<p>Background and purpose: Volleyball requires a lot of the human body, and</p><p>effective core stability is necessary for the athlete. Our muscles cooperate as a</p><p>chain of motions and core stabilization is the base for the moving muscles.</p><p>The most well-known stabilization muscle is m.transversus abdominis (TrA).</p><p>The purpose of the present study was to evaluate the function of TrA in</p><p>Swedish female elite volleyball players and to observe the influence of eight</p><p>weeks of stabilization exercise on the TrA. Method: 10 female elite</p><p>volleyball players (mean age 24,7 years, range 18-31 years) participated in</p><p>the study. TrA was measured in supine position with a pressure biofeedback</p><p>unit. Subjects were instructed to draw in the abdominal wall without moving</p><p>the pelvis and hold for 10 seconds. After eight weeks of stabilization exercise</p><p>the same test was repeated. Results: 40 % of the subjects had an insufficient</p><p>function of TrA in the initial test. In the second test 78 % had improved their</p><p>results. Conclusion: Stabilization exercise improves the function of TrA and</p><p>should be included in elite practise.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Inom vården är det idag vanligt med bland annat ryggproblem. Risken är stor att värken blir långvarig. En Australiensk studie visade att en tredjedel av dem som hade besvär från ländryggen fortfarande hade det ett år senare.</p><p>Styrkan i bålmuskulaturen är central för alla typer av rörelser som vi utför funktionellt i det dagliga livet, i arbetssituationen och på fritiden. Har man en bra styrka i magmuskulaturen och i ryggmuskulaturen förebygger man skador och överbelastningsproblem bland annat i ländryggen.</p><p>Syftet med studien har varit att visa om vårdpersonal kan få minskade problem i ländryggen av att bygga upp sin bålstabilitet genom övningar som stärker m.transversus abdominis och m.multifidus. Går det att förbättra förutsättningarna för att personalen ska kunna orka jobba inom vårdyrket, som är ett mycket tungt arbete med många osymmetriska lyft. Vårdyrket har idag en överrepresentation av kvinnor.</p><p>Studien är en kvantitativ undersökning av 12 kvinnor mellan 20 och 55 år. Dessa kvinnor gick igenom en hållningsanalys för att vi skulle få en uppfattning om hur deras fysiska förutsättningar såg ut. Därefter har vi testat balansförmågan genom Elphinstons enbenstest. Som tredje test har vi mätt av styrkan i magmuskulaturen genom att använda oss av Kendalls nedre abdominala muskeltest. Slutligen testas Biering Sörensens ryggtest, som mäter styrkan i ryggmuskulaturen.</p><p>Resultatet av balanstestet visar att 83 % hade förbättrat vänster ben medan 66 % har förbättrat sin balans på höger ben. Kendalls magtest visade en 100 %-ig förbättring för alla, där ursprungsstyrkan var mycket dålig. Sist testades Biering Sörensens ryggtest. Även detta visade en stor svaghet i ryggmuskulaturen från början. Resultatet var även här en 100 %-ig förbättring.</p><p>Slutsatsen är att vårdpersonal som vi har undersökt har generellt en mycket svag muskulatur, främst i magmuskulaturen men även i ryggmuskulaturen. En dålig hållning kan vara ett resultat av en dålig bålstabilitet, vilket var uppenbart i våra testresultat. Dock har testpersonerna varit entusiastiska och tagit åt sig vår information, vilket har lett till en stor förändring av attityden till träning. Alla har under resans gång fått ett större medvetande för hur viktigt det är med en god hållning och en bra bålstabilitet.</p><p> </p><p><em>Nyckelord: bålstabilitet, core, multifidus, ländryggsbesvär, transversus abdominis, motion.</em></p>

Sammanfattning Inom vården är det idag vanligt med bland annat ryggproblem. Risken är stor att värken blir långvarig. En Australiensk studie visade att en tredjedel av dem som hade besvär från ländryggen fortfarande hade det ett år senare. Styrkan i bålmuskulaturen är central för alla typer av rörelser som vi utför funktionellt i det dagliga livet, i arbetssituationen och på fritiden. Har man en bra styrka i magmuskulaturen och i ryggmuskulaturen förebygger man skador och överbelastningsproblem bland annat i ländryggen. Syftet med studien har varit att visa om vårdpersonal kan få minskade problem i ländryggen av att bygga upp sin bålstabilitet genom övningar som stärker m.transversus abdominis och m.multifidus. Går det att förbättra förutsättningarna för att personalen ska kunna orka jobba inom vårdyrket, som är ett mycket tungt arbete med många osymmetriska lyft. Vårdyrket har idag en överrepresentation av kvinnor. Studien är en kvantitativ undersökning av 12 kvinnor mellan 20 och 55 år. Dessa kvinnor gick igenom en hållningsanalys för att vi skulle få en uppfattning om hur deras fysiska förutsättningar såg ut. Därefter har vi testat balansförmågan genom Elphinstons enbenstest. Som tredje test har vi mätt av styrkan i magmuskulaturen genom att använda oss av Kendalls nedre abdominala muskeltest. Slutligen testas Biering Sörensens ryggtest, som mäter styrkan i ryggmuskulaturen. Resultatet av balanstestet visar att 83 % hade förbättrat vänster ben medan 66 % har förbättrat sin balans på höger ben. Kendalls magtest visade en 100 %-ig förbättring för alla, där ursprungsstyrkan var mycket dålig. Sist testades Biering Sörensens ryggtest. Även detta visade en stor svaghet i ryggmuskulaturen från början. Resultatet var även här en 100 %-ig förbättring. Slutsatsen är att vårdpersonal som vi har undersökt har generellt en mycket svag muskulatur, främst i magmuskulaturen men även i ryggmuskulaturen. En dålig hållning kan vara ett resultat av en dålig bålstabilitet, vilket var uppenbart i våra testresultat. Dock har testpersonerna varit entusiastiska och tagit åt sig vår information, vilket har lett till en stor förändring av attityden till träning. Alla har under resans gång fått ett större medvetande för hur viktigt det är med en god hållning och en bra bålstabilitet.   Nyckelord: bålstabilitet, core, multifidus, ländryggsbesvär, transversus abdominis, motion.

Background and purpose: Volleyball requires a lot of the human body, and effective core stability is necessary for the athlete. Our muscles cooperate as a chain of motions and core stabilization is the base for the moving muscles. The most well-known stabilization muscle is m.transversus abdominis (TrA). The purpose of the present study was to evaluate the function of TrA in Swedish female elite volleyball players and to observe the influence of eight weeks of stabilization exercise on the TrA. Method: 10 female elite volleyball players (mean age 24,7 years, range 18-31 years) participated in the study. TrA was measured in supine position with a pressure biofeedback unit. Subjects were instructed to draw in the abdominal wall without moving the pelvis and hold for 10 seconds. After eight weeks of stabilization exercise the same test was repeated. Results: 40 % of the subjects had an insufficient function of TrA in the initial test. In the second test 78 % had improved their results. Conclusion: Stabilization exercise improves the function of TrA and should be included in elite practise.

Made available in DSpace on 2015-07-22T20:49:23Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2008-02-22 / Introdução:Na rotina clínica fisioterapêutica, com freqüência deparamo-nos com pacientes à procura de reabilitação dos desarranjos lombares, e sabe-se que, os músculos abdominais, principalmente o M. rectus abdominis auxiliam na ação de estabilização da pelve. Portanto, o objetivo deste estudo foi analisar através da eletromiografia a atividade elétrica do M. rectus abdominis na retroversão pélvica em decúbito dorsal e em posição ortostática e no abaixamento dos membros inferiores. Material e Método: Participaram deste estudo 30 acadêmicos saudáveis de ambos os sexos, com idade variando entre 17 a 40 anos, divididos em dois grupos, Grupo 1 - 15 voluntários (equilíbrio pélvico) e 15 voluntários do Grupo 2 (desequilíbrio pélvico). A atividade elétrica foi captada do M. rectus abdominis nas porções supraumbilical e infra-umbilical dos lados direito e esquerdo. Para análise da atividade elétrica foi utilizada a média dos valores de RMS (Raiz Quadrada da Média – expressa em microvolts) de três tentativas obtidos dos traçados eletromiográficos. O valor do RMS foi submetido ao processo de normalização. Os dados obtidos foram submetidos ao tratamento estatístico através do Teste de Friedman e análise das médias e desvio padrão, a um nível de significância de 95%. Resultados: Não constatou-se diferença estatisticamente significativa entre a atividade elétrica e o repouso na ação de retroversão pélvica em decúbito dorsal e posição ortostática para o G1 e G2, porém no abaixamento dos membros inferiores a porção inferior no G2 obteve um resultado significativo em relação ao G1. Conclusão: O M. Rectus do Abdominis apresentou baixa atividade elétrica na retroversão pélvica tanto em decúbito dorsal quanto na posição ortostática, porém quando no abaixamento dos membros inferiores a porção inferior D e E no G2 apresentaram atividade elétrica maior que a porção superior D e E. / We often face patients searching for rehabilitation for lower back disorders during the physiotherapeutic routine, and it is known that the abdominal muscle, specially the rectus abdominis muscle, aid the stabilization of the pelvis. Therefore, this paper analyzes the electrical activity of the rectus abdominis muscle in the pelvic retroversion in dorsal decubitus and in orthostatic position and in the lowering of the lower limbs. 30 healthy students, male and female, 17 – 40 yr, divided into two groups – Group 1: 15 volunteers (pelvic balance); Group 2 (pelvic unbalance) took part in this study. The electrical activity of the right and left supra-umbilical and infra-umbilical portions of the rectus abdominis muscle was detected. The mean RMS values from three attempts from the electromyographic traces were used for the analysis of the electrical activity. The RMS value was submitted to the normalization process. The data were submitted to statistic treatment by the Friedman test, and the analyses of the means and standard deviation towards a level of significance of 95%. The results demonstrated that the portions of the rectus abdominis muscle presented low electrical activity for the groups studied for pelvic retroversion either in dorsal decubitus or and orthostatic position. However, the decreasing movement of the lower limbs towards the portions of the rectus abdominis muscle presented more significant electrical activity whereas the lower portions presented higher activity than the higher ones for Group 2. 29 / TEDE

Objective - To assess donor site morbidity and survival of the rectus abdominis muscle with an overlying skin graft after free tissue transfer to a medial femorotibial defect in dogs. Study Design - Experimental study Sample Population: Phase one - six canine cadavers / Phase two - seven adult mixed breed dogs Methods: Phase one - The rectus abdominis muscle was removed from cadavers, muscular and vascular dimensions were recorded and angiography was performed. Phase two - Muscular transfer was performed through anastomosis of the caudal epigastric vasculature to the saphenous vasculature. Transferred tissues were evaluated on postoperative days three, six, 10, and 13. Animals were examined daily until euthanasia between postoperative days 31 and 42. Postmortem angiograms were performed and tissues collected for histopathologic evaluation. Results: Phase one - Appropriate vascular dimensions for microvascular anastomosis were confirmed and surgical technique perfected. Phase two – Muscular excision produced minimal donor site morbidity. All muscles survived after microvascular transfer and angiography confirmed vascular patency. All skin grafts survived with one graft undergoing partial necrosis. Conclusions: The rectus abdominis muscle can be successfully transferred to a medial femorotibial defect and serve as a bed for acute skin grafting. No significant donor site morbidity is associated with its removal. Clinical Relevance: Microvascular free tissue transfer of the canine rectus abdominis muscle has not been previously described. This technique provides an alternative for repair of appropriate wounds. Additional studies are needed to define its utility in clinical patients. / Master of Science

Title: The Effect of Flowin Intervention Programme on Core Objectives: The aim of this work was to verify the validity of field testing HSS focusing on M. transversus abdominis and evaluate short-term intervention program Flowin to strengthen the CORE group floorball players. Methods: The research group (n = 13) consisting of junior elite floorball players were randomly divided into experimental (N = 7) and control (N = 6) group. The experimental group underwent a 10-week program Flowin aimed at strengthening CORE. The control group continued normal training. The level of engagement CORE was assessed by modified Bunkie test. This is a test in three positions with the aim to maintain the line shoulder-hip-ankle for 30 s. Objectivization was based on video and evaluation path node. To verify the validity testing CORE was selected from a physiotherapist. The four parameters determining the state of the deep stabilizing muscles evaluated on a scale of 1 to 5. It was chosen testing before and after the intervention program. Results: Demonstrated no relationship trajectory node with the evaluation of physiotherapists (R = 0.105). Was no evidence of effectiveness of the intervention program Flowin (average total trajectory in the second measurement was performed in the experimental group: 0.16 ± 0.14 m,...

The purposes of this dissertation were to determine: 1) the relationship betweenmuscle thickness change (MTC) as measured by rehabilitative ultrasound imaging(RUSI) and EMG activity in the lumbar multifidus (LM), 2) if motor control changesproduced by experimentally induced pain are measurable with RUSI, 3) if a differenceexists in MTC between subjects with low back pain (LBP) classified in the treatmentbasedclassification system (TBC) system and controls, 4) if MTC improves followingintervention.Current literature suggests sub-groups of patients with LBP exist and responddifferently to treatment, challenging whether the majority of LBP is "nonspecific". TheTBC system categorizes subjects into one of four categories (stabilization, mobilization,direction specific exercise, or traction). Currently, only stabilization subjects receive anintervention emphasizing stability. Because recent research has demonstrated that motorcontrol impairments of lumbar stabilizing muscles are present in most subjects with LBP,it is hypothesized that impairments may be present across the TBC classifications.Study 1: Established the relationship between MTC as measured by RUSI andEMG in the LM. Study 2: Assessed MTC of the LM during control and painfulconditions to determine if induced pain changes in LM and transverse abdominis (TrA)are measurable with RUSI. Study 3: Measured MTC of the LM and TrA in subjects withLBP classified in the TBC system and 20 controls. Subjects completed a stabilizationprogram and were re-tested.The inter-tester reliability of the RUSI measurements was excellent (ICC3,3 =.91,SEM=3.2%). There was a curvilinear relationship (r = .79) between thickness changeand EMG activity. There was a significant difference (p andlt; .01) between control andpainful conditions on 4 of the 5 LM tasks tested and on the TrA task. There was adifference in MTC between subjects and controls on the loaded LM test which varied bylevel and category. All categories were different from control on the TrA. Followingintervention the TrA MTC improved (p andlt; .01). The LM MTC did not (p values from .13-.86).These findings suggest MTC can be clinically measured and that deficits existwithin TBC system. Significant disability and pain reduction were measured.

No description available.

Bakgrund: Rectus abdominis diastas (RAD) är en separation av magmuskler som drabbar två av tre kvinnor (66%) i tredje trimestern och mellan 30-60% av dessa har kvarstående problem efter förlossningen. Detta tillstånd kan leda till försvagad muskelfunktion, ländryggsbesvär, smärta och/eller besvär i abdominis, bäcken-instabilitet samt urogynekologiska symptom. För behandling rekommenderas först fysioterapi dock saknas kliniska riktlinjer. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuella randomiserade kontrollerade studier (RCT) för fysioterapeutiska behandlingstekniker vid postpartum rectus abdominis diastas (RAD), samt deras effekt på RAD avstånd. Material och Metod: Litteratursökningen utfördes mellan juni och september 2022 i tre databaser, PubMed (Medline), SPORTDiscus och CINAHL. Sökningen gav 210 träffar varav 6 inkluderades. Kvalitetsbedömning gjordes enligt PEDro skalan. Resultat: De behandlingstekniker som användes var generell träning av bålmuskulaturen, neuromuskulär stimulering, stabiliserande träning av bålmuskulaturen och buk-stabiliserande bälte. Kombination av neuromuskulär stimulering med bålmuskelträning och stabiliserande bålmuskelträning hade en signifikant minskning av RAD. Bålmuskelträning är bättre än ingen behandling. Stabiliserande bälte är inte bättre än ingen behandling. Kvalitet av samtliga artiklarna rankades måttlig till bra kvalitet enligt PEDro skalan. Konklusion: Resultatet visade att majoriteten av de inkluderade studierna rapporterade en minskning av RAD-avståndet. Detta tyder på att fysioterapi är en viktig komponent i rehabiliteringsprocess vid postpartum RAD samt att den kan rekommenderas till kvinnor med RAD efter förlossningen. Behandlingstekniker med signifikant minskning av RAD-avstånd är kombinationen av neuromuskulär stimulering med träning av bålmuskulatur samt träning som fokuserar på stabiliserande bålmuskulaturen. Mer studier med hög bevisvärde efterfrågas.