Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur lärare i de yngre åldrarna didaktiskt resonerar kring användningen av aktuella samhällshändelser i sin undervisning. Det anses som basalt i kursplanen för de samhällsorienterande ämnena på grundskolan att individ och omvärld på ett givande sätt ska relatera till varandra så att den enskildes förståelse av sig själv i omvärlden vidgas (Schüllerqvist & Osbeck 2009). Det kan tänkas bidra till bättre förståelse och förebyggandet av fördomar. Efter att ha intervjuat tre lågstadielärare från olika skolor om hur de använder aktuella samhällshändelser i sin undervisning visar analysen av resultatet att det finns en variation i lärares syn på användningen. Aktuella samhällshändelser beskrivs av lärarna som något pågående, något som berör och intresserar många människor. Av lärarnas beskrivningar upplevs aktuella samhällshändelser som ett verktyg som används pågående, i syfte att förenkla och bättre förklara för elever. Den större delen av arbetet med aktuella samhällshändelser i klassrummet sker spontant, oplanerat och situationsbaserat. De svårare händelserna pratas det inte alls mycket om. I studien påtalade lärarna att det är svårt att prata med eleverna om den här typen av händelser och därför undviker man det. I analys av materialet finner jag likheter i arbetsätten med aktuella samhällshändelser men fördjupningen av innehållet skiljer sig markant. Slutsatsen av studien visade att lärare, i mitt tycke, saknar verktyg och kunskap om hur de ska prata med sina elever om aktuella samhällshändelser i de lägre åldrarna. Arbetssätten skiljer sig i stora drag beroende på skola, och den enskilda lärarens prioriteringar. Spridningen är enligt mig alldeles för stor mellan dessa tre skolor. Vad som ändå kan komma att sammanfatta studien är att nyfikna barn ligger till grunden för hur och när användningen av aktuella samhällshändelser sker i undervisningen.