Zugl.: Stuttgart, Univ., Diss., 2006.

Göttingen, Univ., Diss., 2002. / Computerdatei im Fernzugriff.

Göttingen, Universiẗat, Diss., 2002.

Düsseldorf, Universiẗat, Diss., 2003.

Halle, University, Diss., 2001.

Tübingen, Universiẗat, Diss., 2001.

Universiẗat, Diss., 2002--München.

Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utvärdera om högtranslucent zirkoniumdioxid abraderar mer på naturlig emalj jämfört med traditionell zirkoniumdioxid och fältspatsporslin.Material och metod: Provkroppar till tre materialgrupper av måtten 20mm x 10mm x 5mm togs fram (n=3) och bestod av högtranslucent zirkoniumdioxid som färgades, glansbrändes och polerades (HTZ), traditionell zirkoniumdioxid som polerades (ZIR) och en kontrollgrupp med fältspatsporslin som glansbrändes (FP). Inför abrasionstestet valdes tre premolarer ut som överensstämde med varandra och bäddades in i varsin cylindrisk form med epoxy. Tänderna avlästes med en intraoral scanner före och efter varje abrasionstest (intakt, 3500 och 10500 slitagevarv). Ytstrukturen analyserades och mättes vid tre punkter på varje provkropp och respektive tand med interferometri före och efter varje abrasionstest.Resultat: Analys av tänderna med intraoral scanner visade att den största avverkningen skett vid abrasion mot högtranslucent zirkoniumdioxid följt av traditionell zirkoniumdioxid och slutligen fältspatsporslin, samtliga efter 10500 slitagevarv. Analys av provkropparna med interferometri visade att det material vars ytor påverkats mest av emalj vid abrasion var fältspatsporslin. Den högtranslucenta respektive traditionella zirkoniumdioxiden uppvisade mindre förändringar. Slutsats: Inom ramen för denna studies begränsningar så visar abrasionstesterna att glansbränd och polerad högtranslucent zirkoniumdioxid abraderar mest på emalj jämfört med traditionellt zirkoniumdioxid och fältspatsporslin. Det material vars ytstruktur påverkats mest av emalj var fältspatsporslin.

Universiẗat, Diss., 2004--München.

Zugl.: Augsburg, Univ., Diss., 2005