The triple helix model of innovation is a model that has gained popularity over time as it proposes methodologies for how to stimulate innovation in the knowledge-based economy. The model has been applied to entire economies as well as niche industries and has subsequently inspired change and identified discrepancies in existing innovation systems. This master thesis investigates whether the triple helix model of innovation can be applied in the case of theranostics, an up-and-coming cancer therapy and emerging field in nuclear medicine. Existing research predominantly captures perspectives from individual agents within theranostics and thus fails to capture the system level configurations, interorganisational collaborations and hybrid organisations driving the innovation and development. The thesis addresses this research gap through an exploratory, qualitative case-study with an abductive research approach. Desktop research was conducted followed by several in-depth interviews with representatives from a spectrum of institutions and agents in the theranostics' innovation system. The findings of this study suggest that theranostics does innovate and develop through the triple helix model of innovation considering its roots in academia and significant collaborative nature. It does, however, also indicate that there is reason for concern as certain agents are gaining significant influence over the innovation system. The findings also highlight that the cultural and social dynamics between the agents and institutions are immature and will potentially harmonize over time. / Trippelhelix (”triple helix model of innovation”) är en modell som har ökat i popularitet över tid då den föreslår metoder för hur innovationssystem ska stimulera innovation i en kunskapsbaserad ekonomi. Modellen har tillämpats på hela ekonomier såväl som nischade branscher och har följaktligen inspirerat till förändring samt identifierat falluckor i befintliga innovationssystem. Denna masteruppsats undersöker huruvida trippelhelix kan tillämpas på området teranostik, en framtida cancerterapi och ett framväxande område inom nuklearmedicin. Befintlig forskning fokuserar främst på enskilda aktörers perspektiv inom teranostik och misslyckar därmed att fånga systemnivåanalyser, interorganisatorisk samverkan och hybrid organisationer som driver innovation och utvecklingen framåt. Avhandlingen behandlar detta forskningsgap genom en utforskande, kvalitativ fallstudie med en abduktiv forskningsmetod. Research följt av ett flertal djupgående intervjuer genomfördes med representanter från ett brett spektrum av agenter och institutioner inom teranostiks innovationssystem. Resultaten av avhandlingen tyder på att teranostik faktiskt utvecklas genom trippelhelix eftersom den har starka rötter från akademin och betydande samverkande karaktär. Däremot påvisar resultaten också att det finns flera motsättningar till detta då vissa institutioner får för stort inflytande över innovationssystemet. Resultaten indikerar också att kulturella och sociala spänningar mellan institutionerna kan komma att mogna och harmoniseras i takt med att teranostik utvecklas.