Corporate governance refers to a complementary set of legal, economic and social institutions to protect the interests of corporate owners by securing long-term corporate stability. A corporate governance system is comprised of a wide range of practices and institutions, from accounting standards and laws concerning financial disclosure, through executive compensation, to the size and composition of corporate board all envisaging monitoring responsibility on the part of the investors to protect them from expropriation by managers. Managers’ power and prestige in running a large and powerful corporation give them superior access to inside information and thus a privileged position as compared to the numerous and dispersed shareholders. The principal concern of the present work is the UK-model of corporate governance and the role of institutional shareholders in the governance of their investee companies listed on the London Stock Exchange. The proportion of the listed UK equity market owned by major shareholders grew enormously between the early 1960s and 2008. Whereas in the early 1930s, individual investors had 80% of the securities traded on the London Stock Exchange, now the ownership structure of public listed companies has significantly changed so that institutional investors have become the dominant players on the British financial market with 88.7% share-ownership of listed companies. This significant growth of institutional ownership has coincided with the emergence of self-regulatory corporate governance practices. The British model has played a pioneering role for the development of a self-regulatory approach to corporate governance framework from the Code of Best Practices 1992 to the Combined Code 2008 and the UK Corporate Governance Code 2010 and the Stewardship Code 2010. The self-regulatory approach on the basis of the ‘comply or explain’ principle adopted by the British model has now been in operation for the last two decades. The operational flexibility of the ‘comply or explain’ approach not only encourages the companies to adopt the general spirit of the code rather than the letter but also takes into account the monitoring responsibility of the institutional investors. This latter feature of the UK approach is based on the assumption that institutions have an economically-rational self-interest to monitor and actively engage with their investee companies to evaluate the veracity of their disclosure statements and thus to protect their investments.The crucial question asked by this thesis, however, is why institutional investors are not behaving as the model expects them to and thus why they have in fact been acting as ‘absentee owners’. Their perfunctory monitoring behaviour by adopting a ‘box-ticking’ approach on the basis of a ‘comply or perform’ analysis appears to have contributed significantly to the financial crisis. This thesis moves on from this observation, however, in order to consider whether there is anything that can be done to improve the monitoring behaviour of institutional investors. In this regard, it begins by noting that institutional investors are not homogeneous; some are companies while others are trusts; they face different problems of collective action, short-termism, conflicts of interest and managerial manipulation. The thesis accordingly considers whether there are any existing powers and remedies within company law and trust law that could be brought to bear in order to encourage or even enforce improved monitoring by institutional investors within the UK’s corporate governance model, which even in the aftermath of the financial crisis remains steadfastly wedded to self-regulation.

<p>I uppsatsen utreds om det utländska institutet trust kan vara ett skattesubjekt inom den svenska skatterätten. I sitt eget hemland är truster ofta inte att betrakta som ett eget skattesubjekt utan där behandlas trusters förvaltare som dess ägare och därmed även som skattesubjekt vid beskattning av trustinkomst, förmögenhet m.m.</p><p>När truster figurerat i svenska rättsfall har ofta trusten, utan närmare motivering, liknats vid en stiftelse. Regeringsrätten har ansett en utländsk stiftelse vara en utländsk juridisk person och en i Sverige begränsat skattskyldig person. Kan även trusten vara ett skattesubjekt? Genom att undersöka det civilrättsliga stiftelsebegreppet har upptäckts att stiftelsebegreppet är långt ifrån enhetligt. Vid en genomgång av stiftelsebeskattningspraxis framkommer att stiftelsebeskattning har tillgripits även på förordnanden som inte är stiftelser i strikt mening och att hänsyn måste tas till hur en rättsfigur ser ut och inte hur den benämns. En diskussion förs även kring ur vilken rättsordnings perspektiv som trusten skall granskas.</p> / <p>This essay deals with the question whether a trust can be recognizable for tax purposes in Sweden. In its home state it is often the trustee, and not the trust itself, who is regarded as the owner of the fund and therefore also liable to income tax etc.</p><p>Trusts have often, and without any explanation, been compared to a foundation when it has appeared in Swedish legal cases. The Swedish Supreme Administrative Court has considered a foreign foundation to be recognizable to tax in Sweden. Could that be indicating that also a trust could be recognizable? By examining the concept of foundation it is found that it is far from being uniform. Going through case law regarding foundations and tax one can see that in the assessing of taxes no strict line has been upheld for what is a foundation and what is not. One has to take more into consideration than just the name of a legal figure. The question from what legal system a foreign legal figure, such as the trust, is to be viewed is also brought up to discussion.</p>

<p>Aktiebolagets uppkomst går att härledas ända tillbaka till medeltidens handelsliv, främst i Italien. Möjligheten att bedriva verksamhet genom att satsa kapital, där kapitalet utgjorde säkerheten i bolaget, samt att delägarnas egna förmögenheter skiljdes från detta kapital var en nyhet på den tiden. Än idag är aktiebolaget en viktig del av affärslivet. Det andra bolagsdirektivet bygger på en kapitalkonstruktion, det vill säga ett kapitalsystem som skall skydda bolagets borgenärer genom att ställa upp regler för att se till att bolaget alltid har något slags kapital, ett så kallat minimikapital. Artikel 17 i det andra bolagsdirektivet tar sikte på villkor då bolaget måste träda i likvidation. Tanken är att ett bolag inte skall kunna ha möjlighet att göra så pass dåliga affärer att bolagets kapital helt går förlorat. Det övergripande syftet med min uppsats är att se hur harmoniseringen av det andra bolagsdirektivet, och då framför allt artikel 17, skett i svensk respektive norsk rätt. Utgångspunkten ligger i den historiska utvecklingen av bolagsrätten samt det nordiska samarbetet. Vidare är syftet att, genom ett komparativt angreppssätt, jämföra dessa lösningar för att se vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Mina frågeställningar är bland annat: Vad innebär det andra bolagsdirektivet, artikel 17? Hur ser Sveriges respektive Norges lagstiftning ut utifrån denna artikel? Vilka gemensamma drag respektive olikheter har de olika lagstiftningarna vid en komparation av § 3-4 respektive § 3-5 aksjeloven/allmennaksjeloven samt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen?</p> / <p>The origin of the limited company can be traced back to the medieval trading life, mainly that in Italy. The possibility to operate a business by investing capital, where the capital represented security for the company and the fact that the shareholder’s own fortune was separated from this capital, were news at the time. The limited company still today constitutes an important part of modern business life. The Second Company Law Directive is based on a construction of capital, that is, a system of capital that is to protect the company’s creditors by setting rules to ensure that the company has some capital at all times, a so called minimum capital. Article 17 in the Second Company Law Directive aims at conditions when the company must go into liquidation. The idea is that a company should never be able to do so bad that the company’s capital will be entirely lost. The main purpose of my thesis is to see how the harmonisation of the Second Directive, mainly article 17, has taken place within Swedish and Norwegian law respectively. The thesis begins with the historical development of company law and the co-operation of the Nordic countries. Further, my purpose, using a comparative approach, is to analyse the differences and the similarities in the harmonisation process. My questions are, among others: what does the Second Directive, article 17 mean? What does the legislation in Sweden and Norway look like on the basis of this article? What common features and differences do the different legislations have when comparing § 3-4 and § 3-5 in the Norwegian Company Law and chapter 13 § 12 in the Swedish Company Law?</p>

<p>Den traditionella transport- och speditionsnäringen har utvecklats till en logistiknäring där allt mer allomfattande tjänster erbjuds av logistikföretagen. Förutom de traditionella transport- och speditionstjänsterna erbjuder logistikföretagen även tjänster som enklare tillverkning, montering, utbildning etc. Köparen av den traditionella transportjänsten efterfrågar idag helhetslösningar och långsiktiga samarbeten, när det gäller materialflöden, snarare än enstaka transporter eller speditionstjänster. Rättsutvecklingen har inte följt med i den snabba utvecklingen inom logistiksektorn och frågan om hur logistikern skall betraktas juridiskt framstår som oklar i flera avseenden.</p><p>Den för uppsatsen aktuella frågan är hur ett produktansvar, dvs. ett ansvar för en produkts skadebringande egenskaper, skall fördelas mellan säljaren av produkten och logistikern. I uppsatsen undersöks dels frågan om gränsdragning mellan säljarens köprättsliga ansvar och logistikerns produktansvar som kontraktsmedhjälpare (bearbetare av produkten), dels frågan om gränsdragningen mellan köprättsligt ansvar och transportansvar med utgångspunkt från lagstiftning och rättspraxis på det transporträttsliga området. I uppsatsen uppmärksammas även frågan om synen på logistikåtagandet som ett enhetligt åtagande.</p>

<p>1994 trädde Skuldsaneringslagen i kraft och har sedan dess varit kraftigt debatterad. Vissa anser att lagen fyller sin funktion, medan andra anser att den bara utgör en möjlighet för skuldsatta att komma undan sina förpliktelser och att många skuldsaneringar är misslyckade, eftersom gäldenärerna återskuldsätter sig.</p><p>Uppsatsen syfte är att mot bakgrund av de grundläggande syftena i skuldsaneringslagen utröna vilka kriterier som kan avgöra huruvida en skuldsanering är lyckad eller misslyckad. Återskuldsättning under pågående skuldsanering diskuteras utifrån olika intressenters statistik och om återskuldsättningen är ett problem som innebär att möjligheten till skuldsanering bör avskaffas.</p><p>En misslyckad skuldsanering kan sägas föreligga när gäldenären av någon anledning inte fullföljer skuldsaneringen och det rehabiliterande syftet därför inte uppnås. Återskuldsättning kan vara orsak till att en skuldsanering inte slutförs, men utgör i sig inget hinder för skuldsaneringsinstitutet. I stället måste hänsyn tas till vilken typ av skulder det handlar om samt ur vilket tidsperspektiv som bedömningen är relevant.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Problemformulering: Borde, vid sakutdelning som strider mot ABL:s kapitalskyddsregler, mottagaren ekonomiskt ersätta bolaget med kontanta medel som motsvarar den ogiltiga utdelningens värde eller återlämna det mottagna objektet. Samt i viss mån, bör bolaget ha sakrättsligt skydd gentemot mottagarens borgenärer? Dessa är de grundläggande frågor som jag har för avsikt att besvara.</p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att försöka framföra en nyanserad diskussion angående den aktiebolagsrättsliga återbäringsregeln och dennas tillämpning. Jag menar att den tillämpning som regeln har idag inte nödvändigtvis måste vara den mest lämpliga och det kan tänkas att en alternativ tillämpningsmetod skulle kunna vara mer lämplig.</p><p>Metod: Jag har för avsikt att tillämpa en teleologisk metod på uppsatsen för att utifrån detta kunna resonera angående vilken tillämpning som vore den lämpligaste angående den aktuella lagregeln. Uppsatsen kommer även läggas upp så att de aktuella lagreglerna beskrivs i ett tidigt kapitel, dock med ett visst mått av egen analys även i detta kapitel, för att följas av ett slutligt analyskapitel där jag har för avsikt att försöka besvara problemformuleringen.</p><p>Resultat: Efter att ha resonerat utifrån aktuell doktrin, praxis och förarbeten har jag kommit till slutsatsen att den idag tillämpade metoden vid återbäring, nämligen ogiltighet inte tillgodoser syftet med ABL och inte heller är lika effektiv som en värdeersättningsmodell.</p>

<p>Den första januari 2006 trädde en ny version av Aktiebolagslagen ikraft. En av nyheterna i den nya lagen är omarbetningen av borgenärsskyddsreglerna. Reglernas äldre koppling till begreppet utbetalning bortfaller och istället införs begreppet värdeöverföring. Uppsatsen presenterar begreppet och de därtill hörande kapitalskyddsreglerna samt analyserar de konsekvenser införandet av begreppet kan få. Inom denna analys ryms kritik på hur lagstiftaren valt att definiera begreppet, främst med avseende på begreppets koppling till redovisningsrätten, en koppling som skapat viss osäkerhet kring begreppets verkliga innebörd. Kritik framförs även på borgenärsskyddets sanktionsregler, vilka kunde utformats bättre för att skapa en mer stringent koppling till värdeöverföringsbegreppet. Trots denna kritik är den huvudsakliga slutsatsen att reglerna i den nya aktiebolagslagen skapar, i förhållande till den äldre lagstiftningen, ett bättre skydd för aktiebolagens kapital och därmed stärker borgenärernas ställning.</p>

<p>De senaste årtiondena har varumärkesrättens betydelse tilltagit till följd av varumärkets ökade värde i samhället och på marknaden. En grundläggande förutsättning för att ett kännetecken ska kunna åtnjuta varumärkesrättsligt skydd, är att det kan särskilja en näringsidkares varor eller tjänster från andra näringsidkares liknande eller identiska varor eller tjänster. Särskiljnings-förmågan kan vara inneboende och framträda omedelbart vid varumärkets tillkomst, eller successivt förvärvas genom inarbetning av det aktuella varumärket. Det bör observeras att ett varumärke även kan förlora sin särskiljningsförmåga. Efter hand som särskiljningsförmågan minskar degenererar varumärket alltmer, för att till slut övergå till att utgöra en generisk beteckning. Exempel på degenererade varumärken är cellofan, termos och dynamit.</p><p>Enligt varumärkeslagen kan ett varumärke bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, förutsatt att det aktuella tecknet kan särskilja företagets varor. Utvecklingen för varumärkesregistreringar har gått från att tidigare erbjuda skydd främst åt figur- och ordvarumärken, till att numera även tillåta färg-, ljud- och doftvarumärken i allt större utsträckning. Det första okonventionella varumärket som registrerades i Sverige var ett ljud-varumärke avseende Hemglass välbekanta melodislinga. Under våren 2005 beviljades det första svenska färgvarumärket och det avsåg den lila nyansen hos Löfbergs Lila. </p><p>Sedan 1996 finns det, parallellt med nationella varumärken, även en möjlighet att registrera så kallade gemenskapsvarumärken. Bedömningen av särskiljningsförmåga i Sverige har i stor utsträckning påverkats av vilka gemenskapsvarumärken som beviljats registrering, men den är emellertid inte helt överensstämmande med den EG-rättsliga bedömningen.</p><p>I denna magisteruppsats analyseras hur varumärkens särskiljningsförmåga bedöms vid varumärkesregistrering inom svensk rätt respektive EG-rätt, sedan införandet av gemenskapsvarumärket.</p>

<p>I den här uppsatsen har vi undersökt och behandlat låneförbudet som återfinns i ABL 12:7 och i kap 21 i nya ABL. Vi har undersökt om lagen uppfyller sina syften samt vilka syften som lagstiftaren har haft. Intressant är att en ny ABL träder i kraft den 1 januari 2006. Vi har utgått från lagstiftningen och sedan följt upp med rättspraxis och doktrin.</p><p>Under arbetets gång upptäckte vi luckor i lagstiftningen vilket medför att syftena bakom lagstiftningen inte kom till sin fulla rätt. Luckorna öppnar möjligheter att kringgå låneförbudet med tämligen enkla metoder. Vi har bland annat undersökt kringgående av lagstiftningen med hjälp utav efterföljande finansiering samt ett kringgående med hjälp av andra rättsobjekt.</p><p>Med efterföljande finansiering menas att ett bolag köps med bolagets egna pengar, med hjälp av undantaget för koncernlån. Ett kringgående med hjälp utav andra rättsobjekt kan se ut på lite olika sätt. I vårt arbete har vi använt av oss utav en fysisk person samt ett handelsbolag. Ett kringgående av lagstiftningen möjliggörs genom att andra rättsobjekt än aktiebolag ej lyder under aktiebolagslagen i stora drag.</p><p>Dessa handlingar rör sig inom ett grått område inom juridiken och gör låneförbudet till ett tämligen trubbigt redskap.</p><p>Eftersom låneförbudet tillhör specialstraffrätten möjliggörs kringgående av lagstiftningen då restriktiv lagtolkning måste användas. Faller en handling inte in ordagrant i vad som står i lagtexten är kringgåendet av låneförbudet både i nya och gamla ABL ett faktum.</p>

<p>Det civilrättsliga låneförbudet handlar om förbud mot olika sorters lån. De lån som kommer att behandlas i denna uppsats är närståendelån, ställande av säkerhet och lån till förvärv av aktier. Då det finns många aktiebolag i Sverige ses detta som ett aktuellt och viktigt ämne. I den senaste aktiebolagslagen kom det till en förändring i låneförbudet. Från att ha tidigare varit en paragraf har nu låneförbudet utvecklats till ett helt kapitel.</p><p> </p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka gällande rätt för att få reda på vilka regler som finns för låneförbud. Vidare är syftet att se om det finns några lagtolkningssvårigheter och att utreda vilka straffrättsliga konsekvenser som finns för brott mot låneförbudet.</p><p> </p><p>I uppsatsen kommer jag att svara på nedanstående frågeställningar</p><p>Ø  Varför finns det ett låneförbud?</p><p>Ø  Vad innebär ett låneförbud?</p><p>Ø  Vilka omfattas av låneförbudet?</p><p>Ø  Vilka är undantagen från låneförbudet?</p><p>Ø  Hur ser de straffrättsliga konsekvenserna för låneförbudet ut</p><p> </p><p>För att få en förståelse för ämnet har jag undersökt relevanta lagparagrafer och tillhörande förarbeten och doktrin. Utifrån detta och ett antal rättsfall har jag analyserat och kommit fram till svar på ovanstående frågor.</p>