<p>Den traditionella transport- och speditionsnäringen har utvecklats till en logistiknäring där allt mer allomfattande tjänster erbjuds av logistikföretagen. Förutom de traditionella transport- och speditionstjänsterna erbjuder logistikföretagen även tjänster som enklare tillverkning, montering, utbildning etc. Köparen av den traditionella transportjänsten efterfrågar idag helhetslösningar och långsiktiga samarbeten, när det gäller materialflöden, snarare än enstaka transporter eller speditionstjänster. Rättsutvecklingen har inte följt med i den snabba utvecklingen inom logistiksektorn och frågan om hur logistikern skall betraktas juridiskt framstår som oklar i flera avseenden.</p><p>Den för uppsatsen aktuella frågan är hur ett produktansvar, dvs. ett ansvar för en produkts skadebringande egenskaper, skall fördelas mellan säljaren av produkten och logistikern. I uppsatsen undersöks dels frågan om gränsdragning mellan säljarens köprättsliga ansvar och logistikerns produktansvar som kontraktsmedhjälpare (bearbetare av produkten), dels frågan om gränsdragningen mellan köprättsligt ansvar och transportansvar med utgångspunkt från lagstiftning och rättspraxis på det transporträttsliga området. I uppsatsen uppmärksammas även frågan om synen på logistikåtagandet som ett enhetligt åtagande.</p>

Den traditionella transport- och speditionsnäringen har utvecklats till en logistiknäring där allt mer allomfattande tjänster erbjuds av logistikföretagen. Förutom de traditionella transport- och speditionstjänsterna erbjuder logistikföretagen även tjänster som enklare tillverkning, montering, utbildning etc. Köparen av den traditionella transportjänsten efterfrågar idag helhetslösningar och långsiktiga samarbeten, när det gäller materialflöden, snarare än enstaka transporter eller speditionstjänster. Rättsutvecklingen har inte följt med i den snabba utvecklingen inom logistiksektorn och frågan om hur logistikern skall betraktas juridiskt framstår som oklar i flera avseenden. Den för uppsatsen aktuella frågan är hur ett produktansvar, dvs. ett ansvar för en produkts skadebringande egenskaper, skall fördelas mellan säljaren av produkten och logistikern. I uppsatsen undersöks dels frågan om gränsdragning mellan säljarens köprättsliga ansvar och logistikerns produktansvar som kontraktsmedhjälpare (bearbetare av produkten), dels frågan om gränsdragningen mellan köprättsligt ansvar och transportansvar med utgångspunkt från lagstiftning och rättspraxis på det transporträttsliga området. I uppsatsen uppmärksammas även frågan om synen på logistikåtagandet som ett enhetligt åtagande.

<p>Produktansvar är det ansvar en tillverkare, säljare eller någon annan har för skada som uppkommer genom en levererad produkts skadebringande egenskaper. Enligt gällande rätt kan en säljare bli ansvarig gentemot en kommersiell köpare i Sverige för produktskador på två grunder, dels culpa, dels garanti. Garantiansvar innebär att en säljare blir strikt ansvarig för skadan, om han på ett eller annat sätt har garanterat att den levererade varan inte skall ge upphov till några skador. Vad som kan rymmas inom en säljares garantiansvar är oklart, det finns i dagsläget inga fastställda regler för när en säljare kan bli ansvarig till följd av garanti men genom praxis kan man utläsa att den kan vara både uttrycklig och underförstådd.</p><p>Enligt min mening finns det två – eventuellt tre – slags underförstådda garantiförpliktelser. Den ena är då säljaren garanterar att varan kan användas till ett visst angivet ändamål. Exempel på sådana garantier, vilka jag kallar instruktionsfelsgarantier, kan spåras relativt tydligt i praxis. Den andra är då säljaren levererat en vara med andra egenskaper än de som köparen uttryckligen efterfrågat. Även i fall av denna art har man bedömt att säljaren skall ha ett garantiansvar. Den tredje, och svagaste garantiförpliktelsen som man kan hävda föreligger utgörs av de fall då säljaren sålt varan under en viss beteckning och att varan sedan visar sig avvika från denna.</p><p>Utvidgningen av garantiansvaret medför konsekvenser för skadevållaren då han i egenskap av försäkringstagare i sin tur inte kan få ersättning ur sin ansvarsförsäkring. Trots att utsikterna att kräva en part längre bak i distributionskedjan ofta är goda, finns det emellertid en viss risk att kostnaderna stannar hos en säljare vars agerande inte varit det "egentliga" upphovet till skadan. Garantiundantaget medför inte bara konsekvenser för säljaren, utan indirekt även för köparen. I och med garantiansvarets utvidgning riskerar garantifiktionerna närma sig culpaansvaret på ett sätt som gör att de likväl, eller rentav hellre, åberopas och tillämpas. För köparens del innebär en sådan utveckling att hans utsikt att faktiskt få betalt för sin skada, äventyras om säljaren av denna anledning inte får ersättning ur sin ansvarsförsäkring.</p> / <p>Product liability is the liability held by a producer, seller or third party for the damage his products inflict on others. According to present/existing law a seller can be liable to a commercial buyer in Sweden for product damage on two counts: culpa and guaranty. Guaranty liability means that a seller is strictly liable for any damages if the seller in any way has guaranteed the harmlessness of the product. The precise standard for imposing guaranty liability on a seller is not codified in the law, but it can be inferred through case law that a guarantee can be either explicit or implied.</p><p>There are two – possibly three – types of implied guarantees. One is when the seller guarantees that the product can be used for a certain specified purpose. Evidence of these guarantees, which I call “instructional defect guarantees,” is found throughout the case law. The second type of implied guarantee is when the seller delivers a product with different characteristics than those expressly asked for by the buyer. The third and weakest type of guaranty occurs when the seller sells the product under a label that designates certain characteristics and the product later proves not to meet the wording on the label.</p><p>The extension of guaranty liability to these kinds of implicit guarantees results in negative consequences for a seller who causes harm, because in his capacity as policy holder, he will not be compensated by third-party insurance for the damages he pays. Although he will have a good possibility to claim that the damage was caused by a party further back in the distribution chain, there is still a risk that the cost will remain on the seller, even if he is not the one who actually caused the damage. The extension results in consequences not only for the seller but, indirectly, also for the buyer. With the extension of guaranty liability the guaranty risk to nearer the culpa in a way that makes it more likely to be invoked than culpa. For the buyer this means that his chance of being compensated for the damage suffered is jeopardized if the seller in this situation does not receive compensation from his third party insurance.</p>

Produktansvar är det ansvar en tillverkare, säljare eller någon annan har för skada som uppkommer genom en levererad produkts skadebringande egenskaper. Enligt gällande rätt kan en säljare bli ansvarig gentemot en kommersiell köpare i Sverige för produktskador på två grunder, dels culpa, dels garanti. Garantiansvar innebär att en säljare blir strikt ansvarig för skadan, om han på ett eller annat sätt har garanterat att den levererade varan inte skall ge upphov till några skador. Vad som kan rymmas inom en säljares garantiansvar är oklart, det finns i dagsläget inga fastställda regler för när en säljare kan bli ansvarig till följd av garanti men genom praxis kan man utläsa att den kan vara både uttrycklig och underförstådd. Enligt min mening finns det två – eventuellt tre – slags underförstådda garantiförpliktelser. Den ena är då säljaren garanterar att varan kan användas till ett visst angivet ändamål. Exempel på sådana garantier, vilka jag kallar instruktionsfelsgarantier, kan spåras relativt tydligt i praxis. Den andra är då säljaren levererat en vara med andra egenskaper än de som köparen uttryckligen efterfrågat. Även i fall av denna art har man bedömt att säljaren skall ha ett garantiansvar. Den tredje, och svagaste garantiförpliktelsen som man kan hävda föreligger utgörs av de fall då säljaren sålt varan under en viss beteckning och att varan sedan visar sig avvika från denna. Utvidgningen av garantiansvaret medför konsekvenser för skadevållaren då han i egenskap av försäkringstagare i sin tur inte kan få ersättning ur sin ansvarsförsäkring. Trots att utsikterna att kräva en part längre bak i distributionskedjan ofta är goda, finns det emellertid en viss risk att kostnaderna stannar hos en säljare vars agerande inte varit det "egentliga" upphovet till skadan. Garantiundantaget medför inte bara konsekvenser för säljaren, utan indirekt även för köparen. I och med garantiansvarets utvidgning riskerar garantifiktionerna närma sig culpaansvaret på ett sätt som gör att de likväl, eller rentav hellre, åberopas och tillämpas. För köparens del innebär en sådan utveckling att hans utsikt att faktiskt få betalt för sin skada, äventyras om säljaren av denna anledning inte får ersättning ur sin ansvarsförsäkring. / Product liability is the liability held by a producer, seller or third party for the damage his products inflict on others. According to present/existing law a seller can be liable to a commercial buyer in Sweden for product damage on two counts: culpa and guaranty. Guaranty liability means that a seller is strictly liable for any damages if the seller in any way has guaranteed the harmlessness of the product. The precise standard for imposing guaranty liability on a seller is not codified in the law, but it can be inferred through case law that a guarantee can be either explicit or implied. There are two – possibly three – types of implied guarantees. One is when the seller guarantees that the product can be used for a certain specified purpose. Evidence of these guarantees, which I call “instructional defect guarantees,” is found throughout the case law. The second type of implied guarantee is when the seller delivers a product with different characteristics than those expressly asked for by the buyer. The third and weakest type of guaranty occurs when the seller sells the product under a label that designates certain characteristics and the product later proves not to meet the wording on the label. The extension of guaranty liability to these kinds of implicit guarantees results in negative consequences for a seller who causes harm, because in his capacity as policy holder, he will not be compensated by third-party insurance for the damages he pays. Although he will have a good possibility to claim that the damage was caused by a party further back in the distribution chain, there is still a risk that the cost will remain on the seller, even if he is not the one who actually caused the damage. The extension results in consequences not only for the seller but, indirectly, also for the buyer. With the extension of guaranty liability the guaranty risk to nearer the culpa in a way that makes it more likely to be invoked than culpa. For the buyer this means that his chance of being compensated for the damage suffered is jeopardized if the seller in this situation does not receive compensation from his third party insurance.

The progressive development of artificial intelligence (AI) products has led to the creation of smart robots which have the capacity to learn and make independent decisions. These high- tech smart robots are unpredictable, which entails risks for, among other things, third parties. Today, product safety is mainly regulated by Produktsäkerhetslag (2004:451) (PSL) and product liability by Produktansvarslag (1992:18) (PAL). The overarching goal of these two safety and liability regulations is to ensure that all products, including AI products, function safely and that any damage caused is effectively addressed. Although applicable Swedish law constitutes a reliable regulatory framework for safety and product liability, the legislation is not fully comprehensive; current legislation is not adapted to product safety issues or product liability conditions which can arise specifically from smart robots.

Den fortskridande utvecklingen av AI-produkter har medfört att så kallade smarta robotar besitter kapacitet att lära sig och fatta självständiga beslut. Dessa högteknologiska egenskaper innebär att de smarta robotarna är oförutsägbara, vilket medför risker för bland annat tredje man. Idag hanteras säkerhetsfrågan huvudsakligen av produktsäkerhetslagen (2004:451) (PSL), och ansvarsfrågan av produktansvarslagen (1992:18) (PAL). Det övergripande målet med dessa två säkerhets- och ansvarsregelverk är att säkerställa att alla produkter, inklusive AI-produkter, fungerar på ett säkert sätt, och att uppkomna skador åtgärdas effektivt. Trots att svensk gällande rätt utgörs av ett omfattande och pålitligt regelverk för säkerhets- och produktansvar, föreligger brister i lagstiftningen. Nuvarande lagstiftning är inte anpassad till produktsäkerhetsfrågor eller produktansvarsförhållanden, som kan uppstå genomsmarta robotar. / The progressive development of artificial intelligence (AI) products has led to the creation of smart robots which have the capacity to learn and make independent decisions. These high-tech smart robots are unpredictable, which entails risks for, among other things, third parties. Today, product safety is mainly regulated by Produktsäkerhetslag (2004:451) (PSL) and product liability by Produktansvarslag (1992:18) (PAL). The overarching goal of these two safety and liability regulations is to ensure that all products, including AI products, function safely and that any damage caused is effectively addressed. Although applicable Swedish law constitutes a reliable regulatory framework for safety and product liability, the legislation is not fully comprehensive; current legislation is not adapted to product safety issues or product liability conditions which can arise specifically from smart robots.

I denna uppsats tar jag mig an problemet med produktskadekrav i situationer där produktskadan har drabbat egendom som tillhör en näringsidkare, och där näringsidkaren inte står i avtalsförhållande till tillverkaren av produkten. I sådana situationer gäller inte produktansvarslagen, vilket medför att frågan måste lösas med hjälp av den praxis som växte fram innan den lagens ikraftträdande. Praxis i denna fråga är splittrad, men visar sammantaget att produktansvaret i dessa förhållanden är en form av utomobligatoriskt skadeståndsansvar som kan göras gällande utanför kontraktsförhållanden. Detta väcker frågan om den praxis som på senare tid bildats angående så kallade utomobligatoriska direktkrav påverkar möjligheten att få sådana produktskador ersatta av tillverkaren. Om det skulle vara fallet så innebär det stora materiella förändringar på produktansvarsområdet utanför produktansvarslagen. Det finns därmed ett behov av att utreda vilka följder utvecklingen beträffande utomobligatoriska direktkrav medför för att avgöra vilka möjligheter den skadelidande har att kräva en tillverkare som den skadelidande inte har ett avtal med på ersättning för en produktskada. Framställningen leder fram till slutsatsen att det i princip inte finns några hinder för att reglerna om utomobligatoriska direktkrav även får verkningar när ett utomobligatoriskt skadeståndskrav görs gällande på produktskaderättslig grund. Tillämpningen av reglerna medför emellertid i de flesta fall inte att skadeståndskravet hindras. I vissa speciella situationer medför dock regleringen för utomobligatoriska direktkrav att produktskadekrav hindras. / In this paper I examine the problem of liability for injury caused by faulty products in situations where the injury has been suffered by a commercial actor, and when this actor is not in a contractual relationship with the manufacturer ofthe product. In these situations, the Product Liability Act is not applicable, which means that the problem must be solved using the case law that was developed before that act came into force. Case law on the matter is fragmented but shows that product liability in Swedish law is a form of tort that can be called upon outside of contractual situations. This issue raises the question of whether the case law that has been forming during recent years concerning direct action for non-contractual torts has bearing on the field of product liability. If this were to be the case it would entail substantial material alterations to the part of the field of product liability that is not regulated by the aforementioned act. Evidently there is a need to examine how the evolution in the field of direct action may alter the possibility for an injured party to pursue a manufacturer with whom the injured party does not have a contract, for reparations for an injury caused by a faulty product. The following presentation arrives at the conclusion that current case law does not hinder an application of the rules of direct action for non-contractual torts when the injury is caused by a faulty product. An application of the rules concerning direct action does not however typically deny the injured party the possibility of pursuing the manufacturer. In certain situations, however, these rules will hinder a tort claim based on injury caused by a faulty product.

No description available.

Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet. Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen? Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem. Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel. Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler. Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.

<p>Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet.</p><p>Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen?</p><p>Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem.</p><p>Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel.</p><p>Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler.</p><p>Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.</p><p> </p>