Den fysiska aktiviteten bland motionärer är allt mer prestationsinriktad. Vassle- och kaseinprotein är de mest använda kosttillskotten och används i syfte att öka muskeltillväxt och påskynda återhämtning efter träning. Studiens syfte var att belysa förekomst och effekter av proteintillskotten, vassle och kasein ur ett folkhälsoperspektiv. En systematisk databassökning gjordes i tre olika databaser, PubMed, SportDiscus och Cinahl. 16 artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter användes i analysen. Databearbetningen bestod av en dataanalys där tre teman framkom; kroppsliga effekter, motstridiga effekter i samband med fysisk aktivitet samt att felkonsumtion av vassle- och kaseinprotein kan ge hälsorisker. Det huvudsakliga resultatet i studien var att proteintillskotten, vassle och kasein inte påverkar prestation i samband med fysisk aktivitet däremot har vassle- och kaseinprotein effekt på muskelmassa, muskelskador och återhämtningsförmåga. Relevanta framtida forskningsprojekt skulle kunna vara att studera proteintillskott under längre perioder för att se långtidseffekter och reella effekter av användning av proteintillskotten samt studera det exakta innehållet i proteintillskotten då faktisk kunskap saknas.

Vassleproteiner har kemiska egenskaper som gör att de, under rätt förhållanden, kan bilda geler. Det här gör vassleproteiner mycket intressanta eftersom de då kan användas i olika livsmedel för att ge önskad konsistens. Dessutom är vassleproteiner billiga och lätt att få tag på vilket gör de extra intressanta att undersöka. Får man mer information om hur dessa geler bildas kan man på ett relativt billigt sätt framställa dem för användning i livsmedel. De förhållanden som bäst gynnar gelbildning av vassleproteiner undersöktes. De faktorer som testades var proteinkoncentration, vikt% seeds, temperatur, pH och salthalt. För att undersöka detta utfördes flera försök med varierande nivåer av dessa variabler. Först gjordes försök med varierande nivåer av proteinkoncentration samt vikts% seeds samtidigt som övriga variabler hölls konstanta. Därefter utfördes försöken med varierande nivåer på de övriga variablerna (temperatur, pH och salthalt) en i taget. Försöken med varierande nivåer av dessa variabler undersöktes för flera olika proteinkoncentrationer samt vikt% seeds. I detta projekt har seeds använts för att ge proteinerna en startpunkt för att bilda de nätverk som gelen utgörs av. Som seeds användes fibrillfragment av samma typ som de fibriller som bildar gelen. Resultaten visade att för att få en så kort gelningstid som möjligt bör provlösningen ha hög temperatur (i detta projekt 90 ̊C), hög salthalt (100 mM) och lågt pH (pH 1,5). Provlösningen bör även ha en hög proteinkoncentration (80 mg/ml) samt en hög vikts% seeds (10%). När samtliga variabler sattes till den optimala nivån sjunker gelningstiderna ytterligare. / Whey protein have chemical properties that allows them to gel, under the right conditions. This makes whey protein very intresting since it makes it possible to use it in different food products to give them the right texture. Whey protein is also cheap and easy to get hold of which makes them even more intresting to study. If you can get more information on how these gels form you can, in a relatively cheap way, produce this gel that can be use in food products. This project investigated under which circumstances whey protein gelation is best benefitted. The different variables that were tested were protein concentration, weight% seeds, temperature, pH and ionic strength. In this project fibrils of the same type as the ones that forms the gel where used as seeds. The function of the seeds is to give the proteins a starting point at which to start forming the networks that the gel consists of. To investigate this many experiments with varying levels of these variables where made. First experiments with varying levels of protein concentration and weight% seeds were made while the other factors were put on a steady level. Then experiments with varying levels of the other variables (temperature, pH and ionic strength), one at a time. The experiments with varying levels on these variables were made with varied protein concentration and weght% seeds. Interaction effects between the different variables was studied by varying several of these variables at the same time. The results showed that to have as short of a gelling time as possible the solution should have a high temperature (90 ̊C), high ionic strenght (100 mM NaCl) and low pH (1,5). The solution should also contain a high protein concentration (80 mg/ml) and a high weight% seeds (10%). When all of the variables are placed on the optimal level the gelling times are further reduced.

Idag har inte alla människor tillgång till rent vatten trots att det är en mänsklig rättighet. För att lösa detta problem har olika reningsmetoder som destillation och membranfiltrering föreslagits, men på senare tid har också framställning av filter från animaliska proteiner som vassle undersökts som alternativ för vattenrening. I ett försök att öka den ekologiska hållbarheten, ämnar detta projekt att undersöka växtbaserade proteiner som alternativ till vassleproteinisolat (WPI) för produktion av proteinnanofibrill (PNF) - baserade vattenfilter. Potatisproteinisolat (PPI) har valts som växtproteinkälla och löslighet samt bildning av PNF-baserade vattenfilter har undersökts. Slutligen har PPI-filter jämförts med WPI-filter med avseende på adsorption av ibuprofen från vatten. PPI-filter har producerats och jämförts med WPI, men det går inte att dra några tydliga slutsatser om skillnaden i effektivitet av adsorption av ibuprofen.

I jakt på nya energikällor undersöks idag potentialen hos hydrovoltaiska generatorer. Detta är en typ av generator som utvinner elektricitet genom direkt interaktion mellan vatten och ett material. En variant av denna anordning är den avdunstningsdrivna hydrovoltaiska generatorn. Denna består av ett poröst material som är delvis nedsänkt i vatten, som då dras upp i materialet genom kapillärkrafter och avdunstar från dess yta. Detta skapar ett flöde av vatten genom materialet, vilket genererar en elektrisk spänning tack vare ett elektrokinetiskt fenomen som kallas för strömningspotential. Denna studie undersöker huruvida hydro- och aerogeler gjorda av nanofibriller från vassleprotein utgör lämpliga porösa material för den ovan beskrivna generatorn. Då det är en biprodukt från mejeriindustrin är vassleprotein billigt och förnybart. Gelerna har dessutom egenskaper som väntas främja en hög strömningspotential, såsom hydrofilicitet, små porer, och en ytladdning. I studien testades två sorters hydrogeler, varav den ena korslänkades med hjälp av citronsyra för att göra den mer vattentålig. Aerogeler tillverkades med tre olika koncentrationer av vassleprotein. Dessa geler frystes också på tre olika sätt inför att de frystorkades för att bilda aerogeler. De frystes vid -80 °C i en frys, vid -196 °C i flytande kväve, samt genomgick riktad frysning i flytande kväve. Detta för att variera deras porstruktur. När de olika gelerna testades som hydrovoltaiska generatorer gav de olika spänningar, men ingen mätbar ström. När spänningen från de olika generatorerna mättes över tid följde den oftast samma mönster av en inledande skarp ökning följd av en långsammare minskning som slutligen planade ut mot något jämviktsvärde. Den genomsnittliga maxspänningen från de olika gelerna varierade mellan 73 och 149 mV, huvudsakligen beroende på vilken frysmetod som använts. Längre tester visade att aerogelerna kunde upprätthålla en spänning på runt 60 mV i minst 19 timmar. Hydrogelernas spänningsprofiler hade inte någon pik i början såsom aerogelerna hade, men såg ut att också skapa en jämviktsspänning på runt 60 mV, vilket innebar att de var kompetitiva med aerogelerna. Således visade studien att material av nanofibriller från vassleprotein kunde producera en låg men signifikant hydrovoltaisk potential, och att porernas morfologi var en avgörande faktor för potentialens styrka. / In search of new power sources, scientists are investigating hydrovoltaic devices. This is a type of device that generates electricity from the direct interaction between water and a material. One such device is the evaporation-driven hydrovoltaic device. It consists of a porous material that is partially submerged into water, which rises though the material through capillary forces and evaporates from its surface. This creates a flow of water through the material which gives rise to an electric voltage, through an electrokinetic phenomenon called the streaming potential. This study investigates whetherhydro- and aerogels made from whey protein nanofibrils are a suitable porous material for these devices. As a by-product from the dairy industry, whey protein is cheap and renewable. The gels also have properties which are beneficial for generating a high streaming potential, such as hydrophilicity, small pores, and charged surface groups. In the study, two types of hydrogels were tested, one of which was treated with citric acid as a crosslinker in order to increase their stability in water. Aerogels were fabricated with three different initial concentrations of WPI. The gels were also frozen in three different ways before being freeze-dried to create aerogels. They were frozen at -80 °C in a freezer, at -196 °C by submersion in liquid nitrogen, and through directional freezing using liquid nitrogen, in order to vary their pore structure. When tested as hydrovoltaic devices, the gels did produce voltages, but no measurable currents. When measured over time, the voltages of most aerogels followed the same pattern with a fast initial increase followed by a slow decrease which levelled out towards some equilibrium voltage. The average maximum voltages for the aerogels varied between 73 and 149 mV, depending mostly on the freezing method. Varying the WPI concentration showed no significant effect on the voltage. Long term tests showed that the gels could sustain a voltage of around 60 mV for at least 19 hours. Hydrogels did not have an initial voltage peak but appeared to also produce an equilibrium voltage of around 60 mV, showing them to be competitive with the aerogels. It was thus shown that whey protein nanofibril materials could produce a low but significant hydrovoltaic potential, and that pore morphology was a significant factor in determining the voltage produced.