Föreliggande studie undersökte relationen mellan startålder och slutlig behärskning i fonologi och icke-fonologi (ett samlingsbegrepp för morfosyntaktisk och idiomatisk brytning). Deltagarna var 200 spansktalande andraspråkstalare av svenska, 20 modersmålstalare av svenska (kontrollgrupp) och 28 lyssnare med svenska som modersmål. Slutlig förmåga i fonologi och icke-fonologi mättes genom två brytningsbedömningar av lyssnargruppen, en där talarnas faktiska röster användes för att mäta fonologisk förmåga och en där en syntetisk röst användes för att mäta icke-fonologisk förmåga. Studiens resultat visade att det fanns en stark negativ korrelation mellan startålder och slutlig behärskning för både fonologisk och icke-fonologisk förmåga. Korrelationen var starkare för fonologi än för icke-fonologi. Starålder visades även vara den starkaste prediktorn för inföddlik slutlig behärskning, även efter kontroller av andra prediktorer som ålder, vistelsetid i Sverige och grad av andraspråksanvändning (% i förhållande till L1). Sannolikheten att tillägna sig en inföddlik slutlig behärskning var högre ju tidigare startålder talarna hade och endast talare med startålder mellan 1 och 16 uppvisade inföddlikhet i både fonologi och icke-fonologi. Fler talare uppvisade inföddlikhet i icke-fonologi än i fonologi, vilket kan bero på den unika motoriska begränsning tillägnande av fonologi har.