Wastewater treatment plants (WWTPs) play a vital role in protecting the environment from much of the waste produced by humans. This includes not only human waste, but everything that makes its way into a sewerage system including greywater, stormwater, and potentially hazardous chemicals from, inter alia, chemical spills. The effects of a chemical spill if it enters a WWTP can be disastrous, resulting in the ineffective treatment of incoming water for prolonged periods of time (Söhr, 2014). This can lead to one of the dilemmas of urban wastewater systems, notably, whether it is more damaging to allow a chemical spill to bypass a WWTP, or to attempt to treat all or some of the spill and risk damaging the microbes working in the biological treatment processes (Schütze, 2002). In order to better inform policy makers and process engineers at WWTPs of which measures to take in the event of a spill, solute transport characteristics of a specific sewerage network must be defined.  A series of tracer tests were performed along The Käppala Association’s northern sewerage network to determine these solute transport characteristics, notably the dispersion coefficient which strongly affects the level of dilution that occurs between the injection point and the inlet. A simple solute transport model, carried out in Excel, was created using the Advection-Dispersion Equation (ADE) and the Manning-Strickler equation to relate flow measurements to flow velocity. Results from the experiments show that a dispersion coefficient of 1.55m2/s appears to be applicable throughout the whole of the tunnel network. A depth dependent Manning-Strickler coefficient seems to describe the flow-velocity relationship, however, this method has not been validated. The ADE begins to lose accuracy in describing solute transport as the distance from the inlet and the number of pumping stations the plume goes through increases. / Avloppsreningsverk spelar en viktig roll för att skydda miljön från mycket av det avfall som produceras av människor. Detta inkluderar inte bara mänskligt avfall utan allt som tar sig in i ett avloppssystem, till exempel gråvatten, dagvatten och potentiellt farliga kemikalier från bland annat industriutsläpp. Effekterna av ett kemiskt utsläpp kan vara katastrofala om det kommer in i ett avloppsreningsverk, vilket resulterar i ineffektiv behandling av inkommande vatten under längre perioder (Söhr, 2014). Detta är ett dilemma i urbana avloppssystem – ska man låta ett kemiskt utsläpp ledas förbi ett avloppsreningsverk, eller försöka behandla hela eller en del av utsläppet och riskera att skada mikroberna i den biologiska reningsprocessen (Schütze, 2002). För att beslutsfattare och processingenjörer vid avloppsreningsverk ska kunna fatta rätt beslut om vilka åtgärder som ska vidtas vid utsläpp måste egenskaperna för det specifika avloppsnätet definieras.  Syftet med detta projekt är att uppskatta transportparametrar och karakterisera utspädning i nätverket genom att utföra en serie spårningsförsök i Käppalaverkets upptagningsområde. För att nå syftet fanns det flera mål som genomförts: Genomföra en litteraturstudie  Skapa en förutsägbar modell i Excel baserad på flödesdata längs Käppalaförbundets tunnelsystem Genomföra en serie spårningsförsök vid flera punkter längs tunnelsystemet  Strukturerad datalagring av resultaten så att data är lätt att hitta för framtida projekt  Metoderna kan delas i två: modellering och försök. För att skapa en modell och simulera transport av ett ämne i nätet får man definiera relevanta ekvationer. För den hydrauliska delen av modellen användes Manning-Strickler-ekvationen. Resultaten från detta användes sedan i den förenklade formen av advektion-spridningsekvationen (ADE). Tunnelsystemet uppdelades i flera sektioner med samma egenskaper såsom form och geometri, och en anpassad form av ADE användes emellan sektionerna. För att nå framgång i försöken krävdes att rätt spårämne valdes. Uranin användes i försöken på grund av sina ogiftiga och stabila egenskaper och den låga detektionsgränsen. Injiceringspunkterna låg gradvis längre bort från inloppet; Försök 1 var 9km från verket till nästan 46km vid Arlanda flygplats för Försök 3.  Resultaten från simuleringarna användes för att planera injiceringstid, start- och stopptid för provtagningen och provtagningsfrekvens. Resultatet från första försöket användes för att kalibrera modellen inför de andra försöken. Resultaten från alla försök visade att en dispersionskoefficient på 1.55m2/s, som är ett mått på utspädning i nätet, verkar tillämpligt till hela tunnelsystemet. Koefficienten kan dock vara högre i de kommunala näten. En djupberoende metod för att härleda Mannings tal formulerades, men det kräver ytterligare validering.  Från alla tre försöken kan vi härleda ett förhållande mellan avstånd från inlopp och toppkoncentration samt avstånd från inlopp och varaktigheten av genombrottskurvan. Toppkoncentration visar ett linjärt eller kanske logaritmiskt förhållande med distans, och varaktigheten av genombrottskurvan visar ett starkt linjärt förhållande. Kunskaper om detta är viktigt när man vill genomföra en riskbedömning av ett kemiskt utsläpp i upptagningsområdet eftersom det ger en insikt om hur det kan påverka den biologiska reningen i ett avloppsreningsverk.  Sammanfattningsvis fungerar den enkla formen av ADE bra, men viss avvikelse ses i experiment 3. Detta beror kanske på möjliga övergående lagringsprocesser vid pumpstationerna längs tunnelsystemet. En enda dispersionskoefficient, som är ett mått på utspädning, är tillämplig i hela huvudtunnelsystemet, men spridningen i kommunala nätverk är sannolikt högre. Ytterligare arbete behövs inom dessa kommunala nätverk för att kvantifiera deras effekter.  På grundval av resultaten från detta projekt rekommenderas ytterligare forskningsundersökningar om vad som händer med föroreningar i avloppsreningsverket. Eftersom slammet vid Käppalaverket används för biogasproduktion och är Revaq-certifierat för användning på jordbruksmark är föroreningsnivån i slammet mycket viktigt både ur produktivitets- och hälso- och säkerhetsperspektiv.

Que ce soit par rejets chroniques ou accidentels, l’impact d’une installation nucléaire sur l'environnement dépend essentiellement des transferts atmosphériques qui, comme le montre l'accident de Fukushima, impacts sur l’environnement et les populations. Ce travail s’intéresse à la caractérisation et à la modélisation du dépôt sec des aérosols submicroniques sur des surfaces liquides en mouvement telles que des rivières. Compte tenu de l’inexistence de données sur le dépôt sec des aérosols submicroniques sur une surface liquide en mouvement, la démarche s’est appuyée sur : 1) l’acquisition expérimentale de vitesses de dépôt et 2) l’analyse et l’interprétation des résultats au moyen d’un travail de modélisation. Les expérimentations de dépôts ont été réalisées avec des aérosols d’uranine injectés dans la maquette de la soufflerie IOA-IRPHE. Ces expérimentations ont permis d’obtenir de nombreuses vitesses de dépôt sec pour différentes configurations caractérisées en fonction des conditions de vent, de courant, d’ambiance, de déformations de la surface liquide (mesures des vagues) et de distribution granulométrique des aérosols injectés. La partie modélisation a consisté à adapter le modèle à résistance de Slinn et Slinn (1980). Les principales adaptations apportées par ce travail ont consisté à prendre spécifiquement en compte les différentes classes de particules du spectre granulométrique du champ aérosolique, à évaluer les évolutions de ce spectre en fonction des mécanismes d’hygroscopicité et d’agrégation et à intégrer les mécanismes de diffusiophorèse et de thermophorèse. / Whether by chronic or accidental releases, the impact of a nuclear installation on the environment mainly depends on atmospheric transfers; and as the accidents at Chernobyl and Fukushima show, affect the contamination of surfaces and impacts on the environment and the population. This work focuses on the characterization and modeling of dry deposition of submicronic aerosols on liquid surfaces in motion such as rivers. The evaluation of dry deposition is based on the estimation of flux modeling as the product of particle concentration and deposition velocity. Due to the lack of data on the dry deposition of submicronic aerosols on a liquid surface in motion, the approach was based on two axes: 1) the acquisition of experimental deposition velocities and 2) the analysis and interpretation of results through modeling. The experiments were performed with uranine aerosols released into the IOA-IRPHE wind tunnel. These experiments have given many dry deposition velocities for different configurations characterized according to wind, current, ambient temperature and relative humidity, the liquid surface deformations (measured significant wave height) and size distribution of aerosols released. The modeling part was to adapt the model to resistance. Slinn and Slinn (1980). The main adjustments made by this work have been to take specific account of the different classes of particle size distribution, the spectrum variation as a function of hygroscopicity, and mechanisms of aggregation. It is integrated mechanisms of diffusiophoresis and thermophoresis, respectively produced by the evaporation of water and the temperature gradient at the air-water interface.