Sammanfattning Bakgrund: Stretching har använts i många år inom sport och rehabilitering med målet att minska risken för muskelskador, bland annat skador i kombination med kort hamstrings. Flera olika stretchingmetoder används för att uppnå ökad rörlighet. Tre av dessa är; 1) Statisk stretching, 2) Dynamisk stretching, 3) Proprioceptiv neuromuskulär facilitering (PNF). Syfte: Syftet med den här litteraturstudien var att jämföra och undersöka tre olika stretchingmetoder (statisk, dynamisk och PNF stretching) för att se vilken som är mest effektiv för att öka rörligheten i hamstringsmuskulaturen. Metod: Sökning av artiklar gjordes i databaserna Pubmed, Sport Discus, samt Science Direct. Sökorden som användes var static stretching, dynamic stretching, pnf, flexibility samt range of motion. Totalt inkluderades till slut 26 artiklar i den här litteraturöversikten som dels överensstämde med inklusionskriterierna och som dessutom var tillgängliga gratis och i fulltext. Resultat: De flesta studierna var gjorda på unga vuxna mellan 16 och 35 år. Alla studier utom två visade på en statistisk signifikant ökning av rörligheten i hamstrings. Ferber et al. som studerade olika PNF-tekniker, uppvisade bäst resultat med en ökad hamstring rörlighet på 15,66 ± 0,95°. Den PNF-teknik som gav detta resultat var PNF- Agonist Contract-Relax. Slutsats: Baserat på de resultat som gavs i studierna verkar statisk stretching och PNF fungera lika bra, men, studierna som gjorts på PNF är för få för att verkligen kunna fastställa att denna teknik är lika bra som statisk stretching. Mycket få studier har gjorts på dynamisk stretching (färre än PNF) vilket innebär att det är svårt att bedöma exakt vilken effekt dynamisk stretching har på hamstrings rörlighet.

Vassleproteiner har kemiska egenskaper som gör att de, under rätt förhållanden, kan bilda geler. Det här gör vassleproteiner mycket intressanta eftersom de då kan användas i olika livsmedel för att ge önskad konsistens. Dessutom är vassleproteiner billiga och lätt att få tag på vilket gör de extra intressanta att undersöka. Får man mer information om hur dessa geler bildas kan man på ett relativt billigt sätt framställa dem för användning i livsmedel. De förhållanden som bäst gynnar gelbildning av vassleproteiner undersöktes. De faktorer som testades var proteinkoncentration, vikt% seeds, temperatur, pH och salthalt. För att undersöka detta utfördes flera försök med varierande nivåer av dessa variabler. Först gjordes försök med varierande nivåer av proteinkoncentration samt vikts% seeds samtidigt som övriga variabler hölls konstanta. Därefter utfördes försöken med varierande nivåer på de övriga variablerna (temperatur, pH och salthalt) en i taget. Försöken med varierande nivåer av dessa variabler undersöktes för flera olika proteinkoncentrationer samt vikt% seeds. I detta projekt har seeds använts för att ge proteinerna en startpunkt för att bilda de nätverk som gelen utgörs av. Som seeds användes fibrillfragment av samma typ som de fibriller som bildar gelen. Resultaten visade att för att få en så kort gelningstid som möjligt bör provlösningen ha hög temperatur (i detta projekt 90 ̊C), hög salthalt (100 mM) och lågt pH (pH 1,5). Provlösningen bör även ha en hög proteinkoncentration (80 mg/ml) samt en hög vikts% seeds (10%). När samtliga variabler sattes till den optimala nivån sjunker gelningstiderna ytterligare. / Whey protein have chemical properties that allows them to gel, under the right conditions. This makes whey protein very intresting since it makes it possible to use it in different food products to give them the right texture. Whey protein is also cheap and easy to get hold of which makes them even more intresting to study. If you can get more information on how these gels form you can, in a relatively cheap way, produce this gel that can be use in food products. This project investigated under which circumstances whey protein gelation is best benefitted. The different variables that were tested were protein concentration, weight% seeds, temperature, pH and ionic strength. In this project fibrils of the same type as the ones that forms the gel where used as seeds. The function of the seeds is to give the proteins a starting point at which to start forming the networks that the gel consists of. To investigate this many experiments with varying levels of these variables where made. First experiments with varying levels of protein concentration and weight% seeds were made while the other factors were put on a steady level. Then experiments with varying levels of the other variables (temperature, pH and ionic strength), one at a time. The experiments with varying levels on these variables were made with varied protein concentration and weght% seeds. Interaction effects between the different variables was studied by varying several of these variables at the same time. The results showed that to have as short of a gelling time as possible the solution should have a high temperature (90 ̊C), high ionic strenght (100 mM NaCl) and low pH (1,5). The solution should also contain a high protein concentration (80 mg/ml) and a high weight% seeds (10%). When all of the variables are placed on the optimal level the gelling times are further reduced.

Bakgrund: Tidigare forskning har främst fokuserat på uppvärmningens effekter på prestationer som efterliknar olika idrottsrelaterade rörelser (ex. hopp, sprint etc.), eller 1RM styrka. Däremot är styrketräning där fler repetitioner utförs den vanligast förekommande rekommendationen för folkhälsa, men trots detta är området som behandlar uppvärmningseffekter och denna typ av styrketräning i nuläget relativt outforskat.  Syfte: Denna systematiska litteraturstudie och meta-analys syftar till att ge en översikt av forskningen om effekten av olika uppvärmningsstrategier på maximalt antal repetitioner till utmattning i en styrkeövning. Metod: Litteratursökningen utfördes i fem elektroniska databaser (Pubmed, Medline, SPORTDiscus, CINAHL och Web of Science) med hjälp av termer relaterade till styrketräning och uppvärmningsstrategier. Tre metaanalyser utfördes utifrån den standardiserade medelskillnaden i det totala antalet utförda repetitioner till utmattning med statisk stretching (SS), proprioceptiv neuromuskulär (PNF) och rörelsespecifik (RS)-uppvärmning jämfört mot kontroll (CON). Resultat: Totalt inkluderades 12 studier för vidare analys. Resultatet indikerar en obetydlig effekt med SS jämfört med CON med ett SMD på 0,02 (CI 95% på -0,44 – 0,39). PNF mot CON visar på en signifikant negativ stor effekt med ett SMD på -1,02 (CI 95% på -1,46 - -0,58). RS mot kontroll visar på en positivt signifikant liten effekt med ett SMD på 0,41 (CI 95% på 0,03 – 0,78).  Konklusion: Resultatet indikerar åt att antal repetitioner till utmattning påverkas positivt när en uppvärmning som är rörelsespecifik utförs innan. I motsatt till detta tyder resultatet på att PNF som uppvärmning kan ge en hämmande effekt. Uppvärmning som utförs innan en prestation på måttlig belastning tenderar att ge större positiva effekter på prestationen. Framtida forskning bör fortsätta att undersöka vilka effekter olika uppvärmningsstrategier har på maximalt antal repetitioner till utmattning för att få en fördjupad kunskap.

The telecom sector contributes to 1.6% of global emissions and is expanding to meet the increasing demand, raising concerns regarding energy consumption and CO2 emissions. This study investigates the potential of Network Function Virtualization (NFV) technology to decrease the operating carbon footprint and additionally aid to reach NetZero goals by 2040. A comparative case study with a network located in an African country evaluated the Mobile Switching Center Server (MSC-S) in a Physical Network Function (PNF) versus NFV deployment. To evaluate the results a Green ICT evaluation framework has been utilized, containing three sections Green ICT Strategy, Green ICT Practice, and Green ICT Measure, and has been adjusted to fit the context of the case. Initial results showed that the MSC-S with the NFV deployment consumes significantly more energy than the previous PNF solution. This was suspected to be a consequence of non-optimized hardware utilization. In a scenario analysis, it was shown that increased hardware efficiency for the NFV technology leads to lower operating energy consumption. However, the derived configurations could potentially lead to redundancy and service issues. The results from both the base case and scenario analysis were further evaluated with the refined framework. A final framework was suggested considering Green ICT Learnings and Contextual factors to facilitate the evaluation and strategy for future Green ICT initiatives. / Telekomsektorn bidrar till 1,6% av de globala koldioxidutsläppen och expanderar för att möta den ökande efterfrågan, vilket bidragit till en större oro kring energiförbrukning och CO2-utsläpp. Denna studie undersöker potentialen hos NFV teknik för att minska det operativa koldioxidavtrycket samt bidra till att uppnå NetZero-målen 2040. I en jämförande fallstudie av ett telekomnätverk i ett afrikanskt land utvärderades en MSC-S applikation i en PNF kontra NFV installation. För att utvärdera resultaten har ett utvärderingsramverk för Grön ICT använts, som innehåller tre delar: Grön ICT-strategi, Grön ICT-praktik och Grön ICT-mått. Vidare har ramverket anpassats för att kunna appliceras på fallstudien. Resultaten från den initiala basfallsstudien visade att MSC-S med NFV-utbyggnaden förbrukar betydligt mer energi än den tidigare PNF-lösningen. Detta misstänktes vara en konsekvens av en icke-optimerad hårdvaruanvändning. I en scenarioanalys visades att ökad hårdvarueffektivitet för NFV-tekniken leder till lägre driftsenergiförbrukning. De föreslagna konfigurationerna, med högre hårdvarueffektivitet, bidrar visserligen till potentiella redundans- och serviceproblem. Resultaten från både basfalls- och scenarioanalysen utvärderades ytterligare med det förfinade ramverket för Grön ICT. Ett slutligt ramverk föreslogs som tog hänsyn till Gröna ICT-lärdommar och kontextuella faktorer. Syftet med det slutgiltiga ramverket är att underlätta utvärdering av strategier för framtida Gröna ICT-initiativ

Title: Effects of PNF to change the motoric stereotype of the abduction in the shoulder joint Objectives: The aim of this thesis, which is conceived as a pilot experimental study is to verify the changes in the timing of selected muscles during stereotype abduction of the shoulder after performing repetitive cyclic motion by therapeutic method PNF if a specific number of repetitions of the movement is performed. Methods: This is a pilot experimental study, which was done on seven probands, 4 men and 3 women with an average age of 26.6 years. The surface EMG muscle activity was scanned on selected muscles during the motoric testing of stereotype of the abduction of the shoulder joint before and after the PNF techniques. The EMG signal was then analyzed and we evaluated the timing of muscles before and after the PNF techniques. The results were then compared in terms of both intra-individually and inter-individually comparison. Results: Results provided contradictory answers to the fundamental questions relating to changes in the timing of selected muscles after PNF techniques. In terms of the change in intra-individually timing after PNF hypothesis was proved. But from the perspective of inter-individually comparison the hypothesis was not proved. Keywords: PNF, surface electromyography, motion...

Title: PNF technique after arthroscopic stabilization of the shoulder joint Objectives: The objective of this work is to consider the possibility of use of the proprioceptive neuromuscular facilitation technique (PNF) in early stages of rehabilitation after arthroscopic stabilization of the shoulder joint. The idea is to use the phenomen of irradiation with which this concept works. Methods: The pilot experimental group consisted of 7 healthy participants with simulated arthroscopic stabilization of the left shoulder joint. The electromyography was used to record the electric activity of musculus trapezius pars descendens, pars transversa et pars ascendens, musculus deltoideus pars acromialis, musculus infraspinatus and musculus pectoralis major pars sternocostalis on the immobilized left arm; while using the PNF technique on the peripheral parts of the immobilised arm; and on the contra lateral arm. A 5s sequence of stabilised isometric contraction was analysed and all data further normalised to Maximal Voluntary Contraction (MVC). Considering the literature the 20% increase above the MVC was defined as substantial to assure sufficient functional capacity of the muscle fibres and therefore sufficient to stop muscle atrophy during immobilisation of the arm. Results: Results of this study support...

Idag har inte alla människor tillgång till rent vatten trots att det är en mänsklig rättighet. För att lösa detta problem har olika reningsmetoder som destillation och membranfiltrering föreslagits, men på senare tid har också framställning av filter från animaliska proteiner som vassle undersökts som alternativ för vattenrening. I ett försök att öka den ekologiska hållbarheten, ämnar detta projekt att undersöka växtbaserade proteiner som alternativ till vassleproteinisolat (WPI) för produktion av proteinnanofibrill (PNF) - baserade vattenfilter. Potatisproteinisolat (PPI) har valts som växtproteinkälla och löslighet samt bildning av PNF-baserade vattenfilter har undersökts. Slutligen har PPI-filter jämförts med WPI-filter med avseende på adsorption av ibuprofen från vatten. PPI-filter har producerats och jämförts med WPI, men det går inte att dra några tydliga slutsatser om skillnaden i effektivitet av adsorption av ibuprofen.

Title: Influence of dynamic stretching on the resulting dynamics of lower extremities in volleyball Objectives: The aim of this work was to find out if there is a correlation between long term dynamic stretching and muscle dynamics of lower limbs of volleyball players. Methods: Theoretical part is based on foreign literature and researches. To gain the necessary data, experimental study was created. It contained 10 male probands in the age of 16-19. In the beginning of the experiment, all the participants attended the Bosco test at the biomedical lab at UK FTVS. The main parameter was the total flight time of the entire 60 seconds. After that participants attended 8 weeks of 2 times a week of dynamic stretching before the training instead of their usual stretching stereotype. Immediately after those 8 weeks, second Bosco testing took place and the comparison of the data of the whole group and individuals was made from the view of their volleyball posts. Results: There was a slight improvement in all the data at the whole group and significant improvement in anaerobic endurance. After comparing of the results of all the probands no significant differences between the probands from the perspective of player's volleyball posts. Keywords: volleyball, stretching, static stretching, dynamic stretching,...

Complex economic activity often involves inter-relationships at several levels of production, often referred to as supply chains or procurement networks. In this thesis we address the problem of forming procurement networks for items with value adding stages that are linearly arranged. Formation of such procurement networks involves a bottom-up assembly of complex production, assembly, and exchange relationships through supplier selection and contracting decisions. Recent research in supply chain management has emphasized that such decisions need to take into account the fact that suppliers and buyers are intelligent and rational agents who act strategically. Game theory has therefore emerged as a crucial tool for supply chain researchers to model, analyze, and design supply chains that are both efficient and stable. In this thesis, we explore cooperative game theory as a framework to model and analyze the formation of efficient and stable procurement networks. We view the problem of Procurement Network Formation (PNF) for multiple units of a single item as a cooperative game where agents cooperate to form a surplus maximizing procurement network and then share the surplus in a fair manner. We address this problem in three different informational settings: (a) Complete information environments, (b) Incomplete but non-exclusive information environments and (c) Incomplete information environments. In the complete information case, we first investigate the use of the core as a solution concept. We show the structural conditions under which the core is non-empty. We then provide an extensive form game that implements the core in sub-game perfect Nash equilibrium whenever the core is non-empty. Secondly, we examine the implications of using the Shapley value as a solution concept for the game when the buyer is also included as a game theoretic agent. Analogous to the mechanism that implements the core, we adapt and construct an extensive form game to implement the Shapley value of the game. In the incomplete but non-exclusive information case, we focus on the incentive compatible coarse core as an appropriate solution concept and show its non-emptiness for the PNF game. In the incomplete information case, we focus on the incentive compatible fine core as an appropriate solution concept and show its non-emptiness for the PNF game. We believe the thesis establishes cooperative game theory as an extremely effective tool to model and solve the procurement network formation problem. 1

Le récepteur DcR3 (Decoy receptor 3) est un membre de la famille des récepteurs aux facteurs de nécrose tumorale (TNF). Il est fortement exprimé dans les tissus humains normaux ainsi que les tumeurs malignes. DcR3 est un récepteur pour trois ligands de la famille du TNF tels que FasL, LIGHT et TL1A. Étant une protéine soluble donc dépourvue de la portion transmembranaire et intracytoplasmique, le récepteur DcR3 est incapable d’effectuer une transduction de signal intracellulaire à la suite de son interaction avec ses ligands. De ce fait, DcR3 joue un rôle de compétiteur pour ces derniers, afin d’inhiber la signalisation via leurs récepteurs fonctionnels tels que Fas, HVEM/LTbetaR et DR3. Lors de nos précédentes études, nous avons pu démontrer, que DcR3 pouvaist moduler la fonction des cellules immunitaires, et aussi protéger la viabilité des îlots de Langerhans. À la suite de ces résultats, nous avons généré des souris DcR3 transgéniques (Tg) en utilisant le promoteur du gène β-actine humaine afin d’étudier plus amplement la fonction de ce récepteur. Les souris Tg DcR3 ont finalement développé le syndrome lupus-like (SLE) seulement après l’âge de 6 mois. Ces souris présentent une variété d'auto-anticorps comprenant des anticorps anti-noyaux et anti-ADN. Elles ont également manifesté des lésions rénales, cutanées, hépatiques et hématopoïétiques. Contrairement aux modèles de lupus murin lpr et gld, les souris DcR3 sont plus proche du SLE humain en terme de réponse immunitaire de type Th2 et de production d'anticorps d'anti-Sm. En péus, nous avons constaté que les cellules hématopoïétiques produisant DcR3 sont suffisantes pour causer ces pathologies. DcR3 peut agir en perturbant l’homéostasie des cellules T pour interférer avec la tolérance périphérique, et ainsi induire l'autoimmunité. Chez l'humain, nous avons détecté dans le sérum de patients SLE des niveaux élevés de la protéine DcR3. Chez certains patients, comme chez la souris, ces niveaux sont liés directement aux titres élevés d’IgE. Par conséquent, DcR3 peut représenter un facteur pathogénique important du SLE humain. L’étude des souris Tg DcR3, nous a permis aussi d’élucider le mécanisme de protection des îlots de Langerhans. Le blocage de la signalisation des ligands LIGHT et TL1A par DcR3 est impliqué dans une telle protection. D'ailleurs, nous avons identifié par ARN microarray quelques molécules en aval de cette interaction, qui peuvent jouer un rôle dans le mécanisme d’action. Nous avons par la suite confirmé que Adcyap1 et Bank1 joue un rôle critique dans la protection des îlots de Langerhans médiée par DcR3. Notre étude a ainsi élucidé le lien qui existe entre la signalisation apoptotique médiée par Fas/FasL et la pathogénèse du SLE humain. Donc, malgré l’absence de mutations génétiques sur Fas et FasL dans le cas de cette pathologie, DcR3 est capable de beoquer cette signalisation et provoquer le SLE chez l’humain. Ainsi, DcR3 peut simultanément interférer avec la signalisation des ligands LIGHT et TL1A et causer un phénotype plus complexe que les phénotypes résultant de la mutation de Fas ou de FasL chez certains patients. DcR3 peut également être utilisé comme paramètre diagnostique potentiel pour le SLE. Les découvertes du mécanisme de protection des îlots de Langerhans par DcR3 ouvrent la porte vers de nouveaux horizons afin d'explorer de nouvelles cibles thérapeutiques pour protéger la greffe d'îlots. / Decoy receptor 3 (DcR3) is a member of the tumor necrosis factor (TNF) receptor family, and is widely expressed in human normal tissues and malignant tumors. It is a decoy receptor of three TNF family members, i.e., FasL, LIGHT and TL1A. The interaction of DcR3 and its ligands will not transmit signal into cells via DcR3 because DcR3 is a soluble protein without a transmembrane and intracellular segment. Thereby, DcR3 competitively inhibits signaling through three functional receptors, i.e., Fas, HVEM/LTbetaR and DR3. In previous studies, we found that DcR3 could modulate immune cell function, and protect islet viability. Herein, we generated DcR3 transgenic (Tg) mice driven by the human β-actin promoter to further investigate the function of DcR3. Interestingly, the DcR3 Tg mice developed a lupus-like syndrome at 6 months of age. They presented a variety of autoantibodies including anti-nucleus and anti-dsDNA antibodies. They also manifested renal, dermal, hepatic and hematopoietic lesions. Compared to lpr and gld mouse lupus models, DcR3 Tg mice more closely resembled human SLE in terms of Th2-biased immune response and anti-Sm antibody production. Furthermore, we found that DcR3-producing hematopoietic cell were sufficient to cause these pathological changes. Mechanistically, DcR3 may break T-cell homeostasis to interfere with peripheral tolerance, and then induce autoimmunity. In humans, we detected high DcR3 levels in SLE patient sera. The high DcR3 levels were related to elevated IgE titer in some SLE patients, as was the case in the mouse model. Therefore, DcR3 may represent an important pathogenetic factor of human SLE. Utilizing the DcR3 Tg mouse, we further elucidated the mechanism by which DcR3 protected islets from primary nonfunction (PNF). Blocking of LIGHT and TL1A signaling by DcR3 are involved in such protection. Moreover, by mRNA microarray we identified possible downstream molecules, which may mediate such protection. We confirmed that Adcyap1 and Bank1 played critical roles in mediating DcR3’s effect in islet protection. Our studies resolved a puzzle about the relationship between the Fas/FasL apoptosis signaling pathway and the pathogenesis of human SLE. DcR3 can block Fas/FasL pathway even if there is no genetic mutation in Fas and FasL. DcR3 can simultaneously interfere with LIGHT and TL1A signaling to cause a more complex phenotype than the simple Fas or FasL mutation in patients. DcR3 can also be employed as a potential diagnostic parameter for SLE. The discovery of the mechanism of DcR3 in protecting islets allows us to explore novel therapeutic targets to protect islet graft.