The purpose of this study was to investigate patients self-rated ADL-function after a periprosthetic fracture, to view the demographics of the patient group and investigate any gender differences in ADL-function. Whether patients managed to return to previous housing after the fracture and reasons for this was also studied. This is a register-based retrospective and prospective cohort study with a quantitative approach. Demographic and anamnestic patient data was collected from the electronic health records. The participants were called for an interview where Katz ADL-index and EQ5D was used to describe the participants´ ADL functioning together with physical and mental functioning. The result shows that the majority of the participants rated themselves as independent in their ADL-function. No gender differences were noted in ADL-functioning. Self-rated EQ5D demonstrated that the majority of the participants had some problems with walking. The typical participant in this study was a single woman living in an apartment and 78 years of age. All of the participants returned to previous housing. The majority of the participants rated themselves as independent in their ADL-functioning. Correlation was noted between the lack of daily exercise and lower ADL-function. Therefore it is important to promote the older individuals’ ability for exercise. / Syftet med studien var att undersöka patienters självskattade ADL-funktion efter en protesnära fraktur, studera patientgruppens demografi, samt att studera skillnader mellan könen i ADL-funktion. Ytterligare undersöktes om patienterna återgick till tidigare boendeform efter frakturen och orsaker till detta. Det är en registerbaserad retrospektiv och prospektiv kohort studie med kvantitativ ansats. Demografisk och anamnetisk patientdata samlades in från journalsystemet Cosmic. Patienterna kallades till en intervju där Katz ADL-index och EQ5D användes för att kartlägga deltagarnas ADL-funktion, fysiska och psykiska funktion. Resultatet visade att huvuddelen av deltagarna skattade sig ”oberoende” i ADL-funktion. Det noterades ingen skillnad mellan könen gällande ADL-funktion. Självskattningen utifrån EQ5D visade att majoriteten av deltagarna hade vissa svårigheter att gå, oavsett kön. Den typiska deltagaren i undersökningsgruppen var en ensamstående kvinna, boende i lägenhet, 78 år gammal. Samtliga deltagare återgick till den boendeform de hade innan. Huvuddelen av patienterna skattade sig som ”oberoende” i sin ADL-funktion och det fanns ingen skillnad mellan könen. Samband noterades mellan avsaknad av vardagsmotion och lägre ADL-funktion. Därför är det viktigt att främja den äldre individens förutsättningar för motion.