Stretching som uppvärmningsrutin inför idrottsaktiviteter anses ha både skadeförebyggande och prestationshöjande effekter. Studier antyder att statisk stretching kan ha negativ inverkan på prestationen, särskilt explosiva aktiviteter som hopp och sprintlöpning. Syftet med studien var att undersöka effekten av statisk stretching (SS) respektive dynamisk (DR) rörlighets-uppvärmningsprotokoll på prestationen vid sprintlöpning över 200 meter samt inverkan av muskellängd/rörelseomfång på eventuella effekter. Elva träningsvana löpare, 20-35 år, sju män och fyra kvinnor genomförde vid två tillfällen maximal 200-meterslöpning. Löpningarna föregicks vid ena tillfället av SS och det andra av DR i en randomiserad ordning. Tiden mättes med ett portabelt fotocellsystem. Deltagarna utgjorde sina egna kontroller och skillnaden i löptid mellan SS och DR analyserades parvis (Wilcoxon signed rank test). Korrelation mellan löptid och deltagarnas ROM i nedre extremiteten, mätt med goniometer analyserades (Kendall’s Tau B). Tendens till snabbare löptider visades efter DR (1,01%, p=0,077) jämfört med SS. Skillnader, dock ej signifikanta var störst första 100 meter (2,78%) och omvänt avslutande 100 meter(-0,40%). Ett samband antyddes mellan hur snabba löparna var och effekten av SS-DR (Tau B=0,382), där resultaten för männen, som generellt var snabbare visade signifikant samband (Tau B=0,905, p=0,003). Inga samband återfanns mellan ROM/muskellängd och prestation. Signifikant samband sågs dock mellan duration vid stretching och löptid (Tau B=0,48-0,56, p=0,021-0,042). Studien fann i linje med tidigare forskning tendenser till snabbare löptider vid DR jämfört med SS. Eventuella effekter av stretching kan vara små men av betydelse för snabba löpare på distanser upp till 200 meter. Fortsatt forskning på området bör inkludera homogena grupper där slumpmässiga effekter på prestationen minimeras. Utifrån resultaten föreslås att DR inkluderas i uppvärmningen framför SS.

Bakgrund: Kallvattenimmersion är en vanlig förekommande metod som är populär inomtränings- och tävlingsvärlden samt terapimiljöer och kan resultera i förbättrat humör. Vidsådana tillfällen kan akuta fysiologiska effekter inträffa, såsom ökad kardiovaskulärarbetsbelastning vilket kan leda till höjt blodtryck och hjärtfrekvens. Syftet: Syftet med denna studie är att analysera de akuta effekterna avkallvattenimmersion på blodtryck och hjärtfrekvens hos både vana och ovana individersamt att undersöka eventuella skillnader mellan grupperna. Metod: En kvantitativ studie utfördes på 40 deltagare, varav 20 ovana och 20 vana.Deltagarna inkluderade både män och kvinnor i åldersgruppen 18 till 70 år. Ovanadeltagare exponerades för kallvatten i 30 sekunder medan vana deltagare utsattes i 2minuter. Resultat: Resultaten visade signifikanta förändringar i både systoliskt och diastolisktblodtryck samt pulstryck hos båda grupperna. Dock observerades ingen signifikantskillnad i hjärtfrekvens hos de vana, utan snarare hos de ovana. Ingen statistisktsignifikant skillnad observerades mellan grupperna vad gäller blodtrycket, däremotnoterades en skillnad i hjärtfrekvensen. Slutsats: Både vana och ovana deltagare uppvisade ökning i blodtrycket, medan endastde ovana deltagarna uppvisade en ökning i hjärtfrekvens. / Physiological reactions during cold-water immersionBackground: Cold water immersion is a common method popular in training,competition, and therapeutic settings and can result in improved mood. During suchoccasions, acute physiological effects can occur, such as increased cardiovascularworkload, leading to elevated blood pressure and heart rate. Aim: The purpose of this study is to analyze the acute effects of winter swimming onblood pressure and heart rate in both experienced and inexperienced individuals andinvestigate any differences between the groups. Method: A quantitative study was conducted with 40 participants, 20 inexperienced and20 experienced. The participants included both men and women aged 18 to 70 years.Inexperienced participants were exposed to cold water for 30 seconds, while experiencedparticipants for 2 minutes. Results: The results showed significant changes in both systolic and diastolic bloodpressure and pulse pressure in both groups. However, no significant difference in heartrate was observed in the experienced group, but in the inexperienced group. Nostatistically significant difference was observed between groups regarding blood pressurehowever, a difference in heart rate was noted. Conclusion: Both experienced and inexperienced participants showed changes in bloodpressure, while only the inexperienced participants exhibited an increase in heart rate.