<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket värde socialtjänsten tillmäter Ekbackens utredningar och om de rekommendationer som ges följs. Studiens frågeställningar är: Av vilka anledningar anlitar socialtjänsten Ekbacken? Motsvarar Ekbackens arbete det uppdrag som socialtjänsten gett? Har utredningen tillfört ny kunskap? Vilken betydelse har en utredning på Ekbacken för socialtjänstens fortsatta behandlingsplanering? Följer socialtjänsten Ekbackens rekommendationer? Hur värderas en utredning på Ekbacken i förhållande till andra utredningsmodeller? Metodvalet är kvalitativt och bygger på intervjuer med sju socialsekreterare från olika kommuner i Dalarna. Studiens teoretiska tolkningsram utgår från begreppet kvalitet i den sociala barnavården, med fokus på teorianknytning, delaktighet och barnperspektiv. Resultatet visar att de utredningar som görs på Ekbacken tillmäts ett högt värde och att socialtjänsten i hög grad följer de rekommendationer om insats som lämnas från Ekbacken. Ekbacken anses erbjuda ett komplement som kan bidra med teoretisk förankrad kunskap och delaktighet för familjerna, såväl i utredningsprocessen som i utformandet av insatser. Detta skapar trygghet i socialsekreterarnas svåra och många gånger kritiserade arbete. Hur samverkan med psykologisk och psykiatrisk expertis skulle kunna utformas är ett angeläget område för vidare forskning. Att utforska även familjernas syn på värdet av Ekbackens utredningar, skulle ytterligare bidra till att deras röster hörsammas.</p>

Sammanfattning Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket värde socialtjänsten tillmäter Ekbackens utredningar och om de rekommendationer som ges följs. Studiens frågeställningar är: Av vilka anledningar anlitar socialtjänsten Ekbacken? Motsvarar Ekbackens arbete det uppdrag som socialtjänsten gett? Har utredningen tillfört ny kunskap? Vilken betydelse har en utredning på Ekbacken för socialtjänstens fortsatta behandlingsplanering? Följer socialtjänsten Ekbackens rekommendationer? Hur värderas en utredning på Ekbacken i förhållande till andra utredningsmodeller? Metodvalet är kvalitativt och bygger på intervjuer med sju socialsekreterare från olika kommuner i Dalarna. Studiens teoretiska tolkningsram utgår från begreppet kvalitet i den sociala barnavården, med fokus på teorianknytning, delaktighet och barnperspektiv. Resultatet visar att de utredningar som görs på Ekbacken tillmäts ett högt värde och att socialtjänsten i hög grad följer de rekommendationer om insats som lämnas från Ekbacken. Ekbacken anses erbjuda ett komplement som kan bidra med teoretisk förankrad kunskap och delaktighet för familjerna, såväl i utredningsprocessen som i utformandet av insatser. Detta skapar trygghet i socialsekreterarnas svåra och många gånger kritiserade arbete. Hur samverkan med psykologisk och psykiatrisk expertis skulle kunna utformas är ett angeläget område för vidare forskning. Att utforska även familjernas syn på värdet av Ekbackens utredningar, skulle ytterligare bidra till att deras röster hörsammas.

<p>Syftet med denna studie var att beskriva och följa upp ett utredningshems utredningstexter. Dessa beskrivningar ämnades användas till att relatera utredningshemmet till dess omgivning. I uppsatsen gjordes innehållsanalys av både kvantitativ och kvalitativ karaktär av 18 utred-ningstexter. Dessutom gjordes en uppföljning med strukturerade telefonintervjuer, där frågor ställdes till ett urval föräldrar ur undersökningsgruppen. Studiens resultat visade att främst yngre barn utreds på utredningshemmet. En övervägande majoritet av barnen hade föräldrar födda utomlands. Den vanligaste problematiken hos familjerna var psykisk ohälsa hos föräl-dern/ föräldrarna. Utredningshemmet hade oftast föreslagit familjebehandling i dygnet runt vård som insats. Utredningshemmets förslag till insatser hade följts i mindre än hälften av fallen. Oftast var det familjebehandling i dygnet runtvård som inte hade genomförts. Föräld-rarna angav att situationen 1-2 år efter utskrivning från utredningshemmet blivit bättre. De uppgav oftast anledningar till att situationerna blivit bättre som inte kunde relateras direkt till genomförda insatser. I studiens analys fördes ett resonemang utifrån de organisationsteoretis-ka begreppen isomorfi och rationaliserade myter, då diskuterades främst de skilda förutsätt-ningar för arbetet som organisationerna ”utredningshem” och ”socialtjänst” har. Spekulering-arna rörde sig kring att utredningshemmen inte behövt ta någon ekonomisk hänsyn vid be-dömning av behov av insatser. Vidare diskuterades om resultaten speglar hur organisationerna söker legitimera sitt arbete gentemot sin omgivning.</p>

Syftet med denna studie var att beskriva och följa upp ett utredningshems utredningstexter. Dessa beskrivningar ämnades användas till att relatera utredningshemmet till dess omgivning. I uppsatsen gjordes innehållsanalys av både kvantitativ och kvalitativ karaktär av 18 utred-ningstexter. Dessutom gjordes en uppföljning med strukturerade telefonintervjuer, där frågor ställdes till ett urval föräldrar ur undersökningsgruppen. Studiens resultat visade att främst yngre barn utreds på utredningshemmet. En övervägande majoritet av barnen hade föräldrar födda utomlands. Den vanligaste problematiken hos familjerna var psykisk ohälsa hos föräl-dern/ föräldrarna. Utredningshemmet hade oftast föreslagit familjebehandling i dygnet runt vård som insats. Utredningshemmets förslag till insatser hade följts i mindre än hälften av fallen. Oftast var det familjebehandling i dygnet runtvård som inte hade genomförts. Föräld-rarna angav att situationen 1-2 år efter utskrivning från utredningshemmet blivit bättre. De uppgav oftast anledningar till att situationerna blivit bättre som inte kunde relateras direkt till genomförda insatser. I studiens analys fördes ett resonemang utifrån de organisationsteoretis-ka begreppen isomorfi och rationaliserade myter, då diskuterades främst de skilda förutsätt-ningar för arbetet som organisationerna ”utredningshem” och ”socialtjänst” har. Spekulering-arna rörde sig kring att utredningshemmen inte behövt ta någon ekonomisk hänsyn vid be-dömning av behov av insatser. Vidare diskuterades om resultaten speglar hur organisationerna söker legitimera sitt arbete gentemot sin omgivning.

Studiens syfte var att undersöka hur ett föräldraskap som är good enough beskrivs och definieras av personal på ett utredningshem för barn och föräldrar. Metoden som användes var en semistrukturerad fokusgruppsintervju med ett urval av personal från ett utredningshem. Resultatet analyserades utifrån socialkonstruktionism och ett genusperspektiv. Resultatet visade att utredningspersonalen hade en samstämmig definition och beskrivning av när ett föräldraskap är och inte är good enough. Fokusgruppen delade uppfattningen om att ett good enough föräldraskap innebär att föräldrar behöver visa personalen förändringsförmåga och förmåga till att mentalisera kring barnets behov utifrån ett åldersadekvat bemötande. Informanterna ansåg inte att de gör skillnad på mödrar och fäder gällande ansvarsfördelning. Utifrån socialkonstruktionistisk teori diskuterades huruvida det är möjligt för föräldrar att visa personalen efterfrågade föräldraegenskaper då utredningshemmets sociala konstruktioner av vad det innebär att vara good enough förälder kan kollidera med föräldrarnas. / The aim of this study was to investigate how a parenthood that is good enough is described and defined by personnel at an assessment home for children and parents. The method used was a semi-structured focus group interview with a selection of personnel from an assessment home. The result was analysed based on social constructionism and gender perspective. The results showed that the assessment personnel had a consistent definition and description of when a parenthood is and is not good enough. The focus group shared the notion that a good enough parenting means that parents need to show the personnel the ability to change and the ability to mentor about the child's needs based on age-sensitive treatment. The informants did not consider that they make a distinction between mothers and fathers regarding the division of responsibilities. Based on social construction theory, it was discussed whether parents can show the requested parenting skills when the social construction of the assessment home of what it means to be good enough parent may collide with the parents.

Beslut som fattas inom den sociala barnavården är ett resultat av en komplex process med flertalet påverkansfaktorer att ta hänsyn till. Beslut om placering utanför hemmet är en ingripande insats i barns och familjers livssituation, beslut som grundas i socialtjänstens utredning och bedömning. I vissa ärenden där barn riskerar att fara illa är situationen av sådan art att socialtjänsten beslutar om utredningsplacering på utredningshem för familjer för stöd i utredningsförfarandet. Syftet med denna studie är att få en bild av förekomst av och påverkansfaktorer för beslut om placering på utredningshem för vårdnadshavare tillsammans med barn.  Detta är en explorativ studie med en kvantitativ studiedesign och har genomförts via en enkätundersökning med 30 deltagare. Samtliga deltagare är socialsekreterare verksamma inom utredning av barn och unga i olika kommuner i Sverige. Resultatet av studien visar att 30 utredningshem för vårdnadshavare som placeras tillsammans med barn finns i Sverige och 80% av de tillfrågade socialsekreterarna har erfarenhet av placeringsformen. Några av de fynd som återfinns i studien är att placering på utredningshem vanligtvis genomförs i frivillig form, enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453) och huvudsakliga kriterier i familjens situation för att placering ska bli aktuellt är relaterade till vårdnadshavares bristande grundläggande omsorgsförmåga för barnet. Andra möjliga påverkansfaktorer är tillgången till utredningshem i privat kontra kommunal regi samt kommunens storlek.  Genomgående har rådande synsätt inom den svenska sociala barnavården visat sig betydelsefull för flertalet påverkansfaktorer såväl som när det kommer till familjens situation som till mer organisatoriska faktorer. Utifrån denna studies resultat synliggörs familjens starka position i social barnavård vid beslut avseende placering på utredningshem. / Decisions made within the social childcare system is a result of a complex process with several key components to be aware of. Decisions on out-of-home placements are interventions that can have a big impact on a child and its family’s life, decisions like this are made based on the social services’ investigation and assessment. In certain cases where a child is at risk of being abused or experiencing physical trauma the social services can decide to place the whole family at a short-term care facility to get support in the investigation process. The purpose of this study is to get an overview of the frequency, and factors that play in to, placement at short-term care facilities for caregivers and their children. This is an explorative study with a quantitative design and was conducted via a survey study with 30 participants. All of whom are social workers from different municipalities in Sweden that work with investigating children and youths. The result of this study shows that there are 30 short-term care facilities for caregivers and their children in Sweden and that 80% of the participants have experience of this type of placement. Some of the finds that this study brings forth is that families mostly agree to placement at short-term care facilities in accordance with the Social Services Act (SFS 2001:453). The main criteria in the family’s situation that makes this type of placement relevant usually relate to the caregivers not being able to support the child’s basic needs. Other possible factors that could play into these decisions are the access to short-term care facilities in private versus municipal regime as well as the size of the municipality.  Current views within Sweden’s social childcare system have been shown to influence several of the factors, such as factors in the family’s situation as well as organizational factors. Within this study the importance of family and its strong position in social childcare when it comes to decisions regarding placement at short-term care facilities become apparent.

The purpose of this qualitative study is to look into how social secretaries describe their work with children's participation in the assessment that is carried out at short-term residential facilities for families. Through their descriptions we can gain knowledge of what significance these social workers give children's participation in this context and create more nuances in the overall view on children's participation in Swedish child services. Built in this purpose, we have been interested in how the institutional circumstances can affect children's participation. The study is based on semi-structured interviews with seven social secretaries working in three different facilities for families in two Swedish municipalities. Based on our theoretical assumptions, which are Shier’s pathway to participation (2001) and the interpretation that Svensson, Johnsson and Laanemets (2008) made of Michael Lipsky's (1980/2010) concept of discretion, the interviews have been interpreted and analysed. We have anchored the essay's analysis framework in a social-constructivist approach.  Our results show that the social secretaries places great emphasis on children's participation throughout the assessment process. The work is carried out in an incorporated way where the approach is characterized by seeing the child as an active part and a main person who has the right to participation in ways that works for that specific child. The descriptions show the individual secretaries' ability for child-friendly adaptation in working methods, as well as a shared responsibility for competence development. Experience are referred to as important, as well as reflection on the personal factors that can limit the work. In the result, we can see that a problematic theme lies in the interaction between the social secretary, the parents and the children. The family is in a difficult situation, often enlarged by the intervention in the family's life that moving to the facility entails. How well the collaboration works depends on the possibility to communicate and create relationships built on trust, which directly affects the degree of the child's participation. The result also contains recurring descriptions of how the social secretary decides when the child should be protected from burdensome details, mainly concerning the parents, which can also be regarded as a limiting factor.  Conclusions we have drawn are that children's participation has a central position in these organisations, seen as an indisputable right for all children regardless of age and ability. The discretion of the social secretaries is not limited by organizational factors such as heavy workload or lack of time. It is mainly collaboration difficulties with the family that affect children's participation. However, frequent contact with the family during the long assessment period at the facility create good basis for cooperation, as well as the high degree of transparency and openness that permeates the assessment work according to the social secretaries. Success in relationship-building becomes crucial to children's participation, especially as the path to the child often goes through the parent.