No description available.

Traditionsprincipen, det vill säga ett krav på besittningsförändring för uppnående av borgenärsskydd, har länge varit en central del av svensk sakrätt. Denna princip har under lång tid varit flitigt diskuterad, både försvarad och kritiserad. Genom avskaffandet av kravet på tradition vid konsumentköp tappade principen en del av sin ställning vid köp av lösöre. I och med det förslag som kommer att lämnas genom en utredning senare i år finns tecken på att traditionsprincipen kan komma att tappa ytterligare mark. Utredningens uppdrag är nämligen att lägga fram ett förslag om huruvida traditionsprincipen ska ersättas med avtalsprincipen vid köp av lösöre även i kommersiella relationer. Huruvida det är önskvärt att traditionsprincipen avskaffas på detta område eller inte är en fråga som diskuterats i sådan utsträckning att någon ytterligare ingående diskussion på området knappast är av intresse. Av denna anledning presumeras det i denna uppsats att en förändring av rätten blir genomförd. Syftet med uppsatsen är istället att studera från ett praktiskt perspektiv vad som händer med svensk sakrätt, och det besittningskrav som är centralt i denna, om traditionsprincipen vid köp av lösöre avskaffats. Då svensk sakrätt i dagsläget genomsyras av krav på besittning kommer i denna uppsats fyra exempel på rättsliga institut där besittning har en central betydelse att behandlas, i syfte att åskådliggöra vilken effekt den föreslagna förändringen skulle medföra och vilka ytterligare förändringar denna skulle möjliggöra eller nödvändiggöra. De områden som behandlas är lämnande av säkerhet i lösöre, återvinning i konkurs, beviskrav vid utmätning, och godtrosförvärv.

Sammanfattning Genom Dir. 2013:28 gav regeringen ett uppdrag till Lösöreköpskommittén den 14 mars 2013 att utreda om det finns långsiktiga och konkreta samhällsekonomiska fördelar med att avskaffa traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen. Utredningen har tillkallats bland annat på grund av att köpares okunskap, gällande kravet på tradition, förorsakar ett omedvetet risktagande från dennes sida i form av att en köpt vara lämnas kvar i säljarens besittning. När en köpare kvarlämnar en förvärvad vara i säljarens besittning riskerar han enligt lag att förlora rätten till varan, liksom erlagd betalning, med anledning av att köpet inte är skyddat mot säljarens borgenärer. Detta kan innebära att säljarens borgenärer således har möjlighet att ta en kvarlämnad vara i anspråk för betalning av säljarens skulder. Traditionsprincipen har sedan länge tillämpats trots att den saknar stöd i lag. Principens huvudregel är att en köpare vinner sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer genom att besitta egendomen. Därmed är ett köpeavtal inte tillräckligt för att köparen ska få sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer vid en konkurs eller utmätning. Vid en övergång till avtalsprincipen får en köpare erhålla skydd för sitt förvärv mot säljarens borgenärer redan då köpeavtalet kommer till stånd. Detta hindrar därmed att en köpt, men kvarlämnad, vara tas i anspråk för betalning av säljarens skulder. Köparen får trots det endast separationsrätt till en vara under förutsättningen att den uppfyller individualiseringskravet. För att en köpare ska få separationsrätt av en egendom krävs det att denne ska framlägga bevisning till stöd för sin rätt. Detta kan medföra att köparen riskerar att gå miste om varan om han efter köpet lämnar kvar varan i säljarens besittning då han inte kan styrka sin äganderätt. Övergången till avtalsprincipen för även med sig nackdelar i form av att köparen kan likväl riskera att gå miste om en köpt vara, dels för att dennes medvetenhet om kravet på individualisering inte är fullständig, och dels att det inte finns tillräckligt med bevisning för att hävda sin rätt till egendomen. I enlighet med svensk rätt krävs det att parterna i ett avtal har vidtagit ett sakrättsligt moment för att en köpare av lös egendom ska vara skyddad mot säljarens borgenärer. Frågan gällande vilket sakrättsligt moment som disponeras varierar beroende på vilken typ av egendom som avtalet gäller. Vid förvärv av lösöre får förvärvaren enligt huvudregeln skydd mot säljarens borgenärer först då varan traderats till förvärvaren. Kravet på besittningsövergång följer av traditionsprincipen som har effekten att varor som inte traderas kan tas i anspråk av säljarens borgenärer. Vid en tillämpning av avtalsprincipen kommer den svenska rättsordningen att stå i bättre överensstämmelse med andra länders rättssystem. Avtalsprincipen kan komma att främja den fria omsättningen både ur ett svenskt och europiskt perspektiv. Med den aktuella ordningen innebär en förskottsbetalning och finansiering av tillverkning hos säljaren en framstående risk som köparen tar. Då Sverige är enda landet i Europa som tillämpar traditionsprincipen på ett strikt sätt så kan det innebära att svenska leverantörerna kan ses som en osäker avtalspart gentemot leverantörer från andra länder, vilket kan leda till konkurrenssnedvridning. Avskaffandet av traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen skulle tillföra att den sakrättsliga systematiken påverkas positivt. Med den aktuella ordningen tillämpas både traditionsprincipen och avtalsprincipen för lösöre. Vid en övergång till avtalsprincipen undviks att två principer tillämpas i olika fall beroende på egendomsslags och därmed förbättras överskådligheten. Köparen som har erlagd förskottsbetalningen kan de lege lata inte få någon säkerhet för sin finansiering på samma sätt som den kreditgivande leverantören kan få genom återtagandeförbehåll.

No description available.

No description available.

<p>Vi har i denna uppsats försökt belysa och diskutera problematiken med traditionskravet för industrin. Genom en rättsdogmatisk undersökning har vi sökt finna svar på frågorna: vilken effekt har traditionsprincipen för den tunga industrin i dagens samhälle, uppfyller traditionskravet fortfarande de bakomliggande syftena, vilka realistiska alternativ finns det till detta sakrättsliga moment och är det önskvärt att avskaffa traditionsprincipen till förmån för något annat sakrättsligt moment vid köp inom tung industri? Under rubriken</p><p>2. Borgenärsskydd genom separationsrätt görs en beskrivning av sakrättsmomenten tradition, avtal och registrering och vilka områden dessa reglerar idag. I 3. Typfall försöker vi genom fyra olika scenarion åskådliggöra och diskutera problemen traditionskravet för med sig för industrin. Till sist argumenterar vi för och emot de olika sakrättsmomenten under 4. Analys.</p><p>Vi kom fram till att traditionskravet inte är det mest lämpliga sakrättsmomentet vid omsättningsköp och säkerhetsöverlåtelse. Vid till exempel tillverkningsavtal är traditionskravet omöjligt att upprätthålla. Traditionsmomentet borde istället bli underordnat avtalet vid omsättningsköp och registreringsförfarandet vid säkerhetsöverlåtelser. Inom konsumentköp tillämpas redan avtalet som sakrättsmoment, detta till viss del på grund av den tidigare okunskapen hos konsumenter att tradition var det som gällde för skydd mot säljarens borgenärer. Denna okunskap verkar även finnas hos näringsidkare vilket starkt talar för en övergång till avtal som sakrättsmoment vid omsättningsköp. Registreringsförfarandet måste moderniseras då det nuvarande förfarandet är otidsenligt och innehåller många onödiga formkrav. Vi ger förslag i uppsatsen på hur en modernisering kan se ut, till exempel kan Internet begagnas. Ett modernt registreringsförfarande ger dessutom bra publicitet och borde således användas vid säkerhetsöverlåtelser då detta är eftersträvansvärt för dessa transaktioner.</p>

Vi har i denna uppsats försökt belysa och diskutera problematiken med traditionskravet för industrin. Genom en rättsdogmatisk undersökning har vi sökt finna svar på frågorna: vilken effekt har traditionsprincipen för den tunga industrin i dagens samhälle, uppfyller traditionskravet fortfarande de bakomliggande syftena, vilka realistiska alternativ finns det till detta sakrättsliga moment och är det önskvärt att avskaffa traditionsprincipen till förmån för något annat sakrättsligt moment vid köp inom tung industri? Under rubriken 2. Borgenärsskydd genom separationsrätt görs en beskrivning av sakrättsmomenten tradition, avtal och registrering och vilka områden dessa reglerar idag. I 3. Typfall försöker vi genom fyra olika scenarion åskådliggöra och diskutera problemen traditionskravet för med sig för industrin. Till sist argumenterar vi för och emot de olika sakrättsmomenten under 4. Analys. Vi kom fram till att traditionskravet inte är det mest lämpliga sakrättsmomentet vid omsättningsköp och säkerhetsöverlåtelse. Vid till exempel tillverkningsavtal är traditionskravet omöjligt att upprätthålla. Traditionsmomentet borde istället bli underordnat avtalet vid omsättningsköp och registreringsförfarandet vid säkerhetsöverlåtelser. Inom konsumentköp tillämpas redan avtalet som sakrättsmoment, detta till viss del på grund av den tidigare okunskapen hos konsumenter att tradition var det som gällde för skydd mot säljarens borgenärer. Denna okunskap verkar även finnas hos näringsidkare vilket starkt talar för en övergång till avtal som sakrättsmoment vid omsättningsköp. Registreringsförfarandet måste moderniseras då det nuvarande förfarandet är otidsenligt och innehåller många onödiga formkrav. Vi ger förslag i uppsatsen på hur en modernisering kan se ut, till exempel kan Internet begagnas. Ett modernt registreringsförfarande ger dessutom bra publicitet och borde således användas vid säkerhetsöverlåtelser då detta är eftersträvansvärt för dessa transaktioner.

<p>För att en köpare av lösa saker, så kallat lösöre, skall erhålla ett sakrättsligt skydd gentemot säljarens borgenärer, har det länge krävts att köparen skall ha kommit i besittning av den köpta egendomen. Detta är ett uttryck för den så kallade traditionsprincipen. Intill dess att en besittningsövergång av den köpta egendomen har skett, kan den tas i anspråk för betalning av de skulder säljaren har till sina borgenärer genom utmätning och konkurs. I dessa fall inskränker sig köparens rätt till att omfatta en fordran avseende återbetalning av köpeskillingen, med en risk att bli lottlös. År 2002 infördes en ny paragraf i konsumentköplagen. Denna paragraf uttrycker att köparen är sakrättsligt skyddad redan genom ingåendet av avtalet, vilket innebär att traditionsprincipen har övergivits till förmån för avtalsprincipen i konsumentförhållanden. Detta föranleder frågan om det vore lämpligt att även i kommersiella förhållanden överge traditionsprincipen och skulle avtalsprincipen kunna vara en lämplig ersättare? För att besvara denna fråga utgår jag från ändamålet med principerna. Jag företar en undersökning av principerna, där bland annat syften och innebörd undersöks, men även konsumentreglering och utländska rättssystem berörs. Uppsatsens syfte är att utreda lämpligheten i ett frångående av traditionsprincipen i kommersiella förhållanden till förmån för en möjlig tillämpning av avtalsprincipen.</p>

För att en köpare av lösa saker, så kallat lösöre, skall erhålla ett sakrättsligt skydd gentemot säljarens borgenärer, har det länge krävts att köparen skall ha kommit i besittning av den köpta egendomen. Detta är ett uttryck för den så kallade traditionsprincipen. Intill dess att en besittningsövergång av den köpta egendomen har skett, kan den tas i anspråk för betalning av de skulder säljaren har till sina borgenärer genom utmätning och konkurs. I dessa fall inskränker sig köparens rätt till att omfatta en fordran avseende återbetalning av köpeskillingen, med en risk att bli lottlös. År 2002 infördes en ny paragraf i konsumentköplagen. Denna paragraf uttrycker att köparen är sakrättsligt skyddad redan genom ingåendet av avtalet, vilket innebär att traditionsprincipen har övergivits till förmån för avtalsprincipen i konsumentförhållanden. Detta föranleder frågan om det vore lämpligt att även i kommersiella förhållanden överge traditionsprincipen och skulle avtalsprincipen kunna vara en lämplig ersättare? För att besvara denna fråga utgår jag från ändamålet med principerna. Jag företar en undersökning av principerna, där bland annat syften och innebörd undersöks, men även konsumentreglering och utländska rättssystem berörs. Uppsatsens syfte är att utreda lämpligheten i ett frångående av traditionsprincipen i kommersiella förhållanden till förmån för en möjlig tillämpning av avtalsprincipen.

Skydd mot en överlåtares/pantsättares borgenärer kräver att ett sakrättsligt moment skall ha genomförts. Två av de vanligaste momenten är tradition och denuntiation. Trots att båda dessa moment har en lång historia och vidsträckt tillämpning, är deras innebörd inte helt klar. Det har, i såväl praxis som doktrin, länge varit oklart om det, för att momenten skall anses genomförda, skall ställas krav på att förvärvaren erhåller rådighet över den överlåtna/pantsatta egendomen eller om det räcker med att överlåtarens/pantsättarens rådighet avskärs. Frågan är viktig, eftersom parter som handlar med varandra måste veta vilka åtgärder de skall företa för att undgå att den förvärvade egendom tas i anspråk av överlåtarens/pantsättarens exekutionsborgenärer. Oavsett om kravet för sakrättsligt skydd är beroende av förvärvarens erhållna rådighet eller av överlåtarens/pantsättarens avskurna dito uppkommer problem i situationer, i vilka åtgärder för att uppfylla kraven är svåra att företa. Exempel på sådana situationer är rättshandlande mellan olika konstellationer av närstående parter. För att öka förståelsen för hur sakrättsligt skydd uppkommer är det av intresse att kartlägga vilka syften som föranlett utformningen av de befintliga sakrättsmomenten. Ett identifierat syfte kan ge ledning i frågan om vad som bör krävas för att sakrättsligt skydd skall uppstå. Åtgärderna som företas skall helt enkelt leda till ett uppfyllande av de bakomliggande syftena. I denna framställning har de nuvarande kraven på sakrättsligt moment, både vad gäller närståendetransaktioner och övriga transaktioner, sökts genom analys av praxis. Vilka syften som ligger bakom momenten har identifierats genom förarbeten, praxis och litteratur. En analys har genomförts av hur väl kraven, som ställs på momenten, svarar mot syftena bakom momenten och vissa förslag till förändringar har lagts fram för de situationer som vi anser föranleder problem. Slutsatserna av denna studie är att de krav som ställs på momenten på ett relativt bra sätt uppfyller de syften som vi identifierat som de bakomliggande till momenten. Kraven på rådighetsavskärande upprätthålls hårt även vid närståendetransaktioner, vilket leder till att sakrättsligt giltiga transaktioner kan vara nästintill omöjliga att uppnå i vissa situationer. Syftet bakom momenten har ansetts viktigare än möjligheten att i dessa fall företa sakrättsligt skyddade transaktioner.