- About
-
The Global ETD Search service is a free service for researchers
to find electronic theses and dissertations. This service is
provided by the
Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
Search results
Showing 1 to 2 of 2 (0.085 seconds)Spelling suggestions: "subject:"besittningsrätt"" "subject:"besittningsskydd""
| 1 |
Traditionsprincipen : - Bör traditionsprincipen ersättas av avtalsprincipen?Haithem Khudher, Sarah, Westin, Sanne January 2016 (has links)
Sammanfattning Genom Dir. 2013:28 gav regeringen ett uppdrag till Lösöreköpskommittén den 14 mars 2013 att utreda om det finns långsiktiga och konkreta samhällsekonomiska fördelar med att avskaffa traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen. Utredningen har tillkallats bland annat på grund av att köpares okunskap, gällande kravet på tradition, förorsakar ett omedvetet risktagande från dennes sida i form av att en köpt vara lämnas kvar i säljarens besittning. När en köpare kvarlämnar en förvärvad vara i säljarens besittning riskerar han enligt lag att förlora rätten till varan, liksom erlagd betalning, med anledning av att köpet inte är skyddat mot säljarens borgenärer. Detta kan innebära att säljarens borgenärer således har möjlighet att ta en kvarlämnad vara i anspråk för betalning av säljarens skulder. Traditionsprincipen har sedan länge tillämpats trots att den saknar stöd i lag. Principens huvudregel är att en köpare vinner sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer genom att besitta egendomen. Därmed är ett köpeavtal inte tillräckligt för att köparen ska få sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer vid en konkurs eller utmätning. Vid en övergång till avtalsprincipen får en köpare erhålla skydd för sitt förvärv mot säljarens borgenärer redan då köpeavtalet kommer till stånd. Detta hindrar därmed att en köpt, men kvarlämnad, vara tas i anspråk för betalning av säljarens skulder. Köparen får trots det endast separationsrätt till en vara under förutsättningen att den uppfyller individualiseringskravet. För att en köpare ska få separationsrätt av en egendom krävs det att denne ska framlägga bevisning till stöd för sin rätt. Detta kan medföra att köparen riskerar att gå miste om varan om han efter köpet lämnar kvar varan i säljarens besittning då han inte kan styrka sin äganderätt. Övergången till avtalsprincipen för även med sig nackdelar i form av att köparen kan likväl riskera att gå miste om en köpt vara, dels för att dennes medvetenhet om kravet på individualisering inte är fullständig, och dels att det inte finns tillräckligt med bevisning för att hävda sin rätt till egendomen. I enlighet med svensk rätt krävs det att parterna i ett avtal har vidtagit ett sakrättsligt moment för att en köpare av lös egendom ska vara skyddad mot säljarens borgenärer. Frågan gällande vilket sakrättsligt moment som disponeras varierar beroende på vilken typ av egendom som avtalet gäller. Vid förvärv av lösöre får förvärvaren enligt huvudregeln skydd mot säljarens borgenärer först då varan traderats till förvärvaren. Kravet på besittningsövergång följer av traditionsprincipen som har effekten att varor som inte traderas kan tas i anspråk av säljarens borgenärer. Vid en tillämpning av avtalsprincipen kommer den svenska rättsordningen att stå i bättre överensstämmelse med andra länders rättssystem. Avtalsprincipen kan komma att främja den fria omsättningen både ur ett svenskt och europiskt perspektiv. Med den aktuella ordningen innebär en förskottsbetalning och finansiering av tillverkning hos säljaren en framstående risk som köparen tar. Då Sverige är enda landet i Europa som tillämpar traditionsprincipen på ett strikt sätt så kan det innebära att svenska leverantörerna kan ses som en osäker avtalspart gentemot leverantörer från andra länder, vilket kan leda till konkurrenssnedvridning. Avskaffandet av traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen skulle tillföra att den sakrättsliga systematiken påverkas positivt. Med den aktuella ordningen tillämpas både traditionsprincipen och avtalsprincipen för lösöre. Vid en övergång till avtalsprincipen undviks att två principer tillämpas i olika fall beroende på egendomsslags och därmed förbättras överskådligheten. Köparen som har erlagd förskottsbetalningen kan de lege lata inte få någon säkerhet för sin finansiering på samma sätt som den kreditgivande leverantören kan få genom återtagandeförbehåll.
|
| 2 |
Vem äger NFT-innehavarens egendom? : – En studie av äganderätten till en non-fungible token / Who Owns the NFT Holder's Property? : – A study of the property law of a non-fungible tokenLandström, Jennifer January 2022 (has links)
Handeln av non-fungible tokens (NFT) har vuxit fram i en drastisk fart de senaste tre åren med försäljningar till miljonbelopp. Begreppet non-fungible åsyftar en icke-utbytbar egendom som karaktäriseras av sin unika kvalité och dessa tokens bygger på blockkedjeteknik med decentraliserade system. NFT:s effektiviserar överlåtelsetransaktioner av såväl materiell som immateriell egendom genom kryptering av äganderättigheter. Den här framställningen syftar till att studera ägande i förhållande till ny teknik och egendomsslaget kyprotillgångar. I uppsatsen utreds vilket äganderättsligt skydd som ges till innehavaren av en NFT och i vilka specifika delar de ur tekniken härrörande riskerna inte omfattas av förevarande lagstiftning. För att utreda rättsläget för dessa tokens görs en genomgång av äganderättsliga och immaterialrättsliga bestämmelser ämnat att bilda en förståelse för traditionella egendomsslag och hur ägandeskap har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Vidare görs en övergripande presentation av decentraliserade databaser, blockkedjor samt smarta kontrakt, vilka utgör teknologin bakom NFT:s. Därtill görs en längre studie av en NFT och dess risker, följt av en redogörelse för de bestämmelser som appliceras på handeln av dessa tokens idag. Avslutningsvis dras slutsatserna att ett förvärv av en NFT enbart ger äganderätt till denna token och inte per automatik ger äganderätt till ytterligare egendom. En sådan äganderätt tilllerkänner innehavaren en ensamrätt att använda, att modifiera, att sälja samt att exkludera andra från egendomen. I den mån en NFT även är tänkt att representera en underliggande tillgång krävs att parter överenskommit om det. Förutsatt att ett smart kontrakt erkänns som juridiskt bindande kan det ensamt aktualisera köplagen och andra avtalsrättsliga bestämmelser. Ett juridisk erkännande är avgörande och fram tills att så skett krävs en separat överenskommelse mellan kontraktsparter bortom blockkedjan. Kontrollen och besittningen över tillgångarna kan få praktisk betydelse. Framställningen landar i att NFT:s är unika, såväl i karaktär som i funktion, och bör betraktas som sui generis i stället för att försöka omfattas av redan befintlig lagstiftning. Förevarande lagstiftning är otillfredsställande och i praktiken är det svårt att vidga bestämmelser att även omfatta denna nya teknologi. Därför är ytterligare skyddsregler nödvändiga och teknologin fordrar skydd i en lagstiftning efter sitt eget slag, särskilt anpassad för handeln av NFT:s.
|
Page generated in 0.0909 seconds