No description available.

<p>Aktiebolagslagen (2005:551) reglerar samtliga aktiebolag. Spannet mellan aktiebolagen är dock väldigt stort, från det börsnoterade bolaget med stor omsättning och flertalet anställda till det lilla enmansaktiebolaget med en blygsam omsättning. Att aktiebolagslagen har ett stort och brett område att täcka in öppnar för problem, inte minst för mindre aktiebolag såsom fåmansbolag.</p><p>Huvudregeln inom aktiebolagsrätten är att aktier ska kunna överlåtas och förvärvas fritt. Rättigheten att fritt kunna överlåta aktier kan bli illusorisk för aktieägare i fåmansbolag av den anledningen att det i regel inte finns någon marknad för ett fåmansbolags aktier.</p><p>Aktiebolagslagens bestämmelser vad gäller exitmöjligheter är svårtillämpade och komplicerade, inte minst för fåmansbolag. Aktieägare i ett fåmansbolag behöver andra möjligheter till att kunna utträda ur bolaget samtidigt som en skälig ersättning för aktierna erhålls. Aktiebolagslagens exitmöjligheter är inte tillfredställande för fåmansbolag utan behöver en förändring för att kunna tillfredställa de behov som aktieägare i ett fåmansbolag har.</p>

Aktiebolagslagen (2005:551) reglerar samtliga aktiebolag. Spannet mellan aktiebolagen är dock väldigt stort, från det börsnoterade bolaget med stor omsättning och flertalet anställda till det lilla enmansaktiebolaget med en blygsam omsättning. Att aktiebolagslagen har ett stort och brett område att täcka in öppnar för problem, inte minst för mindre aktiebolag såsom fåmansbolag. Huvudregeln inom aktiebolagsrätten är att aktier ska kunna överlåtas och förvärvas fritt. Rättigheten att fritt kunna överlåta aktier kan bli illusorisk för aktieägare i fåmansbolag av den anledningen att det i regel inte finns någon marknad för ett fåmansbolags aktier. Aktiebolagslagens bestämmelser vad gäller exitmöjligheter är svårtillämpade och komplicerade, inte minst för fåmansbolag. Aktieägare i ett fåmansbolag behöver andra möjligheter till att kunna utträda ur bolaget samtidigt som en skälig ersättning för aktierna erhålls. Aktiebolagslagens exitmöjligheter är inte tillfredställande för fåmansbolag utan behöver en förändring för att kunna tillfredställa de behov som aktieägare i ett fåmansbolag har.

Aktieägaravtal är ett frekvent använt sätt att mellan delägare i ett aktiebolag reglera frågor avseende det gemensamma aktieägandet. Aktieägaravtalet reglerar många gånger frågor som även i bolagsordningen reglerats. Vid ingående av ett aktieägaravtal riskerar en normkollision uppstå: är det bolagsordningsnormen som ska gälla eller är det aktieägaravtalet? Då rättsläget rörande sådana normkollisioner är oklart, är det av intresse att undersöka om en jämförelse mellan bolagsordning och aktieägaravtal kan klargöra rättsläget. Analysen har möjliggjorts genom insamling av historiska argument rörande bolagsordningens likhet med aktieägaravtal. Dessa argument härleds sedan till nu gällande rätt i den mån det är möjligt. Analysen baserar sig även på en beskrivning av aktieägaravtalet samt vissa avtalsrättsliga aspekter rörande tolkning. Resultatet av framställningen är att bolagsordning och aktieägaravtal uppvisar sådana likheter att en jämförelse kan göras för att lösa normkollisioner genom tillämpning av vissa avtalsrättsliga aspekter rörande tolkning. Vad som härvidlag framkommer är för det första att bolagsordningen genom dess tvingande normer begränsar vad som med aktiebolagsrättslig verkan kan föreskrivas i aktieägaravtal. För det andra, när alla aktieägare inte är part till aktieägaravtalet får parterna istället göra vad de kan för att söka uppfylla avtalets innehåll. Slutligen kan lojalitetsplikt användas för att fastställa hur aktieägaravtalet ska tillämpas för att så långt som möjligt undgå normkollisioner mellan bolagsordning och aktieägaravtal. / Shareholders agreements are a frequently used form for regulating issues arising as a result of a common interest as owners in a joint-stock company. The shareholder agreement often regulates issues already regulated in the articles of association. When entering into a shareholders agreement standard collisions may occur: shall the articles of association or the shareholders agreement supersede? As the legal situation as regards such standard collisions is unclear, it is of interest to find out if a comparison between the articles of association and shareholders agreement can clarify the legal situation. The analysis has been made possible by looking at the history. In the retrospective, arguments regarding the similarity of the articles of association and shareholders agreement are identified. Then these arguments are derived to current law to the extent possible. The analysis is also based of a description of the shareholders agreement and certain contractual aspects of interpretation. The result of the thesis is that the articles of association and shareholders agreements are similar to that extent that a comparison between the two can be conducted in order to solve standard collisions through an application of certain contractual aspects of interpretation. In this respect, firstly, the articles of association limit through its mandatory standards the issues that can be legally regulated in a shareholders agreement. Secondly, if not all shareholders are part to the shareholders agreement the parties have to do what they can to make sure the agreement is fulfilled. Finally, the duty of loyalty can be applied to determine an application of shareholders agreement that avoid standard collisions between the articles of association and the shareholders agreement.

Aktiers fria överlåtbarhet utgör en av de mest fundamentala principerna inom den svenska aktiebolagsrätten. Möjligheten att förvärva och överlåta aktier fritt fyller många viktiga funktioner, både för enskilda aktieägare och aktiemarknaden i stort. För bolag där aktieägarna kan likställas med ledningen i bolaget är den fria överlåtbarheten emellertid inte alltid önskvärd. Istället används i många fall överlåtelsebegränsningar i form av förbehåll för att förhindra oönskade aktieöverlåtelser. Införandet av sådana förbehåll i bolagsordningen avseende redan utgivna aktier, kräver det högsta majoritetskravet på bolagsstämman enligt ABL. Något som kräver samma majoritet är också ändringar av ett befintligt förbehåll som utgör en skärpning. Vilka ändringar som kan anses utgöra en skärpning är emellertid outrett – något som måste ha en negativ inverkan för dels aktieägare, dels Bolagsverket. Av denna framställning framkommer, med hjälp av statistik från Bolagsverket, att överlåtelseförbehåll är ett vanligt förekommande inslag i svenska aktiebolags bolagsordningar. Statistiken visar att över 60 % av alla aktiebolag använder överlåtelseförbehåll, varav 65 % av bolagen använder hembudsförbehållet ensamt, något som påvisar betydelsen av detta rättsliga institut. Statistiken torde vidare tala för den sannolikhet att ändringar av förbehåll som genomförs i många fall även kan komma att bedömas som en skärpning. När en sådan ändring görs är det vidare inte säkert att majoritetskravet på bolagsstämman uppfyllts, vilket kan leda till problem för bolaget ifråga. I uppsatsen görs, i anslutning till ett av Bolagsverkets ärenden avseende skärpning, en egen ingående analys om vilka potentiella ändringar som kan anses utgöra en skärpning i syfte att klargöra rättsläget. Resultatet av vad som kan anses utgöra en skärpning eller inte, visar sig dock kunna variera med hänsyn till frågan om vilket perspektiv som ska stå i centrum för bedömningen. Det kan, oaktat att frågan om vad som kan utgöra en skärpning förblir något oklar, konstateras att någon form av förtydligande vägledning vore önskvärd eller snarare motiverad. En avsaknad av vägledning avseende skärpning påverkar aktieägarna som till exempel inte på förhand kan utröna ifall en ändring kommer att bedömas som en skärpning och därmed kräver kvalificerad majoritet. För Bolagsverket innebär brist på vägledning en osäkerhet och bedömningen angående skärpning kan komma att variera från fall till fall – något som således kan påverka förutsebarheten. Det mest rimliga och proportionerliga alternativet för ett förtydligande vore att låta Bolagsverket, eventuellt i samråd med experter inom området, utfärda myndighetsföreskrifter vari olika exempel på skärpning presenteras. En sådan vägledning torde underlätta för inte endast aktieägare, utan även Bolagsverkets handläggare som härigenom närmast kan åstadkomma en enhetlighet i sin bedömning.

No description available.

Som ett resultat av samhällsutvecklingen och den rådande klimatkrisen har ett ökat fokus på hållbarhet aktualiserats. Det har i samhällsdebatten framförts för- och motargument avseende att aktiebolag bör implementera en hållbar bolagsstyrning i större eller mindre utsträckning. Aktiebolag bedrivs med utgångspunkt i syftet att bereda aktieägarna vinst, men 3 kap. 3 § ABL tillskriver aktieägarna möjlighet att helt eller delvis ändra syftet i bolagsordningen. Det finns skilda tolkningar i frågan huruvida 3 kap. 3 § ABL tillåter styrelsen att beakta hållbarhet i sitt beslutsfattande. Å ena sidan påpekas att vinstsyftet ämnar ge aktieägarna ett skydd, eftersom det kan sägas utgöra en garanti för avkastning på deras investering. Tolkningen ligger i linje med den traditionella aktieägarmodellen. Å andra sidan kan grundtankarna i intressentmodellen, som ämnar att tillgodose fler än aktieägarnas intressen, anses vara en lösning på aktiebolagets roll i hållbarhetsfrågan. Modellen som bäst återspeglar 3 kap. 3 § ABL torde dock vara enlightened shareholder value model. Argumentet att långsiktig vinst och hållbarhet kan gynna bolaget ekonomiskt, till exempel till följd av goodwill, ger styrelsen utrymme att beakta hållbarhet som ett led i att generera vinst till aktieägarna. En implementering av ett syfte med fokus på hållbarhet jämte vinstsyftet torde vid första anblick utvidga styrelsens utrymme för att beakta hållbarhet, men på grund av att vinst och hållbarhet kan utgöra målkonflikter kan en sådan implementering föranleda svårigheter vid prioritering av målen. En överträdelse av verksamhetssyftet kan åsamka styrelsen skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL. Syftet med uppsatsen är att utreda om intressenter, utöver aktieägarna, har möjlighet att föra en sådan skadeståndstalan mot styrelsen. En förutsättning för skadestånd är att skadan har drabbat det intresse som skyddas av den norm som skadevållaren har överträtt. 3 kap. 3 § ABL anses vara en aktieägarskyddsregel. Därmed torde endast aktieägarna omfattas av normskyddet vid överträdelse av syftet. Så torde fallet vara även när bolaget har ett helt eller delvis annat syfte än vinst, eftersom det ligger i aktieägarnas intresse att ändra syftet. Slutsatsen föranleder att syftesstridiga handlingar riskerar att bli sanktionslösa. En omformulering av 3 kap. 3 § ABL med innebörden att samtliga intressenter erhåller ett skydd skulle innebära att övriga intressenter, utöver aktieägarna, omfattas av normskyddsläran. Däremot synes uppenbarhetskriteriet föranleda svårigheter för intressenterna att kunna föra en skadeståndstalan mot styrelsen vid beslutsfattande som strider mot syftet.