Följande studie handlar om Torsten Nilssons verk Crucifigatur, ett avantgardistiskt musikstycke för orgel komponerat 1968. Det ingår i en svit om sju stycken, kallade ”improvisationer”. Här möts organisten av en varierad notbild ömsom grafiskt ömsom traditionellt noterad. I studien beskriver jag min strategi för att lära mig verket, som innefattar både teoretiska studier samt lektioner och inspelningsanalys, och reflekterar över resultatet. Det ligger i styckets natur att det blir lika många tolkningar som organister, och det finns inga sanningar exakt hur det skall utföras. Ofta finns flera tänkbara och bra lösningar. Jag har i denna studie presenterat mina tankar och förslag på hur stycket kan utformas och instuderas, grundat på efterforskningar, notanalys och samtal med min lärare Nils Larsson. Den musikhistoriska kontexten har även getts stort utrymme. För den som är nyfiken på musiken, tiden eller stycket specifikt hoppas jag denna uppsats kan ge nya perspektiv och infallsvinklar.