Remiantis didžiųjų filosofų: Horacijaus, Aristotelio, Spinozos, Stendhal΄io, Descartes, Platono darbais, skirtais meilės temai aptarti, yra išskiriami trys pagrindiniai meilės tipai: 1.Meilė moteriai. 2.Meilė artimui. 3.Meilė Dievui. Vyro ir moters meilę A. Vaičiulaitis vaizduoja suidealintame fone, subtiliai perteikdamas idealistinės meilės psichologiją, orientuodamasis į amžinus, pastovius dalykus. Meilė dažniausiai tampa iracionalių žmogaus prigimties galių auka. Meilė autoriui pirmiausia sąmonės aktas, tik po to fizinis – pojūtis ir prisilietimas. A.Vaičiulaičio meilės vizija išplėtė meilės suvokimo ir vaizdavimo ribas. Išanalizavus A. Vaičiulaičio pasirinktus kūrinius galima teigti, kad patriarchališkai mąstantys vyrai stengiasi primesti savo valią moterims ir spręsti jų likimus. Visos moterys nagrinėtuose kūriniuose – mylinčios, naivios, bet labai trapios ir nesugebančios kovoti už savo meilę. A. Vaičiulaitis teikia pirmenybę artimo meilei – kurios pagrindas - atjauta žmogui, įsiklausymas į jo jausmus. Meilė artimui yra aukščiausias gėrisA. Vaičiulaičio kūryboje. Dievas A. Vaičiulaičio kūryboje suvokiamas kaip empatiškai susijęs su kūrinija. A. Vaičiulaitis apibrėžia maldą ir meilę Dievui kaip vienybės simbolį, vienijantį pagrindinius nagrinėtų kūrinių veikėjus. Kūrėjo santykis su kiekvienu žmogumi yra intymus, nes meilė visuomet individualus ryšys tarp dviejų. / Antanas Vaičiulaitis (1906 – 1992) – is one of the most famous Lithuanian writers, literary critic, translator, editor who worked and created during Independence Time. In the 4th decade of the 20th century Antanas Vaičiulaitis joined the ranks of Lithuanian writers as prosaist, whose works are analysed in this work. The writer, who nowadays is called the representative of the „magic realism” created a tranquil story believing that the bond between the man and nature creates harmony in the world. Deep eduction into the human’s inner, his reverie, his poetic expression of Nature’s beauty, the lightness of the plot and naturalism – these are the basic aspects of the writer’s prose. The object of the work is the theme of love in Vaičiulaitis novel „Valentina” and in his earlier prose. The theme of love is chosen because love is the only definite answer to the problem of human’s existence. The main reason of fiction, art, religion and philosophy is to awake human’s ability to love and especially in the heart of another person. The purpose of the work is to define properly love in religious, philosophical and psychological aspects in Vaičiulaiti’s novel „Valentina” and another novels „Šiaurietė” and „Pažaislio vienuolyno legenda”. The task of the work is to discuss love conception in philosophy and religion, to show the history of the characters love which is determined to survive through the trials, real events, to discuss the meaning of signs of love which creates the... [to full text]

This item was digitized as part of the Million Books Project led by Carnegie Mellon University and supported by grants from the National Science Foundation (NSF). Cornell University coordinated the participation of land-grant and agricultural libraries in providing historical agricultural information for the digitization project; the University of Arizona Libraries, the College of Agriculture and Life Sciences, and the Office of Arid Lands Studies collaborated in the selection and provision of material for the digitization project.

Thesis (Ph. D.)--University of Missouri-Columbia, 2007. / The entire dissertation/thesis text is included in the research.pdf file; the official abstract appears in the short.pdf file (which also appears in the research.pdf); a non-technical general description, or public abstract, appears in the public.pdf file. Title from title screen of research.pdf file (viewed on December 17, 2007) Vita. Includes bibliographical references.

Denna uppsats är en komparativ studie av två pianister med olika kulturell bakgrund, Hans Pålsson och Valentina Lisitsa. Utgångspunkt för arbetet är en undran över varför klassiska pianister tenderar att i viss mån gestalta ett stycke olika trots framförande av samma noterade stycke. Frågeställningarna lyder: Hur skiljer sig gestaltningsprocessen åt mellan pianisterna? Hur skiljer sig tolkningar av två specifika verk åt mellan pianisterna? Går det att koppla avvikande skillnader i tolkningarna till gestaltnings­processen för att besvara varför pianisterna i vissa avseenden spelar olika? Metoden för att utforska detta möjliggörs först genom en redogörelse av pianisternas gestaltningsprocess där källmaterialet är intervjuer, tv-program och skriftlig dokumentation i form av böcker och artiklar. Därefter en komparativ analys av audiovisuella inspelningar i form av youtube-klipp och tv-program av pianisternas interpretationer av samma verk. De valda verken är två kompositioner av Rachmaninov, preludium i G-Dur op. 32:5 och preludium i g-moll op. 23:5. Resultatet av jämförelsen relateras till pianisternas tankar för att ge generella fingervisningar om vad de personligen uttrycker i vardera tolkning. Uppsatsens resultat är ett argument för att både övergripande och konkreta skillnader i tolkningarna går att koppla till pianisternas gestaltningsprocess och musikåskådning. Slutsatsen är att pianisterna i olika grad är aktivt medskapande till det musikaliska uttrycket i respektive framförande.