Studien synliggör berättelser från Ullebergs sinnesslöanstalt i Karlstad. Materialet består till största del av tidningsartiklar och arkivmaterial så som brev, utredningsdokument och journalanteckningar. I enlighet med Foucaults maktanalys undersöks hur makt och motstånd utövades innanför och utanför anstaltens väggar. Det förekom både fysiskt, verbalt och skriftligt motstånd och detta motstånd utövades av intagna, föräldrar, personal, med flera. Människors handlingsutrymme påverkades av vilken samhällsklass de ansågs tillhöra, och klassificeringen av vissa människor som sinnesslöa baserades till viss del på vilken familjebakgrund de hade. Uppsatsen tar sin utgångspunkt under 1950-talet, vilket var en brytningstid då det som verkade självklart i samhället började att ifrågasättas. Genom makt och motståndsutövningar förändrades den överordnade diskursen, vilket också förändrade livsvillkoren för de människor som hade klassificerats som sinnesslöa. Ullebergs sinnesslöanstalt är idag inte ett institutionaliserat kulturarv, men i studien undersöks anstalten som ett potentiellt svårt kulturarv. En svårighet med att eventuellt tilldela anstalten och dess berättelser kulturarvsstatus kan vara att de före detta intagna kanske inte önskar att deras svåra berättelser ställs ut som offentliga kulturarv. En fördel med att ge anstalten en kulturarvsutnämning kan vara att berättelserna synliggör hur det moderna samhället drog gränser kring vad som ansågs vara normalt och vad som ansågs vara avvikande, samt att de visar hur människor påverkades av de rådande normerna.