Uppsatsen ger en retorisk analys av tidningsdebatten Ranelidfejden 2003. Fejden startade med skribenten Linda Skugges recension i Expressen av Björn Ranelids bok Kvinnan är det första könet. Inom kort publicerades artiklar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som ifrågasatte Skugges kompetens som kritiker. Uppsatsen undersöker dessa artiklar och hur de argumenterar för att upprätthålla respektive bryta mot de normer som finns kring traditionell litteraturkritik. Detta görs genom att utgå från Kenneth Burkes dramatistiska analys inklusive ett genusperspektiv. Vad räknas som riktig kritik och vad räknas som en personlig reaktion? Slutsats: Ranelidfejden är ett exempel på det grundläggande mänskliga fenomenet att vilja identifiera sig med vissa människor i en social klass, att samlas kring en specialiserad aktivitet, att skapa en hierarki, samt att identifiera sig gentemot och stöta ut människor som överskrider gränserna för korrekt beteende hos klassen. Uppsatsen visar på de dramatistiska och genusteoretiska begreppens fördelar som verktyg för att analysera makthierarkier i mänskliga grupper och hur dessa reproduceras i språket.