Problemet med dysfunktionella tankar hos elitidrottare har länge varit känt. Mindfulness har på senare tid både testats och diskuterats som en strategi för att komma tillrätta med detta problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Röthlin & Morgan, 2012). Syftet med den befintliga studien var att med hjälp av en pathanalys pröva delar av Birrer et al.’s (2012) föreslagna modell genom att vid tre mätningar undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, en påverkansmekanism (ältande) och två idrottspsykologiska färdigheter (self-efficacy och återhämtning). Som underlag för studien användes en enkät som sammanlagt 65 idrottare varav 33 kvinnor och 32 män besvarade. Medelåldern var 22,78 år (SD=4,66). Resultatet av pathanalysen visade att dispositionell mindfulness vid mättillfälle 1 var en signifikant prediktor för ältande vid mättillfälle 2 och att ältande i sin tur var en signifikant prediktor för återhämtning vid mättillfälle 3. En korrelationsanalys visade även att återhämtning hade ett signifikant samband med tävlingsprestation. Det kan utifrån den befintliga studiens resultat konstateras att den del av Birrer et al.’s (2012) modell som avser dispositionell mindfulness, påverkansmekanismen ältande och den idrottspsykologiska färdigheten återhämtning stämmer. Idrottares self-efficacy verkar dock inte påverkas av hur mycket de ältar. / The problem with dysfunctional thoughts among athletes is well known. In recent years midfulness has been examined and discussed as a strategy to solve this problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Morgan & Röthlin, 2012). The aim of this study was to examine parts of Birrer et al.‘s (2012) model by measure dispositional mindfulness, one mechanism of action (rumination) and two psychological skills (self-efficacy and recovery). As a foundation for the study a survey was used which were answered by 65 athletes, 33 women and 32 men. The average age was 22,78 years (SD=4,66). The result of the path analysis showed that dispositionell mindfulness was a significant predictor for rumination and rumination was a significant predictor for recovery. A correlation analysis also showed that recovery had a significant correlation with performance at competition. From the result of this study it can be concluded that the part of Birrer et al.’s (2012) model which refers to dispositional mindfulness, rumination and recovery is valid. Athlete’s self-efficacy doesn’t seem to be effected by their rumination.

This study was conducted in India, and the research plan was initially developed to provide further knowledge and perspective to the rapidly increased issues of psychological conditions in the country, regarding alternative treatments such as yoga and underlying mechanisms in the effects of yoga practice. The purpose of the study was to examine if emotion regulation and rumination may act as mediators between yoga experience and anxiety respectively depression. The study included 320 participants from eight different indian cities, four of the cities located in the north, three in the south and one city in the western part of India. This study had a quantitative design and had a questionnaire as a method for the data collecting. The results indicated that both emotion regulation and rumination at a significant level mediated the relationship between yoga experience and anxiety and depression respectively. These results can potentially bring further knowledge for countries (and individuals) that have higher levels of anxiety and depression in their populations, such as India, by providing a alternative perspective in the treatment and prevention of these conditions. In addition, the results can be beneficial for individuals that suffer from symptoms of anxiety, depression, difficulties with emotion regulation, and rumination. / Föreliggande studie utfördes i Indien. Forskningsplanen utvecklades för att ge ytterligare kunskap och perspektiv till den växande problematiken med psykiska ohälsa i landet, med fokus på alternativa behandlingar som yoga samt möjliga underliggande mekanismer i effekter av yoga utövande. Syftet med studien var att undersöka om emotionsreglering och ältande medierar relationen mellan yoga erfarenhet, och ångest respektive depression. Studien inkluderande 320 deltagare från åtta olika indiska städer, fyra av städerna ligger i norra, tre städer i södra och en stad i västra Indien. Föreliggande studie hade en kvantitativ design och hade enkäter som datainsamlingsmetod. Resultatet indikerade att både emotionsreglering och ältande signifikant medierade relationen mellan yoga erfarenhet och ångest respektive depression. Dessa resultat kan potentiellt utöka kunskapen för länder (och individer) som har högre nivåer av ångest och depression i sina populationer, som exempelvis Indien, genom att ge ett alternativt perspektiv i behandlingen och i det förebyggande arbetet av dessa tillstånd. Vidare kan resultatet av studien vara användbart för individer som har symptom av ångest, depression, svårigheter med emotionsreglering, och ältande.