Framställningen behandlar aktiekapitalets och värdeöverföringsreglers funktion som borgenärsskydd ur ett internationellt perspektiv med tyngdpunkt på Common Law jurisdiktioner. Ansvarsgenombrottsinstitutet, i ett internationellt sammanhang, har även en central funktion i framställningen då otillräckliga borgenärsskyddsregler lämnar borgenärer med att ansöka om ansvarsgenombrott som en sista utväg för att bli ersatta. Inledningsvis kommer teorin och lagstiftningen bakom dels aktiekapital och värdeöverföringsregler, dels ansvarsgenombrott att behandlas för att ge läsaren de förutsättningar som behövs för de mer analytiska delarna av framställningen. Detta kommer följas av statistik avseende frekvensen av ansvarsgenombrott i de två mest centrala jurisdiktionerna i framställningen, Storbritannien och Nya Zeeland. Jurisdiktionerna är av intresse då de har haft ett snarlikt ursprung men har sedermera tillämpat två väsentligen olika rättsordningar angående aktiekapital och värdeöverföringar. Storbritannien som är bundet av EG rättslig lagstiftning har tillämpat rättsregler avseende borgenärsskydd vilka härstammar från det andra bolagsdirektivet. Samtidigt har Nya Zeeland tillämpat rättsregler som härstammar från den amerikanska Model Business Corporation Act. Statistikens syfte är att på-visa eventuella skillnader i frekvensen av ansvarsgenombrott i och med införandet av de nya rättsreglerna i respektive jurisdiktion i relation till de tidigare väldigt likartade. En analys kommer sedermera företas i två steg där det första steget innefattar de teoretiska delarna av framställningen analyseras och de olika lagstiftningsregimer som tillämpas på aktiekapital, värdeöverföringsregler samt ansvarsgenombrott kommer att jämföras. Analysens andra del kommer behandla den framtagna statistiken och kommer in-nehålla en analys av varje undersökt jurisdiktion för sig där de faktorer som kan ha påverkat det erhållna resultatet behandlas. Detta följs av en jämförelse mellan resultaten från de två jurisdiktionerna vilket kan sägas utgöra kärnan av framställningen och ger ett svar på vilka eventuella skillnader de två olika lagstiftningsregimer som har antagits innebär och vilken som är att anse som mest adekvat avseende borgenärsskyddsaspekter. Slutligen kommer en slutsats där samtlig framkommen fakta och resultat i analysen sammanfattas och författarens åsikt om vilket system som är att anse som mest förmånligt även kommer att presenteras.

<p>Framställningen behandlar aktiekapitalets och värdeöverföringsreglers funktion som borgenärsskydd ur ett internationellt perspektiv med tyngdpunkt på Common Law jurisdiktioner. Ansvarsgenombrottsinstitutet, i ett internationellt sammanhang, har även en central funktion i framställningen då otillräckliga borgenärsskyddsregler lämnar borgenärer med att ansöka om ansvarsgenombrott som en sista utväg för att bli ersatta.</p><p>Inledningsvis kommer teorin och lagstiftningen bakom dels aktiekapital och värdeöverföringsregler, dels ansvarsgenombrott att behandlas för att ge läsaren de förutsättningar som behövs för de mer analytiska delarna av framställningen.</p><p>Detta kommer följas av statistik avseende frekvensen av ansvarsgenombrott i de två mest centrala jurisdiktionerna i framställningen, Storbritannien och Nya Zeeland. Jurisdiktionerna är av intresse då de har haft ett snarlikt ursprung men har sedermera tillämpat två väsentligen olika rättsordningar angående aktiekapital och värdeöverföringar. Storbritannien som är bundet av EG rättslig lagstiftning har tillämpat rättsregler avseende borgenärsskydd vilka härstammar från det andra bolagsdirektivet. Samtidigt har Nya Zeeland tillämpat rättsregler som härstammar från den amerikanska Model Business Corporation Act. Statistikens syfte är att på-visa eventuella skillnader i frekvensen av ansvarsgenombrott i och med införandet av de nya rättsreglerna i respektive jurisdiktion i relation till de tidigare väldigt likartade.</p><p>En analys kommer sedermera företas i två steg där det första steget innefattar de teoretiska delarna av framställningen analyseras och de olika lagstiftningsregimer som tillämpas på aktiekapital, värdeöverföringsregler samt ansvarsgenombrott kommer att jämföras. Analysens andra del kommer behandla den framtagna statistiken och kommer in-nehålla en analys av varje undersökt jurisdiktion för sig där de faktorer som kan ha påverkat det erhållna resultatet behandlas.</p><p>Detta följs av en jämförelse mellan resultaten från de två jurisdiktionerna vilket kan sägas utgöra kärnan av framställningen och ger ett svar på vilka eventuella skillnader de två olika lagstiftningsregimer som har antagits innebär och vilken som är att anse som mest adekvat avseende borgenärsskyddsaspekter.</p><p>Slutligen kommer en slutsats där samtlig framkommen fakta och resultat i analysen sammanfattas och författarens åsikt om vilket system som är att anse som mest förmånligt även kommer att presenteras.</p>

The demand for a rapid response to constant business developments turns existing corporate legislations and Directives into an obstacle to innovation and progress. Company law’s need for continuously updated and flexible solutions can be accomplished with a model act. In 1950 the US presented its MBCA and there is currently a European working group involved in a voluntary and private project trying to develop a similar model for the EU. An EMCA should cooperate with the competition between Member States and their corporate legislation to further the practice of converging rules within EU company law. The working group needs to study the structure, comprehension, composition and general process of the MBCA project in detail and let the established US project have a greater influence on the EMCA. Concrete examples of what the EMCA group can change in their approach to the project are: 1 Procedure: Make the finished drafted chapters and proposed provisions available for the public. Add more steps to the model act’s development procedure and do not rush the publication and the consulting stages with interested parties. Furthermore, put one reporter in charge of the entire project and its development. 2 Committee: Appoint more corporate law practitioners and professors within closely related areas to corporate law, to members of the Group. Furthermore the “experts” of issues that might occur with the EMCA should be involved during the initial development of the provisions. 3 Material: Reinstate the original objective of initially only providing rules for public companies. Preferably present provisions for private companies in a distinct and separated form at a later stage. If the Working Group were to imitate several of the US procedures for the MBCA project, the EMCA might result in advantageous for the convergence of corporate law within the EU.