Uppsatsen syftar i huvudsak till att belysa två frågor, dels hur gällande rätt ser ut vad gäller svensk och brittisk bolagsrätt avseende  borgenärsskyddsregler samt, utifrån ett svenskt perspektiv, analysera om wrongful trading är att föredra framför de nuvarande svenska kapitalbristreglerna, dels undersöka om de svenska kapitalbristreglerna spelar ut sin roll vid den kommande sänkningen av minimiaktiekapitalet.

No description available.

Sammanfattning Genom Dir. 2013:28 gav regeringen ett uppdrag till Lösöreköpskommittén den 14 mars 2013 att utreda om det finns långsiktiga och konkreta samhällsekonomiska fördelar med att avskaffa traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen. Utredningen har tillkallats bland annat på grund av att köpares okunskap, gällande kravet på tradition, förorsakar ett omedvetet risktagande från dennes sida i form av att en köpt vara lämnas kvar i säljarens besittning. När en köpare kvarlämnar en förvärvad vara i säljarens besittning riskerar han enligt lag att förlora rätten till varan, liksom erlagd betalning, med anledning av att köpet inte är skyddat mot säljarens borgenärer. Detta kan innebära att säljarens borgenärer således har möjlighet att ta en kvarlämnad vara i anspråk för betalning av säljarens skulder. Traditionsprincipen har sedan länge tillämpats trots att den saknar stöd i lag. Principens huvudregel är att en köpare vinner sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer genom att besitta egendomen. Därmed är ett köpeavtal inte tillräckligt för att köparen ska få sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer vid en konkurs eller utmätning. Vid en övergång till avtalsprincipen får en köpare erhålla skydd för sitt förvärv mot säljarens borgenärer redan då köpeavtalet kommer till stånd. Detta hindrar därmed att en köpt, men kvarlämnad, vara tas i anspråk för betalning av säljarens skulder. Köparen får trots det endast separationsrätt till en vara under förutsättningen att den uppfyller individualiseringskravet. För att en köpare ska få separationsrätt av en egendom krävs det att denne ska framlägga bevisning till stöd för sin rätt. Detta kan medföra att köparen riskerar att gå miste om varan om han efter köpet lämnar kvar varan i säljarens besittning då han inte kan styrka sin äganderätt. Övergången till avtalsprincipen för även med sig nackdelar i form av att köparen kan likväl riskera att gå miste om en köpt vara, dels för att dennes medvetenhet om kravet på individualisering inte är fullständig, och dels att det inte finns tillräckligt med bevisning för att hävda sin rätt till egendomen. I enlighet med svensk rätt krävs det att parterna i ett avtal har vidtagit ett sakrättsligt moment för att en köpare av lös egendom ska vara skyddad mot säljarens borgenärer. Frågan gällande vilket sakrättsligt moment som disponeras varierar beroende på vilken typ av egendom som avtalet gäller. Vid förvärv av lösöre får förvärvaren enligt huvudregeln skydd mot säljarens borgenärer först då varan traderats till förvärvaren. Kravet på besittningsövergång följer av traditionsprincipen som har effekten att varor som inte traderas kan tas i anspråk av säljarens borgenärer. Vid en tillämpning av avtalsprincipen kommer den svenska rättsordningen att stå i bättre överensstämmelse med andra länders rättssystem. Avtalsprincipen kan komma att främja den fria omsättningen både ur ett svenskt och europiskt perspektiv. Med den aktuella ordningen innebär en förskottsbetalning och finansiering av tillverkning hos säljaren en framstående risk som köparen tar. Då Sverige är enda landet i Europa som tillämpar traditionsprincipen på ett strikt sätt så kan det innebära att svenska leverantörerna kan ses som en osäker avtalspart gentemot leverantörer från andra länder, vilket kan leda till konkurrenssnedvridning. Avskaffandet av traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen skulle tillföra att den sakrättsliga systematiken påverkas positivt. Med den aktuella ordningen tillämpas både traditionsprincipen och avtalsprincipen för lösöre. Vid en övergång till avtalsprincipen undviks att två principer tillämpas i olika fall beroende på egendomsslags och därmed förbättras överskådligheten. Köparen som har erlagd förskottsbetalningen kan de lege lata inte få någon säkerhet för sin finansiering på samma sätt som den kreditgivande leverantören kan få genom återtagandeförbehåll.

<p>Den första januari 2006 trädde en ny version av Aktiebolagslagen ikraft. En av nyheterna i den nya lagen är omarbetningen av borgenärsskyddsreglerna. Reglernas äldre koppling till begreppet utbetalning bortfaller och istället införs begreppet värdeöverföring. Uppsatsen presenterar begreppet och de därtill hörande kapitalskyddsreglerna samt analyserar de konsekvenser införandet av begreppet kan få. Inom denna analys ryms kritik på hur lagstiftaren valt att definiera begreppet, främst med avseende på begreppets koppling till redovisningsrätten, en koppling som skapat viss osäkerhet kring begreppets verkliga innebörd. Kritik framförs även på borgenärsskyddets sanktionsregler, vilka kunde utformats bättre för att skapa en mer stringent koppling till värdeöverföringsbegreppet. Trots denna kritik är den huvudsakliga slutsatsen att reglerna i den nya aktiebolagslagen skapar, i förhållande till den äldre lagstiftningen, ett bättre skydd för aktiebolagens kapital och därmed stärker borgenärernas ställning.</p>

Den första januari 2006 trädde en ny version av Aktiebolagslagen ikraft. En av nyheterna i den nya lagen är omarbetningen av borgenärsskyddsreglerna. Reglernas äldre koppling till begreppet utbetalning bortfaller och istället införs begreppet värdeöverföring. Uppsatsen presenterar begreppet och de därtill hörande kapitalskyddsreglerna samt analyserar de konsekvenser införandet av begreppet kan få. Inom denna analys ryms kritik på hur lagstiftaren valt att definiera begreppet, främst med avseende på begreppets koppling till redovisningsrätten, en koppling som skapat viss osäkerhet kring begreppets verkliga innebörd. Kritik framförs även på borgenärsskyddets sanktionsregler, vilka kunde utformats bättre för att skapa en mer stringent koppling till värdeöverföringsbegreppet. Trots denna kritik är den huvudsakliga slutsatsen att reglerna i den nya aktiebolagslagen skapar, i förhållande till den äldre lagstiftningen, ett bättre skydd för aktiebolagens kapital och därmed stärker borgenärernas ställning.

Ett individuellt ansvar för sina egna skulder kan anses som en självklarhet, men det förekommersituationer där en annans skuldsättning påverkar en annan persons ekonomi. I denna uppsatshar granskats hur makars/sambos skuldsättning påverkas vid bodelning, utmätning ochkonkurs. Syftet med uppsatsen är att granska vilka juridiska konsekvenser skulder medför ochhur den andre maken/sambon kan skydda sig från dessa konsekvenser. Skulder kan leda tillatt den ena maken/sambon får dela med sig mer av giftorättsgods eller samboegendom. Detkan också leda till utmätning eller konkurs under samlevnaden vilket kan innebära tvist medtredje man om äganderätt till egendom som tredje man gör anspråk på för utmätning. För attskydda sig från dessa konsekvenser bör samboende ha insikt i varandras sätt att hantera ekonominoch kunskap om grundläggande sakrättsliga principer.

När ett privat aktiebolags eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet uppstår en kapitalbrist i bolaget. Så fort det finns skäl för styrelsen att misstänka en eventuell kapitalbrist inträder ett krav för styrelsen att följa ett handlingsmönster. Handlingsmönstret går ut på att styrelsen ska informera aktieägarna om bolagets kapitalbrist för att därefter läka bristen eller avveckla bolaget. Underlåter styrelsen att agera utifrån handlingsmönstret blir styrelseledamöterna medansvariga för eventuella förpliktelser som uppkommer under tiden för sin underlåtenhet.  Reglerna är ämnade att fylla en borgenärsskyddande funktion där befintliga borgenärer till bolaget skyddas genom att bolaget tvingas agera till följd av kapitalbristen genom att antingen läka bristen eller avveckla bolaget. Potentiella borgenärer ska skyddas genom att styrelsen följer det handlingsmönster som föreskrivs, förenat med personligt medansvar vid underlåtenhet att följa de föreskrivna reglerna. Det har emellertid ifrågasatts om reglerna lever upp till sitt borgenärsskyddande ändamål och i SOU 2023:34 presenterades förslaget att utmönstra reglerna tillsammans med ett nytt lagförslag.  Syftet med uppsatsen är att utreda vad för eventuella konsekvenser lagförslaget kan tänkas att få och i vilken utsträckning förslaget på ett bättre sätt kan tillgodose reglernas tänkta ändamål. Vi analyserar kapitalbristreglerna och den föreslagna lagändringen utifrån den svaga borgenärens perspektiv för att tydliggöra bristerna i den nuvarande regleringen.  Som kapitalbristreglerna ser ut idag råder det enighet i den juridiska debatten att reglerna inte uppfyller ett önskvärt skydd för borgenärer. Reglerna anses idag ta sikte på bolagets sufficiens och det har riktats önskemål om att reglerna omformuleras till att rikta fokus mot bolagets solvens. Lagförslaget i SOU 2023:34 bygger på detta synsätt. Det föreslås att styrelsen fortlöpande ska kontrollera bolagets ekonomiska situation så att det motsvarar vad verksamhetens art, omfattning och risker kräver. Om så inte är fallet, ska saken behandlas på bolagsstämman. Det kan nog antas att en borgenär i regel har större intresse i bolagets solvens snarare än bolagets sufficiens. Styrelsens fortlöpande kontroll av bolagets solvens anser vi leda till ett stärkt skydd för både befintliga och potentiella borgenärer och i förlängningen svaga borgenärer.

<p>I och med införandet av International Accounting Standards Boards (IASB)redovisningsregler - International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Accounting Standards (IAS), för att främja för en harmonisering av redovisningen har medlemsstaterna i Europa börjat närma sig en alltmer likriktad redovisning. I arbetet mot en mer global och jämförande marknad har de olika medlemsstaterna tvingats ändra på kulturellt trygga och betingade ramverk. I det förändringsarbete som sker har det blivit nödvändigt med lagändringar för att se till att en snabb samt regelrätt redovisning sker. En av lagändringarna finns i den nya aktiebolagslagen och avser den slopade koncernspärren som innefattar regler för vinstutdelning.</p><p>Vi ämnade i uppsatsen undersöka vilka konsekvenser den slopade koncernspärren kan leda till för svenska aktiebolag. Syftet var således att åskådliggöra näringslivets förväntningar på lagändringens för- och nackdelar jämfört med innan.</p><p>För att besvara syftet genomfördes intervjuer med representanter från svenskt näringsliv -två revisorer, företrädare för fyra stora börsnoterade aktiebolag samt en bank. Valet av respondenter medförde att vi fick olika synvinklar på vad den slopade koncernspärren kan komma att innebära för svenskt näringsliv i framtiden.</p><p>I arbetet har vi använt oss utav institutionell teori, intressentteorin, information om harmoniseringsarbetet samt förarbeten till aktiebolagslagen som kopplats till empirin. Resultatet visade sig vara delvis oroväckande. Harmoniseringsarbetet togs emot med öppna armar, men leder dock inte alltid till det bästa resultatet. Koncernspärrens borttagande kan i större utsträckning leda till subjektiva bedömningar, med risk för alltför ”kreativ redovisning” och i värsta fall illegitim redovisning. Framöver tror representanter från näringslivet att vi kommer att få se en allt större skillnad mellan de svenska aktiebolagens redogörelser av vinstutdelningen, vilket således skulle innebära den raka motsatsen till harmoniseringsarbetets syfte.</p>

I och med införandet av International Accounting Standards Boards (IASB)redovisningsregler - International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Accounting Standards (IAS), för att främja för en harmonisering av redovisningen har medlemsstaterna i Europa börjat närma sig en alltmer likriktad redovisning. I arbetet mot en mer global och jämförande marknad har de olika medlemsstaterna tvingats ändra på kulturellt trygga och betingade ramverk. I det förändringsarbete som sker har det blivit nödvändigt med lagändringar för att se till att en snabb samt regelrätt redovisning sker. En av lagändringarna finns i den nya aktiebolagslagen och avser den slopade koncernspärren som innefattar regler för vinstutdelning. Vi ämnade i uppsatsen undersöka vilka konsekvenser den slopade koncernspärren kan leda till för svenska aktiebolag. Syftet var således att åskådliggöra näringslivets förväntningar på lagändringens för- och nackdelar jämfört med innan. För att besvara syftet genomfördes intervjuer med representanter från svenskt näringsliv -två revisorer, företrädare för fyra stora börsnoterade aktiebolag samt en bank. Valet av respondenter medförde att vi fick olika synvinklar på vad den slopade koncernspärren kan komma att innebära för svenskt näringsliv i framtiden. I arbetet har vi använt oss utav institutionell teori, intressentteorin, information om harmoniseringsarbetet samt förarbeten till aktiebolagslagen som kopplats till empirin. Resultatet visade sig vara delvis oroväckande. Harmoniseringsarbetet togs emot med öppna armar, men leder dock inte alltid till det bästa resultatet. Koncernspärrens borttagande kan i större utsträckning leda till subjektiva bedömningar, med risk för alltför ”kreativ redovisning” och i värsta fall illegitim redovisning. Framöver tror representanter från näringslivet att vi kommer att få se en allt större skillnad mellan de svenska aktiebolagens redogörelser av vinstutdelningen, vilket således skulle innebära den raka motsatsen till harmoniseringsarbetets syfte.

No description available.