This thesis seeks to gain an understanding the role of the warrior in the Gotlandic society during the Roman iron age and the Migration Period, and to gain further knowledge of the development and evolution of the Gotlandic weapon grave, in terms of grave goods, burial practises, and expressions of military hierarchy. Through the methodology of correspondence analysis, a relatively clear development of the weapon grave can be traced: from a retinue-based system of military organisation in the Early Roman Iron Age, to a less defied hierarchy among the graves during the Late Roman Iron Age and Migration Period. This is manifested by a decreasing use of high-status objects, more homogenous grave inventories, and smaller differences in size and form of burial structures. This development corelates with earlier studies regarding social changes on Gotland, where the Gotlandic society is identified as more egalitarian than other Early Iron Age societies in Scandinavia. / Denna Uppsats ämnar bilda en förståelse kring krigarens roll i det gotländska samhället under romersk järnålder och folkvandringstid, samt att öka kunskapen kring de gotländska vapengravarnas utveckling genom att undersöka uppsättningar av gravgåvor, gravpraktiker och uttryck för militär hierarki. Genom en korrespondens-analytisk metodik har en relativt tydlig utveckling av vapengravarna kunnat identifieras. Från ett system som bygger på militära följen under äldre romersk järnålder, till en mindre tydligt definierad hierarki bland gravarna under yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Utvecklingen manifesterar sig via en minskning i användningen av statusmarkerande föremål, ett mer homogent gravinventarium, samt mer otydliga skillnader i storlek och utformning av gravkonstruktionerna. Detta korrelerar med tidigare forskning rörande den gotländska samhällsorganisationen, där det gotländska samhället identifieras som mer egalitärt än andra äldre järnålderssamhällen i Skandinavien.

Le sanctuaire laténien de Ribemont-sur-Ancre (Somme) est interprété comme un lieu dévolu au culte après des évènements guerriers survenus durant le IIIe siècle avant J. C. Des pièces métalliques (lances, épées, éléments de harnachement), céramiques, restes de faune et des os humains, appartenant à plus de 500 individus, dont les têtes sont absentes, ont été découverts sur ce site. Nous avons identifiés de nombreuses traces de violence à la surface de ces os humains : guerre, décapitation, décarnisation, amputations. Les analyses ostéométriques mettent en lumière les caractéristiques physiques de ces Gaulois. L’examen des nombreuses traces permet de formuler des hypothèses sur les procédés de la guerre et sur le traitement réservé aux corps. Cette approche et le large corpus de Ribemont-sur-Ancre offrent l’opportunité d’avancer de nouvelles interprétations sur l’organisation du sanctuaire et d’ébaucher une anthropologie de la guerre et du guerrier chez les Gaulois. / The Iron Age sanctuary at Ribemont-sur-Ancre (Somme) is interpreted as a place devoted to cult establish after warlike events which took place during 3rd B. C. century. Metallic pieces (weapons, swords, harness fitting), ceramics, faunal remains, and humans bones, remains of the body of more 500 individuals, with an absence of skulls, have been recovered. We identified lot of violence marks on the surface bones: warfare, beheading, defleshing, amputation. The ostéometric analysis highlighted features in physical characteristic of gauls individuals. Examinations of numerous traces allow to put forward hypothesis on the process of war and body remains treatments. The approach and the large corpus at Ribemont-sur-Ancre, allow to put forward new interpretation on the sanctuary organization and about anthropology of war and gaul warriors.