Europeiska försvarsmakter har sedan kalla krigets slut präglats av statiska eller krympande försvarsbudgetar. Det är något som slår särskilt hårt mot materielanskaffning vars kostnadsökning överstiger normal inflation. I strävan att bibehålla förmågebredd och djup ingås multinationella samarbetsarrangemang i effektivitetsökande och kostnadsbesparande syfte.   Europaforskaren Tomas Valasek har från ett lessons learned- perspektiv identifierat karaktäristikum för framgångsrika försvarssamarbeten. Studiens syfte är att undersöka om dessa framgångsfaktorer kan appliceras även på en lägre analytisk nivå som för studien utgörs av fallet Archeranskaffningen. Framgångsfaktorerna har en generell natur och hur de tolkas för den här studien definieras genom att sätta dem i relation till rådande forskningsläge.    Analysen bygger på att sätta varje faktor i relation till Archeranskaffningen för att skapa en helhetsbild av om anskaffningens utgång kan förstås och förklaras utifrån Valaseks teori. Det källmaterial som nyttjas för detta utgörs huvudsakligen av officiella dokument som Möjlighetsstudien, Stoltenbergrapporten och strategiska dokument kompletterat med informationsintervjuer och öppna källor.   Studiens slutsatser tyder på att även enskilda lägre försvarssamarbeten kan förstås utifrån denna analysram, men att det inte är helt tillämpbart för att förklara varför ett samarbete inte blir framgångsrikt. Framgångsfaktorerna har en allt för generell natur för detta. Undersökningen av fallet Archer tyder på att teorin behöver kompletteras med faktorn teknisk rimlighet för att kunna appliceras på en lägre analytisk nivå.