Birka är en av de äldsta fornlämningar som upptäckts i Sverige, och har gett historiker möjlighet att få en tydligare bild av hur det var att leva i en bosättning som har haft funktionen att vara en central punkt för handel under den tid då människor valt att kalla det sin hemvist. Denna inblick i historien är vad som hjälpt till att forma en besöksnäring vid denna destination som har haft som målsättning att utbilda människor om dess historia. De kulturella och historiska resurserna vid platsen har värdesatts av bland annat UNESCO, som utnämnt Birka till ett världsarv.  Det har även lett till att aktörerna bakom Birka har bytt ansvarsroller med tiden. Under senare tid så har även Riksantikvarieämbetet som aktör lämnat över ansvaret för Birka till andra aktörer inom den offentliga sektorn. Vår fallstudie kommer därför att fokusera på att titta närmare på Birka och de aktörer som ansvarar för destinationen, för att få en bild av hur destinationen marknadsförs och om detta sker enligt en tematisering som går att finna, samt om den tar hjälp av destinationens status som världsarv. Vidare visar majoriteten av forskningen att det saknas en tydlig planering för hur världsarven i Sverige ska behandlas, som alla de svenska världsarven kan använda sig av vid planering kring ett världsarv.