<p>Previous research into accounts--the statements that people make to explain undesirable behavior--has looked at either the target's reactions to accounts or the transgressors' account strategies, but has not looked at these together. In four studies, participants were assigned to the role of a transgressor (the person providing a post-transgression account) or a target. Transgressors' use of accounts--excuses, justifications, and exceptions--and their post account expectations for how they and the target would react was measured. These transgressor ratings were then compared to the account preferences and reactions (evaluative and punitive) of the targets who actually read the accounts. Targets whose account preferences were matched were expected to react more positively and to inflict lesser penalties on transgressors than those whose preferences were not matched. Results showed that transgressors were fairly inaccurate in their estimations of target reactions, and did not tend to match the account preferences of their targets. However, some evidence emerged to suggest that targets did generally react positively when their account preferences were matched. Furthermore, the domain of the transgression (whether it was a moral, environmental, religious, or interpersonal transgression) affected the strength and direction of these effects.</p> / Dissertation

Thesis (M.B.A.)--University of Hong Kong, 1981.

Having presented the "basic numbering systems" the writer ettempts to draw on his department store background, research materials, and personal interviews with well informed business executives, in order to present meaningful facts in a logical sequence as to their application to the numbering of Indianapolis accounts. In the final analysis account numbering in this thesis will apply specifically to the assignmentof an individual number to each customer's account in the Accounts Receivable Depertment of a department store or stores. As background information, however, the writer will draw extensively on the experiences of banks in order to establish a sound basis for numbering.

No description available.

Våld mellan obekanta, det så kallade gatuvåldet, är kraftigt dominerat av män, både som offer och förövare. Denna studie undersöker sambandet mellan föreställningar om våld, manlighet och moral genom att analysera hur män som dömts för misshandel pratar om sitt våld i polisförhör och rättegångar. När gärningsmännen ska förklara sig använder de sig av kollektivt delade antaganden om legitimt och illegitimt ifråga om våld och vad det innebär att vara man. Uppsatsens genusteoritiska utgångspunkt är att genus, i det här fallet manlighet, är beläget i gränslandet mellan aktör och struktur. Denna förståelse för hur genus skapas lämpar sig väl för att ur ett etnometodologiskt och diskursanalytiskt perspektiv analysera gärningsmännens tal om våld som en handling i sig samt dess kontextuella förutsättningar Enligt tidigare forskning framgår det att våld ses som i grunden fel, men kan samtidigt användas för att visa prov på både manlighet och moral. Detta gäller förutsatt att våldet uppfyller vissa kriterier. Kortfattat innebär det att aldrig starta bråket, aldrig slåss mot någon som är mindre och aldrig använda mer våld än situationen kräver. Arketypen för det manliga och moraliska våldet är Hjälten som använder våld för att bekämpa Skurken. Genom att beskriva den egna våldsanvändningen i linje med dessa moralregler kan våldsverkaren bevara en positiv självbild. De 16 gärningsmän i åldrarna 16-31 som utgjorde materialet var alla influerade av denna Hjälte/Skurk-diskurs när de sökte förklara sin våldsanvändning. Det var alltid offret för våldet som initierade bråket, antingen genom att utgöra ett reellt eller upplevt hot mot en kompis eller den egna personen eller genom att fysiskt, rituellt eller symboliskt provocera honom. När våldet inte kunde beskrivas på sådant sätt att det uppfyllde ovan nämnda kriterier förnekades det eller urskuldades genom att hävda att man inte hade kontroll över sina handlingar. Orsaker som angavs till förlust av kontroll var berusning eller känslostämningar som panik eller vrede. Sådana urskuldanden bygger på antagandet att män har en naturlig, inneboende, aggressivitet som i kritiska lägen kan komma fram. Sammantaget visar analysen på att män har god tillgång på diskursiva resurser för att både rättfärdiga och urskulda sitt våldsanvändande.

Thesis (M.A.)--Bowling Green State University, 2009. / Document formatted into pages; contains viii, 52 p. : 1 ill. Includes bibliographical references.

Thesis (doctoral)--Johannes Gutenberg-Universität in Mainz.

Thesis (doctoral)--Universität Göttingen, 1912. / Includes bibliographical references (p. [42]-43).

Thesis (Ph. D.)--Harvard University, 1994. / Includes bibliographical references (leaves 130-134).

Thesis (M.Sc.)(Applied Sciences)--University of Pretoria, 2005. / Title from opening screen (viewed 22 March, 2006). Includes summary. Includes bibliographical references.