Inom evangelisk mission kom vid mitten av 1800-talet konfessionsfrågan att spela en mer betydelsefull roll än tidigare. De i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet bildade missionssällskapen hade haft en interkonfessionell inriktning och medvetet syftat till att förmedla ett allmänkristet budskap. Kyrkoproblemet hade inte varit aktuellt. Det hade närmast varit fråga om en pietistiskt färgad målsättning att nå de enskilda individerna. I denna avhandling belyses först de faktorer som ledde till detta inom evangelisk mission ovanliga resultat. I fortsättningen behandlas den svenska kyrkomissionens historia fram till år 1901. Tyngdpunkten ligger på utvecklingen i Sverige och frågan om kyrkomissionens integration i svenskt kyrkoliv. En viss uppmärksamhet har också ägnats åt verksamheten på missionsfälten. Någon egentlig inledning har inte ansetts nödvändig, eftersom Sundkler ingående behandlat den föregående tidens problematik. Den följande framställningen söker visa att det är motiverat att sätta åtskilliga förhållanden inom svenskt kyrkoliv på 1870-talet i relation till kyrkomissionens tillkomst.