<p>Aktiebolagets uppkomst går att härledas ända tillbaka till medeltidens handelsliv, främst i Italien. Möjligheten att bedriva verksamhet genom att satsa kapital, där kapitalet utgjorde säkerheten i bolaget, samt att delägarnas egna förmögenheter skiljdes från detta kapital var en nyhet på den tiden. Än idag är aktiebolaget en viktig del av affärslivet. Det andra bolagsdirektivet bygger på en kapitalkonstruktion, det vill säga ett kapitalsystem som skall skydda bolagets borgenärer genom att ställa upp regler för att se till att bolaget alltid har något slags kapital, ett så kallat minimikapital. Artikel 17 i det andra bolagsdirektivet tar sikte på villkor då bolaget måste träda i likvidation. Tanken är att ett bolag inte skall kunna ha möjlighet att göra så pass dåliga affärer att bolagets kapital helt går förlorat. Det övergripande syftet med min uppsats är att se hur harmoniseringen av det andra bolagsdirektivet, och då framför allt artikel 17, skett i svensk respektive norsk rätt. Utgångspunkten ligger i den historiska utvecklingen av bolagsrätten samt det nordiska samarbetet. Vidare är syftet att, genom ett komparativt angreppssätt, jämföra dessa lösningar för att se vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Mina frågeställningar är bland annat: Vad innebär det andra bolagsdirektivet, artikel 17? Hur ser Sveriges respektive Norges lagstiftning ut utifrån denna artikel? Vilka gemensamma drag respektive olikheter har de olika lagstiftningarna vid en komparation av § 3-4 respektive § 3-5 aksjeloven/allmennaksjeloven samt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen?</p> / <p>The origin of the limited company can be traced back to the medieval trading life, mainly that in Italy. The possibility to operate a business by investing capital, where the capital represented security for the company and the fact that the shareholder’s own fortune was separated from this capital, were news at the time. The limited company still today constitutes an important part of modern business life. The Second Company Law Directive is based on a construction of capital, that is, a system of capital that is to protect the company’s creditors by setting rules to ensure that the company has some capital at all times, a so called minimum capital. Article 17 in the Second Company Law Directive aims at conditions when the company must go into liquidation. The idea is that a company should never be able to do so bad that the company’s capital will be entirely lost. The main purpose of my thesis is to see how the harmonisation of the Second Directive, mainly article 17, has taken place within Swedish and Norwegian law respectively. The thesis begins with the historical development of company law and the co-operation of the Nordic countries. Further, my purpose, using a comparative approach, is to analyse the differences and the similarities in the harmonisation process. My questions are, among others: what does the Second Directive, article 17 mean? What does the legislation in Sweden and Norway look like on the basis of this article? What common features and differences do the different legislations have when comparing § 3-4 and § 3-5 in the Norwegian Company Law and chapter 13 § 12 in the Swedish Company Law?</p>

Aktiebolagets uppkomst går att härledas ända tillbaka till medeltidens handelsliv, främst i Italien. Möjligheten att bedriva verksamhet genom att satsa kapital, där kapitalet utgjorde säkerheten i bolaget, samt att delägarnas egna förmögenheter skiljdes från detta kapital var en nyhet på den tiden. Än idag är aktiebolaget en viktig del av affärslivet. Det andra bolagsdirektivet bygger på en kapitalkonstruktion, det vill säga ett kapitalsystem som skall skydda bolagets borgenärer genom att ställa upp regler för att se till att bolaget alltid har något slags kapital, ett så kallat minimikapital. Artikel 17 i det andra bolagsdirektivet tar sikte på villkor då bolaget måste träda i likvidation. Tanken är att ett bolag inte skall kunna ha möjlighet att göra så pass dåliga affärer att bolagets kapital helt går förlorat. Det övergripande syftet med min uppsats är att se hur harmoniseringen av det andra bolagsdirektivet, och då framför allt artikel 17, skett i svensk respektive norsk rätt. Utgångspunkten ligger i den historiska utvecklingen av bolagsrätten samt det nordiska samarbetet. Vidare är syftet att, genom ett komparativt angreppssätt, jämföra dessa lösningar för att se vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Mina frågeställningar är bland annat: Vad innebär det andra bolagsdirektivet, artikel 17? Hur ser Sveriges respektive Norges lagstiftning ut utifrån denna artikel? Vilka gemensamma drag respektive olikheter har de olika lagstiftningarna vid en komparation av § 3-4 respektive § 3-5 aksjeloven/allmennaksjeloven samt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen? / The origin of the limited company can be traced back to the medieval trading life, mainly that in Italy. The possibility to operate a business by investing capital, where the capital represented security for the company and the fact that the shareholder’s own fortune was separated from this capital, were news at the time. The limited company still today constitutes an important part of modern business life. The Second Company Law Directive is based on a construction of capital, that is, a system of capital that is to protect the company’s creditors by setting rules to ensure that the company has some capital at all times, a so called minimum capital. Article 17 in the Second Company Law Directive aims at conditions when the company must go into liquidation. The idea is that a company should never be able to do so bad that the company’s capital will be entirely lost. The main purpose of my thesis is to see how the harmonisation of the Second Directive, mainly article 17, has taken place within Swedish and Norwegian law respectively. The thesis begins with the historical development of company law and the co-operation of the Nordic countries. Further, my purpose, using a comparative approach, is to analyse the differences and the similarities in the harmonisation process. My questions are, among others: what does the Second Directive, article 17 mean? What does the legislation in Sweden and Norway look like on the basis of this article? What common features and differences do the different legislations have when comparing § 3-4 and § 3-5 in the Norwegian Company Law and chapter 13 § 12 in the Swedish Company Law?

I takt med att nya företag startas, avslutas olönsamma verksamheter genom konkurs och verksamheter vilka ägarna inte längre vill bedriva avslutas genom likvidation. Ett fungerande och ändamålsenligt konkurs- och likvidationsförfarande är således ett nödvändigt element i en marknadsekonomi där det inte finns någon plats för förlustbringande verksamheter.   I den här uppsatsen får läsaren bekanta sig med konkurs- och likvidationsförfarandet och den tillsyn som existerar för båda. En översiktlig bild av hur båda förfaranden är utformade för att synliggöra likheterna och olikheterna, och således åskådliggöra hur jämförbara de är, presenteras. Syftet med uppsatsen är att problematisera avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet, jämfört med den tillsyn som är utformad för konkursförfarandet, och besvara frågan om huruvida det finns ett behov av tillsyn för likvidationsförfarandet. Diskussion om avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationer och jämförelse mellan konkurser och likvidationer är av sporadisk omfattning i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. I uppsatsen presenteras därför praxis, en rapport om tillsyn från Statskontoret samt en sammanfattning av de finska tillsynsreglerna.    I uppsatsens undersöks även de olika bakomliggande intressena för tillsyn och särskilt tillsyn vid konkurs. På vilket sätt bidrar tillsyn till ändamålsenlig tillämpning av lagstiftning? Av Statskontorets rapport går det att konstatera att det främsta syftet med tillsyn är att säkerställa att lagars syfte upprätthålls och att det i stor omfattning saknas relevanta uppgifter om tillsynens effekter. En slutsats av det är att det är svårt att argumentera för att det finns ett behov av en tillsyn med likartad utformning som de tillsynsverksamheter som har undersökts i rapporten. Av doktrin framgår vidare att den allmängiltiga orsaken till att likvidationer inte står under en tillsynsmyndighet är för att förfarandet främst anses ligga i de privata aktieägarnas intresse. Av de informationskällor som presenteras i uppsatsen går det dock att dra slutsatsen att det finns fler intressenter i en likvidation än bara aktieägarna, bl.a. uppmärksammas borgenärernas och det allmännas intressen. I uppsatsens diskuteras vidare den kritik av konkursförvaltningens tillsyn som framhålls i doktrin. Har utformningen förbättringspotential? Finns det ett större behov av tillsyn för konkursförfarandet än för likvidationsförfarandet? I analyskapitlet dras slutsatsen att behovet av tillsyn för konkursförfarandet initialt är större än behovet av tillsyn för likvidationer, avseendet det allmännas intresse. I slutsatsen konstateras till syvende och sist att den information som har presenterats i referensramen inte framställer ett egentligt behov av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet.

No description available.

Samverkan fastigheter emellan förekommer i flera olika former. En gemensamhetsanläggning utgör en sådan samverkansform, vilken inrättas för att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter. Ändamålen som en gemensamhetsanläggning inrättas för är vitt skilda och består ofta av anläggningar som utgör tillbehör till en fastighet, däribland fastighetstillbehör. Med en gemensamhetsanläggning följer rätten till utrymme för att de deltagande fastigheterna ska kunna förvalta anläggningen på ett ändamålsenligt sätt. Dock övergår inte äganderätten till de deltagande fastigheterna automatiskt vid inrättandet av en gemensamhetsanläggning.   Innan år 2002 sågs fastighet och dess tillbehör som en äganderättslig enhet, vilka enbart kunde åtskiljas genom att tillbehöret fysiskt flyttades från fastigheten. Bestämmelser som möjliggjorde överföring av fastighetstillbehör och äganderätt till anläggningssamfälligheten infördes i fastighetsbildningslagen (FBL) och anläggningslagen (AL). Även bestämmelse om möjlighet till frigörande av fastighetstillbehör infördes samtidigt i ledningsrättslagen (LL). I propositionen Överföring av fastighetstillbehör 2000/01:138 motiverades införandet av lagändringarna med att en rad oklarheter skulle kunna undvikas rörande fastighetstillbehöret. Dessa utgjordes av oklarhet kring underhållsansvar, ansvar att teckna försäkring, upplåtelse av nyttjanderätt, rätt att bygga om och bygga ut, samt utnyttjande av pantsättningsmöjligheten.   Att äga sin egen fastighet har alltid varit viktigt, inte enbart för den enskilde individen, utan även för samhällets utveckling. Ägandet skapar incitament att lägga ner tid, energi och pengar i sin fastighet, vilket i sin tur genererar ett högre fastighetsvärde. Trots detta är bostadsrätten en vanlig bostadsform i Sverige. Möjlighet finns dock att genom likvidation av bostadsrättsföreningen och avstyckning av fastigheten bilda nya enskilda fastigheter. För de utrymmen och anläggningar som tidigare varit gemensamma kvarstår dock behovet av att även i fortsättning kunna utnyttjas gemensamt. I praktiken är det endast fastighetsgränserna och ägandeformen som ändrats, inte de fysiska förutsättningarna. Genom inrättande av en gemensamhetsanläggning tillgodoses detta behov. För att även kunna överföra äganderätten till de deltagande fastigheterna finns möjligheten att tillämpa AL 12 a §.   Denna studie undersöker vad som varit avgörande för om AL 12 a § tillämpats och vilka fastighetstillbehör som vanligen överförts. För gemensamhetsanläggningar är ansvar ett centralt begrepp. Studien undersöker hur ansvaret kring försäkringsfrågan påverkas om överföring med stöd av AL 12 a § sker eller inte. För att kunna reda ut ansvarsfrågan var det viktigt att försöka förstå vad som skiljer rätten till utrymme från äganderätten. Resultatet visar att överföring av fastighetstillbehör med stöd av AL 12 a § förekommit i 17 av de 45 insamlade förrättningsakterna. De fastighetstillbehör som vanligen överförts var framförallt VA-ledningar, men också dagvattenledningar, utomhusbelysning, medieanläggningar i form av kabel-tv, bredband, fiber och centralantenn, samt körytor såsom väg och utfart. Avgörande för om AL 12 a § tillämpas är förrättningslantmätarens inställning till, och kunskap om bestämmelsen. Vad gäller ansvar kring försäkringsfrågan anses anläggningssamfällighetens förvaltningsform av större betydelse än om överföring kommit till stånd eller inte. Rätten till utrymme skiljer sig obetydligt från äganderätten i detta sammanhang, eftersom försäkringsvillkoren utgår från ansvaret för fastighetstillbehöret och inte själva äganderätten. Överföringen av fastighetstillbehöret saknar därför praktisk betydelse. Föreningsförvaltning anses i sammanhanget lämpligare än delägarförvaltning. Valet av förvaltningsform är viktigare ju dyrare fastighetstillbehöret är och ju större nytta det utgör för de i gemensamhetsanläggningen deltagande fastigheterna. / The interaction of properties exist in several different forms. A joint facility forms such a form of cooperation, which is set up to accommodate purposes of constant importance for several properties. The purposes for which a joint facility is set up are widely different and often consist of facilities that make up a property, including property fixtures. With a joint facility follows the right to space for the participating properties to manage the facility appropriately.   However, ownership of the participating properties will not automatically change when setting up a joint facility. Before 2002, property and its fixtures were seen as an ownership unit, which could only be separated by the physical removal of the fixture from the property. Regulations that allowed the transfer of property fixtures and property rights to the facility were introduced in the Real Property Formation Act (FBL) and the Joint Facilities Act (AL). Even regulation on the possibility of release of property fixtures was introduced simultaneously in the Utility Easements Act (LL).   In the government bill Transfer of property fixtures 2000/01: 138, the introduction of the legislative changes was motivated by the fact that a number of uncertainties could be avoided regarding the property fixtures. These consisted of uncertainties about maintenance responsibility, liability to subscribe for insurance, assignment of use rights, the right to rebuild and expand, as well as the use of the mortgaging.  Owning your own property has always been important not only for the individual but also for the development of society. The ownership creates incentives to spend time, energy and money on your property, which in turn generates a higher property value. Nevertheless, tenant-ownership is a common housing form in Sweden. However, it is possible to create new individual properties through liquidation of the tenant-ownership and the subdivision of the property. However, for those spaces and facilities that has previously been common, the need remains for common use. In practice, only the property boundaries and ownership have changed, not the physical conditions. Establishment of a joint facility meets this need. In order to also transfer ownership of the participating properties there is the possibility of applying AL 12 a §.   This study investigates what has been crucial for whether AL 12 a § has been applied and which property fixtures are usually transferred. Responsibility for joint facilities is a key concept. The study examines how responsibility for the insurance issue is affected if transfer under AL 12 a § happens or not. In order to answer the question of liability, it was important to try to understand what separates the right to space from ownership. The result shows that transfer of property fixtures under AL 12 a § occurred in 17 of the 45 gathered acts of execution. The property fixtures that were usually transferred were mainly VA-pipelines but also watercourses, outdoor lighting, media installations in the form of cable TV, broadband, fiber and central antenna, as well as driving areas such as road and exit. The decisive factor in applying AL 12 a § is the attitude of the cadastral surveyor, and knowledge of the regulation.  Regarding the liability of the insurance issue, the joint property unit of the facility is considered to be of greater significance than if the transfer has taken place or not. The right to space differs slightly from ownership in this context, as the insurance terms are based on the responsibility for property fixtures and not the property rights themselves. The transfer of the property fixtures therefore lacks practical significance. Associations management is considered more appropriate in this context than part-owner management. The choice of management form is more important, the more expensive the property fixtures are and the more useful it is for the properties participating in the joint venture.

Research on entrepreneurship focuses on success which ignores the high failure rate of new ventures. Many new ventures fail so how entrepreneurs deal with it when their venture fails? Successful entrepreneurs praising the advantages of failure as a valuable teacher. The result of failure is regularly filled with economic, social, psychological, and physical health disorder. The aim of this research is to assessment venture failure experiences for entrepreneurs, from the instant result through to recovery for coping with entrepreneurial failure and exit for impact of the closed venture. In this research, aspects of life affected by entrepreneurial failure examine economically, socially and psychologically in highlighting factors that may influence the amount of costs of failure. Next, the research describes how entrepreneurs learn from failure. It presents on the outcomes of venture failure, including coping with failure and recovery together with cognitive and behavioral outcomes. The main objective of the research study is to understand the failure from entrepreneurs who have experienced it and also to make a theoretical framework of failure based on entrepreneurial venture failure experiences. Every entrepreneur starts up a venture with high expectations of achieving success. Failure can be emotionally disturbing, devastating, painful, distressing and costly for the entrepreneur who may have to aspect the stigma of failure and the loss of reputation. The entrepreneur can get involved in grief, heartache, anxiety, depression, shame, rejection and discouragement (Politis &amp; Gabrielsson, 2009). The purpose of the research is to investigate how entrepreneurs realize and react to venture failure. Moreover, entrepreneurs are looking for positive aspects of failure as enhancing experiences that help their coping with entrepreneurial failure, learning from failure, the willingness to begin a new venture and also trigger changes in upcoming decision-making. The purpose of the research is to take a view of the existed experience of failure, taking into consideration impact from the entrepreneurship. / Forskning om entreprenörskap fokuserar på framgång som ignorerar den höga felfrekvensen av nya företag. Många nya företag misslyckas så hur entreprenörer hantera det när deras företag misslyckas? Framgångsrika entreprenörer prisar fördelarna med misslyckande som en värdefull lärare. Resultatet av misslyckande regelbundet fylld med ekonomiska, sociala, psykologiska och fysiska hälsoproblem. Syftet med denna forskning är att bedöma företagets misslyckande upplevelser för företagare, från det ögonblick resultatet genom att återhämtningen för att hantera företagande fel och avsluta för påverkan av den slutna företag. I denna forskning aspekter av livet som påverkas av entreprenörs fel undersöka ekonomiskt, socialt och psykologiskt att belysa faktorer som kan påverka mängden av kostnaderna för ett misslyckande. Därefter beskriver forskningen hur entreprenörer lära av misslyckanden. Den presenterar på resultaten av företagets misslyckande, inklusive hantera fel och återhämtning tillsammans med kognitiva och beteendemässiga utfall.