Arbetets syfte är att ge en fördjupad inblick i det aktiebolagsrättsliga vinstsyftet och särskilt undersöka hur det påverkar bolagsledningens beslutsförmåga. Som ett koncept har vinstsyftet varit en del av aktiebolagen sedan bolagsformens uppkomst, men kom inte till uttryck i aktiebolagslagen före 1944 års revidering. Den ledande principen för uppfyllande av vinstsyftet är vinstmaximeringsprincipen. Enligt den ska bolagsledningen sträva efter en maximering av bolagets värde. På vilket sätt detta ska ske är omdiskuterat och inget tydligt svar verkar finnas i den nuvarande rätten. Som en konsekvens av att bolagsledningen måste följa vinstmaximeringsprincipen samt att enbart aktieägarnas intresse får tas i beaktning medför vinstsyftet flera begränsningar vid beslutsfattandet. Trots detta anses utrymme för flexibilitet fortfarande finnas. Vinstsyftet är även inte utan undantag. Resultatet är en bestämmelse med faktisk verkan men utan klar innebörd och osäkra ramar. Det är därför nödvändigt att försöka klargöra vinstsyftets innebörd och vilken verkan det kan ha på förvaltningen av bolagets angelägenheter.