Every 19 minutes, someone dies from a drug overdose, with an estimated 130 Americans dying each day. In 2017, 70,200 lives were lost. The estimated cost to society is $78.5 billion dollars from expenditures related to law enforcement, health care, and lost productivity. The proliferation of the opioid crisis is rooted in stigma as individuals suffering with substance use disorder (SUD) have been invisible, marginalized, stigmatized, and criminalized. Stigma is a Greek word denoting a visual sign or mark that signifies a person as tainted and unfit for inclusion in society, a person to avoid. Sadly, the attitudes of health care professionals towards patients with SUD are largely pejorative, with nurses amongst the most punitive. Prognostic pessimism is a problem, as nurses may view patients with SUD as unlikely to recover. Across the literature, nurses struggle to view addiction as a chronic disease. Nurses noted a lack of addiction science education, preservice, and work related, leaving them feeling unprepared to care for this vulnerable population. For this reason, education is a strategy to raise awareness of the stigma that exists in spaces and places that are designated for healing. Employing artistic mediums such as visual thinking strategies may bring addiction to the forefront and facilitate a greater understanding of the detriment of stigma to population health. The root of stigma stems from personal beliefs, attitudes, and societal views, which then overshadow care delivery. The introduction of a talking circle as a place to share burdens, personal and professional, may facilitate awareness of stigma and its origins to construct a platform for change using a dialogic process. Reducing stigma has the potential to improve environments in which patients and nurses coexist as well as to improve treatment outcomes for patients suffering from addiction.

<p>Denna uppsats fokus ligger på den praktik inom socialt arbete där kategorier produceras, upprätthålls, modifieras och bryts. Huvudsyftet har varit att studera professionell retorik i relation till det kategoriseringsarbete som sker inom välfärdsstatliga miljöer. En diskursanalytisk metod har valts som grund i form av en kategoriseringsanalys. De teoretiska förutsättningarna har varit poststrukturalism, social konstruktionism och diskurspsykologi och mer specificerat i form av institutionell kategorisering, medan Jonathans Potters (1996) metodologiska retoriska verktyg kring faktakonstruktion tillämpats för att analysera hur respondenterna framställt sina utsagor som trovärdiga och faktamässiga.</p><p>Addiction Severity Index (ASI) manualen har använts som utgångspunkt för insamlandet av empiri, men även som ett sätt att försöka fånga in professionell hjälpverksamhets generella ambition att standardisera och säkra sitt arbetssätt. Sammanlagt har tio yrkesverksamma professionella hjälpare som aktivt använts sig av ASI manualen i sitt dagliga arbete intervjuats, dessa kom även från en och samma institution.</p><p>Analysresultatet visar att de professionella hjälparna beskriver två olika huvudkategorier som relevanta för deras verksamhet, nämligen sexualbrottslingen och missbrukaren. Kategorierna skildras även på vitt skilda sätt avseende motivation, vilja och samarbete, där olika moralarbeten leder till att de professionella hjälparna agerar mot sexualbrottslingen och missbrukaren på skilda sätt. Det som stått på spel i intervjusituationen har varit professionalitet, moralarbete och säkerhet inom välfärdsstatliga miljöer. Där de professionella hjälparna byggt upp sina påstående så att de kan hantera dessa frågor, både för att kunna styrka sin professionalitet inför sig själva och inför mig som forskare, men även för att visa att de kan hantera frågor kring moral och ansvar och att arbetet de utför är säkert ur ett klientperspektiv, dvs. att besluten som tas grundas på säkra bedömningar och omdömen från de professionella hjälparnas sida.</p>

Denna uppsats fokus ligger på den praktik inom socialt arbete där kategorier produceras, upprätthålls, modifieras och bryts. Huvudsyftet har varit att studera professionell retorik i relation till det kategoriseringsarbete som sker inom välfärdsstatliga miljöer. En diskursanalytisk metod har valts som grund i form av en kategoriseringsanalys. De teoretiska förutsättningarna har varit poststrukturalism, social konstruktionism och diskurspsykologi och mer specificerat i form av institutionell kategorisering, medan Jonathans Potters (1996) metodologiska retoriska verktyg kring faktakonstruktion tillämpats för att analysera hur respondenterna framställt sina utsagor som trovärdiga och faktamässiga. Addiction Severity Index (ASI) manualen har använts som utgångspunkt för insamlandet av empiri, men även som ett sätt att försöka fånga in professionell hjälpverksamhets generella ambition att standardisera och säkra sitt arbetssätt. Sammanlagt har tio yrkesverksamma professionella hjälpare som aktivt använts sig av ASI manualen i sitt dagliga arbete intervjuats, dessa kom även från en och samma institution. Analysresultatet visar att de professionella hjälparna beskriver två olika huvudkategorier som relevanta för deras verksamhet, nämligen sexualbrottslingen och missbrukaren. Kategorierna skildras även på vitt skilda sätt avseende motivation, vilja och samarbete, där olika moralarbeten leder till att de professionella hjälparna agerar mot sexualbrottslingen och missbrukaren på skilda sätt. Det som stått på spel i intervjusituationen har varit professionalitet, moralarbete och säkerhet inom välfärdsstatliga miljöer. Där de professionella hjälparna byggt upp sina påstående så att de kan hantera dessa frågor, både för att kunna styrka sin professionalitet inför sig själva och inför mig som forskare, men även för att visa att de kan hantera frågor kring moral och ansvar och att arbetet de utför är säkert ur ett klientperspektiv, dvs. att besluten som tas grundas på säkra bedömningar och omdömen från de professionella hjälparnas sida.