<p>When establishing a groundwater protection area it is of great interest to be able to estimate the transit time of the groundwater from different places of the aquifer to the withdrawal well. These estimates can be uncertain due to heterogeneities in the aquifer. As a part of the work to develop methods for a more certain delineation of protection areas, a tracer test was performed in an esker located 25 kilometres NW of the town Uppsala.</p><p>The purpose of this master thesis was to perform, describe and evaluate the tracer test. Travel times from the tracer test should then enable comparison against stochastic simulated travel times of the groundwater in the area.</p><p>Three dyes (rhodamine WT, uranine and naphtionate) and a salt (NaBr) were used in the tracer test. The tracers were injected in four different wells located 25 meters from a pumping well. The pumping well was pumped at a rate of 1.7 L/s and water samples were collected from the pumped water. The calculated mass recovery was large for bromide (101 %) but considerably lower for the dyes rhodamine WT (70 %), uranine (61 %) and Naphthionate (19 %). The low mass recovery for the dyes is probably due to degradation and maybe also adsorption.</p><p>An analytical solution to the advection – dispersion equation in one dimension for radial converging flow was used for the interpretation of the breakthrough curves. Smallest and largest transit time that was received from the model fitting was 1,9 days and 5,1 days respectively and without exception large longitudinal dispersivities (9-35 m). Point dilution tests were performed in the injection wells in order to determine the ground water flow at these wells. The tests gave information about the magnitude of the ground water flow, differences between the wells and the flow change at pumping.</p><p>Travel times were estimated from the received breakthrough curves and the travel time distributions can be used for comparison against stochastic simulated travel times of the groundwater.</p> / <p>Vid utformningen av skyddsområden för grundvattentäkter är det av stor vikt att kunna uppskatta grundvattnets transporttid (uppehållstid) från olika partier av akviferen till uttagsplatsen. Dessa bedömningar har en tendens att bli osäkra på grund av heterogeniteter i akviferen. Som ett led i arbetet att utveckla metoder för en säkrare avgränsning av skyddsområden genomfördes ett spårämnesförsök i en isälvsavlagring (Järlåsaåsen) belägen cirka 2,5 mil nordväst om Uppsala.</p><p>Syftet med examensarbetet var att genomföra, beskriva och utvärdera spårämnesförsöket. Bestämda transporttider från spårämnesförsöket skulle sedan kunna användas för jämförelse med stokastiskt simulerade transporttider för grundvattnet i området.</p><p>Tre färgspårämnen (rhodamin WT, uranin och naphtionat) och ett salt (NaBr) användes vid spårämnesförsöken. Spårämnena injicerades i fyra olika grundvattenrör belägna 25 meter från en uttagsbrunn. Pumpflödet ur uttagsbrunnen var 1,7 L/s och med en automatprovtagare togs vattenprover från det uppumpade vattnet. Resultatet från massbalansberäkningarna visade på att all injicerad bromid återfanns i uttagsbrunnen, men andelen återfunnen spårämnesmassa var betydligt lägre för färgspårämnena rhodamin WT (70 %), uranin (61 %) och naphtionat (19 %). Den låga andelen återfunnen massa beror troligtvis främst på nedbrytning och kanske även på adsorption.</p><p>En analytisk lösning till advektions- dispersionsekvationen i en dimension för radiellt konvergerande strömning användes vid utvärderingen av genombrottskurvorna. En minsta och största uppehållstid på 1,9 dygn respektive 5,1 dygn och överlag oväntat stora dispersiviteter (9 – 35 m) erhölls från kurvanpassningen. Den första ankomsttiden till uttagsbrunnen hade ett minsta och största värde på 3,8 respektive 13 timmar. Utspädningsförsök genomfördes också för att bestämma storleken på flödet vid injektionsrören. Dessa försök gav en bild av flödets storlek, skillnader mellan de olika injektionsrören och flödets förändring vid pumpning.</p><p>De bestämda transporttiderna visar på relativt stora tidsskillnader och ett heterogent försöksområde. Transporttidsfördelningarna utgör också ett underlag för en jämförelse mot stokastiskt simulerade transporttider av grundvattnet.</p>

The purpose of this study was to investigate whether water protection areas with nearby shooting ranges could be polluted by lead from ammunition or not. The goal was to make a risk assessment of the hazard for human health and the environment. The risk assessment leads to a classification of the shooting ranges. The work of the inventory was done according to the method developed by the Swedish Environmental Protection Agency, called “Methodology for Inventory of Polluted Areas”. The report contains two types of studies: one literature study and one practical study where interviews were conducted along with a visit to one of the shooting ranges. The results show that one shooting range was considered to be of high risk to the environment because of the high activity that accumulated several tons of lead and the shooting range’s nearness to a water treatment plant. The other two shooting ranges were smaller and not too close to a drinking water source. Therefore the risks were moderate. Conclusions drawn from this report is that water protection areas within nearby shooting ranges are exposed to potential pollution from lead, but the risks aren’t immediate. Probably will time play an important role to prevent lead spreading to the ground water. Because of its attributes, lead has low mobility under normal conditions.  The vertical transport in the ground is considered slow and it could take hundreds of years before it reaches ground water.

För att säkerställa nuvarande och kommande generationers tillgång till rent vatten behöver vattentäkter skyddas med områdesskydd. När vattenskyddsområden bildas delas området in i skyddszoner beroende på behovet av skydd. Vid inrättande av vattenskyddsområden meddelas föreskrifter för vilka restriktioner som gäller inom skyddsområdet. Restriktionerna kan medföra rådighetsinskränkningar som kan innebära exempelvis förbud mot hantering av kemiska bekämpningsmedel. Sådana rådighetsinskränkningar ska enligt Sveriges grundlag ersättas, om pågående markanvändning inom berörd del av fastighet avsevärt försvåras. Sker dessa inskränkningar av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av lag i fråga om rätt till ersättning. De allmänna hänsynsreglerna är sådana regler som varje fastighetsägare ska underkasta sig och därmed är rådighetsinskränkningar som sker med hänsyn till dessa inte ersättningsberättigade. Föreliggande studie inriktar sig på att utreda i vilken utsträckning beslutsmyndigheterna vid inrättande av vattenskyddsområde föreskriver förbud eller tillståndsplikt med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler och därmed undviker sin skyldighet att betala ersättning. De föreskrivna åtaganden som främst har undersökts är hantering av bekämpningsmedel, hantering av växtnäringsämnen samt upplag av skogsprodukter. Studien har också ämnat utreda ifall kommuner respektive länsstyrelser agerar olika vid inrättande av vattenskyddsområden och ifall skyddsföreskrifterna meddelar olika beroende på vilken skyddszon det gäller. I denna uppsats tillämpas den kvantitativa metoden. Undersökningen av föreskrifterna för urvalet av vattenskyddsområden gjordes kvantitativt. Som ett komplement tolkas text kvalitativt. Studien utreder olika juridiska rättskällor som berör vattenskyddsområden och rådighetsinskränkningen de kan innebära. Rättskällorna som undersökts är författningar, förordningar, en SOU och rättsfall. Utredningen av dessa har gjorts för att få klarhet i den praktiska funktionen av lagen och för att säkerställa vad som gäller. Studien visar att beslutsmyndigheterna i stor utsträckning meddelar den föreskrift som kan medföra skyldighet att erlägga ersättning till fastighetsägaren. Detta fastän det enligt praxis är godtagbart att meddela föreskrifter som innebär att beslutsmyndigheten kan kringgå sin ersättningsskyldighet. Skyddsföreskrifterna i den primära skyddszonen sammanfaller i de flesta fall inte med skyddsföreskrifterna för den sekundära zonen. Enligt studien har vilken myndighet det är som inrättar vattenskyddsområdet inte har någon inverkan på hur föreskrifterna utformas. Kommunen och Länsstyrelsen agerar alltså lika vid inrättande av vattenskyddsområden. / To ensure the current and future generations' access to clean water, water supplies need to be protected with protection areas. When the water protection area is formed, the area is divided in different protection zoned depending on the need of protection. When establishing water protection areas, regulations are issued for which restrictions apply within the protection area. The restrictions may result in restrictions on availability that may, for example, impose a ban on the management of chemical pesticides. Such restrictions on access shall, in accordance with Sweden's constitution, be compensated if ongoing land use within the affected part of the property is made considerably more difficult. However, if these limitations are for health protection, environmental protection or safety reasons, what follows from the law regarding the right to compensation. The general rules of consideration are such rules that each property owner must submit to and restrictions that take place in consideration these are not eligible for compensation. The present study focuses on investigating if the decision-making authorities, when establishing a water protection area, prescribe a prohibition or a license requirement under the general rules of consideration and thereby avoids their obligation to pay compensation. The prescribed commitments that have primarily been investigated are the management of pesticides, the management of plant nutrients and the storage of forest products. The study has also intended to investigate whether municipalities or county administrative boards act differently when establishing water protection areas and if the protection regulations indicate different depending on which protection zone applies. In the present study, the quantitative method has been applied. The examination of the regulations for the selection of water protection areas was done quantitatively. As a complement, qualitative text has been interpreted. The study investigates various legal sources of law that concern water protection areas and the restriction of access they may entail. The sources of law examined are statutes, regulations, an official investigation and court cases. The investigation of these has been done to clarify the practical function of the law and to ensure how it works. The study shows that the decision-making authorities to a large extent announce the regulation that may entail an obligation to pay compensation to the property owner. This, although according to practice, is acceptable to issue regulations that mean that the decision authority can circumvent its obligation to pay compensation. In most cases, the protection regulations in the primary protection zone do not coincide with the protection regulations of the secondary zone. According to the essay, it is concluded that which authority it is that establishes the water protection area has no impact on how the regulations are designed. The municipality and the County Administrative Board thus act equally when establishing water protection areas.

When establishing a groundwater protection area it is of great interest to be able to estimate the transit time of the groundwater from different places of the aquifer to the withdrawal well. These estimates can be uncertain due to heterogeneities in the aquifer. As a part of the work to develop methods for a more certain delineation of protection areas, a tracer test was performed in an esker located 25 kilometres NW of the town Uppsala. The purpose of this master thesis was to perform, describe and evaluate the tracer test. Travel times from the tracer test should then enable comparison against stochastic simulated travel times of the groundwater in the area. Three dyes (rhodamine WT, uranine and naphtionate) and a salt (NaBr) were used in the tracer test. The tracers were injected in four different wells located 25 meters from a pumping well. The pumping well was pumped at a rate of 1.7 L/s and water samples were collected from the pumped water. The calculated mass recovery was large for bromide (101 %) but considerably lower for the dyes rhodamine WT (70 %), uranine (61 %) and Naphthionate (19 %). The low mass recovery for the dyes is probably due to degradation and maybe also adsorption. An analytical solution to the advection – dispersion equation in one dimension for radial converging flow was used for the interpretation of the breakthrough curves. Smallest and largest transit time that was received from the model fitting was 1,9 days and 5,1 days respectively and without exception large longitudinal dispersivities (9-35 m). Point dilution tests were performed in the injection wells in order to determine the ground water flow at these wells. The tests gave information about the magnitude of the ground water flow, differences between the wells and the flow change at pumping. Travel times were estimated from the received breakthrough curves and the travel time distributions can be used for comparison against stochastic simulated travel times of the groundwater. / Vid utformningen av skyddsområden för grundvattentäkter är det av stor vikt att kunna uppskatta grundvattnets transporttid (uppehållstid) från olika partier av akviferen till uttagsplatsen. Dessa bedömningar har en tendens att bli osäkra på grund av heterogeniteter i akviferen. Som ett led i arbetet att utveckla metoder för en säkrare avgränsning av skyddsområden genomfördes ett spårämnesförsök i en isälvsavlagring (Järlåsaåsen) belägen cirka 2,5 mil nordväst om Uppsala. Syftet med examensarbetet var att genomföra, beskriva och utvärdera spårämnesförsöket. Bestämda transporttider från spårämnesförsöket skulle sedan kunna användas för jämförelse med stokastiskt simulerade transporttider för grundvattnet i området. Tre färgspårämnen (rhodamin WT, uranin och naphtionat) och ett salt (NaBr) användes vid spårämnesförsöken. Spårämnena injicerades i fyra olika grundvattenrör belägna 25 meter från en uttagsbrunn. Pumpflödet ur uttagsbrunnen var 1,7 L/s och med en automatprovtagare togs vattenprover från det uppumpade vattnet. Resultatet från massbalansberäkningarna visade på att all injicerad bromid återfanns i uttagsbrunnen, men andelen återfunnen spårämnesmassa var betydligt lägre för färgspårämnena rhodamin WT (70 %), uranin (61 %) och naphtionat (19 %). Den låga andelen återfunnen massa beror troligtvis främst på nedbrytning och kanske även på adsorption. En analytisk lösning till advektions- dispersionsekvationen i en dimension för radiellt konvergerande strömning användes vid utvärderingen av genombrottskurvorna. En minsta och största uppehållstid på 1,9 dygn respektive 5,1 dygn och överlag oväntat stora dispersiviteter (9 – 35 m) erhölls från kurvanpassningen. Den första ankomsttiden till uttagsbrunnen hade ett minsta och största värde på 3,8 respektive 13 timmar. Utspädningsförsök genomfördes också för att bestämma storleken på flödet vid injektionsrören. Dessa försök gav en bild av flödets storlek, skillnader mellan de olika injektionsrören och flödets förändring vid pumpning. De bestämda transporttiderna visar på relativt stora tidsskillnader och ett heterogent försöksområde. Transporttidsfördelningarna utgör också ett underlag för en jämförelse mot stokastiskt simulerade transporttider av grundvattnet.