<p>Den första januari 2006 trädde en ny version av Aktiebolagslagen ikraft. En av nyheterna i den nya lagen är omarbetningen av borgenärsskyddsreglerna. Reglernas äldre koppling till begreppet utbetalning bortfaller och istället införs begreppet värdeöverföring. Uppsatsen presenterar begreppet och de därtill hörande kapitalskyddsreglerna samt analyserar de konsekvenser införandet av begreppet kan få. Inom denna analys ryms kritik på hur lagstiftaren valt att definiera begreppet, främst med avseende på begreppets koppling till redovisningsrätten, en koppling som skapat viss osäkerhet kring begreppets verkliga innebörd. Kritik framförs även på borgenärsskyddets sanktionsregler, vilka kunde utformats bättre för att skapa en mer stringent koppling till värdeöverföringsbegreppet. Trots denna kritik är den huvudsakliga slutsatsen att reglerna i den nya aktiebolagslagen skapar, i förhållande till den äldre lagstiftningen, ett bättre skydd för aktiebolagens kapital och därmed stärker borgenärernas ställning.</p>

Den första januari 2006 trädde en ny version av Aktiebolagslagen ikraft. En av nyheterna i den nya lagen är omarbetningen av borgenärsskyddsreglerna. Reglernas äldre koppling till begreppet utbetalning bortfaller och istället införs begreppet värdeöverföring. Uppsatsen presenterar begreppet och de därtill hörande kapitalskyddsreglerna samt analyserar de konsekvenser införandet av begreppet kan få. Inom denna analys ryms kritik på hur lagstiftaren valt att definiera begreppet, främst med avseende på begreppets koppling till redovisningsrätten, en koppling som skapat viss osäkerhet kring begreppets verkliga innebörd. Kritik framförs även på borgenärsskyddets sanktionsregler, vilka kunde utformats bättre för att skapa en mer stringent koppling till värdeöverföringsbegreppet. Trots denna kritik är den huvudsakliga slutsatsen att reglerna i den nya aktiebolagslagen skapar, i förhållande till den äldre lagstiftningen, ett bättre skydd för aktiebolagens kapital och därmed stärker borgenärernas ställning.

No description available.

Det aktiebolagsrättsliga kapitalkravet har från det att kravet blev lagstadgat syftat till att säkerställa att det alltid föreligger ett ekonomiskt utrymme mellan aktiebolagets tillgångar och skulder. Därtill ska kravet fungera som en seriositetsspärr och borgenärsskydd. Kravet på en lägsta aktiekapitalgräns har historiskt sett utgjort ett betydande skydd för borgenärerna. Aktiekapitalkravet har betraktats som nödvändigt för borgenärerna bl.a. av den anledning att säkerställa att det finns en tillräcklig ekonomisk marginal som ska svara för bolagets förpliktelser. I denna uppsats utreds aktiekapitalet och det bakomliggande syftet att tillförsäkra borgenärerna säkerhet såväl det nationella kravet som två andra nordiska rättsordningars krav.Kapitalkraven i Europa har genomgått många reformeringar, majoriteten av länderna har reducerat deras kapitalkrav för privata aktiebolag och vissa länder har t.o.m. valt att slopa kapitalkravet helt. Danmark var ett av de länder där möjligheten fanns att bilda en viss bolagsform med begränsat personligt ansvar utan kapitalkrav, något som senare visade sig ge oönskade effekter och således avskaffades bolagsformen år 2019. Finland däremot gick åt motsatt håll och valde istället att slopa sitt kapitalkrav för privata bolag år 2019. Året därpå, år 2020, reformerades det svenska kravet och sänktes ytterligare. Kapitalkravet har och är fokus för förändring och dess framtida utveckling ser ut att gå mot allt fler reducerade kapitalkrav internationellt.Med tanke på de tre nordiska ländernas senaste förändringar av kapitalkravet angrips kravet och dess syfte att skydda borgenärerna genom en komparativ metod. Utöver den komparativa metoden analyseras det svenska aktiekapitalkravet genom en rättsdogmatisk metod. Härigenom ligger danska, finska och svenska rättskällor som grund för uppsatsens slutsatser.Uppsatsens slutsats är bl.a. att aktiekapitalkravet inte längre ses som ett borgenärsskydd utan incitamentet att göra associationsformen mer tillgänglig torde ersätta syftet att skydda borgenärerna. Kravets borgenärsskyddssyfte har blivit kraftlöst i takt med de successiva sänkningarna som gjorts under åren. Härigenom påverkas inte borgenärerna längre av reducerade kapitalkrav likt den sänkning som gjordes år 2020. Ytterligare slutsatser som görs i uppsatsen är att de nordiska länderna delar liknande teorigrunder vad gäller kapitalkravet som borgenärsskydd. Utredningen påvisar även hur de nordiska länderna haft liknande motiv för deras inbördes förändringar kring kapitalkravet under det senaste året.