No description available.

No description available.

No description available.

Äganderätten är ett av de starkaste skydden som svenska medborgare idag åtnjuter. Denna rätt löper långt tillbaka i tiden och utgör därmed en viktig beståndsdel i ett fungerande och rättssäkert samhälle. Trots vikten och betydelsen av äganderätten kan fastighetsägares rätt att bruka och leva på sin jord i vissa fall kan begränsas. Vid inskränkning av äganderätten skall ersättning utgå enligt Regeringsformen 2 kap. 15 § 2 st, där det fastslås att den som blir utsatt skall vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Vid beräkningen av ersättningens storlek används expropriationslagens bestämmelser om ersättningsberäkning. Avsikten med dessa bestämmelser är att stärka positionen för den som blir utsatt och syftar till att likställa den enskilde fastighetsägarens ekonomiska ställning till vad den var innan inskränkningen. Då staten beslutar att upphäva, begränsa eller ta i anspråk särskild rätt till en fastighet benämns det som expropriation. Expropriationsförfarandet medför en för markägaren förvånansvärt svag ägarställning, då tvångsinlösen kan ske mot dennes vilja.   Författarna har i denna uppsats valt att genom att använda den traditionella rättsdogmatiska metoden klargöra om ersättningen vid expropriation beräknas på ett tillförlitlig rättssäkert och rättvist sätt. Syftet med studien är att belysa de problemområden som finns vid beräkning av expropriationsersättning och framförallt vilken påverkan dessa har på fastighetsägaren. I studien används miljöbalkens bestämmelser om bildande av naturreservat för att skapa en grundförståelse för expropriationsförfarandet. Därefter analyseras de problemområden som berör expropriation mer generellt.   I denna uppsats finner författarna att det huvudsakligen finns två stora problemområden gällande expropriation. Den första problematiken rör användandet av marknadsvärdesprincipen, där flertalet värderingsmodeller är godtyckliga. Detta leder ofta till väldigt stora skillnader i uppfattning om fastigheters värde. Den andra problematiken uppkommer vid användandet av schablonpåslag. I dagsläget förstärks en felaktig värdering genom att påslaget beräknas med grund i en marknadsvärdesbedömning, vilket inte är en rättvis modell. Författarna menar att en lösning på dessa problemområden vore att införa en skälighetsregel vilket skulle möjliggöra en förhoppningsvis mer träffsäker och rättvis beräkning av expropriationsersättning.

No description available.

No description available.

No description available.

Idag finns det 65 000 skyddsrum i Sverige som finns i både privatbostäder och näringsfastigheter. Skyddsrummen finns till för att skydda civilbefolkningen i händelse av krig och ska kunna ställas om från fredsanvändning till skyddsfunktion på två dygn. Det finns således begränsningar hur den enskilde kan använda sitt skyddsrum under fredstid, samtidigt som det finns långtgående underhållsskyldigheter som ägarna ska upprätthålla. Vidare finns det många oklarheter kring hur skyddsrummen ska behandlas, såsom när skyddsrummen skaavvecklas. Samtidigt finns äganderätten som mänsklig rättighet i både RF och EKMR, där enskildas egendom ska respekteras. Uppsatsen har därför som syfte att utreda hurskyddsrummen förhåller sig till äganderätten.  Utredningen har företagits med den rättsdogmatiska metoden. På området har lagstiftning och andra rättsligt bindande normer för skyddsrum undersökts tillsammans med andra fastighetsrättsliga regelverk för att undersöka bakomliggande aspekter för skyddsrummen. En viktig rättskälla har varit de skrivelser som MSB har utgivit, vilka har identifierats som sådan rättskälla som får användas i den juridiska argumentationen och för uppsatsen. För äganderätten har både svensk och europeisk rätt undersökts för att därefter jämföra hur respekten för egendom sammanfaller med skyddsrummens reglering. Problemområden kring laglighetskrav, ersättningsfrågor, oförutsebarhet kring avveckling och löptid har identifierats och diskuteras i studien. Bland annat diskuteras att många av de betungande krav mot enskilda inte finns reglerat i annat än skrivelser från myndigheten, vilket inte är förenligt med äganderätten. I uppsatsen återges att enskilda varken ska tjäna eller bekostas extra av att deras byggnad innehar ett skyddsrum, något som leder till att myndigheten inte får ha en för sträng syn på vad som ska bekostas av den enskilde själv. Vidare noteras att skyddsrummen skulle behöva införas i fastighetsregister för att enskilda ska få en bättre kunskap om att byggnaden innehåller skyddsrum vid bland annat överlåtelser. Det framkommer att det behöver ske normeringsarbete och kunskapshöjande arbete för att förstärka äganderätten och rättssäkerheten för ägare till byggnader med skyddsrum.

<p>Karlsson, S. 2007: Att äga rum. En undersökning av skogsägande och lokal utveckling i tre värmländska församlingar. (Ruling Spaces. An Investigation of Forest Ownership and Local Development in Three Parishes in Värmland)</p><p>This thesis explores the present ownership structure of forest estates in the province of Värmland, and in particular three parishes in Värmland and attempts to explain how the ownership structure has evolved to its present state. The purpose is to reveal the importance of this ownership structure for the development potential, expressed as the local population’s prospects of earning a living in forest regions.</p><p>The empirical material is based on registers/databases from the tax authorities, Swedish Forest Agency and the County Administration Board. The thesis includes a survey among forest owners (landowners) in the region in focus for the thesis as well as living outside this region. Finally, interviews have been the basis for the work. The survey and the interviews were based on theories of property rights and institutional economy. The primary theoretical framework was based on local development theories.</p><p>The ownership structure of forest estates in the province of Värmland is characterized by variation within the region. In the Western parts, small scale private ownership is dominant, where a majority of owners live near the estate/property, while in the Eastern parts, that historically has been a base for significant industrialized processing of natural resources, a very large share of the forest land is owned by a single corporation, Bergvik Skog AB. The Northern parts of Värmland are a mosaic of different owners where a large portion of the owners live in cities or regions far away. Another noteworthy actor is the Svenska Kyrkan (Church of Sweden) that locally has a dominant position in Värmland.</p><p>The evolution of the ownership structure to its present state can be explained in terms of market economy that has nurtured rationalization acquisitions with the purpose of reducing the number of estates to instead arrive at a small number of larges estates. It is concluded that the number of forest owners that does not live near the estate/property has increased in the post-war era. This relationship relates to the urbanization caused by, among other factors, well developed rationalization within the agricultural and forestry sectors in the region. It is also pointed out that the legislation around acquisition of land has influenced the development.</p><p>The survey together with the interviews conclude that the ownership structure does not have a significant impact on the local population’s development strategies. Nor does the locally high share of owners not living near the estate seem to be an important factor. The thesis is concluded by raising questions around the aspect of obligations when forests are owned by others than the local population.</p><p>KEY WORDS: Forest owners, property rights, rural development, the province of Värmland, Sweden</p>

One of the most complicated areas of the law is rem. The reason behind such a statement is the fact that the legislature never completed a collective overhaul of the area. Rem is intended to deal with and clear up third party conflicts where multiple party’s have claims on the same property. Equally legitimate interest collides and it is more or less impossible to in advance determine whose interest is the most worth. It seems there has been a tendency from the legislature to ignore the rem and instead deal with concrete problems as they arise. Lag (1944:181) om redovisningsmedel is one of those phenomenon’s where middleman’s have been given the possibility to separate mixed property for their principals. In the preparatory work to the law multiple requisites has been left open for the courts to determine. The law is not intended to be applied conversely and it is therefore possible to obtain the right to separate property outside of the laws applicability. This bachelor thesis primary focus is to investigate if Lag om redovisningsmedels shape gives satisfying predictability. In addition to this an examination of unique cases has been done where the right to separate mixed property has been given outside of the area of Lag om redovisningsmedels applicability. The method of legal dogmatic is being used to interpret and analyze the compiled material. The research shows that the legal system to which rem belongs to is unclear. Lagen om redovisningsmedels requisites are far from clear and the current state of the preceding judgments are ambiguous. The courts haven’t despite the unique cases NJA 1994 s. 506 and NJA 2009 s. 500 managed to establish a general principle. It’s a necessity for the business life to be able to predict the consequences of their actions and thus dare to entrust others with their property. With a limited amount of legislation about mixed property it is important that preceding judgments can create satisfying predictability. The fact that in multiple of cases the judges divert amongst themselves about the grounds of judgment creates only more uncertainty. It is however possible to recognize that theft and practical reasons can lead to a more outstretched possibility to separate mixed property. The Supreme Court has however expressed that these conditions hasn’t led to a general principle about which circumstances has a higher value of protection. The underlying thoughts from the legislative has been to hand over the responsibility for the development of the area to the courts. The current state of this area of the law is throughout uncertain and no satisfying predictability can be found. / Rättsområdet benämnt som sakrätt utgör ett av juridikens mest komplicerade områden. Anledningen till ett sådant påstående är det faktum att lagstiftaren aldrig genomfört en samlad systematisk översyn av området. Sakrätten är avsedd att behandla och utreda tredjemanskonflikter där flera parter har anspråk på samma egendom. Jämbördigt legitima intressen kolliderar och det är mer eller mindre omöjligt att på förhand avgöra vems intresse som är värt mest. Det verkar ha funnits en tendens att ignorera sakrätten från lagstiftarens sida och istället tagit tag i konkreta problem när de dykt upp. Lag (1944:181) om redovisningsmedel utgör ett sådant fenomen där sysslomän getts möjligheten att avskilja egendom för huvudmans räkning. I förarbetena till lagen har dock flertalet av rekvisiten lämnats till rättskiparen att fastställa. Lagen är dock inte avsedd att tillämpas é contrario och det är därför möjligt att erhålla separationsrätt även utanför lagens tillämpningsområde. Uppsatsens huvudsakliga fokus ligger på att undersöka om Lag om redovisningsmedels utformning ger en tillfredsställande förutsebarhet. Därutöver undersöks unika fall där separationsrätt medgetts utanför lag om redovisningsmedels tillämpbarhet. Den rättsdogmatiska metoden har använts för att tolka och analysera framtaget material. Utredningen visar på att rättsläget beträffande sammanblandad egendom genomgående är oklart. Lagen om redovisningsmedels rekvisit är långt ifrån uttömmande och rättspraxis är mångtydigt. Domstolarna har inte trots de unika fallen NJA 1994 s. 506 och NJA 2009 s. 500 lyckats fastställa en allmän princip. Det är nödvändigt för affärslivet att kunna förutse konsekvenserna av sina förehavanden och således våga anförtro annan sin egendom. Med en begränsad lagstiftning avseende sammanblandad egendom är det viktigt att de prejudikat som skapas ger en tillfredsställande förutsebarhet. Faktumet att det i ett flertal domar råder skiljaktiga meningar bland justitieråden påvisar ytterligare osäkerhet. Det går emellertid urskilja att stöld och praktiska skäl kan leda till en mer långtgående separationsrätt. Högsta domstolen har dock uttalat att dessa förutsättningar inte lett till någon generell princip om vilka omständigheter som är att anse som mer skyddsvärda. Utgångspunkten från lagstiftarens sida har varit att överlämna ansvaret för rättsutvecklingen på rättskiparen. Rättsläget är dock genomgående oklart och någon tillfredsställande förutsebarhet kan inte konstateras.