Syfte: Syftet med den befintliga studien var att genom en pathanalys pröva delar av Birrer et al.´s (2012) föreslagna modell, detta genom att vid tre mättillfällen undersöka samband mellan dispositionell mindfulness, emotionsreglering och idrottspsykologiska färdigheter (motivation, coping). Resultat: Den befintliga studiens modell visade longitudinella predicerande samband mellan dispositionell mindfulness för emotionsreglering, samt emotionsreglering för coping och motivation (Inre motivation, amotivation). Design: Longitudinell korrelationsstudie med tre mätningar. Metod: 65 deltagare varav 33 kvinnor och 32 män fyllde i enkäten (se bilaga 1). Modellen baserades på de 47 deltagare som fyllt i enkäten vid samtliga tre tillfällen. Slutsats: Den befintliga studiens modell stämmer, vilket innebär att mindfulnessträning med högre grad av dispositionell mindfulness som följd även ger främjande effekter för flertalet processer. Vidare konstateras att emotionsreglering är en central del i påverkansprocessen av mindfulness för att nå de idrottspsykologiska färdigheterna. Dessutom kan både coping och motivation slås fast att ingå i en modell likt den som presenteras av Birrer et al. (2012) och att varje steg i modellen är viktigt. Slutligen kan det konstateras i den befintliga studiens modell att dispositionell mindfulness är predicerande för emotionsreglering som i sin tur är predicerande för coping och motivation.

Problemet med dysfunktionella tankar hos elitidrottare har länge varit känt. Mindfulness har på senare tid både testats och diskuterats som en strategi för att komma tillrätta med detta problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Röthlin & Morgan, 2012). Syftet med den befintliga studien var att med hjälp av en pathanalys pröva delar av Birrer et al.’s (2012) föreslagna modell genom att vid tre mätningar undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, en påverkansmekanism (ältande) och två idrottspsykologiska färdigheter (self-efficacy och återhämtning). Som underlag för studien användes en enkät som sammanlagt 65 idrottare varav 33 kvinnor och 32 män besvarade. Medelåldern var 22,78 år (SD=4,66). Resultatet av pathanalysen visade att dispositionell mindfulness vid mättillfälle 1 var en signifikant prediktor för ältande vid mättillfälle 2 och att ältande i sin tur var en signifikant prediktor för återhämtning vid mättillfälle 3. En korrelationsanalys visade även att återhämtning hade ett signifikant samband med tävlingsprestation. Det kan utifrån den befintliga studiens resultat konstateras att den del av Birrer et al.’s (2012) modell som avser dispositionell mindfulness, påverkansmekanismen ältande och den idrottspsykologiska färdigheten återhämtning stämmer. Idrottares self-efficacy verkar dock inte påverkas av hur mycket de ältar. / The problem with dysfunctional thoughts among athletes is well known. In recent years midfulness has been examined and discussed as a strategy to solve this problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Morgan & Röthlin, 2012). The aim of this study was to examine parts of Birrer et al.‘s (2012) model by measure dispositional mindfulness, one mechanism of action (rumination) and two psychological skills (self-efficacy and recovery). As a foundation for the study a survey was used which were answered by 65 athletes, 33 women and 32 men. The average age was 22,78 years (SD=4,66). The result of the path analysis showed that dispositionell mindfulness was a significant predictor for rumination and rumination was a significant predictor for recovery. A correlation analysis also showed that recovery had a significant correlation with performance at competition. From the result of this study it can be concluded that the part of Birrer et al.’s (2012) model which refers to dispositional mindfulness, rumination and recovery is valid. Athlete’s self-efficacy doesn’t seem to be effected by their rumination.