Föreliggande studie undersöker vad språkkompetens och tolkningsriktning har för inverkan på tolkningsstrategier inom tolkning i offentlig sektor. Undersökningen utgår ifrån fyra videoinspelade rollspel som har tolkats av fyra tolkar med olika tolkerfarenhet mellan språken svenska och spanska. Rollspelen utgick från ett manus och rollspelarna uppmanades att utsätta tolkarna för specifika svårigheter på specifika punkter under samtalen. Analysen har utöver observation av videoinspelningar, och transkription av dessa, även utgått från tolkarnas retrospektion, ett språktest och en intervju angående deras språkkompetens. Analysmetoden har dessutom utgått från och replikerat Arumí Ribas och Vargas-Urpis studie (2017) och har genomfört en kvantitativ analys på grundval av Wadensjös sju typer av avvikande återgivningar (1998). Denna analysmetod har visat sig innehålla begränsningar då Wadensjös avvikande återgivningar inte har kunnat användas för att identifiera alla typer av tolkningsstrategier. Studien har dock kunnat fastställa att tolken tillämpar fler tolkningsstrategier till sitt svaga språk än till sitt starka språk men att fortsatt forskning är nödvändig på detta område. / The present study examines what influence language competence and directionality have on interpreting strategies in public service interpreting. It is based on four video recorded roleplays which were interpreted by four interpreters with different interpreting experience between the languages Swedish and Spanish. The roleplays were based on a script and the roleplayers were asked to expose the interpreters to specific difficulties at specific points during the conversation. In addition to the observation of video recordings, and the transcription of these, the analysis has also been based on the interpreters’ retrospections, a language test and an interview regarding their language competence. The analysis method has also been based on and has replicated Arumí Ribas and Vargas-Urpi's study (2017) and has conducted a quantitative analysis on the basis of Wadensjö's seven types of renditions (1998). This analysis method has shown limitations since identification of all types of interpreting strategies could not be done only through Wadensjö's seven types of renditions. The study has determined that the interpreter applies more interpreting strategies to his/her weak language than to his/her strong language but that further research is necessary in this area.