I samband med de senaste årtiondenas ökade globalisering och transnationella företag har frågor om företagens ansvar och hållbart företagande tagit en allt större plats i samhällsdebatten. Inom den Europeiska Unionen har en strategi arbetats fram för hur företagen ska kunna arbeta för att nå unionens mål om hållbar utveckling. I strategin framhålls att åtagandet bygger på en frivillig grund som går utöver lagstiftning. I den svenska rätten regleras aktiebolagets verksamhetssyfte i 3:3 Aktiebolagslagen (2005:551). Om ingenting annat stadgas i bolagsordningen är aktiebolagets syfte att Bereda vinst till bolagets aktieägare, vilket är en aktieägarskyddsregel mot att företagsledningen företar andra åtgärder än vad den har utses att göra. Aktiebolagets verksamhetssyfte uppställer inom vilken ram bolagsorganen har att fatta beslut och vidta rättshandlingar. Följden av att bolagsstämman bryter mot verksamhetssyftet är att beslutet kan angripas av aktieägarna genom en klandertalan. Om bolagsledningen bryter mot verksamhetssyftet kan åsidosättandet leda till en ogiltighet-eller skadeståndstalan, eller att styrelsen eller den verkställande direktören avsätts. Genom dagens lagstiftning och formulering av verksamhetssyftet är det möjligt för företag att arbeta in andra värden om ansvarstagande och miljö. Presumtionen om vinst går att alternera med andra värden, antingen genom att det skrivs in i bolagsordningen eller genom självreglering i form av bolagskod, ägardirektiv eller aktieägaravtal. Eftersom en lagregel som framtvingar andra värden skulle innebär att alla aktiebolag måste följa regeln, och med beaktandet av de möjligheter som finns att verka för att aktiebolaget frivilligt arbetar med de mål som aktiebolaget vill prioritera, anses inte den nuvarande lagstiftningen vara i behov av förändring.

Arbetets syfte är att ge en fördjupad inblick i det aktiebolagsrättsliga vinstsyftet och särskilt undersöka hur det påverkar bolagsledningens beslutsförmåga. Som ett koncept har vinstsyftet varit en del av aktiebolagen sedan bolagsformens uppkomst, men kom inte till uttryck i aktiebolagslagen före 1944 års revidering. Den ledande principen för uppfyllande av vinstsyftet är vinstmaximeringsprincipen. Enligt den ska bolagsledningen sträva efter en maximering av bolagets värde. På vilket sätt detta ska ske är omdiskuterat och inget tydligt svar verkar finnas i den nuvarande rätten. Som en konsekvens av att bolagsledningen måste följa vinstmaximeringsprincipen samt att enbart aktieägarnas intresse får tas i beaktning medför vinstsyftet flera begränsningar vid beslutsfattandet. Trots detta anses utrymme för flexibilitet fortfarande finnas. Vinstsyftet är även inte utan undantag. Resultatet är en bestämmelse med faktisk verkan men utan klar innebörd och osäkra ramar. Det är därför nödvändigt att försöka klargöra vinstsyftets innebörd och vilken verkan det kan ha på förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Som ett resultat av samhällsutvecklingen och den rådande klimatkrisen har ett ökat fokus på hållbarhet aktualiserats. Det har i samhällsdebatten framförts för- och motargument avseende att aktiebolag bör implementera en hållbar bolagsstyrning i större eller mindre utsträckning. Aktiebolag bedrivs med utgångspunkt i syftet att bereda aktieägarna vinst, men 3 kap. 3 § ABL tillskriver aktieägarna möjlighet att helt eller delvis ändra syftet i bolagsordningen. Det finns skilda tolkningar i frågan huruvida 3 kap. 3 § ABL tillåter styrelsen att beakta hållbarhet i sitt beslutsfattande. Å ena sidan påpekas att vinstsyftet ämnar ge aktieägarna ett skydd, eftersom det kan sägas utgöra en garanti för avkastning på deras investering. Tolkningen ligger i linje med den traditionella aktieägarmodellen. Å andra sidan kan grundtankarna i intressentmodellen, som ämnar att tillgodose fler än aktieägarnas intressen, anses vara en lösning på aktiebolagets roll i hållbarhetsfrågan. Modellen som bäst återspeglar 3 kap. 3 § ABL torde dock vara enlightened shareholder value model. Argumentet att långsiktig vinst och hållbarhet kan gynna bolaget ekonomiskt, till exempel till följd av goodwill, ger styrelsen utrymme att beakta hållbarhet som ett led i att generera vinst till aktieägarna. En implementering av ett syfte med fokus på hållbarhet jämte vinstsyftet torde vid första anblick utvidga styrelsens utrymme för att beakta hållbarhet, men på grund av att vinst och hållbarhet kan utgöra målkonflikter kan en sådan implementering föranleda svårigheter vid prioritering av målen. En överträdelse av verksamhetssyftet kan åsamka styrelsen skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL. Syftet med uppsatsen är att utreda om intressenter, utöver aktieägarna, har möjlighet att föra en sådan skadeståndstalan mot styrelsen. En förutsättning för skadestånd är att skadan har drabbat det intresse som skyddas av den norm som skadevållaren har överträtt. 3 kap. 3 § ABL anses vara en aktieägarskyddsregel. Därmed torde endast aktieägarna omfattas av normskyddet vid överträdelse av syftet. Så torde fallet vara även när bolaget har ett helt eller delvis annat syfte än vinst, eftersom det ligger i aktieägarnas intresse att ändra syftet. Slutsatsen föranleder att syftesstridiga handlingar riskerar att bli sanktionslösa. En omformulering av 3 kap. 3 § ABL med innebörden att samtliga intressenter erhåller ett skydd skulle innebära att övriga intressenter, utöver aktieägarna, omfattas av normskyddsläran. Däremot synes uppenbarhetskriteriet föranleda svårigheter för intressenterna att kunna föra en skadeståndstalan mot styrelsen vid beslutsfattande som strider mot syftet.