedet strider mot EG-rätten. Omständigheter i målet Gåsabäck tyder på att uttagsbeskattning aldrig kan aktualiseras när en ersättning utgår för en transaktion. / The European Community, EC, constitutes a new legal order, the European Community law, EC law. In situations of conflicts between national law and Community law, the EC law has supremacy, which means that the Member States are obliged to follow the EC law. The attainment of the objective of establishing an internal market within the EC presupposes a common system of value added tax, VAT. Several directives have been admitted for harmonising the VAT in the Community. VAT is a general tax on consumption, where the final consumer carries the burden of the tax. A deduction system ensures that the tax burden is brought forward until it reaches the final consumer. If the taxable person has been able to deduct input VAT on purchase of goods used for his business and then apply or use those goods for his own private use, the taxable person will be treated as a final consumer. Similarly, the taxable person will be treated as a final consumer when he supplies services for his own private use. To ensure that taxable persons do not take unfair advantage by avoiding tax on self-consumption, the transactions shall be treated as supplies of goods or services for consideration. The purpose of treating the transactions as supplies of goods or services for consideration is to ensure that VAT is a tax on final consumption. According to the Swedish VAT act, the application of goods or services for private use is to be understood to mean supplies of goods or services either free of charge or for a consideration which is less than the cost price of the goods or services supplied. In the case Gåsabäck 2005 the European Court of Justice concludes that supplies of goods and services that are effected for an actual consideration can not be regarded as an application of goods or services for private use according to articles 16 and 26.1 b of the VAT directive. This is also applied if that consideration is less than the cost price of the goods or services supplied. Consequently, the Swedish VAT act is inconsistent with the EC law. In a prelimi-nary decision of 19 January 2007, the Skatterättsnämnden decides that the use of goods forming part of the assets of a business shall, according to article 26.1 a of the VAT directive, be treated as a supply of services for consideration, although an actual consideration is paid for the transaction. The Skatterättsnämnden consider that the decision is consistent with the EC law since there are not the same services as in the case Gåsabäck. The question is if the decision is inconsistent with the EC law. Circumstances in the case Gåsabäck indicates that transactions that are effected for an actual consideration can never be regarded as an application of goods or services for private use.

<p>EG-rätten är en egen rättsordning som har företräde framför den nationella rätten, vilket innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att följa EG-rätten. Förverkligandet av målet om att skapa en inre marknad inom EG förutsätter ett gemensamt system för mervärdesskatt. Flera direktiv har antagits för att harmonisera mervärdesskatten inom gemenskapen.</p><p>Mervärdesskatt är en generell konsumtionsskatt som skall bäras av slutkonsumenten. Ett avdragssystem säkerställer att skattebördan vältras framåt för att slutligen belasta slutkonsumenten. En skattskyldig person som förvärvar varor till sin verksamhet medges därmed avdrag för ingående mervärdesskatt. Vid uttag eller användning av dessa varor för privat ändamål skall den skattskyldiga personen behandlas som en slutkonsument. Motsvarande regler återfinns även när en skattskyldig person tillhandahåller tjänster för privat ändamål. Uttagsbeskattning skall ske för att förhindra att en skattskyldig person uppnår en otillbörlig fördel genom att undvika beskattning på den egna konsumtionen. Uttagsbeskattning sker genom att transaktionerna likställs med tillhandahållande av varor och tjänster mot ersättning.</p><p>Enligt uttagsbestämmelserna i mervärdesskattelagen aktualiseras uttagsbeskattning när en skattskyldig person tillhandahåller en vara eller en tjänst utan ersättning eller mot en ersättning som understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. I målet Gåsabäck från år 2005 konstaterar EG-domstolen att uttag för privat ändamål inte kan föreligga, enligt artiklarna 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person tillhandahåller varor eller tjänster mot en faktisk ersättning och detta även när ersättningen understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Således är mervärdesskattelagens uttagsbestämmelser inte förenliga med EG-rätten. Trots domen i målet Gåsabäck beslutar Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från år 2007 att uttagsbeskattning skall ske, enligt artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person låter de anställda använda företagets personbilar mot en symbolisk ersättning. Skatterättsnämnden anser att beslutet inte strider mot EG-rätten eftersom det är fråga om användning av en vara i rörelsen och inte, såsom i målet Gåsabäck, tillhandahållande av en tjänst. Frågan är om förhandsbeskedet strider mot EG-rätten. Omständigheter i målet Gåsabäck tyder på att uttagsbeskattning aldrig kan aktualiseras när en ersättning utgår för en transaktion.</p> / <p>The European Community, EC, constitutes a new legal order, the European Community law, EC law. In situations of conflicts between national law and Community law, the EC law has supremacy, which means that the Member States are obliged to follow the EC law. The attainment of the objective of establishing an internal market within the EC presupposes a common system of value added tax, VAT. Several directives have been admitted for harmonising the VAT in the Community.</p><p>VAT is a general tax on consumption, where the final consumer carries the burden of the tax. A deduction system ensures that the tax burden is brought forward until it reaches the final consumer. If the taxable person has been able to deduct input VAT on purchase of goods used for his business and then apply or use those goods for his own private use, the taxable person will be treated as a final consumer. Similarly, the taxable person will be treated as a final consumer when he supplies services for his own private use. To ensure that taxable persons do not take unfair advantage by avoiding tax on self-consumption, the transactions shall be treated as supplies of goods or services for consideration. The purpose of treating the transactions as supplies of goods or services for consideration is to ensure that VAT is a tax on final consumption.</p><p>According to the Swedish VAT act, the application of goods or services for private use is to be understood to mean supplies of goods or services either free of charge or for a consideration which is less than the cost price of the goods or services supplied. In the case Gåsabäck 2005 the European Court of Justice concludes that supplies of goods and services that are effected for an actual consideration can not be regarded as an application of goods or services for private use according to articles 16 and 26.1 b of the VAT directive. This is also applied if that consideration is less than the cost price of the goods or services supplied. Consequently, the Swedish VAT act is inconsistent with the EC law. In a prelimi-nary decision of 19 January 2007, the Skatterättsnämnden decides that the use of goods forming part of the assets of a business shall, according to article 26.1 a of the VAT directive, be treated as a supply of services for consideration, although an actual consideration is paid for the transaction. The Skatterättsnämnden consider that the decision is consistent with the EC law since there are not the same services as in the case Gåsabäck. The question is if the decision is inconsistent with the EC law. Circumstances in the case Gåsabäck indicates that transactions that are effected for an actual consideration can never be regarded as an application of goods or services for private use.</p>

Mervärdesskatterättsligt särbehandlas omsättning av upphovsrätter genom tillämpning av en reducerad skattesats. I 7 kap. 1 § 3 st. 8-9 p. ML hänvisas direkt till upphovs­rättslagen för bedömningen av förekomsten av en upphovsrättsligt skyddad prestation och rättighetens övergång. Föreligger en mervärdesskatterättslig omsättning av eko­nomiska värden samtidigt med en upphovsrättsligt giltig upplåtelse eller överlåtelse av en upphovsrättsligt skyddad prestation ska omsättningen beskattas med en reducerad skattesats om sex procent. Uppsatsen utreder intrångsersättning enligt 54 § 1 st. URL i relation till det mervärdes­skatterättsliga omsättningsbegreppet och den reducerade skattesatsen i 7 kap. 1 § 3 st. 8-9 p. ML.  Ersättning enligt 54 § 1 st. URL ska erläggas då ett intrång i upphovsrätten kan konstateras. Ersättning ska alltid utgå oavsett god tro och även i fall där upphovs­mannen, genom t.ex. positiva sidoeffekter, tjänat på intrånget. I doktrin har det därför uttalats att ersättningen inte utgör skadestånd, något som lagstiftaren uttryckligen klassificerat den att vara. Vid en granskning av ersättningens karaktär och syfte i rela­tion till upphovsrättslagens regler för rättighetens övergång framgår att en upphovs­rättsligt giltig överlåtelse eller upplåtelse inte föreligger vid en transaktion som föranlett ersättningsskyldighet enligt 54 § 1 st. URL. Enligt 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML är detta en förutsättning för att transaktionen ska omfattas av den reducerade skattesatsen. I ett mervärdesskatterättsligt perspektiv står det emellertid klart att ersättning enligt 54 § 1 st. URL är tänkt att spegla de förhållanden som hade gällt om parterna ingått avtal på för­hand och att det finns ett ostridigt samband mellan ersättningens storlek och det faktiska nyttjandet av rättigheten. Således skulle ersättningen mervärdesskatterättsligt kunna jämställas med en upplåtelse av nyttjanderätt. För tillämpning av den reducerade skatte­satsen i 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML är ett jämställande med upplåtelse ur mervärdes­skatterättslig synpunkt emellertid inte tillräckligt. Mervärdesskattelagens ovillkorliga koppling till upphovsrättslagen i 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML medför att en upplåtelse ska prövas enligt upphovsrättslagens regler för rättighetens övergång. Den samlade slutsatsen av uppsatsens utredning är följaktligen att ersättning enligt 54 § 1 st. URL kan omfattas av det mervärdesskatterättsliga omsättningsbegreppet. Mervärdesskattelagens ovillkorliga koppling till upphovsrättslagen innebär emellertid att ersättningen inte kan omfattas av 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML och den reducerade skattesatsen om 6 procent. Ersättningen utbetalas till följd av ett intrång och avsaknaden av en uttrycklig överenskommelse hindrar en tillämpning av 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML. / VAT turnover of copyrights are subject to a reduced VAT-rate. In the Value added tax act (ML) the paragraph of 7 kap. 1 § 3 st.  8-9 p. ML refers directly to the Copyright act (URL) for the assessment of the existence of a copyright and, the sale or lease of such a right. If a taxable supply is at hand while, simultaneously, a legally valid lease or sale of a copyright can be established, the turnover is taxed at a reduced VAT-rate of six percent. The thesis investigates intrusion compensation under Article 54 § 1 st. URL relative to the value added tax turnover concept and the reduced rate in 7 kap 1 § 3 st.  8-9 p. ML. Compensation according to Article 54 § 1 st. URL must be paid when an infringement of copyright is at hand. Compensation should always be paid regardless of good faith and even in cases where the holder of the right has earned revenue by e.g. spin-offs. In the legal literature, it has therefore been expressed that Article 54 § 1 st. URL does not con­stitute damages, something that the legislature explicitly has classified it to be. When reviewing the character and purpose of the compensation in relation to URL, and its rules for the transition of the right, it is clear that a valid transition does not exist in a transaction that has prompted compensation under Article 54 § 1 st. URL. According to 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML, this is a prerequisite. For the transaction to be covered by the reduced VAT-rate, a valid transition, according to the general rules of the rights transition in URL, must be at hand. However, from a VAT-perspective, compensation under 54 § 1 st. URL is meant to reflect the conditions that would have been if the concerned parties had reached an agreement in advance. There is an undisputed link between the remuneration and the actual use of the right. Thus, the compensation could be deemed equal to a lawful lease of copyright. For the purposes of the reduced tax rate in 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML, an equation of the compensation to a lawful lease of copyright is not sufficient. The provision is directly connected to URL and any transition of copyright must therefore be examined under the URL's rules for the transition of rights. The overall conclusion of this thesis is therefore that compensation under 54 § 1 st. URL may be subject to VAT. However, due to the unconditional connection to URL, the turnover cannot qualify for the reduced tax rate of six percent stipulated in 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML. The compensation is paid as a result of an infringement of copyright and the absence of an explicit agreement prevents the application of the reduced tax rate in 7 kap. 1 § 3st. 8-9 p. ML.