Denna uppsats syfte är att synliggöra de problem som orsakas av dagenspantsättningsförfarande av bostadsrätter och att undersöka om blockkedjor kan vara en lämpligteknik att använda till ett framtida bostadsregistersystem och därmed komma till rätta meddessa problem. Grunden till problemen ligger i att proceduren för att pantsätta en bostadsrättinte är lika rättssäker som när en fastighet pantsätts. Hur själva pantsättningen av fast egendomoch lös egendom går till skiljer sig radikalt åt då det finns tydliga krav på hur förfarandet skagå till för fast egendom. Samt att det finns en speciell inskrivningsmyndighet för fastigheter,Lantmäteriet som ansvarar för detta. För bostadsrätter finns däremot ingen myndighet utan detåligger bostadsrättsföreningarnas styrelser att ansvara för att inskrivningen av panten sker. Detgör att det alltför ofta saknas eller finns felaktiga pantnoteringar i lägenhetsförteckningarnavilket kan orsaka stora problem för flera parter.Under 2016 fick Lantmäteriet i uppdrag av den svenska regeringen att undersöka möjligheternamed att använda blockkedjor för fastighetsöverlåtelser och pantsättningsinskrivningar.Projektet har blivit internationellt uppmärksammat och Sverige ses som en pionjär på området.Detta pilotprojekt tillsammans med den uppmärksammade Bostadsrättspantsättningsdomen T2106-17 från Svea Hovrätt i Stockholm från 2018 är inspirationskällan till denna uppsatsfrågeställningar och syfte. Hovrättsdomen fastställdes i högsta domstolen i Stockholm den 8mars 2019, mål nr T 1559-18.Uppsatsens slutsats är att det pantsättningssystem som idag används är föråldrat och behövermoderniseras och samordnas av en ansvarig enhet. Studien visar även på att blockkedjeteknikmycket väl kan vara lämplig att använda för ett framtida bostadsrättsregister och vidpantsättningsförfarande till följd av sin säkerhet, transparens och förkortade ledtider. / The purpose of this essay is to highlight the problems caused by the current pledging procedureof tenant-owned apartments and to investigate whether blockchains can be a suitabletechnology to use for a future apartment register system and thus overcome these problems.The reason for the problems lies in the fact that the procedure for pledging a tenant-ownedapartment is not as legally secure as when a property is pledged. How the actual pledging ofproperty and pledging of tenant-owned apartment differ greatly since there are clearrequirements for pledging of the property but not for the tenant-owned apartments.Lantmäteriet is the authority in Sweden that is responsible for the land register and themortgage register. For tenant-owned apartments on the other hand there is no authority. Theresponsibility for the registration of the mortgage lies on the tenant-owner associations boards.This means that too often there is missing or incorrect mortgage listings in the apartmentlistings, which can cause major problems for several parties.In 2016, Lantmäteriet were commissioned by the Swedish government to investigate thepossibilities of using blockchains for real estate transfers and pledge registrations. The projecthas become internationally recognized and Sweden is seen as a pioneer in the field. This pilotproject together with the court judgement, T 2106-17, which is the source of inspiration for thisessay's issues and purpose. This court judgement was established by the supreme court, casenumber T 1559-18.The conclusion of the thesis is that the pledging system that is used today is obsolete and needsto be modernized and coordinated by a centralized unit within the government. Blockchaintechnology could be a suitable solution for a future tenant-owned apartment register becauseof its transparency, security and reduction in lead times.

<p>Den som lånar ut ett belopp mot säkerhet i panträtt har ett förhållandevis gott skydd mot kreditförluster. Den som inte själv innehar pantegendomen med besittningsrätt, utan måste lita på att den som innehar egendomen inte lämnar ut den till gäldenären eller någon annan eller på annat sätt avhänder sig egendomen, löper eventuellt större risk att lida rättsförluster. Uttryckt på ett annorlunda vis kan man säga att en denuntiationspanthavare löper större risk än en besittningspanthavare. Mitt syfte är att identifiera och analysera de risker en denuntiationspanthavare utsätter sig för jämfört med de risker en panthavare med besittning till pantegendomen utsätter sig för.</p> / <p>Creditors are generally interested in getting the money back. In this thesis I have analyzed the variation in risk of loss, for creditors.</p>

Den som lånar ut ett belopp mot säkerhet i panträtt har ett förhållandevis gott skydd mot kreditförluster. Den som inte själv innehar pantegendomen med besittningsrätt, utan måste lita på att den som innehar egendomen inte lämnar ut den till gäldenären eller någon annan eller på annat sätt avhänder sig egendomen, löper eventuellt större risk att lida rättsförluster. Uttryckt på ett annorlunda vis kan man säga att en denuntiationspanthavare löper större risk än en besittningspanthavare. Mitt syfte är att identifiera och analysera de risker en denuntiationspanthavare utsätter sig för jämfört med de risker en panthavare med besittning till pantegendomen utsätter sig för. / Creditors are generally interested in getting the money back. In this thesis I have analyzed the variation in risk of loss, for creditors.

Skydd mot en överlåtares/pantsättares borgenärer kräver att ett sakrättsligt moment skall ha genomförts. Två av de vanligaste momenten är tradition och denuntiation. Trots att båda dessa moment har en lång historia och vidsträckt tillämpning, är deras innebörd inte helt klar. Det har, i såväl praxis som doktrin, länge varit oklart om det, för att momenten skall anses genomförda, skall ställas krav på att förvärvaren erhåller rådighet över den överlåtna/pantsatta egendomen eller om det räcker med att överlåtarens/pantsättarens rådighet avskärs. Frågan är viktig, eftersom parter som handlar med varandra måste veta vilka åtgärder de skall företa för att undgå att den förvärvade egendom tas i anspråk av överlåtarens/pantsättarens exekutionsborgenärer. Oavsett om kravet för sakrättsligt skydd är beroende av förvärvarens erhållna rådighet eller av överlåtarens/pantsättarens avskurna dito uppkommer problem i situationer, i vilka åtgärder för att uppfylla kraven är svåra att företa. Exempel på sådana situationer är rättshandlande mellan olika konstellationer av närstående parter. För att öka förståelsen för hur sakrättsligt skydd uppkommer är det av intresse att kartlägga vilka syften som föranlett utformningen av de befintliga sakrättsmomenten. Ett identifierat syfte kan ge ledning i frågan om vad som bör krävas för att sakrättsligt skydd skall uppstå. Åtgärderna som företas skall helt enkelt leda till ett uppfyllande av de bakomliggande syftena. I denna framställning har de nuvarande kraven på sakrättsligt moment, både vad gäller närståendetransaktioner och övriga transaktioner, sökts genom analys av praxis. Vilka syften som ligger bakom momenten har identifierats genom förarbeten, praxis och litteratur. En analys har genomförts av hur väl kraven, som ställs på momenten, svarar mot syftena bakom momenten och vissa förslag till förändringar har lagts fram för de situationer som vi anser föranleder problem. Slutsatserna av denna studie är att de krav som ställs på momenten på ett relativt bra sätt uppfyller de syften som vi identifierat som de bakomliggande till momenten. Kraven på rådighetsavskärande upprätthålls hårt även vid närståendetransaktioner, vilket leder till att sakrättsligt giltiga transaktioner kan vara nästintill omöjliga att uppnå i vissa situationer. Syftet bakom momenten har ansetts viktigare än möjligheten att i dessa fall företa sakrättsligt skyddade transaktioner.

Den svenska lagstiftningen tillåter omsättning och pantsättning av fordringar som ännu inte uppkommit, så kallade framtida fordringar. Det ligger en viss problematik i att dessa ännu inte är fullt uppkomna, eftersom det innebär att dess ställning inom exempelvis konkursförfaranden måste diskuteras. Uppkomna fordringar kan göras gällande i konkurser om de uppstått före en kritisk tidpunkt enligt frysningsprincipen. Denna uppsats syftar till att utreda vilka rättsliga principer som är av störst betydelse för att framtida fordringar ska kunna göras gällande i konkurser, även om de inte är fullt uppkomna vid frysningstidpunkten. En fordran måste nämligen vara reellt indrivningsbar för att den ska ha ett värde vid konkursutbrottet. En utredning har gjorts utifrån exempelvis principen om den väsentliga grunden och det första rättsfaktumets princip, i kombination med en analys av den rättspraxis som finns inom området. Slutsatsen är att en framtida fordran kan göras gällande i en konkurs om fordran är tillräckligt bestämd, eller om det är sannolikt att den kommer att uppstå. Denna bedömning måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet eftersom varje (framtida) fordran är unik till sin karaktär, och inte utan vidare kan jämföras. Det är mot bakgrund av detta inte möjligt att reglera fordringars uppkomst generellt i lagtext. I annat fall skulle riskeras att respektive rättsområdes regleringars syfte urholkades, till förmån för den generella regleringen. Vilken rättslig princip som blir av störst betydelse för avgörandet av fordringars uppkomst kan således skilja sig mellan varje situation.Vidare kan framtida fordringar pantsättas vilket ytterligare aktualiserar svårigheter inom konkursförfaranden, gällande avgörandet av huruvida dessa vunnit sakrättsligt skydd vid frysningstidpunkten, eftersom fordringarna ännu inte är uppkomna. Vid en pantsättning krävs ett sakrättsligt moment, en denuntiation, men detta är inte alltid tillräckligt för att skyddet gentemot tredje man ska vinnas. I rättspraxis har framtida fordringar som pantsatts bedömts olika. Denuntiationen har i vissa fall varit tillräcklig, medan det i andra krävts att fordran tjänats in för att pantsättningen skulle anses ha sakrättslig verkan. Den skilda bedömningen innebär att rättssäkerheten minskar i takt med att förutsebarheten gör detsamma. Med anledning av detta undersöks i uppsatsen vilka omständigheter som till störst del påverkar huruvida det sakrättsliga skyddet för framtida fordringar uppnås, förutsatt att en denuntiation gjorts, utifrån rättsliga principer. En jämförande undersökning görs med grunden i rättspraxis, i syfte att uppnå det resultat som faktiskt tillämpas i praktiken. Slutsatsen är att skyddet gentemot tredje man uppnås när den framtida fordran är tillräckligt bestämd för fordringar som uppkommer tillfullo vid en specifik tidpunkt, förutsatt att denuntiationen skett innan frysningstidpunkten. För en annan form av framtida fordringar, nämligen sådana som tjänas in löpande, bör istället det sakrättsliga skyddet vinnas när dessa intjänats, och därmed är uppkomna och bestämda. Ett sakrättsligt skydd är inte motiverat innan denna tidpunkt eftersom panten saknar reellt värde innan fordringen tjänats in.

Sakrätt tillämpas när flera olika rättigheter kolliderar och borgenärsskyddet föreskriver när en part kan få skydd mot sin motparts borgenärer. För att uppnå ett sådant borgenärsskydd krävs att ett sakrättsligt moment företas och vilket sakrättsligt moment som ska beaktas varierar beroende på egendomsslag. I denna uppsats behandlas vilket sakrättsligt moment som torde krävas för att borgenärsskydd ska uppkomma vid andelsrätter i lösöre och om kravet på sakrättsligt moment påverkas av att det föreligger ett enkelt bolag mellan parterna. Det finns idag tre rättsfall som behandlar sakrättsligt skydd vid andelsrätter, varav de två senaste rättsfallen är av störst intresse i denna uppsats. I ena fallet, travhästfallet, ansågs att traditionsprincipen bör gälla vid överlåtelse av andelar i lösöre och i andra fallet, segelbåtsfallet, konstaterades att sakrättsligt skydd kunde uppkomma direkt genom avtalet när sambesittning förelåg. Genom en analys av dessa fall och besittningsbegreppen konstateras att borgenärsskydd borde uppkomma redan vid avtalet men under förutsättning att gemensam besittning föreligger mellan samägarna. På grund av osäkerheten av vad som torde gälla och HD:s skiftande ändamålsbedömningar i rättspraxis konstateras dock att det inte kan anses föreligga en klar princip utan att omständigheterna i det enskilda fallet kan bli avgörande. Vilket sakrättsligt moment som ska beaktas vid enkla bolag är däremot oklart eftersom det föreligger olika åsikter gällande det enkla bolagets egendomsförhållanden. I uppsatsen konstateras att en bruttoprincip ska gälla vid utmätning av en bolagsmans egendom vilket leder till att denuntiationsprincipen inte kan användas så som vid handelsbolag. Istället bör varje egendomsslag av egendomen som används i bolaget beaktas för att avgöra när ett sakrättsligt skydd kan uppkomma för respektive egendom. Det konstateras också att denuntiation kan bli tillämpligt i vissa fall när tredje man innehar egendomen som är föremål för andelsrätterna. Eftersom rättsläget gällande andelsöverlåtelser inte är helt klarlagt och att stor vikt skulle kunna läggas på omständigheterna i de enskilda fallet har det i uppsatsen konstaterats att det inte möjligt att bedöma om gällande rätt är ändamålsenlig eller inte. Vad som är en ändamålsenlig lösning torde också vara svårt att avgöra men en avvägning mellan skyddet mot borgenärbedrägerier och omsättningsintresset bör vara av betydelse. Eventuellt skulle den lösning som HD kom fram till vid segelbåtsfallet kunna utgöra en sådan ändamålsenlig lösning.

No description available.

Access to finance is often a vital tool for a company to make investments which in turn leads to increased generation of income. In 2022, the amount of lending to non-financial companies increased by around 13 %. Banks' traditional lending channels have recently been challenged by DeFi. Within DeFi, no central intermediary is used, the security provided is cryptocurrencies and the transaction history is public. The most common cryptocurrency used in DeFi is bitcoin. At the time of writing, bitcoin has a market capitalization of approximately $521 million. The use of DeFi has grown rapidly in 2022 as cryptocurrencies worth just under $110 billion were pledged in DeFi as collateral for credit. The EBA has previously warned about the risks of cryptocurrencies. Despite warnings, neither case law nor any clear legislation regarding cryptocurrencies and creditors protection has thus been created. Though, there is a proposal from EU that will create a uniform regulation for cryptocurrencies that are not currently covered by the EU's existing regulatory framework for financial services, the so-called MiCA regulation. In Swedish legislation, there is an ongoing investigation on how to handle cryptocurrencies. However, neither the proposals at EU-level nor national level deal with substantive legal aspects such as creditors protection. The purpose of the thesis is to present a proposal for what bitcoin as property is classified as according to Swedish law and to identify the most appropriate legal aspect when bitcoins are used within DeFi. Based on the purpose, the following questions arise (i) What type of property should the cryptocurrency bitcoin be legally classified as? (ii) How can creditor protection be achieved when a transaction with bitcoin is made? (iii) How can creditor protection be achieved when bitcoin is used as collateral? In this thesis, the legal dogmatic method and law analogies will be used to answer the questions. The conclusions are that bitcoin should first be seen as a financial instrument according to MiFID II and creditor protection in the case of acquired ownership of bitcoins can basically never be achieved. Creditor protection in case of retained ownership can be achieved with analogous application of RVL and using registration as an element of property rights. When bitcoin is used as collateral, creditor protection can be achieved through the property right element of registration or tradition. In the case of three-party escrow, notification of transfer of claim must be made to the person who holds the pledged property in accordance with the 1936 Pawn Law.

Swedish property law, when it comes to acquisition of movable property, the transferee does not acquire ownership as such, instead, the sale is considered protected against the claim of the seller’s creditors (borgenärsskydd). This is achieved through the delivery principle (traditionsprincipen), meaning in its Swedish sense that movable property must not necessarily be delivered into the trans- feree’s possession, but rather that the transferor’s possibility to dispose over the movable is severed. This principle has been subjected to considerable alterations, mainly due to allowing situations where the delivery principle would otherwise be practically impossible. These alterations raise the question of how far these legal solutions can be detached from the fundamental principle. Therefore, it is relevant to ponder, if these solutions, which can merely be considered as artificial solutions to satisfy a formal requirement, are like the constitutum possessorium of civil law orders This thesis will attend to this issue, addressing the following three questions: Question (i): how does the concept of ownership apply to legal questions in relation to the delivery principle in Swedish property law and the Draft Common Frame of Reference respectively? Question (ii): does Swedish property law grant protection against the transferor’s creditors although the movable is detained with the transferor? Question (iii): is there any systematic compatibility in relation to the delivery principle in Swedish property law and DCFR respectively? Espe- cially when the movable is detained with the transferor. In relation to question (i), it has been found that in DCFR, ownership is closely linked with possession, which means that ownership follows the delivery of possession. This is not necessarily the case in Swedish property law. Question (ii) is answered in connection to a study of Swedish case-law, which results in that the movable can be detained with the transferor, provided that some require- ments are fulfilled, only if it is a result of a physical action and not solely due to a contract. However, case-law has evolved this general rule to be subjected to a propensity of looking past, or creating new, requirements in order not to create unnecessary complications of compliance as far as it concerns honest transac- tions. This has resulted in a kind of peculiar flexibility. In answer to question (iii), due to the new types of solutions created not to complicate certain transactions, the possibility of reaching similar results as the continental principle is more prominent than one might have thought. Despite certain resemblances, the sys- tematic compatibility must be seen as limited, due to the difference in the respec- tive rules’ aim.