Applications today are generally deployed in public cloud environments such as Azure, AWS etc. Mobile edge computing (MEC) enables these applications to be relocated to edge nodes which are located in close proximity to the end user, thereby allowing the application to serve the user at lower latency. However, these edge nodes have limited capacity and hence a problem arises of when to relocate an application to an edge. This thesis project attempts to tackle the problem of detecting when an application’s quality of experience is degraded, and how to use this information in order to generate candidates for relocation to edge nodes. The assumption for this thesis project is there is no insight to the application itself, meaning the applications are treated as blackboxes. To detect quality of experience degradation we chose to capture network packets and inspect protocol-level information. We chose WebRTC and HTTP as communication protocols because they were the most common protocols used by the target environment. We developed two application prototypes. The first prototype was a rudimentary server based on HTTP and the second prototype was a video streaming application based on WebRTC. The prototypes were used to study the possibility of breaking down latency components and obtaining quality of service parameters. We then developed a recommendation engine to use this information in order to generate relocation candidates. The recommendation engine was evaluated by placing the WebRTC prototype under quality of experience affecting scenarios and measuring the time taken to generate a relocation candidate of the application. The result of this project show it is possible in some cases to break down latency components for HTTP based applications. However, for WebRTC based applications our approach was not sufficient enough to break down latency components. Instead, we had to rely on quality of service parameters to generate relocation candidates. Based on the outcomes of the project, we conclude detecting quality of experience degradation for blackbox applications have three generalizations. Firstly, the underlying transport and communication protocol has an impact on available approaches and obtainable information. Secondly, the implementation of the communication protocol also has an impact on obtainable information. Lastly, the underlying infrastructure can matter for the approaches used in this project. / Applikationer idag produktionssätts allmänhet i offentliga molntjänster som Azure, AWS etc. Mobile edge computing (MEC) gör att dessa applikationer kan flyttas till gränsnoder som är placerade i närheten av slutanvändaren, vilket gör att applikationen kan erbjuda användaren lägre latens. Dessa gränsnoder har emellertid begränsad kapacitet och därför uppstår ett problem om när en applikation ska flyttas till en gränsnod. Detta examensarbete försöker ta itu med problemet med att upptäcka när en applikations upplevelsekvalitet försämras, och hur man använder denna information för att generera kandidater för omlokalisering till gränsnoder. Antagandet för detta examensarbete är att det inte finns någon insikt i själva applikationen, vilket innebär att applikationer behandlas som svarta lådor. För att upptäcka försämring av upplevelsekvalitet valde vi att fånga nätverkspaket och inspektera information på protokollnivå. Vi valde WebRTC och HTTP som kommunikationsprotokoll eftersom de var de vanligaste protokollen som användes i målmiljön. Vi utvecklade två applikationsprototyper. Den första prototypen var en rudimentär server baserad på HTTPoch den andra prototypen var en videoströmningsapplikation baserad på WebRTC. Prototyperna användes för att studera möjligheten att bryta ned latenskomponenter och erhålla tjänstekvalitetsparametrar. Vi utvecklade sedan en rekommendationsmotor för att använda denna information till att generera omplaceringskandidater. Rekommendationsmotorn utvärderades genom att placera WebRTC-prototypen under scenarion som påverkar upplevelsekvaliten, och sedan mäta tiden det tog att generera en omlokaliseringskandidat av applikationen. Resultatet av detta projekt visar att det i vissa fall är möjligt att bryta ned latenskomponenter för HTTP-baserade applikationer. Dock för WebRTCbaserade applikationer var vårt tillvägagångssätt inte tillräckligt för att bryta ned latenskomponenter. Istället var vi tvungna att förlita oss på kvalitetsparametrar för tjänsten för att generera omlokaliseringskandidater. Baserat på resultaten av projektet drar vi slutsatsen att upptäcka kvalitetsförsämring av erfarenheter för blackbox-applikationer har tre generaliseringar. För det första har det underliggande transport- och kommunikationsprotokollet en inverkan på tillgängliga tillvägagångssätt och tillgänglig information. För det andra har implementeringen av kommunikationsprotokollet också en inverkan på tillgänglig information. Slutligen kan den underliggande infrastrukturen ha betydelse för de tillvägagångssätt som används i detta projekt.